Att inte se skogen för bara träden

I en intressant artikel på DN så dryftas krisen för KD och Centerpartiet. Analysen som görs av ledarredaktionen är den svagaste jag läst om dessa partiers kris. Så här beskriver ledarredaktionen dessa partiers problem.

Alliansen är på en gång styrkan och svagheten, framgången och förlusten. Partier finns för att förändra samhället och för att bära ansvar. Kristdemokraterna och Centern har genom allianssamarbetet fått vara med om två valsegrar i rad. De är inne på sitt femte år i regeringsställning och har i realiteten ingen annan realistisk väg till makt och ansvar än den de valt.

Samtidigt ligger det i det moderna mediesamhällets natur att mycket av intresset fokuseras på statsministern och finansminstern. Inte minst i oroliga tider.

Varken inom Kristdemokraterna eller Centern finns något tydligt alternativ, vare sig man ser saken maktstrategiskt, innehållsligt eller som en fråga om vem som ska vara partiets ansikte utåt.

Självklart blir det svårare för KD och C att profilera sig i en allians, självklart kan de inte ta ut svängarna riktigt som de själv vill. Detta är dock inte grundorsaken till partiernas kris. Folkpartiet har knappt infriat något vallöfte förutom de inom skolpolitiken, ändå går det inte fullt så illa för det partiet. 


Centerpartiet med Olofsson i spetsen har tjatat sönder oss om småföretag och ivriga bävrar. Dessutom har Olofsson försökt profilera sig som invandringsvänligt och smått nyliberalt parti. Jag skulle tro att marknaden för en sådan politik är högst begränsad i vårt land, i alla fall sedan Folkpartiet och Moderaterna tagit sina självklara väljare. Efter det dåliga valet för Olofsson så väljer hon överraskande att försöka profilera sig ännu mer i invandringsfrågan. Centerpartiet har både tappat kontakten med sina gamla väljare (som man i princip gett på båten) samt folket i övrigt. De invandringsfanatiska väljare vi har röstar redan på V eller MP, dessa går inte över till C i brådrasket. Säg hur har Olofsson och eventuell partistrateg tänkt egentligen? 


KD har också övergett alla profilfrågor för att också profilera sig i mitten, bland alla övriga partier. Så smart! Hägglund var på gång i Almedalen med sitt ”verklighetens folk”. Han vågade dock inte löpa linan ut, utan nöjde sig med att angripa kulturetablissemanget. Hägglund fick lite kritik av arga kulturknuttar, därefter blev det tyst om ”verklighetens folk”. Tål man inte mer, backar man för så lite, ja då är man inte av rätt virke helt enkelt. Arga kulturknuttar får inte ens den mest ömfotade sverigedemokrat att ens ändra en min. 


Problemen är egentligen ännu djupare än vad som skissats ovan, C och KD:s problem är mer symtom på den riktiga krisen. Problemet är att riksdagsmännen faktiskt tappat kontakten med det folk den är satt att representera. Människor vid sina omtalade köksbord tycker inte som de politiskt korrekta riksdagsmännen i många tunga frågor. Verklighetens folk har ofta inte samma åsikter som lattedrickande journalister på Söder i Stockholm. Det kommer sannolikt att ta tid för denna sanning att tränga igenom och för att travestera Jan Söderqvist*, det kommer att kosta pengar.


*Söderqvist sade samma sak om obildade, dumma, bakåtsträvande Sverigedemokrater som inte förstod latteliberalernas rosaskimrande världsbild. 
 
Länk DN

Fula debattknep Bjurwald

Lisa Bjurwald, anställd på Expo och DN, skriver en artikel på DN där hon, liksom Miljöpartiet, propagerar för en generösare immigrationspolitik än vad vi redan har. Bjurwald är starkt kritiskt till det poängsystem som immigranter bedöms efter och som enligt henne praktiseras i Danmark. Nu vet alla att det också praktiseras i Kanada, ett land som ibland får stå som exempel på en lyckad immigration. Det gäller att välja sina exempel och lite snyggt tiga om valda detaljer, då kan man använda de flesta länder i sin argumentation. Därefter skriver Bjurwald så här i sin artikel.

Danmarks relationsapartheid är bara en pusselbit i den europeiska omformningsprocess där invandrares integritet körs över. Andra bitar är klädkrav, språkkrav och krav på boende i ”rätt” område. Målet är att slutprodukten ska vara till så stor nytta för samhället som möjligt. Den utsatta människans eget behov av exempelvis sjukvård – vilket grymt nog nekas de papperslösa – kommer i andra hand.  

