Hur trovärdig är du själv Gudmundson?

I en artikel på SvD så synar Per Gudmundson SD:s politik och kritiserar inte oväntat den trovärdighet SD har i ögonen på Gudmundson själv. Det frapperande är att Gudmundsons egen problemformulering till förvillelse liknar den problemformulering partiet Sverigedemokraterna och dess medlemmar ger. Så här beskriver Gudmundson effekterna av vår immigrationspolitik.

Jag ser dessutom problem med invandringspolitiken, som urholkar asylrätten och istället ofta ger utrymme åt människosmuggling och fuskare. Enligt Migrationsverket är det numera bara 5 procent av de asylsökande som kan eller vill uppvisa giltig identitetshandling vid ansökan. 

Svårigheterna med integrationen framstår tydliga för mig. Dels har vi haveriet på arbetsmarknaden. Mediantiden för en kommunplacerad invandrare att komma ut i arbete är sju år, och för många är det livstids bidragsförsörjning som gäller, enligt regeringen (Prop. 2009/10:60). Detta gör att invandringen totalt sett årligen utgör en ekonomisk belastning på transfereringssystemen om 1,5 till 2 procent av bruttonationalprodukten, alltså mellan cirka 40 och 60 miljarder kronor, enligt den statliga utredaren professor Jan Ekbergs beräkningar (Eso 2009:3).

Med denna bild av verkligheten undrar jag om inte Gudmundson själv kommer att rösta på SD, oavsett vad han senare skriver i sin artikel. Det är så frapperande siffror och ger en så klar bild av det fullständiga vansinne som betecknar vår nuvarande immigrationspolitik så en förhållandevis intelligent journalist som Gudmundson kan bara inte vifta undan det. Jag vill bara påpeka att siffran på 60 miljarder som Gudmundson hänvisar till, bara ligger marginellt under den siffra som Åkesson presenterade i samband med skuggbudgeten förra veckan.

Sedan fortsätter Gudmundson att beskriva verkligheten som i princip varenda SD-sympatisör gör, på område efter område. Naturligtvis kan inte en journalist ge sitt stöd för SD (då ryker jobbet och chanserna till en ny anställning kan vara mycket små) så vi väntar på slutklämmen som skall rättfärdiga den chockerande sanna verklighetsbeskrivningen. Gudmundson börjar försiktigt så här i sin artikel.

Vidare ser regeringen migrationens positiva sidor, till skillnad från SD. Att den fria rörligheten är en tillgång, såväl ekonomiskt som kulturellt, om den förvaltas klokt.

Om den förvaltas klokt ja, men det gör den ju inte, det vet Gudmundson och nästan hela svenska folket. Vi för en vansinnig immigrationspolitik som inte gått med vinst sedan sextiotalet. Vi tjänade på att vallonerna immigrerade till vårt land, vi tjänade på arbetskraftsinvandringen på sextiotalet, men nu! Det är rena moraset och det borde stå klart för varje tänkande människa och Gudmundson har ju själv erkänt det tidigare i artikeln. Den typ av migration vi har nu i vårt land har inga positiva sidor, utom möjligen för enskilda immigranter, men det gäller inte ens för flertalet immigranter som är dömda till utanförskap i något betongghetto, hur human är en sådan politik? Sedan drar Gudmundson på rejält för att säkra sin fortsatta anställning på SvD, så här skriver han.

Det gäller inga småsaker. Partiets rötter finns i den rasistiska rörelsen Bevara Sverige Svenskt. Den förste partiledaren var tidigare medlem i nazistiska Nordiska Rikspartiet. 

Samma gamla visa, eftersom det inte går att bekämpa SD med sakargument, där har ju Gudmundson redan gett SD sitt stöd i sin verklighetsbeskrivning. Bevara Sverige Svenskt är det få nuvarande partimedlemmar som ens vet vad det var, det vi vet är vad Gudmundson och andra skriver i SvD och DN. BSS var ingen rasistisk organisation i egentlig mening, det var en samlingsorganisation för alla människor som var emot den förda immigrationspolitiken, visst det fanns rasister och kanske t.o.m. nazister där, jag har faktiskt ingen aning och det saknar betydelse. SD i dag har inget med denna organisation att göra. Nazikopplingar så det räcker har dessutom både Moderaterna och Centern, förmodligen betydligt fler än SD. Vidare så skriver Gudmundsson så här i sin artikel.

