Väljare utan makt

Valet är över och blir det inte nyval så dröjer det fyra år till nästa gång det är valkampanj och partiledardebatter. Just partiledardebatter och andra slags debatter mellan partierna verkade vara fler denna valrörelse än någonsin tidigare. T.o.m. politiskt intresserade som undertecknad började i slutfasen av valrörelsen bli en smula trött på alla debatter. För SD:s roll var det lite av samma negativa mediala uppmärksamhet som vid förra valet. Expressen hade tillsammans med Researchgruppen grävt fram diverse kommentarer från SD-företrädare, som de publicerade lagom till valet. En del företrädare fick lämna partiet eller lämna sina förtroendeuppdrag. Att det i nämnvärd mening skulle påverka valresultatet trodde väl inte Expressen själv på en gång. Att så uppenbart vänta med publiceringen för att påverka valresultatet så mycket som möjligt tar förmodligen bort en del av effekten. Dessutom blir det lite märkligt när både vissa politiker och andra debattörer går till storms mot lagstiftningen kring FRA-lagarna, men är knäpptysta när Researchgruppen hackar disqus-konton på löpande band. Med det sagt så har självklart en del företrädare gått klart över gränsen för vad man kan säga och tycka som politisk företrädare.

Borta var ändå raden av statsvetare som för en häpen allmänhet skulle förklara varför SD är en inkarnation av den rena ondskan. Man har väl på tidningarnas redaktioner insett det hopplösa i strategin, speciellt när möjligheten påtagligt uppenbarar sig att någon nätaktivist med begränsad utbildning kan avväpna statsvetaren. Det hela blir till slut bara penibelt. Borta är alla de idrottsstjärnor som vid förra valet gjorde diverse upprop. Det hela liknade mest Sven Melanders film om ”Fred på jorden” så det var nog klokt att inte köra vidare på det spåret. Man har i maktens centrum nog insett att kulturpersonligheternas effekt på en frustrerad väljarkår är högst begränsad. Att någon kulturpersonlighet, boende på det hippa Södermalm skulle kunna övertyga en enda av SD:s presumtiva väljare förefaller osannolikt, vilket t.o.m. spinndoctors på diverse håll måste ha insett. Vi tackar för att vi slapp dessa penibla inslag i valrörelsen. Jag trodde att dessa inslag av kulturpersonligheter och idrottsstjärnor skulle användas även i valrörelsen 2014, vilket jag lyckligtvis fick fel i. I övrigt stämde i princip min förutsägelse från 2013.

Valresultatet för SD blev högre än vad i alla fall undertecknad hade kunnat tro. Förmodligen spelade ändå Reinfeldts tal roll, där han erkände immigrationspolitikens kostnader och negativa effekter på välfärden. Talet kan ha givit SD den där sista procenten. Reinfeldt planerade sannolikt utspelet för att kunna angripa socialdemokraternas välfärdsutspel i valrörelsen. Han och andra inom M måste ha vetat att det kunde innebära vissa ”bieffekter” gällande SD, en bieffekt de alltså accepterade när makten stod på spel. I media har det spekulerats i hur mycket utspelet gynnade SD, inte om Reinfeldts utsaga är sann eller falsk, vilket faktiskt, i den bästa av världar, borde vara de mediala aktörernas huvudpunkt.

En strategi som i alla fall Anna Hedenmo gett uttryck för på ett glasklart sätt, är att isolera och göra SD maktlös. Principen går ut på att när väljarna märker att en röst på SD inte innebär någon direkt påverkan på politiken, så skall samma väljare vid nästa val ändå välja t.ex. S eller M. Hela resonemanget är i grunden märkligt. Att väljarna av resignation skulle överge SD när deras röst inte respekteras är osannolikt. Människor fungerar vanligtvis inte på det vis Hedenmo förde fram vid en intervju av en SD-företrädare, enligt ungefär detta mönster

• Jaha, de respekterade inte min och andras röst på SD, då får jag väl rösta på S/M då.

Det hela är ett mycket osannolikt scenario. Om nu många väljare röstat på SD förmodligen beroende på en oro för den oansvariga immigrationspolitiken och vår framtida välfärd, så minskar inte den oron för att övriga partier isolerar SD från makt och inflytande (vilket dessutom inte låter sig göras i praktiken). Det är troligare att samma väljares oro ökar och att frustrationen också ökar. Frustrationen lär i de flesta fall riktas mot övriga partier, inte mot SD. Det är ju inte SD:s ansvar att övriga partier inte vill ta ansvar, som Jan Sjunnesson så riktigt uttryckte det i en eftervalsintervju. Det är ytterst osannolikt att väljare som anser att vi skall strama åt immigrationspolitiken ändrar åsikt bara för att SD blir utfrysta. Lika osannolikt är det att samma väljare i hopplöshet röstar på något annat parti i framtiden. Snarare kommer dessa väljare att straffa de övriga partierna för deras ovilja att ta en stor del av väljarkåren på allvar. Detta enligt följande mönster,

• Jaha, ni tog inte min och andras röst på allvar, då skall vi i alla fall se till att ni förlorar mandat, pengar och makt.

Straffet blir alltså färre röster och att tjänstemän och politiker från övriga partier förlorar sina tjänster. Det är ett kännbart straff, tro inget annat.

I praktiken är det omöjligt att inte ge politisk makt till SD med nuvarande valresultat. Framgångarna för partiet påverkar den parlamentariska situationen på hundratals olika sätt. Den påverkar samhällsdebatten. Den påverkar vad folk pratar om vid köksborden och vad media skriver om. Det politiska landskapet är annorlunda och det går inte med sämsta vilja i världen att önsketänka bort det nya politiska landskapet.  

En mycket smutsig valrörelse

Valrörelsen går in i sin final och stämningen är naturligt nog uppskruvad. Plötsligt vill politiker, som haft all tid i världen att föra fram sina förslag innan, skärpa straffen för olika brott och återinföra värnplikten t.o.m. (FP). Det hör till en valrörelse att tonen och debattens vokabulär skärps och skruvas upp. Vissa övertramp för god ton får man nog också acceptera i en valrörelse, andra saker, som flitigt förekommit i denna valrörelse bör inte förekomma någonsin. Vi bokför ännu en mycket smutsig valrörelse där sociala regler och t.o.m. regler grundläggande för vår demokrati, inte bara åsidosätts utan nonchaleras helt, dessutom med medias goda minne.

