Jag mötte en irakisk man på pendeltåget

Det satt två andra personer vid min bänk på pendeltåget. Mitt emot mig så satt en person med uppenbar utländsk härkomst, till höger om honom satt en person i 30-årsåldern. Själv försökte jag utnyttja min tid på pendeln genom att slumra, eller rent av somna in en liten stund. Jag blundade och var på god väg att sjunka in i morphei armar. Vid nästa station går dock en hel del personer av, bl.a. personerna som satt vid bänken på andra sidan gången. Mannen med utländskt påbrå sätter sig vid den numera tomma bänken på andra sidan gången. Själv bryr jag mig inte utan sträcker ut benen och gör det bekvämt för mig, nu finns det benutrymme. 


Mannen som flyttade från ”mitt” säte får plötsligt ångest för att han flyttade från min bänk. Han känner sig tvungen att påtala att han gjorde det för min skull, för att jag skulle kunna sträcka ut benen. Jag säger att det var mycket vänligt att han tänkte på mig och att jag uppskattar gesten i vederbörlig ordning. Därefter verkar mannen känna ett visst förtroende för mig så han fortsätter att prata.

Sverige är ett bra land, ett av de bästa i världen.

Jag är duktigt sömndrucken, men kan trots detta inte motstå den möjlighet till debatt som öppnar sig. Jag replikerar enligt följande.

Ja kanske, men Sverige var ett mycket bättre land när jag växte upp. Det var ordning och reda, allt fungerade. Ta T-centralen t.ex. när jag växte upp så trängdes ingen. Alla betedde sig artigt och alla tog hänsyn. Nu trängs alla människor. Vassa armbågar överallt, ingen tar någon hänsyn utan alla tänker bara på att komma fram själva. Alltså vår negativa utveckling märks t.o.m. på hur folk beter. 

Hade jag väntat mig debatt så fick jag tänka om. Mannen höll med mig till hundra procent. Han berättade att han kom till Sverige på 80-talet och att vårt land då stod på en högre civilisation än nu, på många olika sätt. Mannen uttryckte också tvivel angående fördelarna med det mångkulturella samhället, så enligt Expo är väl han också rasist och främlingsfientlig. Jag frågade mannen varifrån han kom. Till min förvåning vågade han inte tala om det. Vad är det för rädsla som gör att en människa som bor i vårt land inte ens vågar tala om varifrån han kommer? Jag gissade på Irak, kroppsbyggnaden och anletsdragen talade sitt tydliga språk. Mannen kunde inte neka till sitt ursprung när jag ändå gissat rätt på detta.  


Fler och fler uttrycker allvarliga tvivel om riktingen på vår utveckling. Människor uttrycker inte direkt att det är globaliseringen eller det mångkulturella experimentet som är det negativa. Däremot är väldigt många människor mycket medvetna om den negativa utveckling som vårt land just nu befinner sig i. En bekant på bussen i kväll tog upp ämnet spontant utan att jag lade några ord i munnen på henne. Jag såg att Marcus Birro (som plötsligt inte längre är medias gunstling) tagit upp ämnet i en artikel på Expressen, LÄNK. 




Signalerna kommer från alla håll och från alla möjliga människor. Signaler att vi är på fel väg, på väg utför. Liberaler av olika kulörer samt socialdemokrater hör och ser inte alla rödljus, de vill helt enkelt inte se. Teorierna om det mångkulturella samhället och den underbara globaliseringen väger tyngre. Dessa underbara älskade teorier, de är mer värda än vårt land och vårt folk, ja t.o.m. mer värda än de egna barnen tydligen. Vårt allvarligaste problem alla kategorier är att människor hellre håller fast vid den ideologi de omfamnade i en osäker ungdom, än ser den trista och grå verkligheten. Alternativt är det viktigare att framstå som modern eller human än att rädda vårt land och de egna barnens framtid. Jag vet inte vilket som är värst.

Vinnare och förlorare

Johan Lundberg har på Axess skrivit en artikel som åtminstone delvis blivit missuppfattad av en del människor. När jag läser artikeln igen så måste en korrekt tolkning av det Lundberg skriver vara att SD hämtar sina väljare bland dem som ser sig som förlorare på globaliseringen. Snällare tolkning än så går det inte att göra. 


Först måste vi, till skillnad mot Lundberg, fråga oss vad globaliseringen innebär, vad det är för en process. Den globalisering vi nu så gärna talar om handlar inte om att kunna resa fritt och turista. Det kunde vi göra obehindrat långt innan vi talade om den nutida globaliseringen. Den handlar inte heller om ett fritt utbyte av varor. Vi började handla med omvärlden redan under medeltiden. Redan innan vi gick med i EU, så var vi med i EES där i princip alla handelshinder redan var undanröjda. Det är således inte dessa två saker som menas med globalisering. 


