Reinfeldts strategi

Vi skall säga det på en gång, det är omöjligt att veta vad som rör sig i Reinfeldts huvud och vilka övervägande som gjordes i samband med att Reinfeldt i veckan under ett tal på Norrmalmstorg gick ut och erkände immigrationens stora kostnader och den påverkan det med nödvändighet har på vår välfärd och ekonomi. Det är dock långsökt att han skulle göra det i ett anfall av plötslig moralisk ärlighet. En agenda och en strategi måste ligga bakom utspelet. I annat fall skulle han ha erkänt kostnaderna långt innan, som flera oberoende bedömare påtalat, däribland Lars Calmfors. Så här föll Reinfeldts ord på Norrmalmstorg.

Jag kan redan säga att det kommer att bli omfattande kostnader för att ta emot dessa människor. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas utrymme för det

Det är uppenbart att vi är inne i en valrörelse och att utspelet har med valrörelsen att göra. Det är nästan lika uppenbart att Alliansen ligger under de röd-gröna i opinionsundersökningarna. I detta läge väljer alltså Reinfeldt att göra ett utspel som förmodas (även av moderaterna) gynna SD som Reinfeldt avskyr. Det råder ingen tvekan om Reinfeldts avsky för SD, det syns varje sekund genom TV-rutan. Ändå väljer han alltså att göra ett utspel som han vet gynnar SD.

Tar man med Reinfeldts dedikerade motvilja mot SD i analysen, duger inte den förklaring SVT:s experter bjöd på, nämligen att Reinfeldt gjorde utspelet för att enbart skapa oro hos väljarna, och att de därigenom skulle välja det säkrare alternativet som nästan alltid är den sittande regeringen. Det är en osannolik förklaring med alldeles för osäker utdelning och en alldeles för hög insats (gynna SD).

Petter Larsson på Aftonbladet är faktiskt något på spåret bakom allt onyanserat känslosvall och världsfrånvända vänsterfantasier. Så här skriver han.

För samtidigt som han med ena handen lyfter SD, skadar han de rödgröna partierna i två av deras paradfrågor: välfärdssatsningar och antirasism.Så snart de nu talar om satsningar som kan kosta något, kommer det att framstå som att de är ekonomiskt ansvarslösa, och som att de sviker världens flyktingar

Larsson reflekterar inte en sekund på att det faktiskt kan vara sant, att en kostsam immigrationspolitik faktisk på sikt kommer att rasera välfärden, ety då skulle ju hela hans världsbild rasa samman. Däremot kan han ha rätt i att Reinfeld gjorde utspelet för att ställa till det för de rödgröna och deras planer på välfärdssatsningar. Reinfeldt kan innan valet peka på hur oansvariga de röd-gröna beter sig som lanserar stora satsningar, samtidigt som immigrationen slukar stora delar av budgetutrymmet.

Om det värsta inträffar ur Reinfeldts synvinkel, att de röd-gröna vinner valet, har han själv gett sig alibi, - jag sade minsann hur läget var. Samtidigt som han nästan tvingar in de röd-gröna i en destruktiv politik, nämligen den att fortsätta på den inslagna vägen. Det är en väg där vi skall ”öppna våra hjärtan” samtidigt som den ekonomiska situationen tvingar de röd-gröna att föra en politik som faktiskt liknar Reinfeldts egen. En politik med omfattande kostsam immigration och där det ekonomiska läget omöjliggör stora satsningar på välfärden.

De röd-gröna missade självfallet tillfället att lägga om politik. När Reinfeldt höll sitt tal om begränsade välfärdssatsningar hade de röd-gröna kunnat deklarera en kursändring vad gäller immigrationspolitiken, med hänvisning till Reinfeldts tal. Men det var en tillfällighet som de självklart inte utnyttjade. Stora partier är inte kända för snabba kursändringar när tillfället yppar sig, om det ens är möjligt med tanke på gräsrötter och media.

Liberalerna vinner utvecklingen även om de rödgröna vinner valet

Vi är många som frågat oss vart alla ”gammelmoderater” tagit vägen sedan moderaterna blivit ett alltigenom liberalt parti. Det många dock inte frågat sig är varför inte mer kritik mot migrationspolitiken och det mångkulturella projektet kommit från vänster och socialdemokraterna. ”Men det är ju ett vänsterprojekt från början till slut”, svarar då den vars historiska kunskaper huvudsakligen härstammar från Avpixlats kommentarsfält. Det är verkligen en sanning med modifikation. Historiskt sett är det mångkulturella projektet lika mycket ett liberalt projekt med fri migration av arbetskraft, ett sätt att erbjuda billigare arbetskraft och ett på sikt effektivt medel att hålla tillbaka välfärdssystemen. Historiskt sett har också Socialdemokraterna varit för en något njuggare migrationspolitik än de liberala partierna [se Luciabeslutet, och dagens LO. Länk SvD]. Framförallt så borde det finnas ”gammelsossar” likväl som ”gammelmoderater”.

Socialdemokraterna är historiskt ett parti för arbetarklassen, alltså för riktiga arbetare. Inte likt de yngel från övre medelklassen som i dag skriker om ”underklassen” och själva aldrig haft en fast anställning, eller de kultur/journalist-knuttar från Södermalm som i princip aldrig sett en arbetsplats utan datorer från insidan. De gamla socialdemokraterna ansåg inte att dagens migrationspolitik gynnade dem på minsta sätt, tvärtom. En enklare analys visar ju att i förlängningen är vårt välfärdssamhälle (i huvudsak uppbyggd av de gamla socialdemokraterna) omöjligt med dagens immigrationspolitik. Resurserna kommer helt enkelt inte att räcka till och transfereringssystemen kommer med nödvändighet att behöva monteras ned. Detta är en utveckling mer förknippad med naturlagar och enkel matematik än med politisk retorik. Socialdemokraterna kan prata hur mycket de vill om välfärdssamhället, men när resurserna är slut så är de. Det finns säkert en mängd liberaler som gjort denna analys, det konstiga är att de från vänster inte klarar av den.

En tidig morgon surfade jag in på den numera nedlagda myndigheten för psykologiskt försvar (Styrelsenför psykologisk försvar). Där hittade jag efter lite grävande bland dokumenten ett framtidsscenario som myndigheten ansåg i princip oundviklig. Där målades det upp ett tredjedelssamhälle där en tredjedel av befolkningen bodde i gated communities och där fattiga horder av människor rörde sig oroligt utanför murarna. Välfärdssystemen var nedmonterade och ekonomin styrde samhället. Resurserna användes huvudsakligen till att upprätthålla något som kan liknas vid ordning i samhället. Myndighetens ansvar var att beskriva spänningarna i ett sådant samhälle. Även om beskrivningen var mer än lovligt dyster så är det med nödvändighet åt det hållet samhället rör sig med dagens immigrationspolitik. Vi frågar oss om dagens socialdemokratiska, miljöpartistiska och vänsterväljare är medvetna om detta? Vill de köpa paketet för sina barnbarn? Ja kanske till och med i viss mån för sina barn.

Det har förvisso kommit en del försiktig kritik av det mångkulturella samhället från vänsterhåll, utan att ta fasta på den materiella historiska utvecklingen. Vi såg för ett tag sedan en sociolog, Göran Adamson gå ut i en lokal tidning och påpeka det självklara faktum att högskolor inte bör indoktrinera de studerande på det mest banala och rudimentära sätt. Det mest anmärkningsvärda var att Adamson hade grävt fram de rapporter som i princip beordrade indoktrinering av studenterna. Den första rapporten som så att säga plöjde vägen för den senare flod av skit som sköljt över både kommuner och lärosäten var enligt Adamson ”Mångfald i högskolan” och var författad av socialdemokraterna år 2000. I övrigt är det tunt med kritik från vänster av det mångkulturella projektet, som ju ändå infördes utan någon debatt i riksdagen, ännu mindre debatt med folket. Det enda vi hör är klagandet från en massa kommuner runt om i landet som inte mäktar med flyktingmottagningen. Ingen drar självklart slutsatsen att om hundra kommuner runt om i landet har nått och kanske överskridit sin kapacitet, så kanske man får se över politiken på riksnivå. Det verkar vara en alldeles för svår slutsats att dra tydligen.

Det är uppenbart att vänsterblocket i vårt land blundar med båda ögonen och håller för öronen hårt inför den utveckling vårt land är inne i. I stället för att analysera utvecklingen ägnar man sig åt indoktrinering i skolorna med hjälp av Expo, samt att brännmärka de budbärare som påpekat att kejsaren verkar vara rätt tunt klädd. Man skall till varje pris hindra de väljare man själva övergett att rösta på ”fel parti. Där stannar analysen.

Under sommaren:

Kommer jag att uppdatera sidan sporadiskt och mest bemöta hätska utfall från media, i skepnad av statsvetare, journalister, krönikörer, kulturakrobater och politiker. Möjligen kan det bli en artikel om medias natur också, jag har ju svårt att avhålla mig. Så jag önskar alla läsare en trevlig sommar på förhand.

