Veckans skämt

Journalisten.se stoltserar med en undersökning, gjord av personer från Mittuniversitetet, där det påstås att svenska medier ligger i topp när demokratimål jämförs mellan 9 demokratiska stater. Då frågar vi oss hur det är ställt i övriga länder som deltog i undersökningen. Nationer som Österike, Tyskland och Nederländerna jämfördes i undersökningen med vårt land. Så hur hårt förtryckts obekväma åsikter i dessa länder? Är det valrörelsen som gett våra svenska medier så högt betyg? Där har vi ju demokratiska praktexempel som denna förstasida.

Är det förstasidor som denna, publicerad på valdagen som gett Sverige så högt betyg? Som grädde på moset ryktas det att Annika Hamrud skall bli lärare på journalisthögskolan. Jag vill påpeka att detta ännu är obekräftade uppgifter. Tydligen har det gått så långt att vi i detta land inte förstår att demokrati innebär att man accepterar och tolererar åsikter man inte själv hyser. Den gängse uppfattningen verkar vara att man i demokratisk ordning måste tolerera att människor hyser samma åsikter som man själv bär på. Med de premisserna klarar sig svenska medier rätt bra, det måste vi erkänna.

Länk Journalisten 

Är Zlatan svensk?

Journalister älskar att ställa den frågan till Sverigedemokrater, som ibland har svårt att svara på denna fråga, av helt naturliga skäl. Ingen av journalisterna har ju någonsin bemödat sig om att fråga Zlatan själv var han anser sig ha sitt moderland. Nu är det väl tveksamt om fotbollsspelare av Zlatans kaliber bryr sig så mycket om nationer överhuvudtaget. Inte ens klubblagen betyder så mycket om en toppspelare får ett fett erbjudande av en annan klubb. 


Är Zlatan svensk då? Javisst, lika svensk som Ludmila Engquist. Det är extra intressant med denna jämförelse, eftersom delar av den svenska journalistkåren började använda Ludmilas ryska flicknamn efter att hon blev avslöjad för att ha fuskat med anabola steroider. Plötsligt hette hon inte Ludmila Engquist, utan Ludmila Leonova. Så det är befogat att fråga en del svenska journalister, var Ludmila svensk ända tills hon åkte fast för dopning, för att därefter plötsligt bli rysk igen? Nu finns inga nyhetssidor kvar där pigga sportjournalister på eget bevåg döpte om Ludmila, de är måhända borttagna (klokt i så fall). 


Visst var det mycket allvarligt fusk av Engquist att använda steroider. Dock är det inte lika allvarligt som att råna, våldta och mörda någon medmänniska. Det kan vara viktigt att komma ihåg detta i sammanhanget, eftersom Engquist brott rubrikmässigt, slog de flesta mord och rån här i landet. Dessutom var jag tveksam till Engquist redan innan hon avslöjades sista gången under hennes bobsatsning. Hon hade ju åkt fast i Ryssland redan under hennes sprintkarriär. Då tog dock hennes f.d. man på sig ansvaret och en enhällig sportjournalistkår frikände henne från all skuld, samt höjde henne till skyarna. Samma journalistkår som sedan indikerade hennes underlägsenhet genom att ge tillbaka hennes ryska flicknamn. Man liksom anar att "allas lika värde" egentligen inte gäller, inte på allvar. I annat fall skulle det ju vara en meningslös gest att ge Engquist tillbaka hennes ryska efternamn. När jag läser gamla artiklar om Engquist stöter jag på detta, LÄNK.

Landslagskollegorna hade svårt att respektera Ludmila, men hon blev älskad av det svenska folket och fick ta emot Jerringpriset både 1996 och 1999.Det var då det.     

Ja, det var då det, men varför hade landslagskollegorna svårt att respektera Ludmila? Var det för att hon körde sin egen (mycket hårdare) träning? Var det hennes dom för dopning? Eller var det för att hon var ryska? Glädjen från Svenska Friidrottsförbundet och många aktiva var dock inte att ta miste på när hon avslöjades som fuskare. Inga Sverigedemokrater behövde heller framför ivriga journalister utröna huruvida Engquist var svensk eller inte. Annat är det med Zlatan, så här står det i SvD angående Zlatans kommande bok.

I Italien kallas han bland annat för ”zigenare” och ”tattare”. Enligt boken blir han ofta mycket provocerad, men har blivit van och kan hantera det bättre numera. 