Vi har sett hur en ung flicka från SDU blir kallad saker vi inte ens vill upprepa på denna blogg. Detta dessutom av de som säger sig vara humanismen och tolerans virtuoser.

Vi har sett hur SD:s valstugor blir demolerade. Vi har sett hur valaffischer systematiskt demoleras. Valaffischer har alltid demoleras (låt oss vara ärliga) men det har aldrig skett med den systematik vi ser i denna valrörelse. Bäst att lägga till, det gäller inte bara SD:s affischer, moderaterna har blivit utsatt i nästan lika hög grad.

Vi har sett ett exempel på ren misshandel av politiska orsaker när Jonas Anderson från Linköping blev ganska gravt misshandlad för några dagar sedan. Media har varit mycket njugg med att rapportera misshandeln. En grav misshandel av rent politiska orsaker får alltså minimala rubriker medan kommentarer skrivna på Avpixlat för flera år sedan blir förstasidesstoff i flera dagar. Vad ger detta för signal?

Media tvekar inte heller att låta en dedikerad lögnare komma till tals för att sänka trovärdigheten hos ett visst parti. Dagens Opinion låter Daniel Assai uttala sig om Åkessons karaktär så här i valrörelsens slutskede. Ägnar inte undertecknad sig åt förtal nu, vad har jag för bevis för lögnerna? Vi nöjer oss med att konstatera det faktum att Assai signerar artikeln med titeln f.d. Kanslichef, vilket han alltså aldrig varit.

Låt oss slutligen ta ett talande exempel på medias och hela det politiska Sveriges dubbelmoral. Företrädare för SD har fått avgå efter kommentarer på sociala fora (kommentarer som jag självklart tar avstånd ifrån). Senast var det Christoffer Dulny som avgick efter vissa kommentarer som avslöjades för flera år sedan (bara det faktum att media sparar uppgifter i flera år till valets slutskede måste ifrågasättas). Kjell Bergqvist fick oemotsagd kalla sverigedemokrater för ”ett jävla pack” tisdagen den 9e september i programmet Valet med Janne & Belinda. Det är i princip ett grövre tillmäle än något av de Dulny avslöjats med. I alla fall av de kommentarer som nämnts i TV (har ej hunnit läsa artiklarna). Nu kanske någon tänker att Bergqvist ändå är skådespelare och inte politiker. Detta håller ju inte heller längre när Bergqvist faktiskt kampanjar för FI.

Hur skall vi tolka det faktum att Bergqvist oemotsagd kan kalla medlemmarna för ett visst parti för ”jävla pack”. Är det tillåtet att kalla grupper av människor för grova epitet, bara man gör det i direktsändning hos vår Public Service? Hade Bergqvist blivit uthängd om han skrivit exakt samma sak i en anonym kommentar? I vilket fall har vi nu satt en ny nivå på vårt politiska samtal. Vi kan jämföra alla kommentarer på sociala fora och alla andra uttalanden med det faktum att det tydligen är OK att kalla partimedlemmar för ett parti för ”jävla pack” i TV på bästa sändningstid. Det är ingen nivå jag är stolt över eller gläds åt.

Vi går inte i valspurtens slutskede och vi kan tyvärr konstatera att demokratin är en synnerligen tunn fernissa i vårt samhälle. Speciellt de som säger sig företräda humanism och ”antirasism” kan tydligen tillåta sig precis vad som helst och använda sig av hur grova tillmälen hur som helst i sin godhetskamp. Man kommer osökt att tänka på inkvisitionens Spanien. Det var en tid med en dubbelmoral jag trodde vi för alltid lämnat bakom oss.  

Underkänt för studenter i ämnena demokrati och argumentation

Liberala studenter kritiserade på SvD de studenter på Stockholms universitet som agerade högljutt och med glåpord störde debatten mellan Ullenhag och Åkesson, en debatt som liberala studenter anordnat. Enligt Liberala studenter ville de genomföra en saklig debatt mellan Åkesson och immigrationspolitikens främste försvarare, Erik Ullenhag. Nu har en rad studenter främst från Stockholms universitet svarat Liberala studenter och svaret visar att dessa studenter både har en barnslig världsbild samt inte förstår demokratins mest grundläggande spelregler.

Eftersom undertecknarna saknar några tyngre argument kallar de SD regelbundet saker som ”rasistpartiet” och liknande. De får naturligtvis tycka att SD är ett sådant parti, men att regelbundet smyga in det i sin text på det sätt undertecknarna gör är bara barnsligt. Man får bilden av två barn i en sandlåda, - du är rasist! - Nä, du är antidemokrat! -Nä Du är rasist! Etc. Etc. Man slås av den infantilisering som skett med det svenska debattklimatet de sista två decennierna. Ni som är lite yngre skall veta att det inte alltid varit så här.

Så till ”motstudenternas” så kallade argument för sitt beteende. Så här skriver de i sitt svar.

Det är för oss uppenbart hur SD:s närvaro får människor att må. Rasifierade, HBTQ-personer och antirasistiska aktivister är exempel på grupper som känner sig hotade av den utbredda rasismen och som känner sig otrygga på de platser där dess representanter ges plats.

Återigen blandar studenterna ihop rasism med immigrationskritik. All kritik mot nuvarande immigrationspolitik, som främst SD står för, framställs som rasism. Alltså behöver man aldrig argumentera mot den kritik som förs fram mot immigrationspolitiken. SD angriper den nuvarande politiska korrektheten, den diskurs som det politiska etablissemanget säger sig vara enig om. Många människor vars världsbild vilar på denna diskurs kan självklart känna sig mentalt hotade. Vi kan bara säga, välkommen till demokratin! Demokrati är ingen skyddad verkstad.

Mordhot, terror och förföljelser är obligatoriskt mot människor som offentligt ger uttryck för invändningar mot SD.

Säkert förekommer en del både hot och annat otrevligt av diverse sympatisörer och andra snedseglare. Vi kan bara uppmana alla att sluta med slikt beteende. Det nuvarande debattklimatet gör sannolikt inte saken bättre. Studenter och andra stör ut möten och skriker glåpord. En del existenser tycker nog att de då svarar med samma mynt när de skickar en burdus (eller värre) e-post. I huvudsak är det dock SD-representanter som blir utsatta för hot. Vidare i texten.

Att Liberala studenter inte tar hänsyn till det här blir extra tydligt när det i deras artikel står att de möttes av ”av kvinnor och män som skrek”, vilket är ett direkt osynliggörande av de icke-binära transpersoner som deltog i demonstrationen.

