Ännu en dag i Almedalen

Ja, så har ännu en dag i Almedalen gått, politikernas och mediearbetarnas egen gycklarmarknad. Det har varit en del seminarier där religion, mänskliga rättigheter och islam debatteras. Bl.a. har William Petzäll varit uppe mot humanisternas Christer Sturmark. Sammanfattningsvis kan man säga att många grupper, förutom de som normalt betecknas som systemkritiska, har börjat ifrågasätta främmande religioners påverkan på vårt samhälle, och då speciellt en religion.

Det var också folkpartiets dag i Visby denna onsdag. Ullenhag stod vid Expressens lilla stuga och framhävde immigrationspolitiken i Kanada, utan att med en stavelse påpeka det poängsystem Kanada praktiserar. Ullenhag berättar halva sanningen om Kanadas immigrationspolitik, och utelämnar helt villkoret för denna politik. Är det en halvsanning eller en ren lögn? Jag vet inte, men lutar åt en ren lögn. Därefter talade Björklund i Almedalen, han sade mycket bra saker (bl.a. om skolan) och en del mindre bra saker. Björklund sade bland annat, med anledning av att SD vill att polska arbetare som kommer till Sverige för att jobba skall ha samma lön som svenskar, att SD ”inte tycker om utlänningar”. Fel Björklund, jag stod vid en klunga Sverigedemokrater och det de inte tycker om, är politiker som ljuger. Om man sedan tycker att byggjobben i första hand skall gå till arbetslösa svenska ungdomar i stället för slavlöneanställda polacker så innebär det enligt den enklare logiken inte att man behöver ogilla ”utlänningar”.

 Jag avslutade dagen med att intaga en enklare måltid på La Fontana. Vi var ett tiotal vänner som alla hyser nationalkonservativa åsikter och dessutom stoltserar med ett partimedlemskap som bekräftar dessa åsikter. Efter att vi satt oss och gjort oss bekväma, upptänkte vi att ungefär halva Expos redaktion satt vid långbordet bredvid. Vi uppträdde hyfsat som seden lär och lät bli att blänga på dem. Det tog dock mer än en halvtimme innan de upptäckte oss, inte kunde de låta bli att blänga heller, helt ogenerat, viska och börja peka finger. I kväll vann vi både i grenen snabb upptäckt och i grenen väluppfostrat beteende. Erkänn nu Poohl och visa lite fair play, vi vann med 2-0, eller hur?

Lite nytt från Almedalen

Jag befinner mig just nu i Almedalen, därav det lite glesa postandet. Nu när jag ändå är här måste jag väl förmedla lite skvaller, eller information.
Det är politikertätt i Almedalen just nu, det vimlar av ansikten man annars bara ser på TV eller i tidningarna. Jag kommer precis från en föreläsning av Lisa Bjurwald. Det var mycket det gamla vanliga pratet om nazistiska rötter och andra sådana grundlösa påståenden. Det hemska är att de två tredjedelar som inte var Sverigedemokrater i publiken tror på vad människan säger. Det är en av finesserna med demokratier, alla får ge sin syn på saken, även rena lögner får framföras publikt. Ändå är det ytterst frustrerande när lögner framförs som man vet är lögner, eftersom man sitter på information där man har unik insikt i sakerna som avhandlas.


En sak Bjurwald plötsligt kastade fram är att Bojerud ägnar sig åt ren ”vit makt” terminologi på sin blogg. Jag har regelbundet läst Bojeruds blogg och jag har aldrig sett någon sådan terminologi. Bojerud har väl ett speciellt sätt att föra fram saker på, men någon ”vit makt” terminologi har jag aldrig sett där. Därefter framförde Bjurwald att Sannfinländarna ”inte tycker om svenskar”. Jag har ingen exakt information om hur Sannfinländarna ser på svenskarna men det lät väldigt infantilt. Vi får väl undersöka vilken sanningshalt det ligger i Bjurwalds påstående.
Jag orkar inte gå igenom allt Bjurwald påstod, men ett anmärkningsvärt påstående var att enligt Bjurwald så har de flesta högerextrema, nazistiska och högerpopulistiska rörelser en sak gemensamt, de ogillar det mångkulturella samhället. Nu har ju många fler än SD och dess medlemmar tagit avstånd från det mångkulturella samhället. Speciellt på sista tiden är det en lång rad debattörer utanför det Bjurwald kallar ”högerpopulismen” som avfärdat det mångkulturella samhället. Dessutom så har det svenska folket i demokratisk ordning röstat om införandet av detta mångkulturella samhälle. Att en sådan omvälvande samhällsomvandling genomförs utan att valmanskåren får säga sin mening är egentligen något oerhört. Egentligen, enligt demokratiska principer, vore det legitimt att vara emot det mångkulturella samhället, och illegitimt att vara för det. Detta därför att det infördes på en odemokratisk väg.