När vi gick med i EU och därmed godtog de regler som gäller om arbetskraftens fria rörlighet så började den samhälleliga diskussionen om globaliseringen. Med denna utveckling följde också något som kan beskrivas som fri rörlighet av företag. Talet om globaliseringen gäller i huvudsak två saker. Fri rörlighet av arbetskraft samt samma rörlighet för företag. 


Vi såg i Uppdrag Granskning hur rederiet Stena Line anställt filippinska arbetare som arbetar för runt 20 kronor i timmen, sju dagar i veckan sex månader i sträck. Europeiska och svenska sjömän kan omöjligt konkurrera på dessa villkor och blir därmed förlorare. Vinnare blir Stena Line, andra rederier samt de som reser med färjorna. Här ser vi direkt vilka som blir vinnare och förlorare. Lundberg har rätt i den meningen att det är troligare att de arbetslösa sjömännen röstar på SD än att direktörerna gör det. 


När det gäller företagens utökade möjligheter till omlokalisering kan vi ta exemplet när Continental köpte upp den lönsamma gummifabriken Gislaved. Continental fick sedan stödpengar från EU för att flytta fabriken från Sverige till Portugal. Vinnare i denna affär var utan tvekan det portugisiska folket samt möjligen aktieägarna i Continental, som ytterligare kunde öka sina vinster. Förlorare var utan tvekan de som arbetat på Gislaved i Småland. Eftersom vi talar om ett företag som gick med vinst så måste vi tala om hela vårt land som förlorare på denna affär. Men Lundberg har rätt i den mening att det är oerhört mycket sannolikare att de f.d. arbetarna på Gislaved röstar på SD än aktieägarna för Continental. 


Det vi vänder oss emot är Lundbergs beskrivning av denna globaliseringsprocess dels som oundviklig om man inte vill tillbaka till något som utmålas som rena stenåldern. Dels att den skulle vara positiv ur alla bemärkelser för vårt land. Vi såg att affären med Gislaved ur i princip alla perspektiv var destruktiv för vårt land. Det går helt enkelt inte att beskriva den affären som något positivt för Sverige, hur gärna man än vill. 


Naturligtvis är det inte på det viset att det bara finns en väg in i framtiden, och att denna väg är liktydigt med en stark globaliseringsprocess. Vitsen med vår demokrati är att vi väljare skall kunna välja inriktning på vår framtida utveckling. Det är heller inte så att om man vägrar att bejaka globaliseringen och Sveriges aktiva deltagande i densamma, så är man per definition en bakåtsträvare. Det kan ju vara så att man helt enkelt vill välja en annan inriktning på den framtida utvecklingen. Utan tvekan kommer då nya förlorare och vinnare att utkristallisera sig, ety hur man än vänder sig, har man rumpan bak.

Länk Axess      

Äntligen en riktig karl som kolumnist

Vi män får ju inte längre ta ut svängarna i vårt språkbruk och våra självklara analyser. Vi bor ju i trygghetsnarkomanernas land med världens finaste människosyn och kanske världens fegaste politiker. Nu har dock SvD fått en kolumnist som p.g.a. sitt kön kan prata normal svenska utan att ängsligt balansera på vad som är passande och genuscertifierat. I en kolumn analyserar hon Sveriges insats i diverse oroshärdar, samt ger sin syn på våra politikers inställning. 


Jag håller inte med kolumnisten att vi bör inträda i NATO. I övrigt håller jag med om varenda stavelse, men vågar dock själv inte uttrycka mig så rättframt. Vem vill bli kallad en massa saker där manschauvinist är det mildaste epitetet. Hör och njut gott folk, så talade vi alla innan vi böjde oss för alla påbud vi nu plågas av.

Flygvapnet ska tydligen inte behöva smutsa ned sina händer allt för mycket, trots att armén har soldater på plats som bor i råtthål ute i terrängen, strider, skadas och dör.

Man hymlar till och med om de hårda striderna som utkämpats och vad de innebär. När arméinspektören i julas fick frågan om hur många motståndare som dödats av svenskar svarade han förmodligen ett femtontal, trots att alla vet att det handlar om betydligt fler.

Detta hymlande och oviljan att stå för att krig är brutalt, skitigt och blodigt drabbar i slutändan militären, som utför det som politikerna bett dem att göra. Därför är det dags att sluta låtsas och antingen skicka trupp, eller inte alls.