Totalitära strömningar är och förblir av ondo, även om demokratin är stark nog att hantera dem. Att svensken i gemen håller med kan konstateras av hur besvärande det är för Lars Ohly att ha varit bekännande kommunist ända fram tills 2005.

Precis, totalitära strömningar är av ondo, och att de sju nuvarande riksdagspartierna för samma politik och vägrar ens debattera centrala frågor med folket är avgjort en totalitär strömning, en mycket skadlig och farlig strömning utan tvekan. Vår immigrationspolitik är så totalitär den kan bli, när debatteras eller ifrågasattes den senast (förutom av SD då), kan någon komma ihåg det? Pensionsfrågan, EMU och EU-frågan är på väg att samma håll. Vilka alternativ har den svenska väljaren när det gäller dessa frågor, kan jag få ett ”icketotalitärt” svar Gudmundson? Artikeln blir lång men jag måste ta med Gudmundsons slutkläm också, så här står det.

Sverigedemokraterna föreslår en enda lösning. Jobben, brotten, skolorna, vården – allt ska fixas med begränsad invandring. Den tankefiguren beror på att partiets ursprungliga och primära intresse inte är att lösa de aktuella problemen. Partiet är helt enkelt, i hjärtat, emot invandrare.  

Det är inte jag.

Fel, och fel igen. Det finns en skolpolitik som är genomarbetad, det finns en äldrepolitik som är ännu mer genomarbetad. När det gäller brotten så föreslår SD flera åtgärder, varav straffskärpning är en av åtgärderna, tvärtemot de kuvert i grälla färger till MISSTÄNKTA som Beatrice Ask föreslog.

SD och även jag, är i hjärtat emot den nuvarande immigrationspolitiken, detta har inget med människor som migrerar åt olika håll att göra. Om nu Gudmundson själv i hjärtat är så besjälad av invandrare så väntar vi oss nog att han bor i Fittja, Rosengård eller på något annan multikulturell ort, detta skulle ju vara trovärdigt i så fall. Jag vet inte var Gudmundson bor och jag börjar söka efter svaret nu... det fanns bara en Gudmundson (med ett s) på nätet och han bor på Tjörn, mycket fint läge om man får tro Google map. Alternativt har vår käre Gudmundson skyddade personuppgifter, vilket inte heller är otroligt i vårt nuvarande samhällsklimat.

Länk SvD

Nationaldagen

Denna dag, den 6e juni är det Sveriges nationaldag, det var denna dag 1523 som Gustav Vasa utsågs till Sveriges konung. Med Gustav Vasa så började också en enhetligare nation växa fram med regler och lagar som gällde i hela riket. Konungens utsända män började också röra sig i hela riket (nåja) och för att kontrollera att konungens dekret åtlyddes. Denna dag, den 6e juni är således en rimlig dag för vår nationaldag.

Denna dag vill vi fira vårt land Sverige med dess kultur, historia och dess historiskt sett hårt arbetande befolkning. Det Svenska samhället byggdes av torpare, bönder, skogsarbetare och industriarbetare i smutsiga och farliga fabriker. Landet byggdes också av seriösa, hårt arbetande kapitalister som med förslagenhet och intelligens byggde upp strukturerna för vår industri och förde en hård kamp mot företag i andra nationer. Landet byggdes också av statens nitiska tjänstemän som såg till att alla, oavsett börd följde de regler och lagar som Sveriges riksdag stiftat. Landet byggdes dessutom av landets alla lärare som tragglat basala kunskaper i generation efter generation av busiga lintottar som haft myror i baken och helst velat spela fotboll. Alla dessa grupper skall vi hedra denna dag och hissa flaggan för.

