tisdag, juni 15, 2010

Asyl för ensamkommande flyktingbarn

I både DN och SvD står det om att några av de ensamkommande flyktingbarnen far illa. I de flesta fall så ger socialtjänsten boende åt barnen, och utreder att det är ett bra hem dessutom. I ungefär en fjärdedel av fallen går det enligt DN inte till på detta sätt, så här står det i DN artikeln.

Men i ett av fyra fall kommer barnen med en adress i handen. Ofta är det föräldrarna i hemlandet som känner någon, en släkting eller vän, som de har önskemål om att barnen ska bo hos. Och det är här det går fel. Inte sällan blir det så fel att svenska myndigheter bryter mot såväl lag som barnkonvention.

Barnen har alltså föräldrar i hemlandet, som dessutom har gett barnen en adress till någon släkting eller vän som de önskar att barnen skall bo hos. Dessa barn skall inte få asyl naturligtvis, de skall bo hos sina föräldrar självklart. Hur kan barnen vara berättigade till asyl? Är de minderåriga barnen förföljda men inte deras, förhoppningsvis vuxna föräldrar? Detta är en vansinnig och mycket märklig politik.

I SvD har de varit smarta nog att inte beskriva hur det går till när en del av barnen hamnar i hem som inte utreds av socialtjänsten, de skriver kort och luddigt om detta. Dock framkommer det i SvD:s artikel att det är UNICEF:s svenska del som kritiserat att en del av flyktingbarnen hamnar i olämpliga hem, vi har alltså ingen aning om vad UNICEF i övrigt tycker om denna fråga, om de ens bryr sig.

En annan intressant jämförelse mellan tidningarna är när de skriver om antalet flyktingbarn som kommit respektive förväntas komma. I DN står det att det förra året kom 2,250 barn som sökte asyl, i SvD står det att detta innevarande år förväntas komma 3,000 barn, en rejäl ökning alltså.   

Det hela liknar en planerad människohandel med barn, om man nu kan kalla dessa pojkar för barn, åldern på de asylsökande är också oviss i många fall. Att föräldrarna inte anser sig behöva fly men skickar sina pojkar, nästan aldrig flickor är frapperande. Ju fler av dessa unga män eller pojkar som får asyl, ju fler lär komma i framtiden. Att ge asyl och uppehållstillstånd till dessa barn/ unga män ger ju ringar på vattnet och ryktet om var man kan få asyl sprider sig. Vår regering medverkar alltså till denna osmakliga människohandel genom att ge asyl till dessa pojkar.

Länk DN

Länk SvD

3 kommentarer:

Anonym sa...

Detta hyckleri är så sjukt. Och så fruktansvärt dyrt för svenska skattebetalare.

Tack för att du tar upp detta.

Anonym sa...

Jag kan från mina erfarenheter inom socialtjänsten INTYGA att det redan av uppgifterna som framkommer hos Migrationsverket framkommer att båda de ensamkommandes föräldrar är i livet och att den unge mannen när han för första gången kommer till socialtjänsten redan bor hos sin släkting. Jag ser hela apparaten med "ensamkommande barn" som ett av politikerna sanktionerat stort bedrägeri!

Vem som helst begriper att på handläggarnivå hos socialtjänsten svalnade de sociala ambitionerna betänkligt i de allra flesta fallen när man där insåg att allt var arrangerat och skäggstubben framträdde tydligt. SVENSKA FOLKET ÄR UTSATTA FÖR ETT GIGANTISKT BEDRÄGERI AV SINA "FOLKVALDA"!!!

Stig sa...

Myterna om de ensamkommande skäggabarnen och om de "apatiska" flyktingbarnen slår rekord i folkbedrägeri i sveriges moderna historia.
Det kan väl bara jämföras med Per-Albin Hanssons myt "det svenska försvaret är gott" med en enda luftvärnskanon i hela södra Sverige (Karlskrona) som skulle stoppa Luftwaffes tusentals plan om Sverige inte tillät tyskarna att passera genom landet. Men det var en välment myt för att lugna folket.
Riksdags-sjuklöverns myter är bara välmenta mot alla främmande folkslag och kränkande mot det svenska folket. Det är så utdraget och fräckt att herr och fru Medelssvenson i sin genans över sin egen godtrogenhet inte vågar se vidden av hela bedrägeiet. Därför hör man överslätande kommentarer som "ja, det är nog något enstaka fall som ej är apatisk" och "något enstaka fall som ej är barn". Det är också ett sätt att legitimera sitt röstande på partier man röstat på hela sitt liv som om man ärvt partilojaliteten från sina föräldrar.
Vi erkänner gärna våra småfel för att övertyga oss om att vi inte har några stora. Och när plånboken och familjeekonomin styr de flestas val i september vart fjärde år då krävs det rejäla skygglappar och starka psykologika försvarsmekanismer som bortträngning, förnekande och rationalisering.
Jag kan inte se någon annan förklaring till att ungefär 90 procent av folket/väljarna accepterar att bedras och hunsas så här.