Hur tufft systemkritiker än har haft det fordom, så är talibanerna lite vassare än vår inhemska terrorgrupp AFA. Våra inhemska plastterrorister är uppväxta med en guldsked i vardera mungipan. Dessa krigare vi har att göra med i Afghanistan är uppväxta på te och lite ris. De har bott i grottor sedan späd ålder och eventuellt badat i iskalla bäckar, om de badat alls. De har lärt sig att hantera sin Kalasjnikov sedan de lärde sig gå och fått arbeta sedan de lärt sig krypa. Liksom lite annan kaliber på dessa krigare än vad våra svenska politiker i sitt ombonade riksdagshus kan tänka sig. Jag nästan njuter när jag tar del av Johanne Hildebrandts mustiga prosa. Helt rätt av SvD att anställa henne som kolumnist.


Länk SvD (rekommenderas) 

Oj! Sidan kunde inte hittas

Jag skrev efter valet om Jan Söderqvist, SD-hataren nummer ett. Ni vet han som ansåg att de som röstat på SD är outbildade, kriminella, ointelligenta och i praktiken icke anställningsbara. Det var en så grov beskrivning av de som röstat på ett demokratiskt parti i Sverige att det faktiskt stack ut även i den hätska och direkt odemokratiska stämning som rådde i vårt land under valrörelsen. 


Jag tittade i natt på gamla artiklar från valrörelsen och direkt efter valet. En artikel gick inte att hitta längre. Det var Söderqvists artikel där han beskriver de som röstat på SD i princip på samma sätt som Goebbels beskrev den judiska minoriteten i Tyskland i slutet av 30-talet. 


Att Jan Söderqvist själv varit aktiv medlem i Alexanders Bards omtalade E-postlista ”Elite” gör det hela ännu mer pikant. Det var ju den listan där medlemmarna ansåg sig stå över den obildade massan av förlorare och som på grövsta tänkbara sätt uppmanade medlemmarna att trakassera de mindre värda, de som ansågs som ”undermenchen”. Vi som tillhör denna illustra pöbel får väl be om ursäkt att vi inte röstade på Liberaldemokraterna som Söderqvist startade ihop med kompisen Alexander Bard. Nu slumpade det så att SD faktiskt fick fler röster än Liberaldemokraterna, detta sagt på tal om förlorare. Vad jag kan se så ställde inte Liberaldemokraterna ens upp i riksdagsvalet. Märkligt, att sådana vinnare som Jan Söderqvist och Alexander Bard inte ens bjuder upp till dans när orkestern börjar spela. Men som sagt, vinnare och übermenchen som Söderqvist skulle utan tvekan vinna över SD i ett riksdagsval med sitt Liberaldemokraterna, eller hur? 


Förövrigt ser jag att Liberaldemokraterna hyllar Federleys tal om migrationsuppgörelsen. Nu innehåller tyvärr Federleys tal så mycket snömos och rena felaktigheter, så jag får lite svårt att få ihop det med Elitlistans syn på en överlägsen klick med intelligens som överstiger den obildade massans. Förövrigt kan man ju spekulera i Elitlistans nästan nazistiska människosyn och Liberaldemokraternas åsikt om fri invandring, det är något som inte stämmer riktigt där.    


Jag antar att det är Söderqvist själv som bett SvD att plocka bort sin artikel. Jag kanske har artikeln på min hårddisk, jag orkar inte ens leta. Vill Söderqvist inte att hans artikel längre skall synas så skall inte jag lägga ut den på nytt. Den var både rå och svinaktig, och sådant kan vi kanske klara oss utan. Däremot är Söderqvists människosyn redan fastslagen, och den är mycket otrevlig.

Länk Robsten Söderqvist (med länk till tidigare artikel Söderqvist) 

Länk Liberaldemokraterna

Länk Liberaldemokraterna Federleys tal  

Sämsta talet någonsin i Sveriges riksdag

SD initierade en riksdagsdebatt med anledningen av uppgörelsen mellan Alliansen och MP. Som alla vet handlade uppgörelsen om att låta illegala immigranter få sjukvård och skolgång. En uppgörelse som strider mot allt förnuft och normala rättsprinciper.

Talet av Åkesson var logiskt, klart och redigt. Han pekade på de uppenbara orimligheter som denna uppgörelse för med sig. Talen av övriga ledamöter var väl de väntade, ett evigt svamlande om allt utom sakfrågan. Man får känslan av ett förhör med en skolelev som helt uppenbart gjort sig skyldig till en dumhet, men slingrar sig så gott det går och försöker få över samtalet på ovidkommande saker. Alla Sveriges lärare känner förmodligen igen scenariot.

Ett tal utmärkte sig dock även i denna illustra liga. Federleys tal var så osakligt och propagandistiskt så det måste vara frågan om ett ”all time high.” Eller skall vi kanske hellre tala om ett ”all time low.” Federleys tal innehåller alla de fel som vi brukar påpeka som utmärkande för oseriösa talare och politiker. Federley använder sig av ”guilt by assiciation”, halmgubbe och rena lögner. Talet är så otroligt fullt av fula debattknep så att det kan tjäna som ett varnande exempel på hur man absolut inte skall skriva ett tal, androm till varnagel. Just därför tänkte jag titta lite på det, i rent negativt undervisningssyfte. Federley sade så här t.ex.

