Laura Hartman har publicerat sig på DN-debatt med en artikel som tar upp de omvälvande reformer svenska skolan genomgick på 90-talet. Vår statliga skola blev först och främst kommunaliserad, det var den mest omvälvande reformen. Det var Göran Persson som drev igenom kommunaliseringen med list, svek, hot och fagra löften. Det var en prestation i sig att lyckats driva igenom denna kommunalisering trots ett massivt motstånd från fackföreningar och en nära nog enlig lärarkår. Tyvärr har kommunerna inte visat sig mogna att axla ansvaret för vår skola.
De reformer Laura Hartman och många andra pratade om i dag var friskolereformen och i viss mån det fria skolvalet. Som Hartman konstaterar genom att ha plöjt igenom i princip samtliga undersökningar på området, så blev det inte de stora vinster eller den högeffektiva skola en del trodde att friskolorna skulle bli. I själva verket är skillnaderna ganska små mellan den kommunala skolan och friskolor. De uppenbara skillnader som kan noteras till friskolornas fördel beror på ett selektivt elevunderlag. De bästa, skötsammaste och mest motiverade eleverna går till friskolorna, möjligen för att slippa buset i den kommunala skolan. Kvar i den kommunala skolan blir de elever vars föräldrar inte orkar eller bryr sig om att välja skola för sina barn.
Jag var under förmiddagen på det seminarium där Laura Hartman och övriga forskare presenterade sin publikation "Konkurrensens konsekvenser". Olika företrädare för skilda intressen fick lägga fram sina synpunkter. Det var också intressanta och stundom heta debatter om friskolor och kommunala skolor mellan olika företrädare. Det var dock inga direkta företrädare som försvarade den kommunala skolan, trots att företrädarna för friskolorna försvarade sin nisch med näbbar och klor. Trots allt så försvarade Anne-Marie Lindgren, utredningschef Arbetarrörelsens Tankesmedja, den kommunala skolan mycket skickligt. Lindgren såg mycket gammal och mycket trött ut, ända tills hon började prata, då visade hon avsevärd tankeskärpa.
Laura Hartman företrädde skrået "oberoende forskare", men eftersom hon inte tillräckligt hyllade friskolorna så fick hon sina fiskar varma, främst av den något koleriske Peje Emilsson styrelseordförande Kunskapsskolan. Emilsson raljerade med hur bra hans egna frisklor var, samtidigt som han uttryckte att dåliga kommunala skolor borde läggas ned eller tvångsförvaltas. Det var här mitt eget blodtryck steg till farliga nivåer.
Som redan sagts så sker ett selektivt urval av elevunderlaget när elever söker sig till friskolor. Kvar i de kommunala skolorna blir de elever med problem och stökiga hemförhållandena. Detta gör att ändå fler elever flyr till de förhållandevis lugna friskolorna. Våra politiker har genom att fokusera på föräldramakt och kundperspektivet urholkat lärarnas auktoritet, vilket gör att lärarna för ändå svårare att kontrollera stökiga elever i den kommunala skolan LÄNK SvD. Dessutom har politikerna initierat en massa flumpedagogik som förvärrat dessa problem ytterligare. Friskolorna har alltså en fördel här för att politikerna inte har möjlighet att förstöra undervisningen. Kommunaliseringen gjorde också att enskilda kommunalpampar utan någon pedagogisk utbildning skulle röra till den kommunala skolan ytterligare med en massa verklighetsfrämmande trams.
Det mångkulturella samhället har ytterligare försvårat situationen för den kommunala skolan i vissa områden. Jag känner lärarvikarier som blivit både misshandlade och hotade under pågående lektion, detta av elever vars framtidsutsikter stavas Black Cobra eller något liknande gäng. Hur skulle Emilssons friskolor klarat av detta elevklientel? Då skulle sannolikt kommunen få gå in och tvångsförvalta hans friskolor.
Friskolorna är här för att stanna, men den kommunala skolan måste bli bättre. Politiker och andra företrädare måste ställa sig upp och försvara den (om den nu inte skall förstatligas, vilket nog är det bästa). Lärarkåren måste få tillbaka sin auktoritet i skolan. Det är lärarna som sköter ruljansen i skolan, inte föräldrar eller politiker. Föräldrarna måste börja ta ansvar för sina telningar i skolan. Föräldrarna har faktiskt huvudansvaret för sina barns uppfostran, de skall stötta och hjälpa lärarna. Elever som brukar våld mot kamrater måste sättas i någon form av jourklass för kortare eller längre tid. Märkliga pedagogiska teorier och andra modeflugor kan inte få invadera skolorna hur som helst. I skolan är det lärarnas ord som gäller och eleverna är där för att lära sig skolämnen samt ett försvarligt kvantum hyfs och umgängesvett.
Länk DN debatt
Länk SvD
Länk SNS