Utanförskapets karta blev bortglömd

Folkpartiet gjorde innan de själva hamnade i regeringsställning politik av att antalet utanförskapsområden ökade i Sverige [länk DN 2006]. Folkpartiet hade förvisso rätt. År 1990 hade Sverige 3 (tre) utanförskapsområden med de kriterier Folkpartiet tillsammans med SCB satte upp som kriterier på ett sådant område. Kriterierna var och är att färre än 60 procent av de i arbetsför ålder hade ett arbete, samt att andelen av grundskolans elever som lämnade skolan med fullständiga betyg låg under 70 och/eller att färre än 70 procent inte röstade i det senaste kommunalvalet.

 

Från 1990 till 2006 ökade antalet sådana områden från 3 till 156 stycken. Detta är ju en högst oroande utveckling och Folkpartiet med de övriga Allianspartierna gjorde stor sak av att den socialdemokratiska politiken hade misslyckats med utvecklingen i dessa områden [länk DN 2005]. Folkpartiet menade att med en liberal politik skulle man komma tillrätta med problemet.

 

Tyvärr så slutade Folkpartiet av outgrundliga orsaker att uppdatera utanförskapets karta när de själva blev ansvariga för den förda politiken. Kartan har alltså inte uppdaterats sedan 2006, inte av Folkpartiet i alla fall. Däremot har Tino Sanandaji fått i uppdrag att uppdatera kartan av stiftelsen Den Nya Välfärden, samt att då använda exakt samma kriterier som Folkpartiet och SCB en gång gjorde. Uppdraget innebar att Sanandaji uppdaterade utanförskapets karta från 2006 till 2012, också med hjälp av SCB.

 

Vad visar då resultaten av Sanandajis undersökning, lyckades Folkpartiet vända trenden med sin liberala politik? Det här visar den nya rapporten:

 

Slutsatsen är att utanförskapet, enligt Folkpartiets definition, fortsatte att expandera mellan 2006 och 2012. År 2006 klassades alltså 156 av Sveriges omkring 4 800 bostadsområden som utanförskapsområden. År 2012 hade antalet utanförskapsområden ökat till 186 stycken.

 

Av Sveriges befolkning levde 5,4 procent i utanförskapsområden år 2006. Andelen hade ökat till 5,9 procent år 2012. I absoluta tal handlade det om omkring 488 000 personer år 2006 och omkring 566 000 personer år 2012.

 

Förvärvsfrekvensen i utanförskapsområdena för personer i arbetsför ålder var 50,7 procent år 2006. Motsvarande siffra för andra bostadsområden i Sverige var 78,3 procent. Mellan år 2006 och 2012 ökade förvärvsfrekvensen för boende utanför utanförskapsområdena med 0,5 procentenheter. I utanförskapsområdena, däremot, sjönk förvärvsfrekvensen under samma period med 0,6 procentenheter.

 

Tyvärr lyckades inte folkpartiet med övriga Allianspartier vända trenden de heller. Antalet utanförskapsområden har ökat. Förvärvsfrekvensen har minskat i utanförskapsområden, medan den ökat utanför dessa. Samma sak med skolresultaten som visar på en liknande utveckling. I utanförskapsområdena ökade andelen elever utan kompletta slutbetyg från årskurs 9, medan den minskade utanför dessa områden. Inte heller Alliansens liberala politik har alltså inte rått på den trista utvecklingen i vårt land gällande utanförskapsområden.

 

Ordförande för Den Nya Välfärden, Patrik Engellau drar i introduktionen till undersökningen denna slutsats.

Partiet [FP, min anm.] var uppenbarligen övermodigt när det ”garanterade” att vända trenden. Det finns ingen anledning att tro att Folkpartiet inte haft goda ambitioner. Det borde mana inte bara Folkpartiet, utan även andra partier, till eftertanke. Dagens invandringspolitik verkar inte fungera hur kompetenta och välvilliga de politiker än må vara som hanterar den.

Vi anar att Engellau är något på spåren i sina avslutande ord. Om nu befintliga och kommande makthavare inte vill lyssna på ett visst riksdagsparti, kanske de kan lyssna på Engellau och Den Nya Välfärden. Dagens politik har i alla fall bevisligen misslyckats.

Varför är Finlands invandringspolitik omöjlig i Sverige?

Låt oss börja från början. Du bor i ett välordnat villaområde med din familj. Du har goda grannar som du brukar prata med under gräsklippningen. Du uppfostrar dina barn med kärlek och tar hand om din äkta hälft på bästa sätt. Både grannen och du är goda skattebetalande medborgare som stannar bilen extra länge för att en gammal tant skall hinna över gatan. Du kanske t.o.m. ger en tiggare en slant och skänker pengar för isbjörnarnas fortlevnad. Kort sagt, du ÄR en god medborgare och människa. Skulle du och din granne kunna förvandlas till bestialiska monster som mördar civila och våldtar kvinnor precis när du har lust. Som avrättar män, kvinnor och barn för att sedan ta en välbehövlig vila? Aldrig tänker du, ALDRIG!

Nå, då är du mycket bättre än alla de tyskar, ryssar, ester, finnar, italienare som gjorde exakt detta och ännu mycket värre saker, under 2a världskriget. Det som komplicerar saken en smula är att alla dessa tyskar, ryssar, ester, finnar, italienare innan kriget var goda familjefäder som uppfostrade sina barn med kärlek, tog hand sina makar på bästa sätt, betalade dåtidens skatt, som hjälpte gamla människor frivilligt, som skänkte pengar till fattiga. Innan kriget var människorna från alla dessa nationer lika goda medborgare och människor som du är nu. Vad var det som hände med alla dessa goda människor?

Sönke Neitzel och Harald Welzer ger oss en fingervisning i boken ”Soldater” (OBS boken inget för veka själar). Så här skriver de.

Det finns historiska och kulturella skillnader mellan olika referensramar. Ortodoxa muslimer har exempelvis andra referensramar för ett anständigt respektive förkastligt sexuellt beteende än sekulariserade västerlänningar. Gemensamt för medlemmarna i båda grupperna är att de tolkar allt de ser i förhållande till sina referensramar, som de inte har valt själva, men som präglar, vägleder och i stor utsträckning styr deras varseblivning och tolkning. Det betyder inte att människor aldrig går utanför den givna referensramen och inte kan se och tänka på ett nytt sätt i vissa situationer, men det är relativt ovanligt. Referensramarna säkerställer ett effektivt agerande. Det allra mesta som händer kan inordnas i en välbekant matris, vilket sparar tid. Ingen behöver börja från noll varje gång och återigen ställa sig frågan: Vad är det som händer?
 

Det som hände med alla dessa goda medborgare från alla dessa krigförande nationer var att deras referensramar förändrades. Deras världsbild och värderingar förändrades på mycket kort tid. Låt vara av en tvingande verklighet. Vi formas alla av den kulturella kontext vi lever i. Vi kan inte förstå hur en ortodox muslim kan bli självmordsbombare, men om hundra år kanske vår avkomma inte kan förstå varför vi i vissa fall hellre brinner inne, än springer ut på gatan utan byxor (finns konstaterade fall).  

Exemplet ovan med skiftande referensramar är självklart drastiskt. Detta med tanke på att jag vet vad alla dessa politiker som talar med sådan emfas om ”allas lika värde” skulle kunna förvandlas till med andra referensramar. I själva verket är det sannolikt att just dessa följsamma politiker först av alla skulle anpassa sig till helt andra referensramar. Vi kan fråga oss var alla gamla moderater tog vägen när de nya moderaterna plötsligt blommade ut? Vart tog alla konservativa i KD vägen när Alliansen bildades? Vart tog alla centerpartister med fötterna stadigt i myllan vägen när Centern närmast blev nyliberalt? Låt oss vara ärliga. Vår anpassningsförmåga är mycket större än vad vi vill erkänna och innerst inne skäms vi alla för den.

Vi vet alltså redan svaret på varför SD framkallar sådant ramaskri och hat i vårt land, när partiet står för en immigrationspolitik som förmodligen är ett par snäpp generösare än den man för i Finland och som där anses helt normal. Vi har genom politiska beslut uppbackade av en lika politisk media, vridit referensramarna bort från de som gäller i broderlandet Finland. I Finland skulle SD:s politik inte få någon från något parti att höja rösten. Där skulle den anses helt normal medan den i Sverige anses främlingsfientlig. Det är en paradox att inte regeringen anser hela Finland främlingsfientlig och bryter alla förbindelser med landet. Ja kanske borde den också diskutera vissa sanktioner, inte alltför kännbara självklart.

Hela denna vridning av referensramarna har skett från början av 70-talet och skulle inte ha varit möjlig utan medias medverkan. Det är media som tolkar politiska beslut, väljer vilka nyheter som tas upp, väljer vilken vinkling de ger enskilda asylfall etc. etc. Slutligen får jag återigen (med risk för att vara tjatig) påminna om Hanne Kjöllers utskällda bok ”En halv sanning är också en lögn” där hon tar upp medias agerande i vissa asylfall. Boken innehöll ett faktafel, men jag misstänker att det inte var därför den blev så slaktad i media. Jag misstänker att Kjöller i förbifarten trampade på en mycket, mycket öm tå. 

