Stöld är inte det stora samhällsproblemet

När det så smått närmar sig riksdagsval 2014 så släpper Beatrice Ask funderingar på att skärpa straffen för både stöld och snatteri. I stället för att släppa dessa åtgärder i form av skarpa propositioner som inom en rimlig tid kan bli lag, så väljer Ask att i stället torgföra dessa tankar som funderingar till media. Detta är lite av ett mönster när det gäller "hårdare tag" mot brottslighet. Vad som i praktiken kommer som skarpa förslag av dessa offentliga funderingar har vi ingen aning om. Det är väl ingen högoddsare att om dessa funderingar faller väl ut i media, tar de form av skarpa förslag lagom till valet. Vi noterar att media återigen får spela en orimligt stor roll i våra demokratiska processer.

Självklart har Ask rätt i sak. Stöld drabbar de målsägande hårt och många gånger står inte brottets allvar i proportion till de straff som döms ut, även om lagen är så pass flexibel att kännbara straff verkligen skulle kunna dömas ut. Här har vi ett av dagens stora problem. Lagen ger redan i dag utrymme för rimliga straff, men straffpraxis och ungdomsrabatten gör att straffen ändå blir orimligt låga. Det är alltså inte bara lagen som behöver skrivas om (om den behöver det överhuvudtaget), det är förändringar av straffpraxis samt en förändring av ungdomsrabatten som är de verkliga problemen. Vi konstaterar att Beatrice Ask inte har nämnt något av dessa stora problem.

Ett bevis på att det är straffpraxis och inte lagtexten i sig som är problemet, utgör alla de utsagor av Sverigedemokratiska nämndemän som efter riksdagsinträdet fått tjänstgöra vid landets domstolar. Chockade har de bevittnat hur lägsta möjliga straff utdöms för grova brott där brottsoffren lidit mycket stor skada. Ofta är det de professionella juristerna som ivrigast propagerat för de horribelt lindriga straffen. Här kan vi se de utspel som jurister genom media gjort, där de helst vill slippa outbildade nämndemän, i ett lite mer problematiskt ljus. Misstanken gror att de blivit aningen obekvämare att tillämpa en straffpraxis som nog aldrig varit lagstiftarnas avsikt med nuvarande lagtexter. 
    
En annan aspekt av Asks utspel är det förvånande faktum att hon fokuserar just på stölder. Varför inte fokusera på våldsbrott som ändå framstår som det allvarligaste problemet i dag? Har justitiedepartementet varit utsatt för lobbning från landets butiksägare eller kan det leda in på farliga spår om regeringen i stället skulle belysa våldsbrotten? Både Ask och en ledare i DN tar upp det lidande ett bostadsinbrott kan orsaka. Jag håller med både Ask och ledarredaktionen, men vilket lidande kan inte en oprovocerad misshandel eller ett meningslöst personrån ställa till med? När det gäller misshandel så framstår problemen med ungdomsrabatten och straffpraxis som närmast samhällsavgörande problem i dagens mångkulturella samhälle. Vår lagstiftning och straffpraxis har helt enkelt inte hängt med i svängarna. Orsaken till detta kan vara att ansvariga politiker av ideologisk-politiska orsaker valt att lägga dessa problem åt sidan.

Justitieminister Ask och regeringen har i stället valt att fokusera på snatterier, samtidigt som vi läser i tidningarna om upplopp i Tensta där ungdomsgäng på det mest flagranta sätt nonchalerat det samhälleliga kontraktet, som i viss mån även gamla gråtjuvar ställde upp på. Dessa upplopp är inte samhällsfarliga i sig (som vissa politiker gärna kommer att påpeka i media) utan det riktigt allvarliga är vad beteendet från dessa ligistgäng är ett symtom på. Ungdomsgängets beteende visar att de ställt sig utanför samhällets normer och att respekten för våra samhälleliga värderingar är lika med noll. De vill inte delta i samhällsbygget och de känner inte minsta sympati för samhällets verkställande organ. Annorlunda uttryckt, - Svea rikes lag gäller inte inom vissa områden av svenskt territorium. Nog är detta allvarligare än snatterier Beatrice Ask?

