Samtidigt som DN skriver om den senaste opinionsmätningen utan att nämna hur stort stödet var för SD (det som precis alla är speciellt intresserade av och kikar efter först i alla artiklar som refererar till opinionsmätningar, antingen man gillar eller ogillar SD) så står det i SvD om en f.d. sympatisör till detta parti som utsatts för ett attentat. Det är ett nyspråk och ett retoriskt grepp som skulle fått Goebbels grön av avund. Så här står det i artikeln.
Jag tror att Afa-gänget ville ge mig en varning, säger hon till Mariestads-Tidningen och förklarar att hon inte tror att någon från SD ligger bakom det hela för att skapa uppmärksamhet, eller sympati, i medier.
Så hon tror verkligen inte att det är någon från SD som ligger bakom fönsterkrossning och sprejningen av husväggen? Frågan ställdes tydligen av den politiskt objektive journalisten med hög yrkesheder. Annars är det ju mycket troligare att stadgade medelålders män som vill ha lag och ordning krossar fönster än bortskämda överklassyngel från AFA, eller hur?
Jag för min del vill påpeka att jag inte tror att det var någon journalist från SvD som krossade fönstret och sprejade ner husväggen, inte denna gång i alla fall. Annars är det ju sådant som man kan vänta sig av den svenska journalistkåren. Hårt arbetande medelålders män och kvinnor som kämpar för att klara av amorteringarna på huset, som stressar för att hämta sina barn på dagis och samtidigt hälsa på sin sjuka mamma brukar ju ge sig ut på nätterna för att krossa fönster och spreja ner husväggar, det vet ju alla.
PS. SD fick 4,3 procent som SvD hade vänligheten att meddela sina nyhetstörstande läsare. DS.
Gudrun Schyman och hennes Feministiskt initiativ får publicera sig på DN-debatt när valrörelsen är som hetast. Schyman har tydligen beställt en egen undersökning där en massa glädjesiffror presenteras. Bl.a. skulle denna undersökning visa att 15 procent av valmanskåren skulle kunna tänka sig att rösta på Fi. Inför förra valet publicerade tidningarna uppgiften att 25 procent av valmanskåren skulle kunna tänka sig att rösta på Fi, det verkliga resultatet blev dock att Fi erhöll 0,68 procent av rösterna.
SD fick i förra valet ungefär fyra gånger så många röster som Fi, dessutom ligger SD över riksdagsspärren i de flesta opinionsundersökningar. Vi väntar nu ivrigt på att Jimmie Åkesson får in en artikel av samma längd som Schyman, som ju fått en massa chanser att föra fram sitt parti. Schyman själv har suttit i riksdagen, både som partiledare för V och som politisk vilde, då hon i själva verket arbetade för Fi. Vad gäller själva artikeln så är den mest tröttsam att läsa, men vi tar med ett citat, nämligen detta.
Vänster-högerkonflikten är en kamp vars socioekonomiska och ideologiska frontlinjer formulerats av män utifrån mäns erfarenheter, och för en väljarskara bestående av män i en tid då kvinnor inte hade rösträtt.
Så här skulle en rabiat feminist kunna uttrycka sig, men om samma feminist varit partiledare för V så tar man sig för pannan, då blir det för magstark helt enkelt. Förövrigt så är den gamla vänster-högerskalan alltmer obsolet, där kan jag hålla med Schyman. Alla partier trängs som sagt i mitten nuförtiden. Dessutom börjar frontlinjen alltmer gå mellan det politiska och mediala etablissemanget som står mot folket. Frontlinjen går mellan det politiskt korrekta och det inkorrekta, verkligheten står mot flummiga osunda ideal och visioner. En sådan flummig vision är förövrigt Fi med dess elitfeminism.
Till slut låter vi Fi presentera sin kampsång. Hade SD gett ut en sådan trudelutt om t.ex. muslimer hade t.o.m. jag kunnat acceptera om TV4 refuserat den.
Ann-Sofie Dahl, docent i internationell politik, som bor i Danmark har skrivit en tänkvärd och rolig artikel på SvD Opinion. Att jag skriver tänkvärd innebär inte att jag tycker hon har rätt, utan att hon beskriver en stämning i Danmark som jag faktiskt inte visste fanns. Dahl beskiver hur man inför varje Svenskt val ägnar sig åt svårartad "Sverigebashing". I Danmark kritiserar man den Svenska demokratin och framförallt på det sätt Sverigedemokraterna blir behandlade i vårt land. Vi förtrycker det fria ordet och behandlar inte SD som man skall behandla alla demokratiska partier, menar danskarna.