Landet byggdes inte av chefredaktörer på SvD som naturligtvis dagen innan nationaldagen skall demonstrera hur antirasistiska de är genom att släppa en artikel av Ola Karlman, ordförande Ungdom Mot Rasism. Det är naturligtvis Karlmans demokratiska rätt att uttrycka sina åsikter och SvD:s demokratiska rätt att publicera vad de vill, bäst att poängtera det. Karlman som rent konkret talar om Nazism, i alla fall i början av sin artikel glider snabbt in på andra grupper av människor som är lika mycket emot nazism som han själv. Karlman talar om att ”rösta demokratiskt”, det är lika med att rösta på den etablerade makteliten, de som alla tycker likadant och snarast gjort gemensam front mot folket. Vem som då är politisk motståndare är inte så jättesvårt att räkna ut. Vi tar bara ett citat av Karlman denna nationaldag, så här skriver Karlman i sin artikel.

Detta är ett konkret exempel på att rasister är specialister på att själva skapa motsättningar, som de sedan politiserar. Låt oss exemplifiera denna logik på en aktuell politisk fråga – integrationen. Om rasistiska idéströmningar existerar så försvåras integrationen och utbytet mellan människor. Rasismen politiserar frågan genom att tala i termer av att integrationspolitiken har havererat, vilket i sin tur förklaras genom invandrares påstådda svårighet att integrera sig. I detta fall skulle ju det skapade ”problemet” försvinna, om rasismen försvann.
Genom denna logik kan vi konstatera att det är rasismen som är det stora problemet i samhället

Nu har ju hela det politiska etablissemanget talat om att ”integrationspolitiken havererat” t.o.m. socialdemokraterna har ju sagt detta, vilka är då kvar Karlman? Sedan blandar så klart Karlman ihop rasister med alla de människor som är kritiska till vår nuvarande immigrationspolitik, detta för att lägga en liten dimridå över hela problematiken så han lättare kan framföra sina teorier. Fakta är att det inte var ”rasister” eller ens systemkritiker i övrigt som gjorde så integrationspolitiken havererade. Däremot har alla dessa grupper fått ökat stöd och dessutom erhållit ännu fler argument just p.g.a. alla svårigheterna med integrationen, men det är en helt annan sak. Det är inte så att alla i t.ex. Rosengård skulle haft jobb och varit integrerade om SD folkliga stöd varit hälften så stort, men det är faktiskt vad Karlman säger.

Om det vore så som Karlman påstår att alla svårigheter med integrationen berodde på ”påstådda svårigheter med integrationen” av rasister, så vore problemet lättlöst. Men hur skulle en försvinnande liten grupp av äkta rasister kunna påverka integrationen av alla dessa stora grupper av människor som flyttat till vårt land? Hur skulle ens Sverigedemokrater kunna göra det som själva är rabiat motarbetade av det etablerade politiska skiktet? Karlman påstår att det är budbärarna som är själva problemet (nu är ju nästan alla budbärare i just detta budskap dessutom) och att det i övrigt inte finns något problem. Mycket få människor lär tro på Karlmans budskap, som själv symboliserar raka motsatsen till ”verklighetens folk”.


Länk SvD

En politisk sköka som vägrar flirta

I DN, denna liberalismens flaggskepp finns i dag en artikel där Mona Sahlin får ge uttryck för sina idéer och visioner ganska fritt. För säkerhets skull är det två journalister som skrivit artikeln, Hans Olsson och Ewa Stenberg. I artikeln så står det att Sahlin i princip är en äkta politisk broiler som med all nödvändighet måste sakna den nödvändiga kontakten med verkligheten, fast både författarna och Sahlin själv förmodligen inte inser hur klart det lyser igenom i artikeln. I övrigt står det inte ett ord om alla tvivelaktiga affärer och misstag Sahlin genom åren gjort sig skyldig till, bara hur hon själv upplevt allehanda kriser. 

Eftersom valet närmar sig så finns det ju ett syfte med artikeln, nämligen att bekämpa alla de som vänt det politiska etablissemanget ryggen i allt större antal de senaste åren. Så här står det t.ex. i artikeln när samtalet mellan Sahlin och journalisten direktciteras.