Bottennapp lägre än vanligt när myter om invandring skall punkteras

I dagens DN skriver en lång rad undertecknare om hur lönsamt det är med invandringen till Sverige och hur många falska myter som är i omlopp. Undertecknarna är människor som redan tagit ställning i frågan, med eller utan myter. Påfallande många är också direktörer av olika rang för olika företag. Frågan var nu en gång för alla om Sverige som nation tjänar på nuvarande invandringspolitik, inte enskilda företag. Det mest frapperande är undertecknarnas konstanta hänvisning till ” forskningen visar”, ” det bekräftas både av svensk forskning och av en analys gjord av OECD”, ” en ny svensk studie visar ”, ” En aktuell svensk studie visar ” samt ” Forskningen visar”.  Det strider självklart mot alla regler att bara hänvisa till någon forskningsrapport, som man inte nämner namnet på eller vidare utvecklar, bara ”forskningen visar, så nu kan ni hålla tyst”.

Tittar vi lite närmar på några av frågeställningar kan stora frågetecken ställas till slutsatserna, oavsett de hemliga forskningsrapporterna som det hänvisas till. Vi börjar med kostnaderna för invandringen. Så här skriver undertecknarna.

1 ”Invandring leder till ekonomiska förluster för mottagarländerna”. Fel. Flera aktuella internationella studier visar på positiva tillväxteffekter av invandring. Dessa uppstår bland annat av att invandring bidrar till ökad export, ökad specialisering på arbetsmarknaden samt motverkar kompetensbrist och arbetskraftsbrist.

Utan att gå in på sifferexercisen som kommer under ovanstående så har vi inte sett de ”internationella studier” som det hänvisas till i artikeln. Den rapport som publicerats (2013) har ju slaktats jäms med fotknölarna av Tino Sanandaji t.ex. Visst kan man vänta sig en liten exportökning av invandring. Hur invandringen skulle bidra till ökad specialisering inom näringslivet förstår jag inte. Viss invandring av högkompetenta specialister motverkar självklart kompetensbrist, men det är ju inte den invandringen som ifrågasatts.

Ett stort antal ekonomer, alltifrån Lars Ekberg till Sanandaji och Tullberg har konstaterat att vi förlorar på den typ av immigration vi har i dag. Arbetslösheten är stor och det finns varken arbete eller bostäder till de immigrantströmmar som anländer i dag. Kostnaderna skenar i väg och då även kostnader som är svåra att mäta som vissa välfärdskostnader. Vad kostar t.ex. bostadsbristen i Stockholm samhället? Om nuvarande immigration var en vinstaffär, skulle det märkas på kommunal nivå framförallt. Det är där kommunalskatten betalas in. Varför är inte Botkyrka och Södertälje de rikaste kommunerna? Varför kämpar inte Danderyd och Täby om denna outsinliga källa till kommunal rikedom? På nationell nivå så verkar inte EU:s länder precis slåss om immigrantströmmarna. De verkar inte riktigt tro på allt tal om ”vinstaffär”.

Med detta sagt gäller detta på systemnivå, inte på individnivå. Trots vad som sägs i vissa kommentarsfält så vill de allra flesta av våra nya medborgare arbeta och göra rätt för sig. Det är på makronivå felet ligger, inte på mikronivå. Vi går över till punkt tre, där står följande.

3 ”Alla utrikes födda som kommer till Sverige lever på bidrag”. Fel. En stor del av dem som invandrar till Sverige kommer för att arbeta eller studera.

Här har undertecknarna rätt, en stor del av dem som kommer hit gör det för att arbeta eller studera. Nu har dock ingen påstått något annat heller, så själva utgångspunkten (vad folk påstår) är likväl fel. Vi går över till punkt 4.

4 ”Invandringen leder till lönedumpning och invandrarna tar jobben från svenskar”. Fel. Invandringen tycks ha liten eller obetydlig effekt på inföddas löner och arbetslöshet, enligt internationell forskning.

Jo, arbetskraftsinvandring leder till lönedumpning. Rapporterna om underbetalda arbetskraftsinvandrare har ju duggat tätt, vad är det om inte just lönedumpning? Varför finns det knappt några svenska sjömän kvar? Jo för att utländska sjömän jobbar för en så mycket billigare peng. Varför tar utländska åkerier över transporter från svenska åkerier? Är det för att de utländska åkerierna håller en så mycket högre kvalitet? Byggjobben som försvinner i Sverige, försvinner det för att svenska byggjobbare är så dåligt utbildade? Och till sist, vilken internationell forskning lutar sig skribenterna åt? Och kan de i så fall visa upp denna forskning för svenska byggarbetare och lastbilschaufförer och förklara sambanden? Vi går till punkt 6, där står följande.

6 ”Det är omöjligt att ha ett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla”. Fel. Det går att kombinera ett samhälle med omfattande sociala skyddsnät och stor invandring. Länder med omfattande sociala skyddsnät har ofta lättare för att öppna upp för mer invandring än länder med svagare skyddsnät.

Här bemödar man sig inte ens att hänvisa till någon ”internationell forskning”, man bara påstår. Inget säger heller vad som händer efter att man ”öppnat upp” med välfärden. Det är orimligt att välfärden inte påverkas om den skall delas med fler människor som själva inte har bidragit med den. Det blir lite som pojken med guldbyxorna. Faktum är att vår egen välfärd på vissa områden redan verkar ha nått sitt zenit och är på väg ner i kvalitet. Vi tar sedan sista punkten som vi bemöter, punkt 8. Så här står det.

8 ”Invandrare måste vara beredda att assimilera sig”. Fel. Människor som identifierar sig med och upprätthåller band till mer än ett land har tillgång till värdefulla resurser och dessa resurser kan underlätta invandrares integration.

Det här är en argumentation som är på en så låg nivå så man vill falla i koma. Det finns fler sådana punkter, men vi tar detta som exempel. Människor får väl upprätthålla band med vilka länder de vill, det är inget som någon politiker lägger sig i. Vad människor ”identifierar sig med” är också självklart något som undandrar sig politikers domsago. Ingen har påstått något annat. Däremot har det rests berättigade frågor hur mycket flykting man är om man året efter ankomst reser tillbaka på semester till hemlandet. Det är en fullt berättigad undran.
  
Människor får immigrera till vårt land utan att någonsin ”bli svenskar”, om de så vill. Det är helt upp till individen. Att vi börjat ställa krav på assimilation och integration är i grunden ett symtom på att vi för en oansvarig immigrationspolitik. Förde vi en ansvarig och strikt politik skulle förmodligen ingen ställa dessa krav alls. Vi skulle veta att de som kom hit hade ett meningsfullt arbete eller hade flytt från en fängelsehåla för sina åsikters skull. Vem skulle då ställa krav på assimilation? Integrationen (eller vad vi skall kalla det) skulle förmodligen gå av sig själv och frågan skulle aldrig bli aktuell att ställa. Vi diskuterade aldrig assimilationen när första vågens chilenare anlände till Sverige. Trots att Sverige tog emot en oproportionerligt stor andel chilenska flyktingar då, blev aldrig assimilationen ett problem. Assimilation/integration har blivit ett problemområde efter att vi börjat med en oansvarig immigrationspolitik.

Denna artikel som skulle slå hål på myter var ett bottennapp lägre än vanligt. Det är tydligt att författarna själva är invaggade i myter om hur immigrationskritiker tänker och argumenterar. Självklart finns det myter både bland de som är kritiska mot immigrationen och de som är för nuvarande immigration. Myter eller vrångbilder finns alltid av olika slag i alla grupper. Men innan man skall slå hål på några myter, är det nog vettigt att i så fall ta reda på hur myterna ser ut först. I annat fall är det lätt att man enkom slår stora slag i luften.

DN blandar ihop äpplen och päron

DN:s redaktion hänvisar till en undersökning där det konstaterar att de som bor i närheten av invandrare blir mer toleranta. Därmed borde med SD:s resonemang, de boende på Södermalm vara "SD näste". Nu haltar hela resonemanget. Det är inte vilka medelsvensson som helst som bor på Södermalm. Framförallt blandar man ihop rasism med kritik mot den förda immigrationspolitiken. Det kan mycket väl stämma att undersökningen DN hänvisar till stämmer. Men undersökningen undersökte ju inte immigrationskritik, inte vad man kan utläsa av artikeln i alla fall. Alltså, man har blandat ihop äpplen med päron på det mest uppseendeväckande sätt.

Länk DN.

Carl Bildt är inget annat än en simpel lobbyist

Carl Bildt har inga svårigheter att skaffa sig stort utrymme i DN-debatt, speciellt inte när ämnena är EU och migration. I dagens artikel slår Bildt ett slag för EU och den fria rörligheten. Bildt påpekar att ”främlingsfientliga partier” samarbetar över nationsgränserna, vilket precis alla partier i dagens EU gör. Dessutom ägnar sig Bildt åt att i resten av artikeln hylla just samarbete över nationsgränserna. I själva verket så är de partier Bildt kallar främlingsfientliga de som samarbetar allra minst i Europa, vilket kan bero på att de ofta har en viss nationell prägel.

Bildt för fram den gamla sanningen att EU skapades för att skapa fred i Europa. Det är sant att motivationen var mycket stor att skapa fred efter ett förödande världskrig. Men dagens EU skapar spänningar i stället för att mildra dessa. Att EU en gång skapades för att skapa fred innebär inte att vi kan gå med på vilka krav som helst från EU i dag. EU och dess organ i Bryssel strävar efter överstatlighet och absolut beslutanderätt. Beslut på olika områden förs hela tiden över från de nationella parlamentet till Bryssel. Skall vi ge upp vår demokrati för att EU en gång skapades med aldrig så goda intentioner? Intentioner som dessutom alltmer hamnar i bakgrunden. Bildt skriver så här i sin artikel.

