Bjurwald ger antidemokratin och dumheten ett ansikte

Lisa Bjurwald, Expo och DN, skriver en artikel på SVT-debatt där hon går till storms mot SD, nationalkänslor och nationaldagen. Hon skräder inte orden och det råder i alla fall ingen tvekan om vart hon står politiskt, den saken är klar. Samtidigt passar hon på att få lite reklam för sin nya bok, Europas Skam. Så här skriver Bjurwald i sin artikel.

I dag firar vi Sveriges nationaldag. Eller gör vi? Inte ens de mest konservativa personerna i mitt nätverk, människor som aldrig skulle missa en julbön, verkar ha några planer på flaggviftande. Om det nu är så den 6 juni bör firas, vill säga.

Ja Bjurwalds nätverk är nog inte likadant som mitt eller andras "nätverk", jag brukar förövrigt inte kalla mina vänner för "nätverk". Jag var ute på stan (Stockholm) och såg tusentals människor vifta med små flaggor, speciellt turister och människor med utländsk härkomst, men de ingår säkert inte heller i Bjurwalds "nätverk". Vidare i artikeln.

Men nationalistiska vindar blåser över Europa och planterar även på våra breddgrader idén om att svenskarna borde hylla sin svenskhet med mer frenesi. Tanken är främst känslobaserad och håller inte för logiska motargument. Varför skulle vi fira på samma sätt som i andra länder, vars nationaldagar ofta har anknytning till mer välkända historiska skeenden?

Nationalistiska vindar har alltid blåst över Europa, det är snarast Sverige som stuckigt ut. Man har alltid firat sin nation kraftigt i länder som Norge, Frankrike och Irland, där är det tillåtet att högakta den egna nationen. Vi behöver inte fira som andra länder, vi kommer sannolikt aldrig fira på samma kraftfulla sätt som Irland, det ligger kanske inte i vår natur. Vem har påstått att vi skall fira som t.ex. irländarna Lisa? Vad gäller logik så är det nog inte Bjurwalds starka sida. Till sist.

Inför den 6 juni 2010 uppmanade Sverigedemokraterna till bojkott av multikulturella firanden.

Ja, det var ju nationaldag, inte multikulturens dag om jag inte missminner mig. Förövrigt har ju inte SD gjort någon hemlighet av att vara emot den multikulturella paradigmen. Dessutom börjar fler och fler tveka inför denna paradigm, som aldrig varit föremål för någon folklig prövning eller ens någon politisk debatt över huvudtaget. När diskuterade man multikulturen sist i riksdagen?  

I örigt så pushar Bjurwald och SVT för hennes bok "Europas Skam", det är en skam i sig att SVT kan göra reklam för en bok fylld av faktafel och horribla påhopp på bl.a. SD. Det finns fullständigt sanslösa påståenden som dessa i Bjurwalds bok.

SD behöver inte ha med ett ord om avrättningar i sitt partiprogram. Det skulle hindra dem från att någonsin nå inflytelserika politiska positioner. Kanske skulle de knipa ett mandat i en mindre kommun som västgötska Grästorp.

Men framför allt är Sverigedemokraternas nuvarande strategi långt mer effektiv för att skapa ett ”svenskvänligt” klimat än att skjuta invandrare i Malmö.

De är fullständigt avskyvärda påståenden och rent grovt förtal av ett riksdagsparti, det är säkert åtalbart dessutom. Att det inte har med verkligheten att göra står utom allt tvivel, om Bjurwald hade bemödat sig den allra minsta seriösa research. Det är klockrena lögner som Bjurwald för fram i sin bok helt enkelt. Dessutom ondgör sig Bjurwald över att medierna börjar rapportera om det vänsterinspirerande politiska våld som SD utsätts för. Det var ju mycket bättre förr, när sådant inte rapporterades alls och tystades ner, allt i mångkulturens namn.