Fru talman! För Centerpartiet handlar migrationspolitiken i grund och botten om möjligheten att röra sig över gränser. Med samma självklarhet som vi vill kunna studera och jobba i andra delar av världen vill vi att andra människor ska kunna komma till Sverige för att studera eller arbeta.

Lögn! Avtalet, som debatten handlade om, hade inte ett vitten med människor som rör sig över gränser för att jobba eller studera. Vidare i talet.

På samma sätt som vi vill kunna få skydd om krig eller förföljelse uppstår i vårt land erbjuder vi på samma juridiska grund skydd åt dem som behöver söka det hos oss. 

Lögn igen! Ytterst få av de människor uppgörelsen handlar om har flytt krig eller ännu mindre renodlad förföljelse. Om vi skulle drabbas av inbördeskrig skulle vi inte möta samma generösa politik från något annat land som det vi erbjuder människor utanför Europa. Vidare i talet.

I sökandet efter en förklaring söker man en syndabock som får klä skott för allt som är fel. Är det inte bögarnas fel är det någon annans.

Vad har detta med själva sakfrågan att göra? Sakfrågan handlar om ett vansinnigt beslut som strider mot alla rättsprinciper. Halmgubbe således. Dessutom är det väl Alliansen och MP som kan betecknas som syndabockar i detta fall, inga folkgrupper. Själv verkar Federley göra SD till syndabockar. Vidare i talet.

När Sverigedemokraterna har skanderat att de är de enda som säger sanningen likt nyfrälsta predikanter är det dags att de nu tar bladet från munnen och säger vad det är de menar. Säg som det är, att ni sverigedemokrater är politikens gamar som när er på olyckor människor råkar ut för, och i de fall ni ens kan ana att det är någon med invandrarbakgrund med i bilden väljer ni att exploatera det.

En del sanningar har faktiskt SD monopol på i vårt land, tyvärr. Men visst är det Federley som mest liknar en frälst predikant med sitt känslosamma snömos utan något innehåll. Politisk gam är Federley ett utmärkt exempel på. Han var emot FRA och skulle inte dagtinga med sitt samvete, vilket han till slut ändå gjorde. Federley upprepar politisk korrekta fraser som förvisso har hela media och den politiska eliten bakom sig, så modigt!

Exakt vilka olyckor när sig SD på? Konkretisera det gärna Federley? Är det gruppvåldtäkter du karakteriserar som beklagliga olyckor? Då kanske det var en beklaglig olycka när Federly själv blev rånad och lindrigt misshandlad. Vad jag vet utnyttjade inte SD detta lilla beklagliga rån på något sätt. Federley blandar framförallt ihop vad enskilda bloggare med vad SD som parti för fram. Det är ett ohederligt och propagandistiskt sätt att resonera på. Vidare i talet.

Ni är politikens parasiter som exploaterar brott och sociala problem för egen vinnings skull. Ni tvekar inte att förvanska siffror, fakta och sanning i ert uppdrag, och det hänger samman med själva kärnan i er politik och er världsbild. Den stämmer inte med verkligheten.  

Så SD är parasiter som påpekar sociala problem? Det är SD som är de stora bovarna, inte de som utför dessa brott eller de som fört en politik så vissa typer av brott ökat markant i sin omfattning. Vitt blir svart, svart blir vitt. Det räcker att ta siffrorna från den allmänna statistiken för att föra fram SD:s politik. När det gäller brott kan man använda BRÅ:s statistik från 2005. Jag har den statistiken i bokhyllan och det är väl snarast BRÅ som Federley skall beskylla för att förvanska statistiken i förekommande fall. De blir lite fel när Federley, eller skall vi säga ”Ursula” börjar prata om verklighet. När var du ute sist i en förort Federley? Du blev ju t.o.m. rånad i Hammarby sjöstad. Klä gärna ut dig till Ursula och gör ett studiebesök i Rosengård eller Fittja, då kan vi prata om att smaka på verkligheten. Här tänkte jag sätta in en bild av Federley som Ursula, men jag vill inte kontaminera min egen blogg.

Jag skulle i princip kunna kommentera varenda sats Federley på samma sätt. Det är så fullt av felaktigheter och ”Guilt by associations” att man häpnar. Detta tal kan stå som ett lysande exempel på hur man absolut inte skall föra en saklig debatt. Jag är oerhört glad att jag inte tillhör samma parti som Federly. Det allmänna samtalet i vårt land har faktiskt nått nya, aldrig tidigare skådade bottennivåer.

Länk Riksdagens protokoll