Främlingsfientligheten har fått ny näring. Vår solidaritet med människor på flykt från krig och förtryck har satts på nya prov. Men vi har också sett framväxten av en ny aggressiv provinsialism. Inte sällan har den riktat sig direkt mot det europeiska samarbetet.

Motståndet mot att hjälpa människor genom migration, där de med störst resurser söker sig till väst, har ökat markant. Att hjälpa människor överleva vid katastrofer har däremot inte minskat. Det var aggressiv provinsialism som utlöste kriget på Balkan och det är väl den enda aggressiva provinsialism vi sett i Europa. Att svenska folket inte vill att Sverige styrs från Bryssel kan knappast kallas aggressiv provinsialism. Vidare:

Låt oss vara tydliga: främlings- och Europafientligheten är varandras politiska bröder.

Det finns varken främlingsfientlighet eller Europafientlighet, i alla fall är den i så fall minimal. Det finns däremot en avsevärd fientlighet mot dagens immigrationspolitik och EU, vilket är en helt annan sak. Blanda inte ihop korten nu Bild. De som är kritiska mot EU är mycket sällan kritiska mot andra Europeiska nationer. Inte heller är dagens EU-kritiker ”fientliga” mot avancerat samarbete mellan europeiska nationer, det är överstatligheten de är kritiska emot. Vidare.

Det talas om ”social turism” och om att det måste resas nya hinder och spärrar.

Att det som för ett par decennier sedan kallades normal tullverksamhet nu kallas ”hinder och spärrar” är måhända ett skickligt retoriskt drag, men mycket blev inte bra med Schengenavtalet. Skall vi låta kartan eller terrängen bestämma verkligheten? Om nu Sverige och Sveriges folk förlorar på (stora) delar av Schengenavtalet menar Bildt att vi ändå skall hålla fast vid det av solidaritet, oklar med vem. Ja, vi som bor, lever och arbetar i någon storstad ser denna ”sociala turism”. Men om man som Bildt mest rör sig mellan världens storflygplatser kan detta nog ses som ren retorik. Ingen ser längre EU som ett seriöst fredsprojekt och mot slutet av artikeln kommer Bildt in på vad det verkligen handlar om. Så här skriver han.

Europas ekonomiska situation i ett globalt sammanhang kräver att vi river återstående hinder i till exempel den snabbt växande tjänstesektorn och den digitala ekonomin. Men det finns en uppenbar risk att vi i stället slår in på den motsatta vägen.Det ekonomiska priset riskerar att bli högt.

Jag tillbringar mina arbetsdagar delvis med att plöja oändliga högar med EU-dokument, så jag tror jag anar vad det handlar om. Det Bryssel hoppas på är en ekonomisk tillväxt genom att integrera Europas ekonomier. Det handlar om att synkronisera regler och enheter samtidigt som man pressar lönerna genom den fria rörligheten. Självklart finns det integrationsvinster att göra för företag genom att synkronisera regler och kommunikationer. Men behövs det överstatlighet för detta? Svaret är nej. Sedan måste vi titta på vilka som är vinnare och förlorare i denna eko-integration. En stor del av Sveriges löntagare är utan tvekan förlorare genom pressade löner och förlorade arbeten, tro inget annat. De stora vinnare är de multinationella företagen, men även en del medelstora företag kan tjäna på denna integration.

Jag har tidigare skrivit om ERT, som är en sammanslutning av storföretag i Europa. Det är en lobbyorganisation med syfte att påverka EU och regeringar för att optimera Europa och EU, detta för att dessa storföretag skall kunna göra maximala vinster. ERT bryr sig inte om varken folken i de europeiska nationerna, nationerna, naturen, miljön eller demokratin. Bildt är i grunden inget annan än en ytterligare lobbyist tillsammans med ERT. 

Galopperande vansinne i immigrationspolitiken

SVT tar i ett inslag upp att Malmö kommun nu kommer att ge ”papperslösa” med barn försörjningsstöd. Kommunen sägs ha ”tagit fram nya riktlinjer”, i enlighet med Barnkonventionen. Enligt riklinjerna skall barn till ”papperslösa” ha rätt till försörjningsstöd. Dessutom skall ”papperslösa” barnfamiljer få rätt till bistånd för boende.

I avsnittet visas en familj upp som inte är papperslösa, de har fått avslag på sin asylansökan, av kanske världens mest generösa asylsystem. Familjen säger att de inte kan återvända till Kirgizistan, men vi får i inslaget inte veta varför Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen har avslagit deras ansökan. Eftersom det är allmänna handlingar skulle SVT mycket lätta kunna läsa domarna om varför de fått avslag på sin ansökan.

Skillnaden mellan att ha fått avslag på sin ansökan och ha fått den beviljad blir med Malmö kommuns beslut minimal. Det görs inte längre någon stor skillnad mellan de som anses ha asylskäl och de som uppenbarligen inte har det. T.o.m. Reinfeldt har sagt att de som fått avslag förväntas lämna landet (i alla fall när han själv befunnit sig utomlands). Med det system som Malmö kommun nu antagit närmar vi oss något som mest kan liknas med fri invandring. Detta är något inget riksdagsparti säger sig stå bakom (möjligen undantaget MP) och som svenska folket definitivt inte ställer sig bakom.

Det finns inget i utlänningslagen som säger att de som fått avslag på sin asylansökan skall ges möjlighet att stanna kvar i landet. Det finns egentligen inget i de politiska partiernas retorik som säger det heller (möjligen undantaget MP). Inget annat land som skrivit under FN:s deklarationer tolkar dessa som Malmö kommun nu gör. Med detta förslag har vi i princip närmat oss fri invandring. Det ’är inget annat än ett galopperande vansinne i immigrationspolitiken.

http://www.svt.se/nyheter/sverige/papperslosa-barn-far-ekonomiskt-stod-i-malmo

Intervju med en migga

Från Radio Länsman Exponerat

Radio Länsman (Exponerat) har genomfört en intervju med den anonyme “migga” (anställd på Migrationsverket) som förekommer på twitter under kontot Migga_X (@migga_x). Intervjuarna har mött Migga_X genom twitter och lyckats skapa kontakt. Migga_X vill vara anonym och därför har svaren kommit från chatt och e-post. En oberoende person har i intervjun spelat Migga_X. Man kan inte med 100-procentig säkerhet garantera att Migga_X verkligen arbetar på Migrationsverket, men sannolikheten är mycket stor eftersom det är otroligt att någon som inte arbetar där skulle sitta inne med så mycket intern information. Vissa uppgifter har dessutom Radio Länsman kontrollerat.  

Ni som lyssnar på intervjun kan bereda er på horribla och smått vansinniga förhållanden i vår migrationspolitik. Att det som Migga_X beskriver, skulle vara ett utslag av rationellt handlande med humanism som mål är rent löjeväckande. Det handlar om en politik som nåtts vägs ände där beslutsfattarna antingen vägrar erkänna det, för att de tycker SD är så dumma eller för att de räds ilskan från en rabiat journalistkår som alldeles tydligt är överrepresenterade i partierna MP och V.  

Jag vill med skärpa påpeka, att inte ens de som är för en omfattande immigration borde vara nöjda med rena uppenbara missförhållanden i Migrationsverkets verksamhet. Det måste väl för alla normalt funtade människor vara självklart att de som får avslag på sin asylansökan, skall lämna landet. I annat fall är det väl lika bra att slopa hela asylprocessen, vilket inget parti har sagt sig vilja göra.  


Det är inga exakta citat nedan men ungefär vad Migga_X säger i intervjun.  Här kommer alltså ett axplock av det vi får höra Migga_X berätta om i intervjun. 

Migga_X: - Immigranter som vistas här illegalt får återetableringsbidrag på 30 000 kronor. Meningen med bidraget är att de som återvänder till länder där det råder svåra omständigheter skall ha en chans att klara sig. Det utgår bidrag enbart till vissa länder. En person som vet att han inte är berättigad till asyl kan i alla fall få 30 000 kronor med sig hem efter ett lika självklart som förväntat avslag. 

Migga_X: - Cheferna på Migrationsverket är hopplösa, det är ingen ide att komma med synpunkter eller framföra kritik mot dessa. Cheferna är inte intresserade av att ta ansvar. Christer Zettergren kom från Röda Korset när den stora Donneraffären uppdagades [Johan af Donner]. Donner hade försnillat miljonbelopp från Röda Korset, under tiden Christer Zettergren var generalsekreterare på Röda Korset. Antagligen kände Zettergren att han stod på tur att granskas. Zettergren sade upp sig från Röda korset och blev handplockad av förre chefen för Migrationsverket Dan Eliasson, detta trots att det rådde anställningsstopp på Migrationsverket. Zettergren fick en låtsastjänst på verket. Nu är han omvärldsanalytiker.       