Länk SVT-debatt 

Paula Neuding om multikultur på Axess

Paula Neuding talade på ett seminarium om tolerans som visas på den allt bättre Axess-kanalen. Vad jag förstår så sågade Neuding den multikulturella modellen, mer eller mindre jäms med fotknölarna. Neuding öppnade sitt anförande med en försäkran, en brasklapp, hon sade "att vi har en skyldighet att ta emot människor i nöd". Nu är det så att vi har inte mer skyldighet att ta emot människor i nöd än vad vi hade på 60-talet, vi har inte mer skyldighet att ta emot människor i nöd än vad Finland som nation har. Vi måste välja vilka människor vi skall ta emot. Beroende på hur lågt eller högt man sätter ribban så kan det finnas allt mellan 100 miljoner eller en miljard människor som befinner sig i nöd. Vitsen med vår demokrati och de lagar vi har är att vi måste göra en avvägning var gränsen skall gå, vad vi klarar av, vad vi tycker är vettigt. 

Därefter tog Neuding också upp orsakerna till varför just Sverige verkar vara ett mål för väldigt många emigranter. Låt oss säga så här, här vågade hon ta ut svängarna och gå en bra bit över gränsen vad som kan anses vara politiskt korrekt. Jag tror dock Neuding kommer undan med det. Hon är av utländsk börd själv, dessutom har hon någon allvarlig sorglig sårbarhet i blicken som gör att hon blir ett svårträffat mål för de politiskt korrektas väktare.    

Sist tog Neuding upp de svårigheter vi har att försvara de värden vi står för i västerlandet. Med de nya immigranter med annan många gånger hårdför kultur så pressas våra egna värderingar tillbaka, vi vågar sällan att ta striden för vår inhemska kultur och värderingar på ett tydligt sätt.

Efter Neuding framträdde Nima Dervish med ett anförande som väl var lite rörigt. Nimas artikel på Newsmill ger ett klarare uttryck för de tankar Nima torgför. Jag tycker att Nimas bästa poäng är den om svensk kultur, där finns det egentligen inte mycket att lägga till.

Jag kunde inte låta bli att lyssna på Sara Mohammad, trots att jag tänkt avbryta och göra annat. Mohammad berättade sin egen historia som är en tragiskt och gripande historia. Mohammad tog egentligen upp Neudings tråd om att vi backar alltför mycket gentemot främmande kulturer. Mohammads kritik av den mångkultur som drivits och förespråkas av våra politiskt korrekta företrädare är egentligen en svidande uppgörelse med hela vår integrationspolitik.       

KLICKA PÅ BILDEN

Där kom det - tjyvnypet

I en ledare på DN beskriver redaktionen hur stark vår demokrati är förankrad i vårt samhälle. En undersökning av World Values Servey visade att en rätt hög andel ungdomar skulle byta parti om de fick en summa pengar. Dessutom visade samma undersökning att rätt många ungdomar kunde tänka sig en stark ledare som inte tog överdriven hänsyn till riksdagen. DN pekar dock på att andra undersökningar av WVS ger andra resultat och att demokratin med största säkerhet står stark i vårt land. 

När man läser artikeln och precis börjar undra om redaktionen får en gångs skull avhållit sig från det klassiska tjyvnypet så kommer det, sist i artikeln. Så här avslutar redaktionen artikeln.

Demokratins problem i dag kan snarast beskrivas som att det finns en frustrerad minoritet som blivit skickligare på att organisera sig. Det tydligaste uttrycket för det är att Sverigedemokraterna till sist sprängde fyraprocentsvallen. Tyvärr kan även den som är i otakt med sin tid förgifta samhällsklimatet.

Demokratins problem kan kort sammanfattas med att människor kan tycka annorlunda än vad redaktionen på DN påbjuder. Egentligen är det ett friskhetstecken att SD äntligen kom in i demokratins finrum, de övriga partierna höll faktiskt på att dö sotdöden. I princip alla partierna i riksdagen hyllade ett EMU-samarbete, centern antog en negativ inställning i folkomröstningen mest av taktiska skäl. Stora delar av Sveriges befolkning var däremot emot ett sådant samarbete. Nu har vi väl kvittot, LÄNK. Det kan inte vara så i en välfungerande demokrati att sprickan och åsiktsklyftan hela tiden fördjupas mellan riksdagsmännen och befolkningen, det är inte hälsosamt. Just därför var det en välsignelse för demokratin att SD kom in i riksdagen.