Det var Olof Palme och Vietnamkriget som gjorde att jag blev socialdemokrat. Den generation jag tillhör var verkligen upprörd över kriget och man såg i hans ögon när han talade att han var lika upprörd. 

När kan unga människor läsa samma engagemang i dina ögon, tror du? 

I värdefrågor, som till exempel kampen mot rasismen, hedersrelaterat våld och homofobi.

Man kan säga vad man vill om Vietnamkriget, det var i alla fall ett verkligt krig med bomber, kulor och napalm. Människor sårades, dog, invalidiserades och blev traumatiserade för livet. Sahlin tvekar inte, som den politiska sköka hon är, att försöka göra egna politiska poäng på detta tragiska krig. Vi har både rasism och homofobi i vårt land, utan tvekan. Men att jämföra dessa problem, som snarast blivit mindre med tiden, med ett krig som Vietnamkriget är löjligt. Sahlin är dessutom inte trovärdig när hon pratar om problem som skamvåldet i vårt samhälle, vad har hon gjort för att bekämpa detta när hon själv satt som minister?

Naturligtvis missar inte de liberala journalisterna och Sahlin att ge en känga till de som vänt visionen om det mångkulturella samhället ryggen de senaste åren. Så här avslutas artikeln när intervjun återigen direktciteras.

Finns det någon fråga som får dig att vakna och grubbla på småtimmarna? 

–    Ja, det låter så korrekt, men det är verkligen sant. Rasismen, främlingsfientligheten, Sverigedemokraterna. Jag har följt utvecklingen i Danmark på nära håll och de misstag som mitt eget parti gjort där är ständigt närvarande.

När Mona Sahlin säger ”Ja det låter så korrekt, men det är verkligen sant” så pinglar inte en liten varningsklocka i huvudet, hela alarmsystemet med sirener och blinkande rödljus slås på för fullt. Sahlin har inte ens följt utvecklingen i sitt eget land på nära håll, hon har fjärmat sig från verkligheten fullständigt och använder sig av klyschor när hon pratar. Sahlin försöker naturligtvis koppla ihop kritiken mot en fullständigt vansinnig och misslyckat immigrationspolitik med rasism, annars skulle alla se att kejsaren är fullständigt naken.

Förövrigt tror jag inte att ens verklig rasisms skulle få Sahlin att ligga vaken en endaste natt, orsaken till sömnsvårigheterna är sannolikt scenariot att förlora valet samt tvingas avgå som partiledare. I boken ”Stolt men inte nöjd” skriver partikamraten Pär Nuder hur oerhört intresserad Sahlin var av att bli partiledare. Hon tvekade inte att intrigera och manövrera ut en partikamrat som varit hennes kamrat sedan 30 år (Nuder) för att själv stå överst på den politiska maktpyramiden. Sverige är förmodligen ett av de minst rasistiska länderna på jorden, i alla fall om vi ser till ursprungsbefolkningen. När man läst Nuders bok och i övrigt studerat Sahlins politiska CV så blir det absurt att denna maktlystna kvinna skulle ligga vaken för den verkliga eller påstådda rasism som ändå finns i vår förhållandevis toleranta nation.

Länk DN

Landet jag växte upp i

Jag växte upp i ett land där ingen ifrågasatte skolböckernas beskrivning av andra världskrigets judeförföljelser, ingen tidning eller journalist ifrågasatte heller den allmänna beskrivningen av vad som hänt under kriget eller att det var förfärligt. Ingen som kom hem till oss i vår familj eller någon granne uttalade någonsin något tvivel om den etablerade historiebeskrivningen. Ingen uttalade heller någon ringaktning om judar eller någon annan folkgrupp förutom zigenare som det ibland talades illa om, allt var inte rosenrött i det samhälle jag växte upp i heller. Nu kan det stå så här i våra tidningar, Willy Silberstein uttalar sig i en artikel på SvD.