Här borde verkligen Liberala studenter pudla rejält. De borde självklart ha skrivit ”av kvinnor, män och icke-binära transpersoner som skrek”. Rättning i ledet liberaler! Vidare i den osammanhängande texten.

För hur ska transpersoner känna sig välkomna att vara med och ta debatten och bemöta SD:s argument när deras existens inte ens erkänns?

Det här är osakligt svammel på en så låg nivå att inga studenter på någon plats på jorden någonsin bör ägna sig åt det. Vad har en persons sexuella identitet med saklig politisk argumentation att göra? Handlade debatten om sexuella minoriteter? Det här är argumentation på förskolenivå och vi lämnar det raskt och går vidare.

Hur är vi ett hot mot demokratin när vi utövar vår demokratiska rätt att demonstrera?

Det är här man blir riktigt trött. Att demonstrera är inte samma sak som att störa ut andras samtal. Vi tar det på barnnivå. Om mamma och pappa säger åt barnet att hålla tyst för att de skall prata om huslånet innebär det inte att föräldrarna har förbjudit barnet att prata överhuvudtaget. Det här är nog en nivå som de undertecknade studenterna förstår.

Vi ser i dag en allvarlig infantilisering av det samhälleliga samtalet och samtalet inom politiken. Barnsliga och direkt felaktiga argument används flitigt och publiceras i våra stora dagstidningar. När jag själv gick i gymnasiet så läste vi i alla fall några timmar argumentationsanalys inom ämnet filosofi. Man kan undra vad studenterna egentligen lär sig i dag. De undertecknade studenterna får i demokratisk ordning tycka precis vad de vill om SD och dess representanter. Men debattklimatet skulle må bra av en något sakligare debatt. Vi inom SD blir nästan hånade när vi på något område säger att det faktiskt var bättre förr. Jag dristar mig till att synda igen. Debattklimatet var både bättre och sakligare förr.

Skånetrafikens infantila beslut

UPPDATERING: Fackets agerande mot SD

Nu har också huvudskyddsombudet på Nobina infört ett skyddsstopp för bussar med köpt SD-reklam i Södertälje. Enligt DI skulle det bero på en ökad hotbild som t.ex. stenkastning mot bussar med SD-reklam. På andra ställen, som t.ex. i Kommunalarbetaren talar i stället de fackliga organisationerna (Kommunal, SACO och Vårdförbundet) om att SD:s budskap skulle strida mot ”allas lika värde”.

LO och Kommunal har aldrig visat att de har några problem med reklam från andra partier, som t.ex. Moderaterna. Det är ett parti där partiledaren sagt [DN] att p.g.a. en förmodad flyktingström så kommer vi inte ha råd med framtida reformer. Detta efter en regeringsperiod som inneburit en rad försämringar i olika försäkrings och välfärdssystem. Nu utlovas alltså ännu kraftigare försämringar, allt medan fackföreningarna bryter mot både givna regler och demokratiska principer för att stoppa betald reklam från SD.

Förmodligen är falska skyddsstopp grund för omedelbar uppsägning och definitivt skäl för att bli avsatt som huvudskyddsombud. Det som inträffat i Södertälje är en cirkus som kommer att fortsätta om inte företaget sätter ned foten rejält och vidtar kraftfulla åtgärder mot att anställda bedriver partipolitik både under arbetstid som anställd, samt grovt missköter sina uppdrag som t.ex. skyddsombud.   

Skånetrafiken har stoppat SD-reklam

Skånetrafiken har enligt DN avvisat tre reklamskyltar som SD beställt inför valrörelsen. Budskapen på skyltarna har bedömts som ”rasistiska, sedlighetssårande eller svårförenliga med etiska värderingar som gäller i samhället” enligt Camilla Bunke, försäljningschef på Skånetrafiken. Skånetrafiken är offentligt finansierat och i princip ett allmännyttigt företag.

Låt oss se på de tre budskap som Skånetrafiken avvisat med ovanstående motivering. Först:

”Stoppa det organiserade tiggeriet”

Att budskapet om ett förbud mot organiserat tiggeri skulle vara rasistiskt är löjligt och det behöver vi inte vidare uppehålla oss vid. Begreppet ”sedlighetssårande” betyder enligt synonymer.se ”oanständigt, otuktigt, omoraliskt, ekivok”. Eftersom inget av budskapen fördes fram med hjälp av lättklädda damer så kan vi bortse från det argumentet helt för samtliga budskap. Att budskapet skulle vara ”svårförenligt med de etiska värderingar som gäller i samhället” är inte heller plausibelt. Ett stort antal borgerliga och t.o.m. Någon från de rödgröna har framfört liknande förslag. En majoritet av befolkningen är också för ett förbud, som då t.o.m. Gäller o-organiserat tiggeri. Att det skulle strida mot etiska värderingar att ens föra fram budskapet om ett förbud, i en valrörelse ter sig oerhört långsökt.

Argumentet förs fram av DN att budskapet om ett tiggeriförbud skulle verka stötande i miljöer där det faktiskt rör sig många tiggare. Det kanske det skulle vara om dessa organiserade tiggare kunde läsa svenska, vilket de knappast i något enda fall kan göra. Dessutom är alla politiska budskap stötande för någon grupp om det inte rör sig om rent snömos. Budskap om arbetslinjen ter sig stötande för den som inte får något arbete etc.

Nästa budskap:

”Mindre invandring här, mer hjälp till flyktingar där”.

Detta kan inte heller bryta mot Bunkes kriterier. Att SD vill ha en immigrationspolitik som större delen av övriga Europa, men anslå betydligt mer resurser än de övriga europeiska nationerna är rent sakligt ett budskap om att hjälpa fler, inte färre. Att ett politiskt parti inte skulle få ha åsikter om immigrationspolitiken och föra fram dessa åsikter i en valrörelse är inget annat än odemokratiskt och en närmast absurd tanke.

”Hårdare straff för kriminella, mer stöd till brottsoffer”.

Att detta budskap skulle strida mot Bunkes kriterier är inget annat än ett intellektuellt haveri av gigantiska mått. T.o.m. det traditionellt ”snäll-liberala” DN inser detta. Här har Skånetrafiken tagit ett närmast absurt beslut som absolut ingen med den minska känsla för demokrati och yttrandefrihet kan sympatisera med. Det går helt enkelt inte att förstå hur de resonerat här, det är bortom det fattbara.