Att sedan de politiskt korrekta åsikterna som man bara måste hålla med om, också omhuldas av tidningar som DN gör inte saken bättre. SD:s inträde i riksdagen ackompanjerades av att tidningarnas monopol bröts och att nätet med alla bloggar fick mer makt. Förövrigt är det ju väldigt synd att den "frustrerade minoriteten" blivit organiserad. Lukasjenka i Vitryssland vill säkert inte heller ha någon organiserad frustrerad opposition. Om DN:s ledarredaktion ser ett klimat där partierna och riksdagsmännen inte ens debatterar eller tar upp de viktigaste samhällsfrågorna som ett föredöme så kan jag lova redaktionen att vi i framtiden skall förgifta samhällsklimatet så mycket vi någonsin kan. 

Länk DN

Arbetskraftsinvandring av ingenjörer oseriös

Jag var en av dem som uttryckte starka tvivel när regeringen ändrade lagstiftningen och underlättade för arbetskraftsinvandring. Eftersom Sverige av någon outgrundlig anledning är så attraktivt för globaliseringens lycksökare, så krävs det inte så stor tankeförmåga för att inse alla de fallgropar denna förändrade lagstiftning skulle kunna ställa till med i form av oseriösa ansökningar och annat.  Vi som var kritiska till den förändrade lagstiftningen trodde ändå inte att en yrkesgrupp som ingenjörer skulle utmärka sig som oseriös. Nu har dock Sveriges Ingenjörer reagerat på alla oseriösa fall där Migrationsverket godkänt i princip vad som helst i form av ansökningar. Så här skriver Peter Larsson, Sveriges Ingenjörer på SvD.

Under de senaste åren har allt fler utländska ingenjörer ansökt om arbetstillstånd i Sverige. Liksom i de uppmärksammade fallen med thailändska bärplockare utsätter sig de här personerna för risker med oseriösa anställningsavtal.

Jasså, det verkar inte bättre än att Larsson jämför arbetskraftinvandringen av ingenjörer med de thailändska bärplockarna, det är ändå lite förvånande. Det är ju inte bara risker för ingenjörer som riskerar att hamna i kläm, det finns ju som vanligt risker för nationen Sverige med en oseriös trafik av arbetskraftsinvandrare. Vidare i artikeln.

Lagen kräver att Migrationsverket ska inhämta yttrande från berörd facklig organisation. För att minska byråkratin har Migrationsverket haft fullmakt från Sveriges Ingenjörer att fatta beslut i handläggningen av utländska ingenjörers anställningserbjudanden hos några angivna arbetsgivare, utan att behöva inhämta yttrande från förbundet.

Här ser det ut som att Sveriges Ingenjörer själva är orsaken till en del problem. Det var nog inte så klokt att lämna över denna fullmakt till Migrationsverket. Om alla problem blir lösta för att fackförbundet drar tillbaka sin fullmakt återstår att se. Vidare i artikeln.

I 143 fall har Migrationsverket godkänt arbetstillstånd där den sökande inte har anställning hos en arbetsgivare, utan i stället är registrerad hos ett företag som bedriver förmedlingsverksamhet. Den sökande är i realiteten inte mer anställd än någon som skrivit in sig på arbetsförmedlingen.

Allt som handlar om arbetskraftsinvandring ligger åtminstone ett tuppfjät från att bli oseriös verksamhet. Här har ett fackförbund som av tradition varit positiv till global arbetsmarknad, lämnat över ansvaret till Migrationsverket med sin in blanco-fullmakt, detta enbart för några angivna arbetsgivare. Det går inte alls lång tid innan förbundet reagerar själva och avbryter hela uppgörelsen med Migrationsverket, det gick inte. 