När Israels regering drar på sig världens fördömande aktiveras antisemitismen, den slår ut i full blom. Den finns nog ständigt där, under ytan. Men i mindre dramatiska tider är det färre som vågar säga något. Samtidigt som det är självklart med legitim kritik av Israel utan att det blir antisemitism.

Antisemitismen slår ut i full blom! Den finns nog ständigt där under ytan! Jag vet inte om Silberstein har rätt men när jag växte upp fanns den inte, det VET jag. Var har den kommit ifrån? Vad har hänt? Vem är i så fall ansvarig för att vårt samhälle blivit intolerantare och fördomsfullare? Jag tycker väl att Silberstein överdriver en smula, det är en annan sak som förändrats. I det land där jag växte upp (ett land som försvunnit) var överdrifterna inte alls lika vanliga och lika grova i våra tidningar. Saklig ton i TV och tidningar var en dygd, nu är det en dygd att uttala sig så dramatiskt som möjligt så att man väcker så mycket uppseende som möjligt. Jag tycker inte om förändringen. Vidare så skriver Silberstein så här i sin artikel.

Svenska kommittén mot antisemitism ordnar bland annat resor för skolelever till koncentrationsläger. Där tas inte bara antisemitism upp utan också bland annat islamofobi och homofobi och det personliga ansvaret.

Skolelever åker på dyra resor för att inte hemfalla åt ”islamofobi” eller ”homofobi”. I landet där jag växte upp fanns inga ”islamofober”. Vi barn läste om islam, eller ”muhammedanerna” som det hette då. Vi tyckte de var lite märkliga men vi hade inga åsikter om religionen eller utövarna. Vi förstod att människor är olika på olika platser i världen och ingen hade något behov av att hemfalla åt det man nu kallar ”islamofobi” tvärtom, det var spännande att läsa om de märkliga ”muhammedanerna” som gick omkring i långa särkar.

Inte heller fanns det några ”homofober” i den förort jag växte upp i, vi var märkligt fria från allehanda fobier kan man tycka. Vi som visste med oss att vi var ”straighta” hade svårt att förstå homosexuella, men vi erkände det utan att skruva till det. Vi hade inte en tanke på att trakassera någon homosexuell. En vanlig ståndpunkt var att ”de får leva som de vill bara de inte tafsar på mig”. Korrekt uttryckt på dagens politiska korrekta språk betyder det ungefär att ”om jag får ha min heterosexuella läggning i fred så får homosexuella ha sin läggning i fred”. En ganska juste inställning kan jag tycka än i dag.  Typiskt för dagens skruvade politiska klimat är annars att man skall bejaka de homosexuellas läggning mer än sin egna heterosexuella läggning, bara för att vara riktigt övertygande, och sedan blir allt fel och förljuget i vanlig ordning.

Jag måste ställa mig frågan, vad har hänt med det förhållandevis toleranta samhälle jag växte upp i? Vem tog det ifrån mig? Är det vi som kritiserar dagens utveckling och tycker att gårdagens mer toleranta samhälle hade sina klara fördelar, som är intoleranta? Ja, jag vet att det inte går att vrida klockan tillbaka, jag trodde bara att i en demokrati så skall människor, folket, de röstberättigade få vara med och styra riktningen för vårt samhälles utveckling.

Länk SvD

Vad verklighets folk önskar

Enligt SvD har KD som förslag inför valrörelsen att införa domstolsplikt enligt amerikansk modell. Enligt KD så speglar inte nämndemännen befolkningen i vårt land, vilket de otvivelaktigt har rätt i. Det är Maria Larsson som enligt tidningen tagit fram det nya förslaget och systemet skall bygga på någon slags tvåårig ”domstolsvärnplikt”. Så här uttalar sig Larsson i SvD.