Migga_X: - Det finns 100 000 ärenden som väntar på att behandlas, ärendehögen växer hela tiden. I princip ingen återvänder frivilligt när de fått avslag. Många stannar och förhalar ärendena till de efter 8-10 år får stanna i alla fall. Iranier återvänder i princip aldrig, deras land tar inte ens emot medborgare som inte återvänder frivilligt. Det finns de som fått avslag på sin ansökan men ändå bor kvar på Migrationsverkets boende i 8 10 år. Då har de som sagt förhalat ärendet så länge att de får uppehållstillstånd i alla fall. 

Migga_X: - Hus och lägenhetspriser stiger eftersom Migrationsverket köper upp allt boende (ibland för dyra pengar). Det uppstår en större bostadsbrist än vad annars skulle vara fallet.   

Migga_X: - Håller en person sig undan i fyra är det bara att göra en ny ansökan. Är personen registrerad hos Migrationsverket får denna person behålla sina bidrag. De som vägrar att följa ett avvisningsbeslut och stannar kvar, får behålla sina bidrag. 

Migga_X: - När gäller pass har 5% pass av de som kommer hit. De som kommer utan pass kontrolleras ibland inte vad gäller identitet, det kan i princip vara vem som helst. 

Migga_X: - Hot förekommer ofta. Det vanligaste är att hota döda sig själv eller sina barn, om de inte får asyl. Bråk förekommer ofta inom olika grupper i asylmottagningssystemet. Mångkultur fungerar inte inom asylboenden. 

Migga_X: - Det förekommer att beslut ändras efter uppmärksamhet i media. Detta skapar ett incitament för asylsökande att media skall ta upp deras fall. Då finns chansen att det blir bifall till slut. 

Migga_X: - Om folk i allmänhet visste vad den genomsnittlige miggan vet, skulle det påverka hela det politiska landskapet. 

Länk intervju

Saknar du hjärna Ullenhag?

En nation måste styras av en regering och riksdag med både förnuft och känsla. En nation som styrs enbart efter populistiska känsloutspel för att slippa få humanistiska men ack så aggressiva journalister efter sig kommer det för eller senare att gå illa för. Riksdagens ledamöter och regeringens medlemmar är satta till att förvalta det land och det folk som valde dem, i första hand. Det hindrar självklart inte att regeringen driver en sund utrikespolitik eller ägnar sig åt diverse hjälpinsatser världen över. Tvärtom, det hör till ett ansvarsfullt styre, men grunden måste ändå vara att förvalta det land och det folk man är satt att styra. Svenska politiker kan prata om globaliseringen hur mycket de vill, det är svenska folket som valt dem och det är Sverige de är satta att förvalta. Dessa högst rudimentära förutsättningar glöms ofta bort tills nästa valrörelse når sin kulmen. Då riktas plötsligt allt intresse till de inhemska väljarna, ofta med löften om mer i plånboken.   

Oscar Sjöstedt

Bakgrunden till dessa påpekanden är den debatt i SVT mellan Tino Sanandaji ekonom, Oscar Sjöstedt (SD) ekonom, Jasenko Selimovic (FP), statssekreterare, Mehmet Kaplan (MP). En värre smörja än den Kaplan gav uttryck för har man sällan hört, allt medan Sanandaji och Sjöstedt bombarderade Selimovic och Kaplan med kalla skoningslösa siffror över immigrationspolitikens vansinne. Sanandaji slog huvudet på spiken när han till sist utbrast:

-       Etablissemanget har ägnat sin kreativitet åt att ge en fin bild av invandringen, inte att lösa problemen.

  

Återigen stöter vi på grundproblemet. Vår regering är satt till att förvalta landet efter bästa förmåga, i stället försvarar de den politiska korrektheten och för en destruktiv politik. Selimovic och Kaplan började till slut tröttna på alla siffror och beklagade sig över dem. Typiskt sverigedemokrater, de kör bara med siffror (och därmed glömde de själva bort att Sanandaji inte är SD-medlem). Gång på gång förde Kaplan och Selimovic fram påståenden, som sedan Sjöstedt och Sanandaji noggrant smulade sönder. Nej, det finns ingen kausalitet mellan export och invandring, nej…o.s.v. När frågan kom in på den skriande arbetslösheten fällde Selimovic detta fantastiska uttalande:

-       Lönsesäkningspolitiken för att få in invandrare på arbetsmarknaden är inget problem. Staten går emellan med mellanskillnaden.

Ursäkta, men det finns människor som i alla fall ser ett problem med detta. Selimovic frågade vilka är de ni (SD) inte skall ge asyl? Det är lite märkligt att Kaplan själv sade att hans familj kom till Sverige utan asylskäl. De kan ju ha fått uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare, men det är inte särskilt troligt vid den tid Kaplans familj kom hit.

Ett annat talande exempel på när publikfriande känsloargument användes flitigt är när Ullenhag, som ju är mästare på området, debatterade i Agenda mot Åkesson. Ullenhag använde hela tiden känsloargument, och appellerade, säkerligen fullt medvetet till den kvinnliga delen av publiken med sitt något svärmorsdrömlika utseende. Perfekt tänkte säkerligen olika spinndoktors på regeringskansliet. Men återigen, det är inte så man skall styra ett land. Vi tittar lite närmare på Ullenhags argumentation under debatten i Agenda [13-09-08].   

–    Du vill skicka tillbaka människor till ett land där de utsätts för kemiska vapen. Du pratar jämt om närområdet, men du vill dra ner biståndet med 7,5 miljarder.

Fakta; SD och Åkesson har inte talat om att skicka tillbaka människor till krigsområden i Syrien, utan om tillfälliga uppehållstillstånd och att hjälpa alla dem i flyktinglägren så att de överlever. Att leva i Sverige har inget med att överleva kriget i Syrien att göra.

SD vill öka biståndet till UNHCR, som driver flyktingläger liknande dem som finns i Syriens närområde. Att SD vill skära ned på annat bistånd har liksom inte med saken att göra. Märk hur Ullenhag använder det irrelevanta känsloargumentet ”kemiska vapen”. Det är ingen som vill att människor utsätts för dessa hemska vapen. Med Ullenhags logik så är det permanent uppehållstillstånd i Sverige som gäller eller så utsätts de för kemiska vapen. Vidare i Ullenhags argumentering.

Ullenhag menade att Åkesson inte vill prata om människor, som mamman som sett barn dödas på gatan och som han vill skicka hem.

Oavsett hur tragiskt och traumatiserande det är för en moder att se sina barn dödas, så kan en regering inte forma hela sin migrationspolitik efter dessa enskilda fall. Det är oansvarigt. Företrädare för regering och riksdags skall inte prata om enskilda fall, det skall eventuellt pressen göra. Men även den seriösare pressen skall ju behandla de samhälleliga konsekvenserna av beslut som rör hela vårt samhälle, beslut som kanske grundar sig på enskilda fall. Låt oss påminna oss vad Kjöller skrev i sin bok ”En halv sanning är också en lögn”.

Sällan eller aldrig diskuteras konsekvenserna i samband med offerjournalistisk. Sett till vad som faktiskt produceras tycks det inom den genren råda ett slags motsatt ideal: rapporteringen ska ge vissa specifika konsekvenser – som ett uppehållstillstånd eller en sjukskrivning. Och det även bland de medier, till exempel Ekot, som uttryckligen säger att de står neutrala inför konsekvenserna av sin rapportering.[…] Ingen media frågar efter kostnaderna för en ändrad politik, vilket man gör inom alla andra områden. man frågar efter kostnaderna för reformer inom äldrepolitiken, förskolan, skolan kriminalvården och politikerna får redogöra för finansieringen. Men de ekonomiska konsekvenserna för en ändrad politik för familjeåterförening är det i det närmaste tabu att nämna de ekonomiska konsekvenserna eller finansieringen. Kjöller konstaterar självklart att tar man pengar från ett område så måste man finansiera detta från ett annat område, eller höja skatten. 

Kjöllers citat talar för sig själva, men är högst relevanta för denna diskussion. Vi tar det sista citatet som SVT bjuder på från Ullenhag under den aktuella debatten.

–    Det är några promille som har tagit sig hit och för mig är det självklart att de ska få stanna.

Det är för mig inte alls självklart. Vi vet ofta inte ens att de asylsökande kommer från Syrien. Dessutom är det den promillen med de största resurserna som har råd att ta sig hit, vilket med enklare logik innebär att Syrien utarmas ytterligare. Vi har också Dublinförordningen att ta hänsyn till. Dessutom måste vi diskutera tillfälliga uppehållstillstånd då det ju inte föreligger någon fara om/när kriget tar slut. Sedan måste vi fråga oss om inte pengarna vi lägger på flyktingströmmen hit till Sverige räddar många fler liv om de dirigeras till flyktinglägren i närheten av Syrien. Vi kan självklart ha olika åsikter i dessa frågor, men det som förefaller så självklart för Ullenhag är inte alls självklart. Det här är ju frågor som borde diskuteras både länge och ingående i Rosenbad, men tydligen är allt självklart för Ullenhag och regeringen.

Ullenhag frågar Åkesson ”saknar du hjärta” mycket väl medveten om kameravinklar och den laddning frågan äger. Det finns en icke obetydlig chans att Åkesson tänkte, men inte sade ”saknar du hjärna Ullenhag?” Det är nämligen högst destruktivt att på lång sikt att enbart styra en nation genom slagkraftiga känsloargument och koppla bort verkligheten, statistik och målet med den övergripande politiken. Dessutom måste både politiker och regering ibland tänka på vems mandat de sitter på och skall förvalta.