Svenskar är godtrogna och blåögda, det vet vi. Svenska politiker är lite extra godtrogna, speciellt om det handlar om något globalt. Våra politiker får något förklarat sken i ögonen så fort det handlar om att människor skall flytta till vårt land och antingen för att arbeta eller fly från något, vad det nu kan vara. Det måste handla om att vissa människor bär på en dold dröm där de skall framstå som humanismens sista utpost. Drömmen kanske dyker upp på kvällen innan sömnen infinner sig. Man ser sig själv i tidningarna, hjälten som stod upp för humanismen och hade ryggrad att stå på de svagas sida, de hjälplösas vän och sista hopp. Drömbilderna ackompanjeras säkert till en passande musik och vissa delar av hjältedrömmen kanske t.o.m. utspelas i ultrarapid (jag föredrar det gammalmodiga svenska ordet). Vid nästa val blir säkert politikern kryssad före t.o.m. statsministern för sitt rakryggade sätt och hela partiet jublar i bakgrunden. Den drömmande politikern ser sig själva motvilligt tacka ja till partiledarposten, efter intensiva övertalningsförsök från entusiastiska partikamrater. Inträder inte sömnen alltför hastigt kanske den drömmande politiker ser sig själv rentav som hyllad statsminister vid nästa val. Framför SVT:s surrande TV-kameror och snubblande överspeedade kameramän förklarar vår hjälte att hon bara följde sin moraliska kompass, och se, här är jag nu!


Verkligheten ser lite annorlunda ut. Flyktingen som fått asyl kanske inte alls är hjälplös eller speciellt utsatt i sitt hemland, han kanske inte ens är flykting ens med det väl tilltagna svenska begreppet. Effekten av politiken, antingen det är oseriös arbetskraftsinvandring eller övrig immigrationspolitik är förödande på lång sikt för det svenska samhället. Hjälten är i själva verket en samhällsdestruktör. Drömmen stämmer inte ens när det gäller de egna partikamraterna. Det finns så många falanger inom partierna nu när alla skall trängas i mitten så det finns alltid minst två falanger inom det egna partiet som helst vill sticka en kniv i ryggen, bildligt talat, på vår drömmande hjälte. Både KD och Socialdemokraterna är talande exempel på detta. 

Länk SvD

Regeringen borde starta en sanningskommission

Vänsterpartiet kräver att regeringen startar en sanningskommission angående kungens eventuella besök på olika klubbar. Självklart så tillbakavisar regeringen dessa krav från Schymans arvtagare. Jag tycker dock att regeringen borde starta en sanningskommission, som utreder den organiserade brottsligheten i vårt land. Hur kunde den växa sig stark från i princip ingenting till den nuvarande nivån mitt framför ögonen på polis och politiker? Hur kunde alla de med utländsk härkomst, som utgör stommen i de flesta av dessa brottsyndikat, erhålla asyl och uppehållstillstånd i vårt land? Var dessa iskalla och kriminellt disponerade människor flyktingar? Eller fick de uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare? Någon myndighet måste ha gjort ganska grova felbedömningar, några ansvariga politiker måste ha gjort vårt samhälle avsevärd skada. Det vore välkommet med en sanningskommission som utreder och rätar ut alla frågetecken kring detta.


När våra kvällstidningar gör sina angrepp på monarkin (för det är väl egentligen det som allt handlar om) så tvekar de inte att utnyttja den organiserade brottsligheten själva. Det är horribelt och ordet "dubbelmoral" räcker på långa vägar inte till. Samtidigt som samma tidningar säljer lösnummer på monarkin vid t.ex. kungliga giftermål, så tar de hjälp av den svenska maffian för att gå till angrepp mot monarkin. Att samma tidningar sedan inte ger den sanna bilden (eller någon bild alls) av den samhällshotande organiserade brottsligheten, som är ungefär 10,000 gånger större problem än vad kungen gjort på kvällstid inne i city, gör hela deras agerande horribelt.


Aktuellt sände en debatt mellan advokatsamfundets Anne Ramberg och Aftonbladets Jan Helin. I debatten gick Ramberg till storms mot Helin och dennes kontakter med en person som kallas "Mille Markovic". Hur kan en person som Markovic bli "Mille" med svensk media? Hur har denne "Mille" fått asyl eller uppehållstillstånd i vårt land? Har han fått detta för att driva restaurang och betala in skatt till svenska staten? Dessa anmärkningsvärda ord fäller Helin under debatten med Ramberg.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att Sveriges främsta företrädare för advokater utgår från att kriminella alltid talar falskt, och säger att det inte är något att granska.