Vi har utgått från resonemanget om verklighetens folk. Det blir ett slags civil värnplikt i domstolen. Det ska vara mycket tunga skäl, cancerbehandling till exempel, för att inte delta om man blir utvald

Det låter tufft, man kan inte slippa det hela p.g.a. förkylning. Men man har definitivt INTE utgått från verklighetens folk. KD missar hela tiden det väsentliga i hela resonemanget om verklighetens folk, det går som en röd tråd genom hela deras ”nya” politik. Vad är det man verkligen diskuterar vid köksborden och på arbetsplatser? Ja inte är det att införa domstolsplikt för befolkningen (jag har aldrig hört det i alla fall). Den fråga som hela tiden står i fokus för samtalen som verklighetens folk för är den perverst låga straffpraxis vi har för våldsbrott i vårt land, samt då de nästan sjukligt höga straffrabatter unga förövare får av rättssystemet.

Nästan alla laglydiga och strävsamma personer upprörs gång på gång av de hånfullt låga straff våldsbrottslingar, och speciellt unga sådana, får i vårt land. Vi har det groteska fallet där en ung man mördade en ung flicka vid en busstation och sedan slängde den ännu levande flickan i ett vattendrag som om hon vore sopor. Straffet blev oerhört lågt för ett så bestialiskt dåd. Dessutom verkar det inte gå att få upp artiklar om händelsen genom sökning på sökmotorer, det är mycket märkligt då nästan allt annat går att få upp, oftast mycket lätt.

Det har någon gång skymtat förbi en artikel i våra tidningar om att moderaterna föreslagit eller utrett en skärpning av straffpraxis vid våldsbrott, men därefter har det blivit tyst. Förslag om skattesänkningar följs upp och blir verklighet mycket snabbt, men förslag som vi väntat på i decennier (där utesluts inte skattesänkningar heller) dammas av lite snabbt inför valrörelser för att sedan snabbt falla i glömska.

En annan taktik borgarna använder sig av, speciellt på integrationsområdet, är att ett enskilt parti driver en ganska populär fråga, med tyst gillande av de andra alliansbröderna. När sedan kampanjen är över och tillräckligt mycket publicitet skapats för förslaget, så mals hela förslaget ned av de övriga allianspartierna och vi får aldrig höra något mer om förslaget. På direkta frågor angående förslaget så hänvisar sedan partiet till att man sitter i en koalition och att man inte kan få igenom allt. Det måste nog ses som en uttalad taktik numera att föra fram förslag som man redan i förväg vet aldrig kommer att genomföras, och kanske aldrig avser att genomföra. 

Taktiken är egentligen vattentät, då man redan i förväg vet (vi får väl hoppas att det inte förekommer tysta överenskommelser dessutom) att vissa förslag aldrig kommer att godkännas av de övriga allianspartierna. Men KD släpper alltså inte ens ett förslag om straffskärpning för våldsbrott, som man vet kommer att falla i förhandlingar med övriga allianspartier enligt gängse taktik. Något som ”verklighetens folk” tjatat om i decennier.

Länk SvD

Dessa genusfundamentalister

Jag har sett rubriken skymta förbi ögonen på SvD när jag skummat nätupplagan för att eventuellt försöka hitta något intressant. Rubriken heter ” Nästan bara män i fysikböckerna” och jag är så innerligt trött på dessa genusfundamentalister , så ända fram till denna morgon har jag lyckats att undvika artikeln. Nu tog jag mig dock tid att skumma artikeln i alla fall, kanske ett misstag. Alla negativa förväntningar infrias med råge, finns det något tristare än när så sker? Så här skriver de två kvinniga författarna Ann-Marie Begler och Josefin Brüde Sundin (två kvinnor, skall det inte vara en man åtminstone?) i sin artikel.

I ett vanligt läromedel i fysik för grundskolan finns 14 bilder på personer som utför tekniska arbetsuppgifter. Samtliga dessa personer är män. I samma bok finns 16 bilder på personer som associeras till vetenskap. 14 av dessa är män.

Så typiskt att inte ens tala om vilket läromedel de har valt ut för sitt lilla exempel, så kvinnligt. Ja, egentligen skall ju hälften vara kvinnor, hälften av utländsk härkomst, ety annars kan vi associera vetenskap till den vita rasen. Kanske några skall vara handikappade också, annars kan man få idén att handikappade är ointelligenta, o.s.v. i all oändlighet. Vidare i den genuscertifierade artikeln.

