Vem tror på forskare och ”undersökningar” längre?

Läser man dagens, lördag/fredag, DN och SvD så får vi veta att det konstaterats genom undersökningar att det är farligt att dricka kranvatten, det ger cancer i urinblåsan. Det är hälsosamt att dricka alkohol, förhindrar sjukdomar i hjärtat. Det är dessutom ofarligt att käka aspartam, detta enligt en stor EU undersökning, forskarna är väl sponsrade av industrin kan man tänka. Alkoholindustrin med vinindustrin har väl sponsrat forskarna som kommit fram till alkoholens nyttoeffekter förmodar jag. Producenterna av svindyrt bordsvatten har väl sponsrat forskarna som plötsligt upptäckt kranvattnets farlighet.

Skall vi gå efter de senaste rönen skall vi alltså käka aspartam, drick fyra, fem glas alkohol om dagen (det står faktiskt inte i vilken form de menar i tidningen, kan det vara Vodka?) samt sky kranvatten som pesten.

Kvalitén på dessa undersökningar kan vi ju själva sluta oss till genom vanligt enkelt förnuft. Kranvatten kan komma från många olika vattenkällor, för några år sedan fick jag mitt kranvatten från grundvattnet, nu får jag det från Mälaren. Ledningarna är sannolikt av mycket olika kvalité på olika ställen, en solklar otillåten generalisering således.

Följden av alla dessa undersökningar blir att den vetenskapliga stringensen urholkas alltmer, ingen tror längre på några undersökningar. Vem minns inte varningslarmet om chipsens farlighet, ja t.o.m. potatis var ju rena giftet. Forskarna har själva snart förbrukat sitt eget förtroendekapital. Riktig vetenskaplig forskning med fullgod vetenskaplig stringens är väl ett minne blott.

Själv tänker jag dricka mycket kranvatten, dricka lite sprit, absolut inget vin, samt undvika aspartam. Ni andra gör som ni vill.

Fotbolls-VM

Det är fotbolls-VM i sommar, det kommer att hållas i Tyskland, på överkomligt reseavstånd från Sverige. Nu är det tydligen många människor som försökt få biljetter till detta VM. Det är dock mycket svårt efter vad jag hört, många mycket fotbollsintresserade människor har inte lyckats komma över några biljetter, detta trots att de anmält sitt intresse långt i förväg, ja en del har varit på jakt i över ett år och väntat på biljetter.

Nu är det ju många människor som faktiskt kommit över biljetter, de har fått biljetterna från sitt företag i de allra flesta fall. Det rör sig ofta om personer som har en någorlunda hög position i ett företag, de har fått köpa biljetter till hela släkten i vissa fall.

Tycker någon att detta är orättvist? För några år sedan var det debatt om alla slipssnubbar som plötsligt gick på ishockey, nu är det väl dags att flytta fokus till fotbollen. Vad säger svenska fotbollförbundet? Skall fotbollen bli en överklassport? Skall pengarna styra vilka som får tillfälle att köpa biljetter?

Fotboll har alltid varit en arbetarklassport, tydligen skall slipssnubbarna ta över denna sport. Vi undrar hur fotbollen skulle utvecklas om de trogna skarorna ur de lägre klasserna skulle överge sin idrott. Alla förstår att fotbollen inte skulle klara sig länge.

Det är nog dags att ta upp en diskussion om hur biljetter till VM skall fördelas. Att de som försökt få biljett och inte lyckats komma över en reagerar mer är mycket konstigt.

Broderskap och islam

Uppdrag Granskning tog i kväll upp den socialdemokratiska Broderskapsrörelsens samarbete med Sveriges Muslimska Råd, SMR. Denna paraplyorganisation står nämligen för mycket diskutabla mål. I programmet framträdde Aje Carlbom som bott tre år i Rosengård för att studera bostadsområdet som ett led i en doktorsavhandling. Carlbom intygade att många i SMR arbetar för att på sikt införa muslimska regler och lagar i det svenska samhället. Detta skall ske genom politiska kontakter och politiskt samarbete med etablerade svenska instutioner. SMR lyckades över alla förväntningar med den socialdemokratiska broderskapsrörelsen. Broderskapsrörelsen har samarbetat mycket mer med SMR än med andra muslimska eller andra religiösa grupper. Lars Lönnback, svensk diplomat i Libanon under många år och mycket kunnig i muslimska frågor, var först med i samarbetet, men hoppade snart av, han förklarar själv varför,

” Jag menar att Broderskapsrörelsen har fel fokus. De håller kontakt med en minoritet muslimer i Sverige, som inte alls representerar majoriteten. Det tenderar att närma sig det politiska islam och det ska man naturligtvis passa sig för.”

SMR:s högste ledare, Mahmoud Aldebe, har flera gånger uttalat sig för införandet av sharialagstiftning i Sverige. Han har också kraftigt försvarat farbröderna till Pela som anklagades för mordet på henne, Aldebe påstod att det svenska samhället ägnade sig åt islamofobi när politiker gick ut och fördömde mordet. Till slut, när t.o.m. den politiskt korrekte Sahlin var tvungen att gå ut och fördöma mordet på Fadime, så vände sig Aldebe mot henne också.

Tilläggas bör också att efter den socialdemokratiska valsegern 2002, så skickade SMR ett gratulationsbrev till Göran Persson, påpekade hur hårt många muslimer arbetat för denna seger, samt hoppades på att de skall överväga några av muslimernas krav i framtiden.

Som en röd tråd i programmet gick orsakerna till att kritik tystats mot muslimska grupper och samarbetet med broderskapsrörelsen. Det kom fram lite då och då, rädslan för att främja ”främlingsfientliga” krafter hade gjort att mycket kritik aldrig öppets framförts. Sahlin framträdde i ett gammalt inslag och erkände att denna aspekt hindrat henne att t.o.m. kritiserat sådana avskyvärda saker som hedersmord.