Den enskilda människan behov av sjukvård? Det finns etniska svenskar som grymt nog inte heller får detta behov tillgodosett, därför att resurserna inte räcker till alla. Efter att en asylsökande fått avslag är det meningen att denne skall lämna landet, det är hela vitsen med vår lagstiftning. T.o.m. Reinfeldt har påtalat detta mycket basala faktum när han befunnit sig utomlands. Till sist konstaterar vi att behov av sjukvård inte är asylskäl och aldrig har varit det. Vidare skriver Bjurwald så här i sin artikel.

Här hemma talar Sverigedemokraterna om vår ”extrema” invandring. Men inget land i världen tvångsutvisar fler flyktingar till Irak – där våldet mot civila fortfarande är högst närvarande – än Sverige.

Sverige utvisar kanske flest ”flyktingar” till Irak, därför att vi tagit emot flest. Enbart Södertälje tog emot fler asylsökande från Irak än hela Nordamerika, det är extremt. En nation som Finland där flyktingströmmen är att likna vid en rännil jämfört med vår egen vårflod kan och behöver inte utvisa så många asylsökande. Detta är en ganska enkel matematik som även Bjurwald borde förstå. Till sist skriver Bjurwald så här.

Solidaritet och respekt måste vara vägledande ord för invandrings- och flyktingpolitiken. I många konflikthärjade länder är familjen mer central för en stabil livssituation än i Sverige. Att medvetet försvåra för nya svenskar att återförenas med sina barn och sin make eller hustru är omänskligt.

Vi skall ha en ansvarsfull och restriktiv immigrationspolitik, slagord och floskler skall inte vara vägledande. Hur respektfullt är det att göra sig av med sina identitetspapper när man satt ner foten på svensk mark? 


Jag tycker inte heller att familjer bör splittras, därför bör vi tänka om när det gäller de s.k. ensamkommande barnen. Jag tycker dock det är rimligt att en person som uppfyller alla krav för asyl och uppvisat tillförlitliga identitetspapper (d.v.s. inte slängt dem vid ankomst till vårt land) måste få ta hit sina barn och fru. Där skall det dock stanna. 


Bjurwald representerar den immigrationspolitik vi redan prövat, med förfärligt resultat. Den är inte ens human för dem som kommer hit och döms till ett liv i arbetslöshet och utanförskap, långt från sina rötter och sin egen kultur. Det blir inte bättre av att en del återskapar sin hemkultur i etniska enklaver, avskärmade från det övriga samhället. Det är liksom inget samhälleligt framgångsrecept att flytta hit och bygga sig en egen etnisk enklav. Hur skall vårt samhälle då se ut i framtiden om det blir en dominerande politik? 

Länk DN

NEJ till Miljöpartiets flyktingpolitik

Miljöpartiet går i en DN-artikel ut och ger sin syn på en miljöpartistisk flyktingpolitik, dessutom vill de göra upp med alliansen om denna politik. Miljöpartiets syn på flyktingpolitiken närmar sig i princip fri invandring och de gör avkall på vilka grundläggande principer som helst för att få en så generös flyktingpolitik som möjligt. Så här skriver de i sin artikel angående papperslösas rätt till vård.

Svensk hälso- och sjukvård är i världsklass men den är tyvärr inte till för alla som bor i landet. Flyktingar som fått avslag på asylansökan saknar tillgång till den och blir i dag beroende av sjukvårdspersonalens goda vilja eller ideella krafter. Detta är inte förenligt med Sveriges folkrättsliga åtaganden. Miljöpartiet anser därför att alla papperslösa ska ha rätt till samma hälso- och sjukvård som andra, till samma kostnad som andra.

Svensk hälso och sjukvård är inte till för alla i hela världen, det är fullkomligt omöjligt att en nation skall erbjuda sina resurser till hela världens befolkning. Speciellt sedan tillgängligheten redan försämrats för den inhemska befolkningen vad gäller akutvård bl.a. När man fått avslag på sin asylansökan är det meningen och i enlighet med alla nationella och internationella principer att man lämnar landet. Det är därför vi har hela vår asyllagstiftning, skall detta vara så svårt att förstå? Vidare står det så här i artikeln angående identitetspapper.

I dag krävs det att en flykting som beviljats asyl, ska ha ordnad bostad och försörjning innan han eller hon kan få återförenas i Sverige med sin närmaste familj. Nya hårda krav finns också om att anhöriga måste kunna styrka sin identitet och sitt släktskap för att över huvud taget anses vara anhörig till flykting i Sverige, något som många gånger är omöjligt för bland annat personer från Somalia och Afghanistan.

Självklart måste en förälder ha bostad och en försörjning innan denne tar hit sin övriga familj, var är det meningen att de skall bo annars och vem skall försörja dem? Samhället skall göra detta tycker Miljöpartiet men med Sveriges oansvarigt generösa immigrationspolitik börjar generositeten i vårt samhälle ta slut. Vad är det för problem med att bevisa sitt släktskap? I dag räcker det med ett enkelt DNA-test för att bevisa detta, är det omöjligt för personer från Somalia och Afghanistan att göra DNA-test? 