Som en extra motivering till Skånetrafikens beslut har Camilla Bunke sagt detta till ETC

”Vi har tidigare haft incidenter där det förekommit stenkastning på grund av budskap på bussarna.”

När jag växte upp i detta land så var stenkastning mot bussar ett helt okänt begrepp. För att komma tillrätta med nya problem av denna art kanske vi borde införa hårdare straff för de som gör sig skyldiga till dessa okynnesbrott. Blir någon på bussarna träffade av inflygande stenar borde dessa personer få ökat stöd av samhället.   

Valrörelsen har sparkat igång – Jenny Bengtsson hot och allas lika värde

Nu har Jenny Bengtsson, ordförande för restaurang och hotellfacket, blivit utsatt för hot (och hat tydligen), kommenterat i dagens SvD. Två händelser är polisanmälda och de är säkert verkliga hot. I övrigt har vi ingen aning om hur många hot Bengtsson erhållit, inte efter den mediekampanj som följde efter att Mazetti skrivit en rätt provocerande krönika i ICA-kuriren [ICA-Kuriren, 13-01-02 Svårt att finna en riktig ”svensk”] där media basunerade ut att kommentarerna innehöll massvis med hat och hot. Jag läste i alla fall 250 kommentarer, där de flesta kritiska kommentarer höll en hövligare ton än den artikel de kritiserade. Något hot hittade jag inte alls, men kan ha förekommit i de över tusen kommentarer som publicerades (kommentarerna skall ligga uppe på nätet). I vilket fall så gav media en mycket skev bild av Mazettis artikel och reaktionerna på denna. Vilket är själva poängen, i ett makroperspektiv. Media har satt i system att skildra en sida av verkligheten, men inte den andra. Ja, en hel del krönikörer har på sistone belyst ”hatet från vänster”, vilket är bra.

Låt mig för säkerhets skull med skärpa påtala, alla hot (och även oartikulerat hat) är både förkastligt, många gånger olagligt och definitivt kontraproduktivt. Därför uppmanar jag alla som är aktiva på sociala forum att låta bli detta. Skaffa en sandsäck att slå på i stället och skriv inte saker i affekt. Det är lättare sagt en gjort men följ regeln i alla fall.

Ingela Edlund. Andra vice ordförande LO, har i SvD skrivit en artikel om hoten mot Bengtsson, en artikel som andas en del ren politisk propaganda. Edlund och Ella Niia skriver att de är oroliga inför den fortsatta valrörelsen. De är inte ensamma om den oron. Många SD-medlemmar har till mig vittnat om en oro inför valrörelsen, och om hur media skall agera den sista månaden innan valet. Minnen från förra valrörelsen 2010 förskräcker. Edlund och Niia skriver inte bara om hot mot Bengtsson, utan även om ”hat” riktat mot henne. Nu har Bengtsson uttryckt en del hat själv, vilket de självklart förbigår med tystnad. Nej, att Bengtsson gett uttryck för hat är ingen anledning till att hon skall bli hotad. Men när de nu inte bara nämner hot i artikeln, utan även hat , blir detta relevant att bemöta.

I själva verket uppträdde Bengtsson så provokativt så man nästan misstänker en bakomliggande strategi bakom det hela. När man märker att någon uppträder avsiktligt provokativt, gå inte i fällan och svara med samma mynt. Gör vänstertrollen besvikna med att fullständigt ignorera dem i stället. Det är ganska självklart att om någon uppträder maximalt provokativt, så VILL de ha kraftiga motreaktioner, om de nu planerar ännu en artikel eller vad syftet nu kan vara. Snälla -IGNORERA! Annars spelar ni dem rätt i händerna.

Så här skriver författarna i artikeln.

Hoten mot fackligt förtroendevalda som försvarar den grundläggande principen om alla människors lika värde är helt oacceptabla.

Ja, Bengtsson försvarar ”allas lika värde” på ett mycket mustigt sätt må man säga. Som denna länk visar.

http://favstar.fm/users/klasskamp

Dessutom kan man undra hur många av hennes uttalande verkligen går ihop med ”allas lika värde”

Vidare i artikel skriver Edlund följande:

En av LO:s viktigaste utgångspunkter är principen om alla människors lika värde och rätt

Författarna nämner detta om ”allas lika värde” inte mindre än fem gånger i artikeln. Men samtidigt skriver de fackliga företrädarna följande:

När det i juli startades en debatt om huruvida fackliga förtroendeuppdrag går att förena med medlemskap i Sverigedemokraterna, klargjorde flera LO-förbund sin ståndpunkt. Eftersom antirasismen är en central del av vårt fackliga engagemang, är en sådan kombination inte godtagbar;

Man får alltså inte vara medlem i SD om man skall ha fackligt förtroende uppdrag inom facket, men samtidigt skall alltså alla vara ”lika mycket värda”. Två tolkningar är möjliga, den första är följande.

1. Man får inte ha förtroendeuppdrag i facket, men är fortfarande lika mycket värd.

I detta fall så urholkas ”allas lika värde rejält”. Vilka fler uppdrag och vilka fler specialregler skall gälla vissa personer, fast man ändå kan anses ”lika värd”.

2. Alla är lika mycket värda, förutom sverigedemokrater.

Detta blir i förlängningen också problematiskt. Om man nu är mindre värd bara för att man har åsikter om immigrationspolitiken (i samsyn med övriga Europa dessutom), vilka fler åsikter kommer i framtiden att göra någon mindre värd? Är nazister, fascister mindre värda? Moderater och folkpartister, exakt när blir de också mindre värda? När de uttrycker synpunkter om Mellanösternkonflikten kanske? Vi har sett tendenser åt det hållet (se Löfvéns Facebook-uppdatering Mellanöstern-konflikten t.ex.).

Vad det hela nog handlar rätt mycket om avslöjar författarna i sitt sista stycke, där skriver de följande:

Vid valet den 14 september har vi alla möjlighet att säga ifrån mot hot och antidemokratiska yttringar, genom att välja parti och företrädare till Sveriges riksdag som också står upp för allas lika värde och ett demokratiskt samhälle.

Ja, det är val den 14 september och det överskuggar nog tjafs på våra sociala forum, ärligt talat. Det handlar om makt, mandat och pengar, bland annat. Slutligen, - är inte demokrati när alla tycker lika och klappar varandras ryggar när debattstudion slår av kameran. Demokrati är svårt och kämpigt. Demokrati är när jag får ha en annan åsikt om Sveriges immigrationspolitik än Ingela Edlund och LO, och när de får ha en annan åsikt i frågan än undertecknad, på samma villkor. Exakt det är demokrati. Så vem är mest demokrat och vem är minst demokrat?   