Att vi samtidigt läser om hur två familjer drabbat samman inte mindre än två gånger på Sahlgrenska sjukhuset gör inte bilden av ett samhälle i moraliskt förfall mindre skarp och förfärande. På ett av våra större sjukhus drabbar alltså två släkter samman med fullt slagsmål som följd. Enligt uppgifter användes tillhyggen friskt, samt ett handeldvapen. Nej, vi drömmer oss inte tillbaka till Bullerbyn. Jag minns dock med sorg och saknad när familjebråk var lika med att mamma blev arg på Karin i porten bredvid och de vägrade tala med varandra på minst en vecka. Det är den typen av familjebråk jag växte upp med. Nu lever vi i ett annat samhälle och vi måste anpassa både lagstiftning, ungdomsrabatt och straffpraxis till detta samhälle, som våra politiker i sin outgrundliga visdom valt att skapa (nåja, i brist på alternativ har vi ju faktiskt röstat fram dem). Vi får också kallt räkna med att allas vårt outtalade samhällskontrakt medborgare emellan är svagare än fordom. Likaså är den känsla av gemenskap och att vi alla deltar i samma samhällsbygge eroderad.

Länk DN ledare

Länk DN Tensta

Länk SvD Tensta

Länk DN Sahlgrenska

Länk SvD Sahlgrenska

Vems ärenden springer Byggnads under Politikerveckan?

Under politikerveckan i Visby skall Expo och Byggnads ha ett seminarium där de skall torgföra hur Byggnads arbetat mot rasism på arbetsplatserna. Det är förvånande att Byggnads haft sådana problem på sina arbetsplatser, det är annars inget som varken facket eller arbetsgivarna gett några signaler om. Om det verkligen förhåller sig så att rasism härskar på landets byggarbetsplatser är initiativet lovvärt och även arbetsgivarna runt om i landet borde engageras i arbetet. Detta torde i sådana fall inte enbart vara en fråga för facket och den politiska organisationen Expo.

När vi läser texten till den inbjudan som finns på hemsidan ”Almedalsveckan” så blir vi tveksamma till vad syftet egentligen är med denna ”debatt” (som absolut inte verkar vara något som liknar verklig debatt). Så här står det på den allmänna inbjudan.

Hur bekämpar vi rasism och intolerans på arbetsplatserna? Byggnads är det LO-förbund som gått i täten när det gäller att aktivt arbeta med frågor som rör rasism och främlingsfientlighet. För att förtydliga den hållningen gav Byggnads Stiftelsen Expo i uppdrag att skriva en antirasistisk policy. I en tid när en ledande sverigedemokrat ifrågasätter att det verkligen var Sverige som vann Eurovision Song Contest, ensamkommande flyktingbarn pekas ut som ett hot mot vår välfärd och hög arbetslöshet riskerar att skyllas på invandring krävs det tydliga och målmedvetna strategier för att mota rasismen.

På normal svenska så är Byggnads det förbund som gått i täten för att förhindra att medlemmarna att rösta på SD, eftersom LO är starkt förknippad med det Socialdemokratiska partiet. En policy mot rasism i ett fackförbund vore helt meningslös om det inte finns ett manifest problem hos medlemmarna angående rasism, något vi aldrig hört talas om. Att Byggnads redan i inbjudan nämner att Söder hade åsikter om Melodifestivalen är en indikation på vad hela seminariet handlar om. Vad jag vet så var det enda Söder skrev ”Sverige?”. När det gäller att tolka korta twitter-kommentarer vet fantasin och kreativiteten inga gränser.

Ensamkommande flyktingbarn kostar självklart pengar liksom allt annat här i världen. Att just denna form av immigration skulle hota vår välfärd är väl en överdrift. Det huvudsakliga argumentet mot denna immigrationsform är att barn skall vara hos sin familj i sitt hemland. Sverige kan mycket väl hjälpa till med olika former av hjälpinsatser på plats för dem som har det svårt, men att flytta människor löser inga problem i grunden. De som emigrerar i form av ”ensamkommande barn” har det sannolikt inte svårare än alla de övriga ungdomarna i respektive länder (de kanske t.o.m. ligger en bit över genomsnittet, då flyktingsmuggling också kostar). Om man drar logiken i den nuvarande politiken till sin spets skulle det enda logiska då bli att flytta hela befolkningar. En politik som dels liknar etnisk rensning och dels är fullkomligt vansinnig.