Både i undervisningen och i läromedlen läggs tyngdpunkten på att beskriva naturvetenskapliga resultat. Hur kunskapen kan användas hamnar i skymundan. Om det överhuvudtaget tas upp är det flyktigt, i samband med historiska tillbakablickar, som presenteras långt bak eller i tonade rutor vid sidan om.

Att naturvetenskapliga resultat väger tyngre än pikanta detaljer hur en viss princip används är kanske inte så konstigt för en man, det är kunskaper som skall läras in och inte en massa lustigheter, som kanske kan äga ett visst kuriosavärde. Det förefaller alldeles naturligt att lära sig hur t.ex. en laserstråle är uppbyggd i stället för att lägga undervisningens tyngd på att AFA kan använda dessa laserstrålar mot poliser och andra vid demonstrationer. Vi läser med förfäran vidare i artikeln.

Undervisningen förefaller fokusera på färdiga fakta. Indirekt förmedlar läromedlen en känsla av att här finns ingen plats för människor eller de utmaningar och problem som samhället behöver lösa. En undervisning som använder läromedel som fastnat i historiska lagar och samband utan att diskutera kunskapens användning och relatera till viktiga aktuella samhällsfrågor och även framtida sådana, kan knappast bidra till utbildningens grundläggande syften.

Nu kom det, det riktiga feministiska grundskottet mot allt vad kunskap heter. Fakta är det hemskaste som finns och kvinnor anställda på det statliga skolinspektionen skall helst visa förakt för allt vad fakta och kunskaper heter tydligen. Dessa två kvinnor spär på alla genusbaserade fördomar en stackars vit medelålders man kan tänkas ha. Bara satsen ”som fastnat i historiska lagar och samband” säger det mesta och här borde man sluta läsa helt enkelt. Ja tyngdlagen är trist och tråkig, 9,8 m/s² (en kropps acceleration vid markytan) har gällt väldigt länge, ja sedan vårt solsystems uppkomst faktiskt (och ännu längre tillbaka självklart), borde man inte hotta upp denna lag nu? Kanske 9,8 m³ vore mer spännande. Jag önskar mig mer än något annat att andra personer än de två artikelförfattarna får bestämma vad som skall vara ”utbildningens grundläggande syften”. Till sist så dräper författarna till med denna slutreplik.

Elevernas intressen, åsikter och delaktighet behöver beaktas och ses som en tillgång i strävan efter att öka elevernas lust att lära fysik. Detsamma gäller elevernas kreativitet och nyfikenhet.

Ju roligare (över en viss gräns i alla fall) lärarna försöker göra undervisningen, ju tråkigare kommer omotiverade elever tycka att den är. Det blir som att ge ett barn onsdagsgodis för att det tjatar så mycket, är det någon som tror tjatet kommer att upphöra? Vissa saker måste man helt enkelt lära sig, oavsett vissa elevers särintressen. Hur skall elever som försiktigt tassat omkring på en tusendel av det kunskapsområde som kallas fysik kunna styra undervisningen på ett vettigt sätt? Skall t.ex. ett gäng avmagrade finniga tonåringar med hoodtröjor få styra fysikundervisningen till laser, och speciellt då vad man kan göra med gröna laserstrålar, bara för att de är påstridiga mot lärarna?

Själv är jag nyfiken på varför Sverige hela tiden rasar i internationella kunskapstester gentemot andra (måhända mindre politiskt korrekta) länder. Kreativitet för mig är att komma med vettiga förslag för att hejda denna utveckling, och de två författarnas förslag och idéer lär bara öka hastigheten i raset. Om sådana personer som de två artikelförfattarna får styra vår utbildning, så lär raset för vår skola i internationella tester anta den gamla trista lagen om accelerationen hos en fallande kropp, 9,8 m/s².

Länk SvD

Citatet

I programmet ”Vem vet bäst” frågade programledaren, Rickard Olsson en SO-lärare som har religioner som expertområde vilken religion som är mest på frammarsch i Sverige just nu. Svaret från religionsexperten blev enligt följande ”tror det är islam faktiskt”.