Vänstervåldet försvaras av media

Inlägg av Robert Stenkvist.

Voltaire roterar i sin grav

Inlägg av Robert Stenkvist.

Liberalerna vinner utvecklingen även om de rödgröna vinner valet

Vi är många som frågat oss vart alla ”gammelmoderater” tagit vägen sedan moderaterna blivit ett alltigenom liberalt parti. Det många dock inte frågat sig är varför inte mer kritik mot migrationspolitiken och det mångkulturella projektet kommit från vänster och socialdemokraterna. ”Men det är ju ett vänsterprojekt från början till slut”, svarar då den vars historiska kunskaper huvudsakligen härstammar från Avpixlats kommentarsfält. Det är verkligen en sanning med modifikation. Historiskt sett är det mångkulturella projektet lika mycket ett liberalt projekt med fri migration av arbetskraft, ett sätt att erbjuda billigare arbetskraft och ett på sikt effektivt medel att hålla tillbaka välfärdssystemen. Historiskt sett har också Socialdemokraterna varit för en något njuggare migrationspolitik än de liberala partierna [se Luciabeslutet, och dagens LO. Länk SvD]. Framförallt så borde det finnas ”gammelsossar” likväl som ”gammelmoderater”.

Socialdemokraterna är historiskt ett parti för arbetarklassen, alltså för riktiga arbetare. Inte likt de yngel från övre medelklassen som i dag skriker om ”underklassen” och själva aldrig haft en fast anställning, eller de kultur/journalist-knuttar från Södermalm som i princip aldrig sett en arbetsplats utan datorer från insidan. De gamla socialdemokraterna ansåg inte att dagens migrationspolitik gynnade dem på minsta sätt, tvärtom. En enklare analys visar ju att i förlängningen är vårt välfärdssamhälle (i huvudsak uppbyggd av de gamla socialdemokraterna) omöjligt med dagens immigrationspolitik. Resurserna kommer helt enkelt inte att räcka till och transfereringssystemen kommer med nödvändighet att behöva monteras ned. Detta är en utveckling mer förknippad med naturlagar och enkel matematik än med politisk retorik. Socialdemokraterna kan prata hur mycket de vill om välfärdssamhället, men när resurserna är slut så är de. Det finns säkert en mängd liberaler som gjort denna analys, det konstiga är att de från vänster inte klarar av den.

En tidig morgon surfade jag in på den numera nedlagda myndigheten för psykologiskt försvar (Styrelsenför psykologisk försvar). Där hittade jag efter lite grävande bland dokumenten ett framtidsscenario som myndigheten ansåg i princip oundviklig. Där målades det upp ett tredjedelssamhälle där en tredjedel av befolkningen bodde i gated communities och där fattiga horder av människor rörde sig oroligt utanför murarna. Välfärdssystemen var nedmonterade och ekonomin styrde samhället. Resurserna användes huvudsakligen till att upprätthålla något som kan liknas vid ordning i samhället. Myndighetens ansvar var att beskriva spänningarna i ett sådant samhälle. Även om beskrivningen var mer än lovligt dyster så är det med nödvändighet åt det hållet samhället rör sig med dagens immigrationspolitik. Vi frågar oss om dagens socialdemokratiska, miljöpartistiska och vänsterväljare är medvetna om detta? Vill de köpa paketet för sina barnbarn? Ja kanske till och med i viss mån för sina barn.

Det har förvisso kommit en del försiktig kritik av det mångkulturella samhället från vänsterhåll, utan att ta fasta på den materiella historiska utvecklingen. Vi såg för ett tag sedan en sociolog, Göran Adamson gå ut i en lokal tidning och påpeka det självklara faktum att högskolor inte bör indoktrinera de studerande på det mest banala och rudimentära sätt. Det mest anmärkningsvärda var att Adamson hade grävt fram de rapporter som i princip beordrade indoktrinering av studenterna. Den första rapporten som så att säga plöjde vägen för den senare flod av skit som sköljt över både kommuner och lärosäten var enligt Adamson ”Mångfald i högskolan” och var författad av socialdemokraterna år 2000. I övrigt är det tunt med kritik från vänster av det mångkulturella projektet, som ju ändå infördes utan någon debatt i riksdagen, ännu mindre debatt med folket. Det enda vi hör är klagandet från en massa kommuner runt om i landet som inte mäktar med flyktingmottagningen. Ingen drar självklart slutsatsen att om hundra kommuner runt om i landet har nått och kanske överskridit sin kapacitet, så kanske man får se över politiken på riksnivå. Det verkar vara en alldeles för svår slutsats att dra tydligen.

Det är uppenbart att vänsterblocket i vårt land blundar med båda ögonen och håller för öronen hårt inför den utveckling vårt land är inne i. I stället för att analysera utvecklingen ägnar man sig åt indoktrinering i skolorna med hjälp av Expo, samt att brännmärka de budbärare som påpekat att kejsaren verkar vara rätt tunt klädd. Man skall till varje pris hindra de väljare man själva övergett att rösta på ”fel parti. Där stannar analysen.

Under sommaren:

Kommer jag att uppdatera sidan sporadiskt och mest bemöta hätska utfall från media, i skepnad av statsvetare, journalister, krönikörer, kulturakrobater och politiker. Möjligen kan det bli en artikel om medias natur också, jag har ju svårt att avhålla mig. Så jag önskar alla läsare en trevlig sommar på förhand.

Är ni redo för skitstormen?

Det är som bekant allmänna val till riksdag, landsting och kommun om några få månader, närmare bestämt den 14 september. De rödgröna leder ganska stort över Alliansen i samtliga opinionsundersökningar, försprånget verkar i dag ointagligt. Detta speciellt som Reinfeldt verkar slutkörd och att de rödgröna till slut kommit underfund med Alliansens taktik som handlar om personangrepp och "Negative Campaigning". Till slut har den borgerliga press vaknat som fram till nu obegripligt nog mest ägnat sig åt att på det mest häpnadsväckande sätt lyfta fram FI och möjligen MP. Nu har det gått upp för denna yrvakna press att man kanske måste ”boosta” de egna borgerliga partierna om det inte skall handla om ren förnedring av Alliansen i september.