När jag var ung fanns det ett ofta citerat ordspråk som gick så här, ”den som inte lutar åt vänster som ung saknar hjärta, den som inte går åt höger när han blir äldre saknar hjärna”. Det är hög tid att både regeringen och oppositionen ”blir äldre”.

Kritik av liberal kritik

Problemet med Europa är att man inte kan hantera och integrera invandrare. Och det här misslyckandet kommer att ha katastrofala följder framöver, utan tvivel. Jag tror inte det finns något som oroar mig mer. När jag ser hur europeiska städer har utvecklats, ser jag enbart problem framför oss. Och, du vet, det vi såg i Stockholms förorter nyligen är bara ett mycket begränsat exempel på den typ av problem vi kommer att få se i större städer framöver. Tänk bara på Paris.

Detta säger Niall Ferguson (gift med Ayaan Hirsi Ali) i en intervju med Paulina Neuding, publicerad i Neo. Neuding som nu verkar har repat lite mod efter att ha trampat PK-eliten lite väl hårt på tårna. gör en bra intervju med Ferguson, som utvecklar sina farhågor angående den utveckling Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet är inne på. Nåväl denna artikel initierar SvD:s chefredaktör Tove Lifvendahl att bemöta de hemska framtidsvisionerna Ferguson målar upp i en egen artikel på SvD. Detta självklart för att lugna alla nyliberala medelklassare som redan är indoktrinerade i den gällande paradigmen. 

Lifvendahl målar tvärt emot Ferguson upp den gängse bilden av det mångkulturella paradiset. Vi skall alla samlas kring basarerna på Hötorget och riktigt känna oss som en stor familj där alla vill varandra väl, arbetar och betalar skatt samt hyllar den svenska feminismen. Så här skriver Lifvendahl.

Ferguson pekar på något väsentligt; de skandinaviska välfärdssystemen har byggt på en socialt homogen arbetskraft, och för att systemen ska fungera som tänkt måste avvikande element hållas ute. När heterogeniteten tilltar, rämnar designen. 

Avvikande element måste självklart inte alls hållas ute om de klarar av arbetsuppgifterna och det finns lediga arbeten. Det visade om inte annat arbetsinvandringen under 60-talet. En chefredaktör skall hålla sig för god för slikt svammel. Vidare i texten.

System som är statiska och bygger på att alla startar från samma utgångsläge och har ungefär samma ambitioner och förutsättningar, är dömda att förtvina i den allt mer dynamiska tillvaro som både tekniska landvinningar och migrationen bidrar till. 

Det Lifvendahl menar här är att vi skall acceptera en låglönemarknad där immigranter som inte kan språket och i övrigt har mycket bristfällig utbildning kan få arbete. Alltså ett nyliberalt samhälle där vi kan glömma alla avtal på arbetsmarknaden. Man får gärna var för ett sådant samhälle och rösta för det, bara man är öppen med premisserna. Jag är starkt emot det och fruktar att det blir enorma slumområden med hög kriminalitet. Jag fruktar också att vi skapar ett samhälle med gated communities där kaos och bedrövelse råder utanför murarna. Allt annat än det humana paradis som målas upp alltså. Vidare i texten.

”Vi vill inte ha något B-lag i vårt land!” säger den homogena eliten och fördömer människosmugglarna. Men vad de inte berättar är att den förment omsorgsfulla inställningen också innebär att Medelhavet kommer fortsätta att skörda liv.

Det är svårt att bena upp vad Lifvendahl menar här. Jag trodde i min enfald att alla fördömde människosmugglarna. De bryter mot lagen och stämplar till brott mot utlänningslagen. När exakt blev det ok att bryta mot lagen? Ofta hör vi historier att dessa smugglare häver sina passagerare överbord om något går snett. Det är svårt att inte fördöma dem. Sedan är det snarast Lifvendahl som har en ”förment” inställning. Under 60 och 70talet dog i princip inga på Medelhavet, alla visste att de ändå inte skulle få asyl. Det går självklart att vrida utvecklingen dit igen, om man vill. Vidare i texten.

Trots allt finns hopp. Människan har en unik funktion i hjärnan som medger en flexibel förmåga att vidga uppfattningen om vi:et.[…]

Svammel, svammel.

Samarbetet och omtanken om nästan har inte varit gulliga accessoarer i människosläktets persona, utan haft en direkt evolutionär betydelse.

Man undrar vem Lifvendahl argumenterar emot. Ingen är väl emot samarbete och omtanke. Underligt nog har vi betydligt mindre samarbete och omtanke om våra grannar nu än när jag växte upp i detta land. Säg hur kan det komma sig? Går inte utvecklingen någonstans åt fel håll? Svamlet i artikeln blir understundom påfrestande, men vi dissekerar en sista sats av Lifvendahl. 

Vi:et med människorna i vattnet utanför Lampedusa är kanske ännu inte lika starkt som vi:et med dem i Norge. Men vad Rojas underströk och Ferguson missar i intervjun är att vi:et är under förändring, och den processen är irreversibel.

Det Lifvendahl kallar ”vi:et” kan mycket väl vara under förändring, både i positiv och/eller negativ bemärkelse. Vi kan mycket väl utvidga ”vi:et” i denna internet-ålder. Det Lifvendahl missar är att det inte har ett dugg med det sönderfall Ferguson tecknar, har inget med en misslyckad immigrationspolitik att göra. Dessutom visade sig "vi-känslan"   i forna Jugoslavien vara tämligen reversibel. 

Många svenskar vill avveckla en vansinnig immigrationspolitik för att den uppenbarligen inte fungerar och snarare skapar avstånd och sönderfall än den ”vikänsla” Lifvendahl talar om. En dysfunktionell immigrationspolitik bidrar till stora problem som faktiskt drabbar människor på sikt, människor av kött och blod. Politikernas uppgift är att förvalta landet så att problemen blir så små som möjligt, inte tvärt om. Att man sedan döljer en misslyckad politik med irrelevanta känsloargument gör inte saken varken bättre eller finare. Lifvendahl kanske skulle utsträcka ”vi:et” till alla flyktingar i och utanför Syrien som just nu saknar mat och medicin, och inte bara utsträcka den till de relativt förmögna människor som har råd att betala en flyktingsmugglare. För att nu föreslå en konkret övning i ”vi-känsla”. 

Tal i Köping

Artikel på Dissidenten om ett tal angående Svenska Kyrkan och Migrationsverkets beslut att bevilja alla från Syrien PUT. Länk.

Bottennapp av Lena Lijeroth (M)

Lena Liljeroth (Adelsohn måste här betraktas som mellannamn enligt namnlagen 12 § 3) har på SVT Debatt publicerat en artikel som gett det politiskt korrekta svamlet ett ansikte genom undertecknaren. Frågan gäller i allmänhet presstöd till tidningar som inte delar Liljeroths syn i den immigrationspolitiska frågan. Frågan gäller i det aktuella fallet tidningen Nya Tider. Jag läser inte Nya Tider och vet inte exakt var de står i demokratifrågor eller andra frågor. Jag anar dock en dragning åt det nationella och konservativa hållet. Frågan gäller inte tidningen i sig utan det resonemang Liljeroth rent principiellt för i sin artikel. För det första kallar Liljeroth utan konkreta exempel tidningen ”antidemokratisk”. Jag läser inte själv tidningen så jag kan inte uttala mig i sakfrågan, men det hör till de demokratiska spelreglerna att man åtminstone nämner ett par konkreta exempel innan man på ett braskande sätt deklarerar sitt fördömande. Låt oss titta vidare i Liljeroths text.

Dagstidningarna fyller en viktig demokratisk funktion eftersom de bidrar till en allsidig nyhetsförmedling och opinionsbildning.

Tittar vi på våra stora dagstidningar så är allsidigheten vad gäller både nyhetsförmedlingen och opinionsbildningen inte så där enormt stor. Ibland för man känslan av att de rent av kopierar varandras artiklar. Jag anser nog att presstödet misslyckats med uppdraget om en allsidig nyhetsförmedling och opinionsbildning. Vidare i texten.

En demokrati byggd på att alla människor är lika värda och att ingen ska diskrimineras på grund av sin religion, sitt etniska ursprung eller av annat skäl.

Rent konkret betyder ”alla människor lika värda” allt och intet. I brist på konkreta exempel får man ibland känslan att satsen betyder att den som uttalar den är extra fin och kultiverad, till skillnad mot den oupplysta pöbeln. Självklart skall ingen diskrimineras, men vem argumenterar kvinnan emot och vad har det med presstödet att göra? Vidare i artikeln läser vi.

Frågan handlar om huruvida du och jag som skattebetalare ska främja spridningen av åsikter som strider mot det demokratiska samhällets grundläggande värden. Där är min uppfattning klar. Skattemedel ska inte användas för att sända budskapet att människors värde beror på var jag kommer ifrån eller vem jag är.