Det står utom allt tvivel att vissa politiska områden är tabu att debattera i vårt land. När debatterades immigrationspolitiken sist? Jag kan inte minnas detta, trots min ansenliga ålder och goda minne när det gäller offentliga debatter. Har det förresten någonsin hänt? Om SD blir behandlade som de övriga partierna lämnar jag över till läsarna att bedöma. Så här skriver Dahl i sin artikel.
Det började, som alltid, med Dansk Folkeparti. Att TV4 vägrade sända SD:s mindre subtila valfilm fick Pia Kjærsgaard att gå i taket. Censur, menade DF:s partiledare och yrkade på att valobservatörer genast borde skickas för att övervaka det svenska valet. Sverige är värre än Östeuropa, förklarade en upphetsad Kjærsgaard, som tydligen missat Berlinmurens fall.
Att TV4 vägrade sända SD:s valfilm var uppseendeväckande, men långt ifrån det värsta som hänt i den Svenska demokratin de senaste åren (TV4 är trots allt ett enskilt företag som gör precis hur de vill). Det är ett partis valsedlar som ibland försvinner från vallokalerna. Sist det hände var i fredags på Luna-gallerian i Södertälje. Valförättaren lovade att åtgärda detta nästa dag. Det verkar inte som om svenska politiker och vår media förstår hur allvarligt detta är, däremot skulle vi inte alls ha svårt att förstå hur allvarligt det vore om det hände i Ryssland. Berlinmuren har visserligen fallit, men det går alldeles utmärkt att använda det gamla Östeuropa som exempel för det. Vidare skriver Dahl så här i sin artikel.
Varför är det då så viktigt att klanka på den svenska demokratin? Den danska versionen är ju inte utan fläckar: bropendlande danskar förlorar till exempel sin rösträtt, som ryker när man flyttar utanför landets gränser. Och från borgerligt regeringshåll borde man väl snarare glädjas åt Reinfeldtregeringens framgångar?
Jag kan se en logik i att man förlorar sin rösträtt när man flyttar från landet. Det är märkligare att man i vårt land får rösta i landstings och kommunalvalen utan att vara Svensk medborgare. Varken Dahl eller andra vill se bristerna i vår demokrati. Det spelar ingen roll om man så visar upp bristerna mitt framför näsan på svenska politiker och samhällsdebattörer.
Det är bara ett parti som blir utsatt för att ligister och våldsverkare tillåts störa möten samt ibland (alltmer sällan) misshandla medlemmar. Det är bara ett parti som inte tillåts hyra lokaler. Det är bara ett parti som inte får genmäle när det blir angripet i tidningarna. Det är bara ett parti som inte får föra fram sitt budskap själv i alla de TV-debatter och utfrågningar som äger rum inför valet. Det är bara ett parti vilkas medlemmar inte får vara med i de fackföreningar vi har i vårt land. När så medlemmarna i detta parti påtalar alla dessa brister får de höra att de vill spela martyrer! Vidare i Dahls artikel står det så här.
Kanske är detta i stället ett av problemen: med de svenska skattesänkningarna har Danmark blivit ny världsmästare i skattetryck. På fyra år har den svenska regeringen uträttat mångfalt mer än Fogh och Løkke fått till på nio.
Aaahhh... lite Danmarkbashing, hämnden är ljuv, även för en svensk medborgare. Men problemet är att SD inte blir behandlade som ett demokratiskt parti skall bli behandlat, är detta så oerhört svårt att förstå? Till slut så står det så här i artikeln.
För en gångs skull är det lätt att hålla med Mona Sahlin, som har beskrivit den danska debatten som ”omogen”: i alla fall när den handlar om Sverige.
Ja, vad skulle Sahlin annars tycka? Sahlin själv och hennes inställning till konkurrerande partier är ju ett av problemen. Jag vill direkt påpeka att Reinfeldt visat att han inte är ett dugg bättre. Demokratiproblemet är inte längre ett vänster och högerproblem (om det någonsin varit det). Det är i stället ett problem mellan den politiska och mediala eliten och mer folkliga rörelser.
Förövrigt skall väl inte en person, som kör omkring med en bil som har körförbud, som glömmer att betala dagisräkningar trots åtskilliga påminnelser, som köper Toblerone på skattebetalarnas bekostnad och som (enligt Enn Kokk) inte kan passa en enda tid, prata om vad som är moget eller omoget.
Jag erhöll detta mail från SD-Kurirens chefredaktör, Tommy Hansson i går kväll (fredag den 3e september).
Hej!