Oavsett kampen mellan blocken och den därtill hörande mediedramaturgin så kommer valrörelsens gossen Ruda att bli Sverigedemokraterna. Antalet mediala skandaler där någon sverigedemokrat skrivit något på Avpixlats kommentarsfält har lyst med sin frånvaro i 69 dagar nu. Man riktigt hör prasslet från landets tidningsredaktioner när de samlar ihop gammal skåpmat för att köra ut allt i ett läge där det påverkar de verkliga valsiffrorna maximalt mycket. Det är bara att kontrollera hur gamla alla historier är, när de väl pumpas ut innan valet. Jag gissar att den verkliga högsäsongen börjar efter semestrarna, när David Baas och hans kollegor är utvilade och entusiastiska.

Inte bara journalisterna kommer löpa amok i augusti. Självklart skall kulturetablissemanget och det idrottsliga Sverige städslas i kampen för ”allas lika värde” och mångkultur. Vi kommer att få se ”Artister mot främlingsfientlighet”, ”idrottsstjärnor mot främlingsfientlighet”, ”svenska folkdanslaget mot högerextremism”, etc, etc, etc. Var kultureliten, företrädesvis boende på Södermalm och sponsrade med skattepengar i någon form, står i frågan borde redan vara kristallklart vid detta lag. Det kan ju finnas förstagångsväljare som missat budskapet, därför kör väl media hela valsen en gång till. Att påverka och övertyga unga idrottsstjärnor utan någon större politiskt intresse eller erfarenhet av samhället till att fördöma SD för att de inte skulle vara för ”allas lika värde” bjuder nog inte på någon större utmaning för pratglada politruker i etablissemangets tjänst.

Därefter har vi ett antal av statsvetarna och ekonomer som ivrigt kommer att hävda SD:s lumpenhet på förment vetenskapliga grunder. Det blir den mest roande delen av skitstormen, att se hur dessa akademiker lägger all akademisk och vetenskaplig heder åt sidan för att göra tjänst i etablissemangets organiserade mobbning. Hur det gått till när alla lärosäten fallit in PK-kören beskriver Göran Adamsson utmärkt väl i en artikel på Lokaltidningen.

Adamson fann urkällan – ”Mångfald i högskolan”, en 260-sidig rapport från år 2000, som beställdes av den socialdemokratiska regeringen året innan. Här förespråkas att alla lärosäten ska utgå från multikulturalism i all verksamhet.[…] Göran Adamson reagerade över tonfallet.
–      En ordergivning på orwellskt nyspråk. Man ska erkänna fördelarna med etnisk mångfald, och erbjudas stöd och information om man inte gör det. De lärosäten som var mest framgångsrika i sitt mångfaldsarbete föreslås få rejält med pengar ur en pott på en halv miljard kronor per år.[…] 

–      Med andra ord: gör som vi säger så får ni pengar. Och hur reagerar då hundratals administratörer vid lärosätena på denna rapport? Med undfallenhet och opportunism. Det är sorgligt, säger Göran Adamson.

Det är fullt möjligt att de lågutbildade, arbetslösa, landsortsbor som sympatiserar med SD är så pålästa denna valrörelse att de kan plocka ned akademikernas argument. Då blir förnedringen total. Då ser vi alltså ett scenario där en manipulerad akademikerklass anklagar SD:s sympatisörer för ”att inte hänga med i utvecklingen” och att vara lågutbildade samt allmänt lågpannade, samtidigt som denna grupp plockar isär akademikernas argument efter noter. Jag kan knappt bärga mig.

Den svaga punkten med hela kampanjen mot SD:s sympatisörer är att det framgår med all önskvärd tydlighet att det är etablissemanget mot folket. Det är kultur- medie- och det politiska etablissemanget mot en folkrörelse. Själva magnituden på stormen visar att det är etablissemanget mot folket, annars skulle de inte kunnat skapa en sådan kampanj med alla dessa verktyg till sitt förfogande. Det är surdegsknuttarna och journalisterna på Södermalm, som attackerar SD, det är det fina folket i Äppelviken, det är de kulturellt förfinade aktörerna på Operan, det är avdankade professorer i Uppsala och uppburna proffspolitiker som plockar godhetspoäng, med immigranterna som gisslan. Det är också därför även denna kampanj kommer att misslyckas, förutom då för att vi har rätt och de faktiskt fel rent sakligt.

UPPDATERING: 

Först ut bland kändisarna att kampanja mot SD är …kampsportaren Musse Hasselvall. 

http://www.svt.se/opinion/tack-for-paminnelsen-jimmie-akesson

Tidigare har dock kulturetablissemanget i skepnad av Jocke Berg (Kent), Malena Ernman (opera) och Håkan Hellström fått försvarligt med medialt utrymme för att tala om vad de inte röstar på. 

Bland statsvetare är Jenny Madestam först ut att politisera. Hon angriper på intet sätt SD, men tar klart politisk ställning och framför rena politiska ställningstagande. Det är helt ok, om hon lämnat banan som oberoende statsvetare bakom sig:

Länk Expressen. 



Jag kommer löpande uppdatera denna lista. Missar jag något så säg till med länk. 

Folket mot etablissemanget – det har aldrig varit tydligare

Det var en spännande valvaka i går där SD och FI fick samma utfall i den första Valu-undersökningen som presenterades kl. 21:00. Både FI och SD erhöll enligt denna undersökning 7,0 % av rösterna. SVT med Pontus Matsson var på SD:s valvaka och noterade god stämning, men inte översvallande. De flesta och mesta reportagen kom från FI, där jublet inte visste några gränser, samt också från övriga partier självklart.

Lite senare på kvällen kom så de riktigt räknade rösterna (förutom utlandsrösterna) där fick SD hela 9,8 % av rösterna (nu 9,7 %) medan FI halkat ned en bra bit och låg på 5,2 % (nu 5,3 %). Jublet och entusiasmen visste inga gränser på SD:s valvaka. Dock hade Pontus Mattson med flera redan dragit vidare. SD var inte intressant längre när partiet erövrade sina första två mandat i EU-parlamentet. Den fadäsen hade nog de flesta kunnat leva med, om det inte vore för alla andra ”fadäser” denna kväll.

På SVT:s valvaka pratade man om FI:s fantastiska framgångar, medan man var djupt oroad över högerpopulismens framfart, både i Sverige och ute i Europa. Att FI lyfts fram av medierna och speciellt SvD, nämndes bara en gång i förbifarten av en kommentator. 