Här blandar Liljeroth uppenbart bort korten. Låt oss bena upp det för henne. Om någon sprider åsikter om att vi inte skall ha allmän rösträtt, yttrandefrihet eller pressfrihet så är det ”antidemokratiskt”. Om någon sprider åsikter om att människors värde beror på var man kommer ifrån kan det rent av vara rasistiskt. Inget av detta har någon som helst bäring på immigrationspolitiken. Liljeroths ”vem jag är” förblir svårtytt. Men eftersom hon bor på Strandvägen och är minister i en regering tror jag det är få som hänför henne till en diskriminerad grupp av något slag. Dessutom är det få förunnat att komma undan med att leende skära upp en viss skrikande tårta som visst var en del av något ”performance art”. Det sista vi citerar i texten är detta.

Presstödet är idag ingen rättighet som tillkommer alla tidningar. Kvantitativa och kvalitativa kriterier har formulerats som leder till att vissa dagstidningar särbehandlas med ekonomiskt stöd, medan andra inte gör det. Detta är rätt så länge presstödssystemet bidrar till en allsidig nyhetsförmedling som stimulerar demokratin.

Men några av de tidningar som uppbär presstöd kopierar i princip andra tidningars artiklar, för fram samma nyheter och åsikter, speciellt i lite känsligare frågor. Varför inte ifrågasätta detta också? Vad menar egentligen Liljeroth med allsidighet, att tidningarna av outgrundliga orsaker har olika väderkartor för samma dag?

Liljeroth talar om mångfald och allsidighet, men när hon stöter på andra uppfattningar än sina egna så går hon i taket. Hon är som så många andra liberaler i dag, tolerant så länge ingen anmäler en avvikande åsikt. Framför allt så blandar hon ihop immigrationspolitiken med ”allas lika värde” och demokrati. I själva verket innebär demokrati att vi faktiskt skall få ha åsikter om immigrationspolitiken likväl som finanspolitiken.      

Mediemogulerna och direktörerna protesterar

I lördags publicerade Expressen en artikel där 489 svenskar har skrivit på för ett ”Sverige åt oss alla med tolerans och mångfald”. Kontentan av artikeln är att den nuvarande immigrationspolitiken är bra och Sverige har i princip alltid ägnat sig åt samma immigrationspolitik som vi gör i dag. Dessutom säger undertecknarna att den offentliga debatten präglas av ” en farlig främlingsfientlig vind”. Denna debatt skall ske offentligt såväl som I våra fikarum på arbetsplatserna. Jag tar kraftigt avstånd från att nedvärdera människor med annat ursprung. Men Sveriges immigrationspolitik förbehåller jag mig självklart rätten att ha synpunkter på.. Gällde artikeln bara det förstnämnda skulle jag själv kunna skriva under, men så är det självklart inte. Detta nämnt för att undvika alla missförstånd.  

Nu tror jag undertecknarna inte är bekanta med vad som diskuteras i våra fikarum på landets arbetsplatser. Det är nämligen inte speciellt många vanliga arbetare som skrivit under denna pamflett. Min erfarenhet är att immigrationspolitiken diskuteras frekvent, men att den ytterst sällan slår över i fientlighet mot människor med annat ursprung, även om det självklart också händer. Det skulle vara oerhört intressant att be undertecknarna ge exempel på främlingsfientliga uttalanden i deras styrelserum eller TV-hus. Vi måste nog dra den slutsatsen att den främlingsfientlighet som föreligger i vårt land inte sker på vanliga arbetsplatser, utan på de arbetsplatser undertecknarna representerar, i sanning skrämmande! 

Vad gäller den offentliga debatten så skriver undertecknarna så här:

Den tränger sig in i våra vardagssamtal. Den är högljudd i den offentliga debatten. Men tystnad är inget svar.

Det blir lite konstigt när de som själva titulerar sig som skribenter, TV-producenter, retorikkonsulter, pressansvariga, migrationspolitiska talesmän, programledare, chefredaktörer, redaktörer, debattörer, föreläsare, professorer i journalistik, journalister, kommunikationschefer, verkställande direktörer och riksdagsledamöter klagar på den offentliga debatten. De ÄR ju i princip den offentliga debatten. På skoj listade jag upp alla nämnda yrken och sorterade dem i bokstavsordning. Så nu kan alla avgöra själva vilken förtryckt grupp det är som publicerat artikeln. Här kommer listan på titlar som undertecknarna själva uppgett.