Var i dag och gjorde min medborgerliga plikt och förtidsröstade i Luna-gallerian i centrum. Alla våra blanka valsedlar med partinamnet överst var på plats när jag röstade cirka 15.30. När jag kollade igen vid 1700-tiden hade någon djävel uppenbarligen varit där och norpat riksdagssedlarna, vilket jag tog upp med en valförrättare. Hon kunde dock inte fylla på nya förrän i morgon.
Att "norpa" valsedlar är inget annat än högmålsbrott. Enligt 18 kapitlet 5ß Brottsbalken så är påtagligt hindrande av den fria åsiktsbildningen högmålsbrott. Bland nationerna i den västliga hemisfären så är det bara i vårt land som man tar så lätt på brott liknande detta. Egentligen borde vallokalen stänga tills alla partiers valsedlar är på plats. Väktare borde placeras vid varje vallokal och stränga straff borde utdömas till den som döms för brott liknande detta. Dessutom har vi en lagstiftning angående högmålsbrott som i princip aldrig används.
Det vore bättre om regeringen och Reinfeldt agerade kraftfullt mot brott liknande dessa (och en hel del andra brott såsom våldsbrott) än att Reinfeldt står hemma framför hallspegeln och tränar på att se statsmannamässig ut i TV. Vi får ursäkta Hanssons momentant mustiga språk, men företeelser som dessa väcker ilska och frustration.
Ni som upptäcker att allt inte står rätt till, påpeka detta för valförättaren. Filma och fotografera alla oegentligheter med mobilkamera. Kontakta valmyndigheten samt det parti som är drabbat av oegentligheten. Alla partiers valsedlar skall vara tillgängliga i en demokrati värd namnet.
Under torsdagens partiledarutfrågning i SVT var det statsminister Reinfeldts tur att grillas inför TV-publiken. Förmodligen är det så att man alltid ställer sig bakom sin partiledare, är man moderat så tycker man alltid att Reinfeldt gör bra ifrån sig och samma sak gäller med Sahlin om man är socialdemokrat (med viss modifikation i just det fallet).
Jag tycker dock ändå att Reinfeldt är den partiledare som klarat sig sämst under dessa utfrågningar. Statsministern svävade på svaren mer än de övriga partiledarna och när han väl svarade på frågorna var ofta hans svar otydligare än t.ex. Björklunds. Vi är alla subjektiva i frågor som dessa men jag har svårare än någonsin och se charmen, utstrålningen och sympatin hos Reinfeldt. Jag reagerar också hela tiden på att hans "statsmannamässighet" verkar spelad och tillkämpad till skillnad från den något bufflige Persson, där statsmannamässigheten s.a.s. kom på köpet och föll sig naturligare. Jag undrar hur mycket av Alliansens framgångar som beror på egna prestationer och hur mycket som beror på bristande konkurrens.
Reinfeldt tog också chansen att varna folket för att rösta på fel parti. Partier som Sverigedemokraterna är enligt Reinfeldt "populistiska". Som om inte de nuvarande riksdagspartierna skulle vara populistiska. Reinfeldts eget parti har svängt om hela sin politiska kurs och rört sig in mot den politiska mitten för att kunna vinna riksdagsvalen i vårt land, är inte detta då en form av populism? Vi har sett hur välfläsket kastats åt oss väljare under de senaste veckorna som får vanliga hederliga väljare att börja rodna, detta på tal om populism.
Förövrigt så är definitionen på populism enligt Wikipedia (länk) följande: "politisk rörelse som vädjar till "folket" och angriper en politisk eller social elit." I denna mening är Sverigedemokraterna populister. Reinfeldt har sitt främsta stöd i områden som Djursholm där Moderaterna fick 74 procent av rösterna i någon valkrets (länk). På Östermalm, Norrmalm och i andra privilegierade områden bor den politiska och sociala elit som Wikipedia skriver om. På Södermalm bor den mediala och kulturella elit som Reinfeldt tydligen föredrar framför barbariska människor från det svenska folkdjupet. Så här uttalade sig Reinfeldt i partiledarutfrågningen.
Jag vet hur de populistiska partierna fungerar, de tar inte ansvar.
För att ge ett direkt svar till Reinfeldt, jag vet hur du fungerar Reinfeldt, DU har inte tagit ansvar för immigrationen, integrationen, försvaret eller kriminalpolitiken. Din justitieminister, Beatrice Ask har som ända uppmärksammade åtgärd föreslagit att misstänkta sexköpare skall få hem rosa kuvert för att skämmas inför grannarna, är det att ta ansvar? Försvaret har du rustat ned till småsmulor och immigrationspolitiken är fortfarande ett moras. Vidare så sade Reinfeldt detta om SD i partiledarutfrågningen.