Till kommentatorspanel hade man verkligen ansträngt sig för att uppfylla sitt Public Service-uppdrag. Man hade städslat förmågor som America Zavala vars titel flimrade förbi enligt ”dramatiker och vänsteraktivist”. Andra personer som fick kommentera denna kväll var Gudrun Schyman, Karin Pettersson och Mona Sahlin samt den inte helt välbalanserade  Alexandra Pascalidou. För att komplettera församlingen fick Jonas Sjöstedt också kommentera högerpopulismens framfart, de övriga kunde ju ha missat något. Här tyckte man det kunde räckt, men icke. SVT toppade hela anrättningen med en representant för "Rättviseförmedlingen" Seher Yilmaz. Någon orättvisare panel kan man knappt tänka sig, det kanske var därför Rättviseförmedlingen också fick komma.  

Ja, en djupt skakad Gudmundson släpptes fram med darrande stämma. Därmed ansåg tydligen SVT att man uppfyllde opartiskheten.

Övriga medier har följt ungefär samma spår som SVT. Skillnaden är att SVT är en del av licensfinansierad Public Service, eller allmännyttan på svenska. Denna kväll bröt SVT mot objektivitetsprincipen och opartiskheten så grovt att jag själv föll i skratt. Vi förstår den djupa besvikelse det mediala och kulturella etablissemanget måste ha känt kl 23 när det visade sig att SD fick nästan dubbelt så många röster som det medialt boostade FI, detta trots alla oblyga ansträngningar från media.

Om vi får rikta oss direkt till SVT. Tack SVT för att ni denna kväll visade en sak tydligare än någonsin. Det är folket mot etablissemanget, det mediala, kulturella och politiska etablissemanget. Ni visade det med all önskvärd tydlighet. Tack ännu en gång. Ni visade också att numera tillhör V, MP och FI det lite mer hippa etablissemanget. Det har inte alltid varit så, men nu är det så. Det visade ni med skärpa och tydlighet vid er valvaka.

Dagens Media kommenterar Expressens något partiska bild med uttalanden från följande personer:

"Kreativt, Expressen!", twittrar TT Nyhetsbyråns kultur- och nöjeschef Mikael Forsell.

Aftonbladet-profilen Fredrik Virtanen är också positiv:

"Bra banderoll, Expressen", skriver han på Twitter.

Moderaternas chefsstrateg André Assarsson kommenterar också ettan på Twitter:

"Vilken förstasida!".

Vilket bekräftar det jag skrev ovan i denna artikel. Och om man varje dag kan hitta en mängd sådana bekräftelser så är det till slut inte så mycket att pratat om längre. Case Closed.  

Antirasismens rötter

Det går slentrian i det mesta här i livet, så även kritik mot polisens arbete. Går något snett, blir man störd, hörs det obehagliga oljud, är den givna reaktionen – polisen varför gör ni inte ert jobb? Vi har en skattefinansierad polis som skall beivra alla handlingar som bryter mot brottsbalken, i teorin. Vuxna människor brukar förstå att det ofta finns en skillnad mellan teori och praktik. Tyvärr kommer det nog alltid vara så, vi kommer aldrig få uppleva det perfekta samhället. I går höll Jimmie Åkessons ett torgmöte på Norrmalmstorg som kunde genomföras så att publiken hörde hela talet utan större problem (i alla fall från den plats jag stod på). Det var en hel del motdemonstranter, som ibland bröt mot lagen. Polisen ingrep, såvitt jag kunde bedöma, resolut och omedelbart.

De flesta motdemonstranter utstötte läten som i skrift kan beskrivas som ett långdraget ”bhuuuuuuu”. I grundskolan vill jag minnas att vi kallade detta för ”bu-rop”. Dessutom hade de påfallande unga demonstranterna vänligheten att vända ryggen mot talarstolen, vilket hade det goda med sig att man lätt kunde urskilja åhörare och tillresta demonstranter ifrån varandra. Alla politiska partier har rätt att hålla torgmöten och framföra sitt budskap. Tyvärr ingår det i de demokratiska reglerna att polisen kan- och skall inte ingripa mot människor som utstöter missnöjda läten eller vänder sin unga kropp åt ett visst håll. Var gränsen går till mötesstörning är väl flytande, men använder demonstranterna någon form av hjälpmedel i sina missnöjesyttringar är gränsen definitivt passerad. Sammantaget tycker jag att polisen skötte sin uppgift väl i går på Norrmalmstorg, tack för det.

Problemet ligger egentligen inte i motdemonstrationerna och polisens arbete, om det sker som i går. Problemet ligger i hur alla dessa politiskt ganska obevandrade unga människor har fått sin uppfattning om Sverigedemokraterna. Majoriteten av ungdomarna som demonstrerade i går har sannolikt mycket vaga uppfattningar om vad de olika partierna står för, men de vet att Sverigedemokraterna är hemska. Exakt hur har de bibringats denna ”kunskap”?

Här har självklart media ett mycket tungt ansvar. Medier och journalister pumpar ut sin propaganda att Sverigedemokrater är hemska och inte står för ”allas lika värde” samtidigt som de behandlar SD och dess medlemmar allt annat än lika. De gör det sannolikt i syfte att SD inte skall erhålla allt för många röster vid nästa val, eftersom en stor del av media och journalistkåren antingen är knuten direkt till politiska partier, eller i varje fall står för en helt annan politik. En bieffekt är dock att de inympar hat hos unga och många gånger väldigt formbara människor. I handling blir alltså effekten den rakt motsatta, mot det budskap media så intensivt pumpar ut. Det blir lite som Chang Frick beskrev i en utmärkt krönika. Klassen hade en temadag mot mobbning där grupparbete skulle genomföras. Ingen reflekterade över att Frick fick sitta själv i en alldeles egen grupp. Dessutom berömde läraren gruppernas presentationer, samtidigt som de i praktiken inte låtit Frick deltaga i någon grupp.

Detta för oss osökt till vad som händer i våra skolor i dag. Det trillar in rapporter från barn/ungdomar som upprört meddelar sina föräldrar att lärarna talat om för klassen att Sverigedemokraterna skall man inte rösta på, det är icke-demokratiskt parti, eller att skolan arrangerar ett skolval där SD inte finns som alternativ. Senast i raden kom det rapporter från Tyresö och kunskapsskolan där. I Skollagen står det tydligt i kap.1, 4§

Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på.

I Läroplan för skolan grundskolan står det ännu tydligare på sid 9, nämligen så här.

Saklighet och allsidighetSkolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig. Alla föräldrar ska med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen.