vd Proventus
Adjungerad Professor Innovationsteknik Mälardalens Högskola
Advokat
Affärschef Eyeworks Sverige
Aktivist
Andre Vice Ordförande LO
Arbetande
Arbetssökande
Artist
Artist
Artist
Artist
Artist
Artist
Artist
Artist
Artist
Artist
Artist
Artist
Artist
Artist
Artist
Artist Icona Pop
Artist Icona Pop
Artist och Grundare AMAS
Artist och Programledare
Artist och Skribent
Avtalssekreterare LO
Barnskötare
Bloggare Nöjesguiden
Brevbärare
Brevbärare Jörlanda
Byggnads Stockholm
CE, MSc, INNOPOL
CEO Jumpstarter
CEO Proffice
Chef Dramaturgiat Riksteatern
Chef Göteborg & Co:
Chef Reforminstitutet
Chefredaktör Svenska Dagbladet
Chefredaktör tidningen VI
CISV
Civilingenjör
Creative Flip-Flip Interactive
Crossing Boarders
Damlandslaget Svenska Handbollsförbundet
Datatekniker
Debattör
Debattör och Aktivist
Direktor Stockholms Stadsmission
Direktör
Direktör och Debattör
DJ och Entreprenör
DJ och producent
DJ's & Artister
Doktor och Författare
Doktorand Offentlig rätt Stockholms universitet
Doktorand Socialantropologi Stockholms universitet
Egenföretagare
Ekonomichef Kanal Global
Ekonomichef Målerås Glasbruk
El Perro Del Mar Artist
Elitidrottare
Elitidrottare
Elitidrottare och Föreläsare
Entreprenör
Entreprenör
Entreprenör Macforum AB
Familjeföretagare
Familjeterapeut Malmö
Fanzingo
fd Chefsredaktör Expressen
fd Ekonomichef Molybongruppen
fd Elitidrottare Skidskytte
fd Ordförande svenskt Näringsliv
fd Utrikesminister
fd VD ATG
fd. Häcklöpare, Styrelseledamot i Svenska Friidrottsförbundet
Filosof och Artist
Folkdansare och Producent
Folkpartiet Solna
Forskare Företagsekonomi 1
Forskare Journalistik Stockholms universitet
Forsknings- och utvecklingschef Bonnier
Fotograf
Fotograf
Fotograf och Filmare
Frilansjournalist och Independent Bokredaktör
Fritidslinjen
Fältarbetare
Förbundskapten Damlandslaget Svenska Fotbollsförbundet
Förbundskapten Damlandslaget Svenska Handbollsförbundet
Förbundskapten Damlandslaget Svenska Handbollsförbundet
Förbundskapten Herrlandslaget Svenska Fotbollsförbundet
Förbundskapten Herrlandslaget Svenska Handbollsförbundet
Förbundskapten Herrlandslaget Svenska Handbollsförbundet
Förbundsordförande Byggnadsarbetareförbundet
Förbundsordförande Elektrikerförbundet
Förbundsordförande Fastighetsanställdas Förbund
Förbundsordförande GS, Facket för Skogs-, Trä- och Grafisk bransch
Förbundsordförande Handelsanställdas förbund
Förbundsordförande Hotell och Restaurang Facket
Förbundsordförande IF Metall
Förbundsordförande Islamiska Förbundet i Sverige
Förbundsordförande Kommunalarbetareförbundet
Förbundsordförande Livsmedelsarbetareförbundet
Förbundsordförande LRF
Förbundsordförande Musikerförbundet
Förbundsordförande Målareförbundet
Förbundsordförande Pappersindustriarbetareförbundet
Förbundsordförande SEKO – Facket för Service och Kommunikation
Förbundsordförande Svenska Fotbollsförbundet
Förbundsordförande Transportarbetareförbundet
Föreläsare
Föreläsare och Supercoach
Företagare
Företagare
Författare
Författare
Författare och Debattör
Författare och Filosof
Författare och Journalist
Förste vice Ordförande LO
Försäljningschef United Screens
Försäljningschef United Screens
Förtroendevald Mölnlycke
General Manager Handbollslandslaget Svenska Handbollsförbundet
Generaldirektör Arbetsgivarverket
Generaldirektör Skolverket
Generalsekreterare Forum-idéburna organisationer
Generalsekreterare Min Stora Dag
Generalsekreterare Operation Smile
Generalsekreterare Palmecentret
Generalsekreterare Svenska Basketbollförbundet
Generalsekreterare Svenska Fotbollsförbundet
Generalsekreterare Teskedsorden
Global Global Operations Gambro
Global Marknadschef WeSC
GM PostkodLotteriets Kulturstiftelse
Grimaldi AB
Grimaldi AB
Grundare Acne
Grundare Berättarföreningen Tellus
Grundare Boodla
Grundare Fotografiska
Grundare Gallery Cecilia Hillstrom
Grundare Me University Utveckling
Grundare Molybongruppen
Grundare MyDreamNow
Grundare och VD Rippler
Grundare Rippler
Grundare Rättviseförmedlingen
Grundare Sparker
GS facket Ljungby
Göteborg & Co:
Headhunter
Herrlandslaget Svenska Handbollsförbundet
IF Metall avd 40
IF Metall Norrbotten
IF Metall Norrbotten
IF Metall Skaraborg
Informationschef Nestlé Sverige
Informatör Skistar
Innovationschef Nordnet
Inspirationsföreläsare
Integrationsminister
Journalist
Journalist
Journaliststudent
Juridikstudent
Jurist
Jurist
Juriststudent
Juriststudent
Kampanjsamordnare Coop
Kassör SEKO Stockholm
Klubbordförande Seky Fly GOT Landvetter
Kock
Kock Stockholm
Komiker
Komiker och Programledare P3
Komiker och Radioprofil P3
Komiker, Artist och Författare
Komiker, Skådespelare och Programledare
Kommunikationschef Posten Meddelande
Kommunikationschef Stockholms Stadsmission
Kommunikationschef Trelleborg Kommun
Kommunikationschef TV4
Kommunikationsdirektör SAS
Kommunikatör och Artist
Konduktör Sundsvall
Konstnär och Entreprenör
Konsult JKL
Kreativ Chef Perfect Day Media
Kreativ Egenföretagare
Kreatör
Kulturarbetare
Kundservicemedarbetare Ramnäs
Lagkapten Damlandslaget Svenska Handbollsförbundet
Lagkapten Herrlandslaget Svenska Handbollsförbundet
Landshövding Blekinge län
Landshövding Dalarna län
Landshövding Gotland
Landshövding Hallands län
Landshövding Jämtlands län
Landshövding Jönköpings län
Landshövding Kalmar län
Landshövding Kronobergs län
Landshövding Norrbottens län
Landshövding Skåne län
Landshövding Stockholm län
Landshövding Södermanlands län
Landshövding Uppsala län
Landshövding Värmlands län
Landshövding Västerbottens län
Landshövding Västernorrlands län
Landshövding Västmanlands län
Landshövding Västra Götalands län
Landshövding Örebro län
Landshövding Östergötlands län
Landslagschef Dam/Flick Svenska Fotbollsförbundet
Landslagschef Herr/Pojk Svenska Fotbollsförbundet
Landstingspolitiker Folkpartiet Östra Götaland
Landstingsråd Norrbotten
Ledarskapskonsult
leg. Psykolog
leg. Psykolog
Livs
Livsmedelsarbetare Lidköping
Looptroop Rockers
Läkare
Läkare
Lärare
Lärarstudent Helsingborg
Manager
Marketing Executive Newsec Investments
Marknadschef Adidas Sverige
Marknadschef Friends
Marknadschef Kanal Global
Marknadschef ZOÉGAS Nestlé Sverige
Marknadsdirektör Newsec Investment
Migrations- och integrationspolitisk talesman Vänsterpartiet
Migrationspolitisk talesman Socialdemokraterna
Miljöchef Folksam
Miljöforskare Stockholm Resilience Centre
Moderedaktör Aftonbladet
Montör
Motiondesigner Karlstad
Multientreprenör
Mångfaldsansvarig PostkodLotteriet
Notarie Förvaltningsrätten Stockholm
Nyheter24
Nöjesguiden
Ombudsman Kommunal
Ombudsman LO-sektionen i Malmö
Omvärldsanalytiker
Ordförande Afrosvenskarnas riksförbund
Ordförande ATG
Ordförande Dataföreningen Sundsvall
Ordförande FRII
Ordförande Fryshuset
Ordförande IF Metall Höga Kusten
Ordförande KF
Ordförande LO
Ordförande Metalls S-fackklubb Luleå
Ordförande Rädda Barnens valberedning
Ordförande SACO
Ordförande Skandia
Ordförande svensk Hockey
Ordförande Svenska Basketbollförbundet
Ordförande Tankesmedjan A Million Minds
Ordförande TCO
Ordförande Teskedsorden
Ordförande Vänsterpartiet Göteborg
P4 Göteborg
Partiordförande Socialdemokraterna
Partisekreterare Folkpartiet
Partisekreterare Miljöpartiet
Partisekreterare Moderaterna
Partisekreterare Socialdemokraterna
Partner Segulah
Pensionerad Förskolelärare Stockholm
Pensionär
Pensionär
Pensionär
Pensionär Huskvarna
PR konsult och Grundare AMAS
PR-Konsult
PR-Konsult
Pressansvarig Palmecentret
Pressassistent
Processledare och Kulturentreprenör
Producent
Producent Eyeworks
Producent Riksteatern
Producent SVT
Professor Journalistik
Professor Journalistik Stockholms universitet
Professor Kriminologi Stockholms universitet
Programchef Kanal Global
Programchef Sommar i P1
Programdirektör United Screens
Programledare
Programledare
Programledare
Programledare
Programledare
Programledare och författare
Programledare TV4
Programledare Värvet
Projektledare Garbergs
Projektledare Gävle
Projektledare Rädda Barnen
Projektledare/Kulturproducent
Psykologstudent Östersund
Raoul Wallenberg Academy For Young Leaders
Receptionist Stockholm
Regionalt skyddsombud Transport
Regissör
Regissör
Regissör och Författare
Rehabiliteringskonsult
Respect My Hustle
Resurscentrum för nyanlända barn Huddinge 1
Retorikkonsult
Riksdagsledamot Folkpartiet
Riksdagsledamot Folkpartiet
Riksdagsledamot Miljöpartiet
Rytmikpedagog Rösträtt och El Sistema
Samhällsförändrare
Samhällsplanerare Länsstyrelsen
Samordnare Lännersta förskola
SEKO Brevbärare
Sekreterare Svenska Kyrkan
Senior Project Manager Tetra Pak
Skådespelare
Skådespelare
Skådespelare
Skådespelare
Skådespelare
Skådespelare
Skådespelare
Skådespelare och regissör
Skådespelerska
Social Entreprenör
Social Entreprenör
Socionom
Spelman och Verksamhetsledare
Sponsorchef Nationalmuseum
Sportprofil Aftonbladet
Sportprofil och Progralmedare TV4
Sportprofil och Skribent
Språkrör Grön Ungdom
Språkrör Miljöpartiet
SSU
Statssekreterare
Statsvetare
Stiftelsen Läxhjälpen
Student
Student
Student
Student
Student
Student
Studieansvarig avd. 33 IF-Metall
Studio Total
Styrelseledamot från LSU - Sveriges Ungdomsorganisationer
Styrelseledamot Svenska Postkodstiftelsen
Styrelseledamot Teskedsorden, Författare och Grundare Toleransprojektet
Styrelseledamot United Screens
Styrelseordförande GoodCause
Styrelseordförande Magine
Styrelseordförande Raoul Wallenberg Differencemakers
Styrelseordförande SOS-Barnbyar, Partner Mannheimer Swartling
Styrelseordförande United Screens
Sveriges Landshövdingar via Barbro Holmberg
Swedish Music Hall of Fame
Sångare Svenska Akademien
Sångerska och Spelman
Tandläkare
Tandläkare Huskvarna
Tankesmedjan A Million Minds
Tennistränare
Tobbe Trollkarl
Tur & Retur
TV-kock och Författare
TV-producent
TV-producent och Kommunikatör
Undersköterska
Undersköterska Skellefteå
Ungdom Mot Rasism
Ungdomssekreterare Handels
Universitetslektor och Docent Journalistik Stockholms universitet
Utredare Migrationsverket Linköping
vd Chalmers
vd Comhem
vd DDB Stockholm
vd DGC
vd Doberman
vd Drivhuset
vd EQT
vd Ericsson & Ordförande Svenska Handbollsförbundet
vd Fryshuset
vd Global Focus
vd H&M
vd Hjärna Hjärta Cash
vd Hope
vd Humblestorm
vd ILES PR
vd Investor
vd Kanal Global
vd Lannebofonder
vd Malin Ljungström Design
vd Mateus
vd Medhouse
VD Medmind
vd Mekankomponenter
vd Metro Sverige
vd Mindpark
vd Målerås Glasbruk
vd Ninja Print
vd Nobel Media
vd Nordic Plastic Group
vd Nordnet
vd Novare
vd Nybro Företagsgrupp
vd Nöjesguiden
vd Parks and Resorts
vd Perfect Day Media
vd Polarpriset
vd PostkodLotteriet
vd Projektor
vd Psykologifabriken
VD SAS
vd SJ
vd SPP
vd SSA Group
vd Stockholm Globe Arenas
vd Stockholms Handelskammare
vd Svenska Filminstitutet
VD Sveriges Kommuner och Landsting
vd Swedbank
vd Swedfund
vd Teracom
vd Tidningen Chef
vd United Screens
vd Utgivarna
vd Yogayama
vd Åhus Tryckeri
Verksamhetschef RFSU Göteborg
Verksamhetschef Stockholms Stadsmission
Verksamhetschef Stockholms Stadsmission
Verksamhetsledare Glada Hudik-teatern
Verksamhetsutvecklare
Vice VD svenskt Näringsliv
Vindkraftsentreprenör
Vinnare av Hela Sverige bakar 2012
Vårdbiträde Jordbro
Vänsterpartiet
Världsmusikant
Way Out West
Wirkkala vik. Kampanj- och PR-chef Unionen
Zound Industries
Ägare Målerås Glasbruk
Ärkebiskop Svenska Kyrkan