Svenska folket kan fortfarande se till så att SD inte kommer in i riksdagen.
Det kan Svenska folket, om de så vill. Tyvärr (för dig) handlar det om hela svenska folket, inte bara din beundrarskara som bor på tryggt avstånd från alla problem på Djursholm. Det är inte bara den mediala och kulturella elit som företrädesvis bor på Södermalm som röstar den 19e. Det är folk i förorterna som med egna ögon och öron upplevt hur vansinnig din politik är som skall rösta, det är alla de som du i din outsägliga dumhet kallat "barbarer" som också skall rösta. Det är alla de som har förmågan att se igenom den politiska korrektheten som skall rösta och alla dem som inte tar några order av en tillkämpad statsmannamässigt partiledare. Vi vet ännu inte hur valet den 19e kommer att utfalla, men en sak står utom allt tvivel, och det är att den populistiskt skallige Reinfeldt inte talar om hur jag skall rösta på valdagen.
Sanna Rayman skriver på ledarplats i SvD om en SFI-klass där män från Uzbekistan ställt krav på att kvinnorna skall "vara tysta när män lyssnar". Kvinnorna skall enligt de uzbekiska männen sitta bakom en skärm (från början fanns säkert krav på skilda klassrum). Man har också konstaterat, föga förvånande, att denna ordning där kvinnan skall tiga och inte ens synas i församlingen, inverkat menligt på inlärningen av det svenska språket. Så här beskriver Rayman situationen på skolan.
På Hjalmar Strömerskolan i Strömsund har muslimska män, främst från Uzbekistan, infört nya värdegrunder för undervisningen. Här har det ställts krav på könsseparerade klasser, på att kvinnor inte ska få tala när män lyssnar osv. Det har, föga förvånande, inverkat menligt på kvinnornas talträning och utbildning överlag. Och än värre – skolan har även tidvis gått separationskraven till mötes genom att gömma (!!!) kvinnor bakom en skärm i klassrummet.
Tydligen har rektorn för skolan skrivit till DO som i sin outsägliga feghet och politiska korrekthet lämnat ärendet utan åtgärd. Rayman konstaterar, med en självklarhet och en slutledningsförmåga som ett barn skulle kunna presterat, att DO egentligen är ett skämt. Det finns dock en massa andra slutsatser och frågor som Rayman kunde ställt om hon hade ambitionen att sticka ut hakan lite längre (i denna artikel sticker hon inte ut hakan alls, DO är en institution som precis alla normalbegåvade människor hånler åt).
Schyman debatterade ju med Åkesson härförleden och visade upp en upprördhet av dignitet för att kvinnor tjänar sämre än män i genomsnitt. Samtidigt påstod hon (och en massa andra debattörer från mainstream-sektorn av svensk politik) att Åkessons syn på jämställdhet var alltför tunn. Men när har Schyman och andra feminister någonsin reagerat på dessa uppenbara och tydliga brott mot allt vad jämställdhet innebär?
Schyman och i detta fall en massa andra feminister (och faktiskt en massa debattörer som inte kallat sig för feminister) påstår att Åkesson "är ute efter invandrare" eftersom han ofta tar upp exempel med människor av utländsk härkomst. Men när har sådana saker som krav på att kvinnor skall sitta bakom en skärm och hålla tyst förts fram i klasser där etniska svenskar i huvudsak går? Dagens svenska feminister vill helt enkelt inte ta i dessa uppenbara fall av grov könsdiskriminering. De vill i stället plocka fram förstoringsglaset för att syna den svenska lönebildningen (som ju sker utan direkt politisk inblandning). Det kan ju vara så att en kvinna tjänar en hundralapp mindre för samma jobb som en man.
Förövrigt är det väl tveksamt om man överhuvudtaget skall ha asyl och uppehållstillstånd när man som första åtgärd i sitt nya hemland för fram krav som de uzbekiska männen gjort. Har man verkligen flytt för sitt liv från en diktatorisk regering om man som första åtgärd i sin nya fristad vill plocka bort alla kvinnor från klassrummen? Reaktionen från de svenska myndigheterna borde vara glasklar, acceptera våra regler och vår syn på individen eller åk någon annanstans. Detta sagt av en person som inte ens kallar sig feminist, det du Schyman!
