Jesper Strömbäck skriver i sinn utmärkta bok om politisk
opinionsbilning och medier ”Kampen om opinionen!” hur medier interagerar med
politiska partier. Boken beskriver utmärkt vilka aktörer som påverkar vilka och
hur opinioner bildas för olika intressen. Materialet bygger till stor del på
forskning av det svenska politiska landskapet och våra medier. På sidan 129
skriver Strömbäck följande.
Genom att beställa och publicera opinionsmätningar skaffar sig medierna en trippelroll: de beställer opinionsmätningar, de rapporterar om dem och de tolkar resultaten (Petersson m.fl. 2006). Därmed kan medierna skaffa sig ett totalt grepp över problemformuleringsprivilegiet.
Efter Strömbäcks kloka ord läser vi denna artikel om en debatt mellan Löfvén och Reinfeldt i SVT, där Schyman, som
inte deltog i debatten, utsågs till vinnare. Schyman, som med sitt parti fick
0,4 % i sista valet, och 2006 fick 0,68 % (då skrev media att 25 % kunde tänka sig att rösta på partiet). Ett mer klockrent exempel på
Strömbäcks ord får vi nog leta länge efter. Vidare skriver Strömbäck på sidan
130 följande.
Att medierna oftast själva är uppdragsgivare till opinionsmätningarna och att mätningarna oftast fokuserar på det politiska spelet illustrerar att medierna fungerar som aktiva aktörer i den politiska kommunikationen. De är inte passiva förmedlare av andras budskap. De speglar inte endast opinionen. De är också med och formar opinionen.
Efter dessa upplysande ord läser vi följande artikel, också från SvD, där vi får en lätt känsla av att tidningen i
själva verket driver ren opinionsbildning. Schyman framställs som karismatisk
ledare och det skall förklara hennes partis framgångar. Vän av ordning undrar
om hon inte var lika karismatisk 2006 och 2010. SVT har genom Sifo gjort en väljarundersökninginför EU-valet. I den undersökningen fick Fi hela 3,2 %, en mycket bra siffra.
Vi undrar om den håller sig till valet. Om den inte gör det kanske SVT och Sifo
kan lära sig något. Vi avslutar med Strömbäck utmärkta ord på sidan 172.
Med andra ord: Mediernas syfte med opinionsmätningarna tycks inte i första hand vara att spegla opinionen och ge folket en röst i den politiska opinionsbildningen. Syftet tycks snarare vara att skaffa sig ett redskap för att kommentera, recensera och tolka politiken på ett sätt som uppfattas som demokratiskt och journalistiskt legitimt. Medierna skulle kunna använda opinionsmätningar för att ta pulsen på demokratin och folkviljan men använder dem i stället oftast för att ta pulsen på det politiska spelet.