Här måste vi ju med kraft upplysa det italienska folket om att det heter "romer" och "resandefolket". Framförallt så har ju hela svenska journalistkåren uppfostrat Sverigedemokraterna att Zlatan är SVENSK! Så visar det sig att inte ens högt betalda fotbollsidoler tar minsta hänsyn till detta. De insinuerar t.o.m. att vår fotbollsidol skulle ha påbrå från resandefolket (som om detta vore en skam dessutom). 


Här skulle våra svenska myndigheter kunna ha ett omfattande upplysningsarbete på export. Nu kanske det visar sig att Berlusconi möjligen skulle ställa sig ganska ljum till import av svenskt upplysningsarbete. Annars hade man kunnat tänka sig ett utbyte av varor. Vi tar del av det utsökta italienska köket, medan de får ta del av vår politiska korrekthet. Jag anar dock att detta förslag skulle hamna på Hälleberget ganska omgående. Vi är nog ganska hmmm... annorlunda häruppe i vårt hörn av världen. 

Länk SvD

Vår tids häxprocesser

Vi var några stycken som tittade på Uppdrag granskning onsdagen den 2a november. Vi var några stycken som blev upprörda. Programmet handlade om det mycket uppmärksammade Sandvikenfallet där barnen till en familj blev omhändertagna på mycket lösa grunder, som senare visade sig vara direkt felaktiga.

Programmet handlade om en familj där socialtjänsten tog barnen ifrån sina föräldrar efter en diffus anmälan från en syster till barnens mamma. Den politiker i socialnämnden som hade ansvaret för beslutet att omhänderta familjens barn gjorde ett mycket oprofessionellt intryck och litade fullständigt på socialtjänstens utredare. Dessa utredare ville inte ställa upp för en intervju i programmet och vi har ingen aning om vilka uppgifter de grundat sitt ödesdigra beslut på. Hela tragedin börjar med en anmälan från systern till barnens mamma. Samma syster, som alltså ringde in anmälan om sexuellt övergrepp, ville helgen efter att hon gjort sin anmälan, att de anmälda föräldrarna skulle sitta barnvakt åt hennes barn. Själva anmälan gällde två hastiga beröringar av pappans könsorgan, som pappan genast avvisat. Detta intygar sedan hela familjen.
Vi måste ha en stark lagstiftning mot övergrepp mot barn. Samhället måste reagera med kraft mot alla övergrepp mot skyddslösa barn. Men att socialtjänst kan omhänderta barn på ytterst lösa grunder t.ex. efter obekräftade uppgifter förmedlade efter ett telefonsamtal är horribelt. Att omhänderta barn utan att ens försöka göra något som kan kallas undersökning, skapar rättsosäkerhet åt andra hållet. Barn mår inte heller bra av att omhändertas, görs det på felaktiga grunder så skadar själva lagstiftningen och myndigheterna i sin tur barnen. Dessutom skall inte vuxna människor bli rättslösa bara för att vi vill skydda barnen i vårt samhälle.

En mängd felaktigheter av olika myndigheter presenterades i Uppdrags Gransknings program. Det kanske allvarligaste var själva förhöret med ena dottern där förhörsledaren, på order av åklagaren, styrde vad dottern skulle säga med ledande ord, som upprepades ett stort antal gånger. Dessutom styrde förhörsledaren dottern med rörelser och kroppsspråk. Övertrampen från åklagaren och förhörsledaren var så grova att någon form av kännbara reprimander helt enkelt måste komma ifråga. Vi i vårt land kritiserar ju gärna rättssystemen i andra länder, underförstått att vi själva är näst intill felfria. Detta är något vi måste ta under omprövning, speciellt om inte de som gjort sig skyldiga till tjänstefel korrigeras på ett adekvat sätt.
Politiskt måste vi också konstatera att på vissa brott reagerar och agerar myndigheterna med en oerhörd kraft. Vi anar att den feministiska samhällsparadigm som varit dominerande under ett antal år satt sina spår inom rättsväsendet, domstolsväsendet och de lagstiftande politiska församlingarna. Självklart skall samhället skydda det uppväxande släktet i vårt samhälle efter bästa förmåga, men när själva juridiken och rättspraxis influeras av en aggressiv feministisk diskurs är det i slutänden barnen som i stället tar skada (och vuxna självklart). Ett utmärkt exempel på detta är det uppmärksammade Sandvikenfallet. Så här skriver Per Hagvall (M) i en SvD-artikel.