Lars Åberg har skrivit en artikel i DN-debatt som fick mig att tappa hakan när jag i arla morgonstund snabbt skulle kolla igenom nyheterna. Åberg skriver och problematiserar kring orsakerna till den sjukligt överdrivna hänsyn våra politiker och andra medborgare måste visa varje människa som kommer till vårt land och uttalar det magiska ordet "asyl". Lars Åberg har titeln "fri skribent" och det är nog tur det, vore han anställd skulle han kunna se sin anställning förångas snabbare än producenten till SD:s valfilm, Anders Königsson) Det stora demokratiska problemet i vårt land är inte att det försvinner valsedlar vid valen för vissa partier, som en annan artikel i SvD tar upp (länk). Det stora problemet är att om en journalist säger fel sak, så ryker hans anställning fortare än han hinner säga "flaska".
Så här skriver Åberg i sin utmärka artikel.
I sin ambition att ta hand om och vara förstående – en god ambition! – har man skapat en särskild sorts varelse: den mer eller mindre oförmögne nykomlingen. Fortfarande kan man höra folk tala om ”våra invandrare” som om de vore husdjur eller fåglar man matade i parken. Godhetsperspektivet genomsyrar integrationspolitiken och skänker tillfredsställelse till dem som hjälper och vill vara vänliga.
Det har dock med tiden blivit ett falskt godhetsperspektiv. Det viktiga är inte att vara god, det viktiga är att synas god och human. Det är en omfattande politisk korrekthet som har byggts upp under lång tid som skall vårdas och upprätthållas. Vi såg hur denna godhetens fasad rasade när SSU:s Anna Sjödin efter alkoholpåverkan blev eller åtminstone kände sig provocerad under en krogkväll. Plötsligt kunde en av dessa godhetens apostlar vräka ur sig ord som "jävla svartskalle" och "det är invandrare som du som gett alla invandrare dåligt rykte". Ett par år efter den aktuella krogkvällen kan då samma Sjödin stå framför TV-kameran och förklara att hon inte släpper in SD på sin skola för att de inte är tillräckligt humana. Vidare skriver Åberg så här i sin artikel.
Ännu har ingen summerat kostnaderna för alla verksamheter, aktiviteter och projekt som startats för att ge stöd, men det måste nu finnas så mycket samlad erfarenhet av olika försök att få folk självförsörjande och inlemmade i samhället att det går att säga vilka orsakerna är till att så många fortfarande lever på bidrag. Det är den kunskapen och insikten som kan leda framåt. De flesta med erfarenhet av detta kan förmodligen vidimera att problemet inte i första hand utgörs av diskriminering.
Ingen tänkande människa tror längre på att problemen med arbetslöshet i t.ex. Rosengård skulle bero på diskriminering, det är i själva verket en absurd tanke. Frågan är om många av de arbetslösa i Rosengård ens träffar några svenskar som skulle kunna diskriminera dem om de så ville. Det framstår som alltmer uppenbart att själva grundproblemet stavas "oansvarig immigration". Vi kan helt enkelt inte ta emot hur många nya medborgare som helst. De som vi ändå tar emot måste också själva vilja bli just "nya medborgare", i annat fall måste de flytta till ett land där de själva vill bli en del av samhället. Hur svårt kan det vara att förstå dessa i grunden väldigt enkla samband? Till slut tar vi med detta stycke av Åberg.
Efter solidaritetens död har vi fått en inflatorisk godhet med fäste i en medelklass, som aldrig riktigt behöver ta konsekvenserna av sin moraliserande syn på dem med mindre goda erfarenheter och därmed mindre goda åsikter. Den strukturella välviljan dominerar. Men om folk inte får jobb beror det oftast inte på att de invandrat utan på att de saknar utbildning och kompetens för den aktuella tjänsten.
Vi har en medelklass, en politisk och medial klass som alltså moraliserar över mina "mindre goda åsikter". Jag har inte ens så många "mindre goda erfarenheter". Jag har däremot ögon, öron och en relativt välfungerande hjärna så jag kan se att vår nuvarande politik är fullständigt vansinnig.
Våra politiker och journalister, dessa självutnämnda godhetsapostlar, måste antingen bedriva ett fult spel, vara fullständigt indoktrinerade eller vara utrustade med en kycklinghjärna, om de på fullt allvar tror att våra grava samhällsproblem i våra enklaviserade förorter beror på att vi svenskar är dumma mot människor med en annan härstamning än den genuint svenska. Om nu en människa med kycklinghjärna moraliserar över min bristande "godhet" (statsministern inkluderad, ehuru han sannolikt bedriver ett fult spel) så är det min mänskliga och samhälleliga plikt att högaktningsfullt strunta i detta och kanske minnas Lukasevangeliets 23e kapitel, "förlåt dem ty de veta icke vad de göra". Om jag sedan verkligen kommer att förlåta dem får bli en senare fråga dock.