En del av de ungdomar som demonstrerade i går mot Åkesson hade kanske kommit fram till sin uppfattning alldeles på egen hand. En ganska försiktig gissning är nog att de flesta av ungdomarna inte fått en saklig och allsidig utbildning, att de inte fått ta del av skilda uppfattningar, att de inte beretts möjlighet till personliga ställningstagande. Blir man varse som förälder att informationen om de politiska partierna är vinklat skall man ovillkorligen anmäla detta till Skolinspektionen på följande webbfomulär:

http://www.skolinspektionen.se/sv/Anmalningar/Att-anmala-till-Skolinspektionen/gor-din-anmalan-har/

Låt oss göra ett inte alltför svårt tanketest för att i någon mån kompensera för skolans brister i sitt demokratiska uppdrag. I går under talet på Norrmalmstorg så måttade en av de tongivande motdemonstranterna (se bild) en spark mot en ung flicka som kanske vägde 45 kg och var av utländsk härkomst. Hon var uppenbart inte av svensk härkomst utan snarare av samma härkomst som den sparkande motdemonstranten. Jag såg hela händelseförloppet och det utspelade sig enligt följande. Motdemonstranten stod och skrek, viftade med armarna och såg mycket aggressiv ut. Flickan gick fram och mälde något, förmodligen yppade hon kritik mot motdemonstranten, som efter ett par hotfulla och aggressiva tillmälen måttade en spark mot flickans huvud. Sparken missade och demonstranten höll på att tappa balansen. Nu till skoluppgiften.

A.   Försökte demonstranten sparka flickan för att han trodde att hon var rasist eller för att hon kritiserade mannen?

B.    Om svaret blir det sistnämnda, att mannen blev arg för att flickan hade mage att kritisera honom, kan det innebära indicier på att hela rörelsen agerar under åtminstone delvis falsk flagg. Att det handlar mer om politiska åsikter än om ”allas lika värde”?

Vad är det för fel på folk som röstar på SD?

Plötsligt länkades en artikel från Barometern lite varstans på sociala medier. När jag läste den förstod jag varför. Det Malin Wollin säger i en intervju om programserien ”Våga fråga” fick t.o.m. en luttrad person som undertecknad att tappa hakan. Våga fråga är en intervjuserie med partiföreträdare inför valet och Wollin är programledare för serien. Redan i ingressen får vi veta detta om Wollin.

– Jag är journalist men jag tror att jag har glömt hur man håller sig neutral.   

När man läser hela artikeln får man nog hålla med Wollin på den punkten. Det bör väl tilläggas i rättvisans namn att Wollin i dagens mediala klimat inte är ensam om denna förargliga egenhet.

Men, det skall bli ännu bättre. I slutet av artikeln kan häpna läsare ta del av denna kärleksförklaring från Wollin. 

Vad var roligast? 
 

– Det är ingen hemlighet att jag är lite småkär i Gustav Fridolin från miljöpartiet, så det var roligt att intervjua honom.

Det är förvisso ingen hemlighet att ganska många journalister är lite småkära i Fridolin, ovanligt är att de erkänner det så här öppet och nästan koketterar med det. Självklart blev intervjun sådär småmysig som vi sett en del andra tätatäter från journalister med just Fridolin. Därefter intervjuade Wollin Julia Kronlid från SD, det blev nog en något mindre småmysig tillställning. Det här läser vi i artikeln.

Och vad var svårast? 
 

– Jag är väldigt nöjd med alla intervjuerna utom den med Sverigedemokraternas Julia Kronlid. Det programmet kommer att vara plumpen i protokollet. Jag klarade faktiskt inte av det riktigt, är ju helt emot deras syn på invandring. Det är så svårt att hantera Sverigedemokraterna, hur man än gör känns det fel. Låter man dem inte komma till tals blir det fel, låter man dem komma till tals blir det fel, för då låter man dem föra ut sitt budskap. Och hur man än gör verkar de inte ta någon skada, de får ändå röster. Jag vet att vi lever i en demokrati och att de röstats fram på demokratiskt vis men vad är det med folk som röstar på dem? Någon gång måste vi sätta ner foten. 

Jasså Wollin klarade inte av intervjun för att hon är emot SD:s syn på invandring. Vi undrar hur hon klarar av en intervju med moderaterna om hon är emot deras skattepolitik eller välfärdspolitik. 

Ja, om man inte låter ett av folket invalt riksdagsparti ”komma till tals” så uppfattar nog många ”att det blir lite fel”. Att SD får föra ut sitt budskap på samma villkor som andra partier behöver inte vara fel, även om det känns fel för journalisten Wollin. Om folk inte gillar SD:s budskap kan de nämligen rösta på ett annat parti. Detta kallas demokrati och eleverna i svenska grundskolor börjar redan i mellanstadiet att lära sig hur det fungerar. 

Ja, trots att Wollin och en del andra journalister säger att SD är dumma så envisas en del människor med att rösta på dem. Detta kan nog uppfattas som en brist i demokratin för en del media. Men den lilla haken är att alla människor tror inte riktigt på vad Wollin och hennes kolleger skriver. Det kan också vara så enkelt att många människor helt enkelt inte håller med Wollin och hennes kompisar, precis som att alla inte tycker att Fridolin är urgullig.

Det känns betryggande att Wollin ändå vet att vi lever i en demokrati, jag undrade faktiskt lite angående det. Wollin undrar vad det är för fel på folk som röstar på SD. Tja de kanske bor på fel ställe, inte på Södermalm. De kanske upplever att Sverige tagit fel väg i en del politiska frågor. De kanske undrar varför inte vi kan ha samma immigrationspolitik som Finland, Danmark, Island eller t.o.m. Kanada eller Australien. Svaren är kanske lika många som det finns SD-röster. 

Till sist håller jag faktiskt med Wollin, det är verkligen dags att sätta ned foten, mot oseriös journalistik. Visserligen är detta ett program som bara skall sändas Familjeliv.se (får vi hoppas) men intervjun med Wollin är mycket talande för hur djupt media och journalistiken sjunkit i vårt land. Detta mina damer och herrar är under all kritik. Hur kan man ha dessa diktaturfasoner som Wollin ger uttryck för, när man uppenbart gått igenom journalistutbildning och kallar sig journalist? Det är som om läkare skulle bete sig som slaktare. Wollin är ju som alla förstår något av ett skräckexempel, men tendenserna återfinns på andra håll, speciellt inom kulturjournalistiken. Ja, det är verkligen dags att på allvar sätta ned foten mot sådana direkt antidemokratiska tendenser som Wollin ger uttryck för.