Jag tycker det är anmärkningsvärt att denne "Mille" fått asyl och uppehållstillstånd i vårt land. Jag tycker det absolut vi skall granska hur "Mille" och hans gangsterkamrater kunnat etablera sig i vårt land. Enligt mitt förstånd så måste de som är ansvariga för att grovt kriminella personer fått uppehållstillstånd i vårt land ställt till med avsevärd samhällsskada. Aftonbladet borde i stället för att kräva en granskning av vad kungen besökt för nattklubbar, starta en kampanj där de visar en avvisande hand mot alla kriminella brottslingar som fått asyl på uppenbart felaktiga grunder. Kriminella personer far ofta med osanning, Helin själv talar i princip aldrig sanning. 


Som ett brev på posten så publicerar DN-debatt en artikel av Ann Lagerström där hon kräver att monarkin avskaffas. Så märkligt att denna artikel kommer just nu när journalister bedrivit ett drev mot monarkin under ett halvår. Sherlock Holmes skulle säkert frågat dr Watson "kan det finnas ett samband?" Varpå den hyggligt intelligente dr Watson skulle svarat "titta, Lagerström är journalist hon också". Ridå! Fallet löst.  


Att en simpel journalist kräver att regeringen lägger fram en propp som avskaffar monarkin är ytterst märkligt i sig. Vilket folkligt mandat har Lagerström? Nu tänker regeringen inte lägga fram en sådan propp. Reinfeldt är ingen dröm som statschef, men riktigt så självmordsbenägen är han inte i sin opinionsmässiga listighet.  Så här skriver Lagerström i sin artikel.

Att vi i dag fortfarande har en familj som i lag och tradition behandlas olika än alla andra familjer i landet strider inte bara mot ett modernt sätt att tänka utan också mot FN:s stadga och vår egen regeringsform som slår fast att ”den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”.

Vad som är ett "modernt sätt att tänka" är upp till var och en. Det är en fullständigt meningslös devis förövrigt. Alla människor på vår jord anser sannolikt att just de tänker modernt, medan meningsmotståndarna ännu inte skådat ljuset. FN har inget med vår statsform att göra. Lagerström drar sig inte ens för att i detta sammanhang använda mantrat "alla människors värde". Men är det inte så Lagerström, att journalister ändå är lite mer värda? Bor man dessutom i Saltsjö-boo så är det nog rätt lätt att prata om "alla människor lika värde". Inte för det hör till saken men Lagerström är dessutom gift med en flöjtpedagog. Jag nämner det inte för att vara elak, utan för att sätta fokus på hur representativa den politiskt korrekta klick Lagerström är för verklighetens folk. Jag läser därefter att Lagerström har Cirkus Cirkörs grundare, Tilde Björfors som förebild. Detta måste vara rekord i klassen "orepresentativitet". 


Med en oerhörd viljestyrka avbryter jag skrivandet här. Jag skulle kunna göra artikeln dubbelt så lång och få till en riktig slutkläm, men artikeln är tillräckligt lång som den är. Avslutningsvis så vill jag bara säga att ett förändrat statskick med ett avskaffande av monarkin inte skulle gynna den verkliga demokratin. Jag eller mina grannar skulle inte få mer att säga till om ifall Sverige blev en republik. Demokrati som Lagerström hyllar så ogenerat, handlar om alla människor möjlighet att påverka samhället, inte bara journalisters möjligheter att påverka opinionen.


Länk SVT ingen sanningskommission

Länk SVT Ramberg - Helin

Länk DN Lagerström

Länk Lagerström Mediavärlden

Gröna Partiet bildas när MP nått sitt zenit

Ett nytt parti har bildats, missnöjda miljöpartister har efter MP:s kongress bildat ett nytt parti. Missnöjet med MP är något som inte förvånar, inte för de som har åldern registrerad med några första grå hårstrån vid tinningarna som undertecknad. Jag minns att MP från början strävade efter att INTE ta efter etablissemanget, i alla fall inte de sämre sidorna. Nu har MP gjort just detta, blivit en del av etablissemanget och maktapparaten. Det kommer lika många innehållslösa floskler från MP som de övriga partierna, t.o.m. i miljöfrågor så blir MP alltmer strömlinjeformad. Förutom då när det gäller kärnkraft där de yrar om en total avveckling, de passar på efter den hemska katastrofen i Japan, LÄNK. 