Det fanns en tid när alla asylsökande måste bevisa sin identitet för att överhuvudtaget få sin sak prövad, på den tiden hade över 90 procent av de asylsökande identitetspapper. När kravet slopades sjönk andelen asylsökande som kunde uppvisa papper på sin identitet drastiskt, vad det nu kunde bero på. 


Svensk asyl och immigrationspolitik har nåtts vägs ände. Vi har en asylpolitik som är markant generösa än omvärldens och allvarliga problem börjar ge sig till känna (milt uttryckt). Politiker som själva bor långt från problemen har mist kontakten med verkligheten och för en politik som skall få dem att framstå som så humana som möjligt. Nu leder denna politik till allt annat än ett humant och generöst samhälle. Miljöpartiets immigrationspolitik är fullt jämförbar med de tidigare förslagen från samma parti att slopa räntor och införa samhällslön för alla. Tänk er miljöpartiets vision av att vårt samhälle infört samhällslön och slopat alla räntor, samt kombinera detta med fri invandring. Enligt Miljöpartiet så är detta realistiskt men de som inte tror på att denna samhällsekvation går ihop får nog rösta på ett annat parti i nästa val.

Länk DN

Har Kurdo Baksi drabbats av en diktatorisk arvssynd?

Kurdo Baksi intervjuas i Second opinion och ger där sin syn på medias behandling av SD. Inte oväntat tycker Baksi att SD borde ha tigits ihjäl av media alternativt svartmålats ännu mer, om nu detta är möjligt. Så här uttrycker sig Baksi i Second Opinion.

De senaste tre åren har medierna anammat Sverigedemokraternas sätt att beskriva verkligheten. Jag förstår inte heller varför man skulle redovisa Sverigedemokraternas opinionssiffror så långt innan valet. Det ledde bara till onödig publicitet och gratisreklam.

Baksi kommer ju inte från en demokratisk kultur men man tycker ändå att han borde ha anammat de mest grundläggande demokratiska principerna under den långa tid han varit här. En sådan princip är att man inte tystar politiska motståndare för att slippa höra vad de har att säga. Denna princip gäller även politiska motståndare som man själv tycker har helt ”fel”. Det är ju så med politik, tycker alla likadant så brukar det tyda på en diktatorisk struktur i bakgrunden.

Annars var väl grundtanken med vår flyktingmottagning att de som flydde från diktaturer och grymma envåldshärskare skulle få en fristad i vårt subarktiska land. Det visar sig påfallande ofta att många som erhållit denna fristad i vårt land själva visar upp just de tendenser som de säger sig ha flytt ifrån. Kanske finns det någon slags arvssynd som poppar upp när vissa människor väl kommit undan sina diktatoriska plågoandar.

Länk Second Opinion

Experter försäkrar att Egypten inte kommer att utvecklas till en islamisk stat

I en relativt stort uppslagen artikel säger Leif Stenberg, chef för Centrum för Mellanösternstudier, att risken för att Egypten skall utvecklas till en islamsk republik, detta även om det Muslimska Brödraskapet tillåts delta i Egyptens framtida utveckling. Så här skriver Stenberg i sin artikel.

Muslimska brödraskapet är sammantaget den mest sammanhållna och mest erfarna av Egyptens oppositionsrörelser. Dock finns ingen större anledning att befara att rörelsen i den händelse en övergångsregering tillsätts kommer att driva tanken att genom en kupp eller med våld skapa en egyptisk islamisk republik. Snarare har rörelsen drivit idén om Egypten som ett rättvist samhälle genom en fungerande demokrati.

Det vore förmodligen ett allvarligt misstag inom övrig opposition att inte samarbeta med brödraskapet under en övergångsperiod och inlemma dessa i skapandet av en demokratisk process. I detta sammanhang är det betydelsefullt att inte demonisera Muslimska brödraskapet, utan att skapa och stödja förutsättningar för en bredare allians inom oppositionen.

Jag har själv ingen aning om hur stora riskerna är för att grupper eller organisationer skall försöka tillskansa sig makten med odemokratiska metoder, eller hur stor risken är att Egypten slutar som en islamisk republik. Jag hoppas att Stenberg har rätt nu när han på detta sätt går ut med en stor artikel i DN. Har han däremot inte rätt så kan man undra hur chefen för något som kallas ”Centrum för Mellanösternstudier” går ut i stor artikel när läget ser som mest kritiskt ut och gissar helt fel. I den bästa av världar skulle han då avgå som chef från sitt arbete och DN skulle gå ut med en artikel och åtminstone konstatera att de gett en felaktig bild till allmänheten. 