Jag hörde även på Reinfeldts tal i Almedalen. Sådana här ”torgmötestal” brukar vara visionära och svävande, men Reinfeldts tal tog nog priset därvidlag. Något mer svävande och substanslöst än Reinfeldts tal denna sommar får man nog leta efter. Det Reinfeldt var konkret med var att han skulle ta kampen till valet 2014 med dem som ville tillbaka till den tid när man såg på svartvit TV med 14 tums skärm, inte hade restauranger på gatan och när Domus var Domus. Då undrar vi vem det är han då skall ta fighten med, det måste vara något parti jag aldrig hört talas om. Kan det verkligen stämma, att Reinfeldt inför nästa val tänker gå till storms mot ett parti som jag, hyggligt politiskt intresserad, aldrig ens har hört talas om? Det måste nog ha slagit slint i någon moderat spinndoktor som tänker lansera en helt ny och unik valstrategi.

Reinfeldts "tassemarker"

I journalisten Anita Kratz bok "Reinfeldt ensamvargen" så intervjuar Kratz Reinfeldt inför valet 2006. Ämnet är Alliansen och de svårigheter Reinfeldt upplever med folkpartiledaren Leijonborg. Så här säger Reinfeldt till Kratz på sidan 283 angående Folkpartiets valframgångar 2002.

- Lars befinner sig i en knepig sits. I valet 2002 drog han otrogna väljare till folkpartiet. De spelade på främlingsfientliga strängar i sin invandrarpolitik.

Därefter beskriver Kratz bakgrunden till Reinfeldts funderingar. Så här skriver hon.

Den fjärde augusti 2002 fick partiet (FP) i Sifos mätning 4,9 procent. På en och en halv månad ökade stödet med 8,5 procentenheter (procent för den naturvetenskapligt fostrade, finns ingen som heter "procentenheter") och det i huvudsak för att partiets invandrarpolitik hamnade i centrum. 

Han (Reinfeldt) undrar hur folkpartiet inför valet 2006 skall klara balansgången. Lars Leijonborg måste försöka behålla de traditionella väljarna som är för en generös flyktingpolitik samtidigt som han ska se till att de nytillkomna som gick till folkpartiet på grund av de hårdare kraven på invandrare inte lämnar.

- Det är ett dilemma för Lars. Vi ser i våra mätningar ett jätteflöde tillbaka till oss från folkpartiet. Säger Reinfeldt 

Varpå Kratz frågar

- Men då får ju du överta väljare som är för hårdare krav på invandare, vad säger det om din politik?

Varpå Reinfeldt svarar

- Det är lättrörliga väljare. Visst har jag också de där väljarna och du skall veta att jag är under stark press, men jag tänker inte röra mig i de där tassemarkerna. Vi är nog den anständigaste högern som finns i det avseendet, ska jag säga.

Enligt alla logik så borde alltså Alliansen ha en 8 till 9 procent av väljarkåren som är för en restriktivare immigrationspolitik. Reinfeldt själv säger att dessa väljare är lättrörliga. Här kan ju var och en dra sina egna slutsatser om framtida val och möjligheterna för ett parti som SD. Märk väl, vi pratar enkom om väljare på högersidan i svensk politik.

Sedan var inte FP och Leijonborg för en restriktiv immigrationspolitik, han var för hårdare krav på de som immigrerade här. Precis på samma sätt som Reinfeldt själv är för hårdare krav på arbetslösa och långtidssjukskrivna. Det är alltså i sin ordning enligt Reinfeldt, att ställa högre krav på den egna befolkningen, men ställer man högre krav på de som immigrerat så är det "främlingsfientligt" och man rör sig i "tassemarker".  
Vi såg också att FP inte lyckats i sin "balansgång". Man kan inte med trovärdighet föra fram krav på kunskaper i vårt språk för medborgarskap varje valrörelse, och sedan inte lyfta ett lillfinger för att förverkliga detta krav mellan valen. Ett så enkelt trick som FP gjorde 2002 går bara en gång. Varför för inte FP fram kravet på språkkunskaper t.ex. nu? De vinner inte så värst många väljare på det (de flesta kommer ändå att rösta SD) men de kan titta sig själva i spegeln, vilket borde vara värt någonting.

Då mötas vi då, Lars Stjernkvist

Socialdemokraten tillika förre partisekreteraren och chef för Integrationsverket, Lars Stjernkvist säger klart och tydligt att de som begår allvarliga brott och inte är svenska medborgare skall avvisas från vårt land. Det är ungefär vad jag själv skrivit på denna blogg ett antal gånger. bakgrunden är den skottlossning som skedde i Norrköping för ett kort tag sedan. Stjernkvists moderate kollega uttrycker sig på ett sätt som jag aldrig gjort på denna blogg. Moderaten Fredrik Bergqvist uttrycker sig alltså på ett sätt som jag med mina politiska partipreferenser aldrig skulle göra. 


Det som förvånar lite är att Stjernkvist haft som uppdrag att formulera strategier mot dem som i princip har uttryckt vad Stjernkvist själv nu uttrycker. Nåja, vi har ju immigrationspolitiken kvar, där skiljer vi väl oss åt fortfarande. Fast vi vet ju inte vad Stjernkvist och Bergqvist säger bakom skål och vägg. Det vi däremot vet är att många gammelmoderater på valdagen röstade på fel parti, de har de t.o.m. erkänt i viskande ton när ingen annan än den tilltalade sverigedemokraten lyssnat.




Länk S kampen mot främlingsfientlighet