I den artikel Gröna Partiet (som väl måste stava sitt namn med stort P, trots stavningen i artikeln) deklarerar sin existens skriver de så här.

Därför har vi startat ett nytt grönt parti som bygger på sådana gröna grundbultar som ekologism, solidaritet, grön ekonomi, livsrespekt, jämlikhet, pacifism, social rättvisa och direktdemokrati.

Ja, visst är de stollar, men ärliga sådana i alla fall. Annars trodde man ju att pacifism hörde till det förgångna, typ 60-talet, barrikader, kollektiv och några flaskor rödvin. Direktdemokrati? Ja det är ju förvisso mera möjligt i dagens datoriserade samhälle, men är det inte ett annat ord för vanliga simpla folkomröstningar? Vidare i artikeln.

Partiet tar även tydligt ställning mot korruption och maktmissbruk och går klart längre än de etablerade partierna när det gäller att mota fulspelet i grind. Det är ok att teater är politisk, men det är tragiskt när politik blir teater. 

Hur de kan gå längre än de etablerade partierna med att mota fulspelet i grind innan de ens har startat detta parti torde vara något av en logisk kullerbytta, än kan de väl inte ha hunnit mota något fulspel i alla fall? 


Däremot har de en poäng i mycket av vår politik är teater. Det börjar komma många rapporter om politiker från etablissemanget som viskande ger SD sitt stöd, efter noggrann kontroll att korridoren inte har några extra öron. Vad är det om inte teater? Att som en manisk, påtänd papegoja rabbla mantrat om "allas lika värde" utan att någonsin definiera vad man menar eller att någon någonsin sagt emot med frasen "allas olika värde", vad är det om inte teater i den lägre skolan? Låt oss vara ärliga, politik kommer alltid i viss mån handla om teater, men det vore välgörande med en betydligt mindre dos än vad vi har i dag av den varan. Vidare i artikeln.

Den största faran vi kan se för Miljöpartiets räkning är därför att om partiet ska ”få så många röster som möjligt” och ”växa sig så stort som möjligt” så kommer det tveklöst anse sig behöva fortsätta skala bort det som är obehagligt och konstigt i det rådande etablissemangets ögon. Det försiggår med andra ord en fortsatt gradvis slakt av den ideologiska grunden och kärnfrågorna. För den här processen finns det ingen egentlig gräns. Ungefär som en lök.

Faran med att röstmaximera är större än vad t.o.m. kufarna i GP tror. Vi har det tragiska exemplet med KD som röstmaximerat och slimmat sin profil så till den grad att ingen längre har någon anledning att rösta på partiet. Alla partier kan inte trängas i en tänkt imaginär mitt (en mitt som egentligen alltid blir helt godtycklig). När vi sedan har det förhållandet att riksdagsmännen är liberalare och betydligt mer PK än vad valmanskåren är, så kan det gå riktigt illa, speciellt när riksdagsmännen inte själva verkar vara riktigt medvetna om detta uppenbara förhållande.  


Dagens MP har profilerat sig mer som flyktingvänligt parti än som miljöparti. Det är en tydlig glidning uppifrån och inte en rörelse som kommit underifrån. Dagens MP verkar vara designat för latteliberalerna boende på Söder i Stockholm som företrädesvis jobbar med media, frekventerar rödvinskrogar och koketterar med att de är Bajen-fan. MP:s immigrationsliberala profil passar som handen i handsken för denna grupp, det handlar om att döva sitt samvete och framstå som god humanist. Man kan spä på denna image genom att ge några kronor till de allestädes närvarande tiggarna eller köpa ett nummer av Situation Stockholm (som man aldrig läser). Med denna profil har dock MP nått sitt zenit.

Länk SvD