Broderskapsrörelsen Peter Weiderud har på ett liknande sätt gått ut i massmedia och försäkrat oss om att utvecklingen i Egypten inte kommer att leda till en odemokratisk islamisk stat. Han har dessutom gett uttryck för att de som är oroliga för en sådan utveckling förmodligen är islamofober. Nu är det ingen som tar Weiderud på allvar och han har fällt så många hårresande uttalanden genom åren så Weideruds senaste utspel kan nästan betraktas som ett av de mer sansade. Vi håller tummarna för att Weiderud (genom ren tur) och Stenberg får rätt, i annat fall är det vår skyldighet att påminna dem om vad de och DN försäkrat oss.

Länk  DN

Länk Newsmill Weiderud

Importerad fattigdom

I SVT:s nyhetsinslag visades i går ett reportage från en ensamstående mamma från Rosengård som ett exempel på en allt större fattigdom för allt fler barn. I dagens DN spinner man vidare på samma tråd, allt fler barn i vårt land lever i fattigdom. Inte heller artikeln i DN går någon hemlighet av att det ofta är utlandsfödda ensamstående föräldrar som lever under knapra förhållanden. Så här står det i dagens DN.

Varannat barn med ensamstående, utlandsfödd förälder lever i fattigdom. Det är diskriminering, menar Rädda Barnen.

– Sverige bryter mot barnkonventionen, säger general-sekreteraren Elisabeth Dahlin.

Vi undrar av Rädda barnen anser om alla de barn miljoner som lever under mycket värre förhållanden i Afrika och på vissa platser i Asien. Det måste enligt Rädda Barnen vara en diskriminering av oerhörda proportioner. Frågan är vem som diskriminerar dessa barn. Vem diskriminerar de barn som inte har råd med det senaste dataspelet i Sverige? Hur skall man häva denna diskriminering menar Rädda Barnen, höjda bidrag? 


Alla inblandade parter verkar mellan raderna förstå att det inte är tal om att komma ut på arbetsmarknaden för många av dessa fattiga människor. Det är väl här det gått snett. Vi har en immigration av människor där vi i princip vet att en stor del av dessa aldrig kommer att komma ut på vår arbetsmarknad. Ekvationen blir fullständigt omöjlig i förlängningen. Nu diskriminerar vi barnen till dessa människor om vi inte ger dem höjda bidrag. Det skall påpekas att även etniska svenska familjer lever under dessa förhållanden. Även ensamstående föräldrar som arbetar full tid kan ha det svårt med ekonomin. 


Utvecklingen mot fler familjer som lever under svåra ekonomiska förhållanden har ökat de sita åren. En förklaring är enligt artikeln följande.

En av förklaringarna till utvecklingen är att de reformer som gjorts de senaste åren gynnat dem som varit i arbete.  

Jag gillar inte alliansens politik till stora delar, men en utveckling där de som arbetar konstant skall försörja andra människor med sitt arbete är inte heller långsiktigt hållbart. Våra skyddsnät skall vara tillfälliga lösningar och inte permanenta sådana. Kvinnan som framträdde i gårdens inslag från Rosengård pratade om att hennes son inte hade de senaste TV-spelen. Mitt hjärta blöder inte direkt för de uteblivna dataspelen. En blind måste se att en vansinnig politik lett fram till den fattigdom som råder i Rosengård. Är det överhuvudtaget meningen att människorna där skall arbeta och försörja sig själva? Är det någon i regeringen eller riksdagen som ens funderat på om den nuvarande immigration eller integrationspolitiken är vettig? Vidare i artikeln så står det så här.

En annan förklaring är att trygghetssystemen utformades för en annan tid, när det var lätt att komma in på arbetsmarknaden.

Nu skall vi alltså ha trygghetssystem som räknar med att människor aldrig kommer in på arbetsmarknaden, vilket samhälleligt nederlag. När vi nu konstaterat att det råder hög arbetslöshet, trots hyfsad konjunktur, skall vi fortsätta med vår bisarrt generösa immigrationspolitik? Skall vi fortsätta med en forcerad arbetskraftsinvandring? Antagligen skall vi detta enligt regeringen, men vad är logiken i detta? 


Vi har genom en oansvarig immigrationspolitik och en slapp integrationspolitik skapat ett konstant utanförskap för stora grupper i vårt samhälle. Slutsatsen är inte enligt debattörerna i TV och tidningarna att vi skall förändra denna politik, utan ösa in mer pengar till dessa grupper så den felaktiga politiken inte märks så mycket. En i längden ohållbar politik, frågan är bara när man måste ta den beska medicinen. 

Länk DN