Att ha sex med någon under 15 år klassas sedan 2005 som våldtäkt, även om varken hot eller våld förekommit. Frivilligt sex med en 14,5-åring straffas nu hårdare än grov misshandel. Den gamla lagen om tvång och utnyttjande räckte utmärkt för sitt syfte, att förhindra övergrepp. Men de som drev igenom lagen ville sända “en signal”, en signal som sannerligen plockats upp av oroliga barnmorskor och ungdomar som nu undrar om deras kärlek är smutsig.

Väldigt många människor har över köksborden beklagat sig över de låga straffen för grova misshandelsfall och t.o.m. mord som ofta döms ut. Det är dock inget som våra folkvalda lyssnat speciellt mycket på. I stället har våra politiker skärpt sexuallagstiftningen så den blivit helt orimlig. I princip en hel ungdomsgeneration skulle kunna dömas om deras handlande kom till de rättsvårdande myndigheternas kännedom. Att stifta lagar för att ”sända signaler” kan ibland undergräva tilltron till hela vårt rättssystem, vilket de flesta insatta jurister vet om. Tyvärr har denna kunskap inte nått våra ”signalerande” politiker.
Även barnrättsjurist Lena Celander-Jörgensen bekräftar på SVT-Debatt det tunnelseende både sociala myndigheter och även andra myndigheter har när det gäller övergrepp mot barn. Vid vissa misstänkta övergrepp överreagerar myndigheterna och omhändertar barn på i princip obefintliga grunder. I andra fall så ser de mellan fingrarna på det mest hårresande sätt.
En annan viktig aspekt på Sandvikenfallet och den oerhörda energi och beslutsamhet som de sociala myndigheterna lade i dagen i detta fall, är med vilken total avsaknad av energi och beslutsamhet samma myndigheter visar när det gäller de s.k. balkongflickorna. Alltså flickor vilka plötsligt sägs falla från balkonger under obegripliga omständigheter. Dessa flickor har som av en händelse alltid hört hemma i familjer med skamproblematik. Det olyckliga fallet från balkongen har ofta föregåtts av en period med gräl och ”förlorad heder”, där fäderna och i vissa fall bröder försökt stoppa ett alltför västerländskt beteende. Vad är den nitiskhet och beslutsamhet att till snart sagt varje pris skydda barn när det gäller dessa fall?

Maria Schottenius skriver så här i en krönika på DN-kultur.

Sara Mohammed hos stödföreningen ”Glöm aldrig Pela och Fadime” säger att poliser undviker att ställa viktiga frågor till de misstänkta på grund av att de är rädda för att bli kallade rasister. En polis som tillfrågas håller med. Man håller inne med vissa frågor för att man är rädd om sitt jobb.

Vi kan jämföra detta förhållande från polisens sida med hur de agerade i Sandvikenfallet. I det senare fallet omhändertogs barnen efter ett diffust telefonsamtal. I de fall som Mohammed tar upp faller flickor från balkonger på de mest märkliga sätt utan att något händer. Inga blir gripna, inga blir dömda. Kontrasten är total och det indikerar att politiska paradigmer styr agerandet för myndigheterna. De som säger sig agera enbart för barnens bästa måste väl i rimlighetens namn agera med samma allvar när det gäller alla barn, oavsett vilken kultur de kommer ifrån. En kritisk fråga är hur socialtjänsten i Sandviken agerar om de får ett förtvivlat telefonsamtal från en ung flicka där pappan förbjuder henne att klä sig som övriga skolkamrater och som förbjuder henne att prata med pojkar. Kan vi lita på ett lika nitiskt agerande då?



Länk SVT

Länk SvD Hagvall

Länk SVT-Debatt Celander-Jörgensen

Länk DN-kultur Schottenius

Migranternas tid, del 2

I min ålder är det sällan man får en "aha-upplevelse". I kväll fick jag dock en av dessa sällsynta upplevelser. Det var när en engelskspråkig expert med förtroendeingivande expertögon tittade rakt in i kameran och sade följande:

Det kan bli svårt att sälja in arbetskraftsimmigrationen nu när arbetslösheten ökar överallt i Europa.

Jag har varit kritisk till vår immigrationspolitik rätt länge. Men just i kväll förstod jag att multikulturalismen och immigrationspolitiken inte har med förnuft eller logik att göra, det är en religion. Denna religion står över alla argument, alla bevis och alla påtagliga manifestationer. Vi kan således lägga ned all förnuftbaserad debatt. 


Länk SVT