Om vi har en arbetslöshet på en viss nivå, och dessutom får ett flöde av ytterligare arbetskraft så ökar rent matematiskt arbetslösheten. Denna enkla logik kan nog varken Expo eller Byggnads göra något åt. Antalet arbetstillfällen kan öka en del om det extra flödet av arbetskraft gör att lönenivån sänks, och priset på arbetskraft blir billigare. I sådana fall kan ju fler presumtiva arbetsgivare tänka sig att anställa några fler. Men vi kunde ju aldrig tro att Byggnads uppgift var att försvara ett system där lönenivåerna pressas nedåt.

Överhuvudtaget måste man fundera över vad Byggnads egentliga intresse och uppdrag består i. Är det i medlemmarnas intresse att genom den fria rörligheten av både vit och svart arbetskraft, öka utbudet och sänka lönerna för byggarbetarkollektivet? Att konkurrensen om arbetstillfällen blir hårdare och arbetslösheten högre med ett ökat utbud av arbetskraft måste vara uppenbart för alla. Så vems ärenden springer egentligen Byggnads?

Länk Almedalsveckan 

Några klassiska uttalanden av våra högsta politiker

Så här sade några av våra politiker inför EMU-omröstningen. 


Carl Bildt: Det är logiskt, det är en succé i större delen av Europa, varför skall Sverige stå utanför detta? 


Göran Persson: Jag känner mig tryggare med EMU, än utanför. 


Bo Lundgren: Det handlar i grunden om att det blir enklare att leva …och att det blir lättare att jämföra priser ...och då kommer vi att pressa priserna i Sverige. 




Nu är det få människor som håller med Bildt om att euron är en succé i större delen av Europa. Göran Perssons uttalanden om att vi skulle vara tryggare med euron framstår som ett skämt. Det är osannolikt att grekerna tycker det är enklare att leva med euron. I vilket fall så har det blivit oerhört dyrt för Tyskland och andra nationer, som skall stå för den grekiska fest-notan.

I grunden är det ohållbart att Tyskland och andra nationer skall överföra resurser till nationer som egentligen, enligt EU:s egna regler, skulle ha bötfällts. Vi överför rikedomar från de som sparat och arbetet till dem som inte gjort det. Inrikespolitiskt skulle ett sådant här förfarande vara politiskt omöjligt. Samma personer som propagerar för arbetslinjen i vårt eget land propagerar ivrigt för stödpaket till de som uppenbarligen levt över, eller på andras tillgångar.

Olle Svenning skriver i sin bok "Göran Persson och hans värld" att Persson var djupt skeptisk till euron från början. Plötsligt vände Persson och blev positiv till införandet av euron, varför? Vad var det för signaler som fick honom att ändra sig?

Även Anna Kindberg Batra (M), Roger Tiefensee (C) och Stefan Attefall (KD) ville 2010 ha en ny folkomröstning angående ett medlemskap i EMU. Så här skrev de då.

Tre av fyra allianspartier kräver: Utred euron under nästa mandatperiod! Mycket har förändrats sedan folkomröstningen om euron. Vi är överens om att det under nästa mandatperiod är dags för en ny debatt där vi analyserar erfarenheterna av EMU-sam­arbetet, EU:s hantering av den finansiella krisen samt för- och nackdelar för Sverige med en anslutning. Vi vill och vågar ta tag i eurofrågan, skriver företrädare för M, C och KD.

Vi måste hålla med om att mycket har förändrats, men kanske inte riktigt så som undertecknarna har tänkt sig. Visst, det är nog läge att utreda vilka som skall tvingas att lämna euron, om det nu är detta författarna menar i sin artikel. Om nu författarna är så modiga att de både vill och vågar ta tag i eurofrågan, så väntar vi med spänning på ett utspel snart.

Länk DN 2010