Saknar du hjärna Ullenhag?

En nation måste styras av en regering och riksdag med både förnuft och känsla. En nation som styrs enbart efter populistiska känsloutspel för att slippa få humanistiska men ack så aggressiva journalister efter sig kommer det för eller senare att gå illa för. Riksdagens ledamöter och regeringens medlemmar är satta till att förvalta det land och det folk som valde dem, i första hand. Det hindrar självklart inte att regeringen driver en sund utrikespolitik eller ägnar sig åt diverse hjälpinsatser världen över. Tvärtom, det hör till ett ansvarsfullt styre, men grunden måste ändå vara att förvalta det land och det folk man är satt att styra. Svenska politiker kan prata om globaliseringen hur mycket de vill, det är svenska folket som valt dem och det är Sverige de är satta att förvalta. Dessa högst rudimentära förutsättningar glöms ofta bort tills nästa valrörelse når sin kulmen. Då riktas plötsligt allt intresse till de inhemska väljarna, ofta med löften om mer i plånboken.   

Oscar Sjöstedt

Bakgrunden till dessa påpekanden är den debatt i SVT mellan Tino Sanandaji ekonom, Oscar Sjöstedt (SD) ekonom, Jasenko Selimovic (FP), statssekreterare, Mehmet Kaplan (MP). En värre smörja än den Kaplan gav uttryck för har man sällan hört, allt medan Sanandaji och Sjöstedt bombarderade Selimovic och Kaplan med kalla skoningslösa siffror över immigrationspolitikens vansinne. Sanandaji slog huvudet på spiken när han till sist utbrast:

-       Etablissemanget har ägnat sin kreativitet åt att ge en fin bild av invandringen, inte att lösa problemen.

  

Återigen stöter vi på grundproblemet. Vår regering är satt till att förvalta landet efter bästa förmåga, i stället försvarar de den politiska korrektheten och för en destruktiv politik. Selimovic och Kaplan började till slut tröttna på alla siffror och beklagade sig över dem. Typiskt sverigedemokrater, de kör bara med siffror (och därmed glömde de själva bort att Sanandaji inte är SD-medlem). Gång på gång förde Kaplan och Selimovic fram påståenden, som sedan Sjöstedt och Sanandaji noggrant smulade sönder. Nej, det finns ingen kausalitet mellan export och invandring, nej…o.s.v. När frågan kom in på den skriande arbetslösheten fällde Selimovic detta fantastiska uttalande:

-       Lönsesäkningspolitiken för att få in invandrare på arbetsmarknaden är inget problem. Staten går emellan med mellanskillnaden.

Ursäkta, men det finns människor som i alla fall ser ett problem med detta. Selimovic frågade vilka är de ni (SD) inte skall ge asyl? Det är lite märkligt att Kaplan själv sade att hans familj kom till Sverige utan asylskäl. De kan ju ha fått uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare, men det är inte särskilt troligt vid den tid Kaplans familj kom hit.

Ett annat talande exempel på när publikfriande känsloargument användes flitigt är när Ullenhag, som ju är mästare på området, debatterade i Agenda mot Åkesson. Ullenhag använde hela tiden känsloargument, och appellerade, säkerligen fullt medvetet till den kvinnliga delen av publiken med sitt något svärmorsdrömlika utseende. Perfekt tänkte säkerligen olika spinndoktors på regeringskansliet. Men återigen, det är inte så man skall styra ett land. Vi tittar lite närmare på Ullenhags argumentation under debatten i Agenda [13-09-08].   

–    Du vill skicka tillbaka människor till ett land där de utsätts för kemiska vapen. Du pratar jämt om närområdet, men du vill dra ner biståndet med 7,5 miljarder.

Fakta; SD och Åkesson har inte talat om att skicka tillbaka människor till krigsområden i Syrien, utan om tillfälliga uppehållstillstånd och att hjälpa alla dem i flyktinglägren så att de överlever. Att leva i Sverige har inget med att överleva kriget i Syrien att göra.

SD vill öka biståndet till UNHCR, som driver flyktingläger liknande dem som finns i Syriens närområde. Att SD vill skära ned på annat bistånd har liksom inte med saken att göra. Märk hur Ullenhag använder det irrelevanta känsloargumentet ”kemiska vapen”. Det är ingen som vill att människor utsätts för dessa hemska vapen. Med Ullenhags logik så är det permanent uppehållstillstånd i Sverige som gäller eller så utsätts de för kemiska vapen. Vidare i Ullenhags argumentering.

Ullenhag menade att Åkesson inte vill prata om människor, som mamman som sett barn dödas på gatan och som han vill skicka hem.

Oavsett hur tragiskt och traumatiserande det är för en moder att se sina barn dödas, så kan en regering inte forma hela sin migrationspolitik efter dessa enskilda fall. Det är oansvarigt. Företrädare för regering och riksdags skall inte prata om enskilda fall, det skall eventuellt pressen göra. Men även den seriösare pressen skall ju behandla de samhälleliga konsekvenserna av beslut som rör hela vårt samhälle, beslut som kanske grundar sig på enskilda fall. Låt oss påminna oss vad Kjöller skrev i sin bok ”En halv sanning är också en lögn”.

Sällan eller aldrig diskuteras konsekvenserna i samband med offerjournalistisk. Sett till vad som faktiskt produceras tycks det inom den genren råda ett slags motsatt ideal: rapporteringen ska ge vissa specifika konsekvenser – som ett uppehållstillstånd eller en sjukskrivning. Och det även bland de medier, till exempel Ekot, som uttryckligen säger att de står neutrala inför konsekvenserna av sin rapportering.[…] Ingen media frågar efter kostnaderna för en ändrad politik, vilket man gör inom alla andra områden. man frågar efter kostnaderna för reformer inom äldrepolitiken, förskolan, skolan kriminalvården och politikerna får redogöra för finansieringen. Men de ekonomiska konsekvenserna för en ändrad politik för familjeåterförening är det i det närmaste tabu att nämna de ekonomiska konsekvenserna eller finansieringen. Kjöller konstaterar självklart att tar man pengar från ett område så måste man finansiera detta från ett annat område, eller höja skatten. 

Kjöllers citat talar för sig själva, men är högst relevanta för denna diskussion. Vi tar det sista citatet som SVT bjuder på från Ullenhag under den aktuella debatten.

–    Det är några promille som har tagit sig hit och för mig är det självklart att de ska få stanna.

Det är för mig inte alls självklart. Vi vet ofta inte ens att de asylsökande kommer från Syrien. Dessutom är det den promillen med de största resurserna som har råd att ta sig hit, vilket med enklare logik innebär att Syrien utarmas ytterligare. Vi har också Dublinförordningen att ta hänsyn till. Dessutom måste vi diskutera tillfälliga uppehållstillstånd då det ju inte föreligger någon fara om/när kriget tar slut. Sedan måste vi fråga oss om inte pengarna vi lägger på flyktingströmmen hit till Sverige räddar många fler liv om de dirigeras till flyktinglägren i närheten av Syrien. Vi kan självklart ha olika åsikter i dessa frågor, men det som förefaller så självklart för Ullenhag är inte alls självklart. Det här är ju frågor som borde diskuteras både länge och ingående i Rosenbad, men tydligen är allt självklart för Ullenhag och regeringen.

Ullenhag frågar Åkesson ”saknar du hjärta” mycket väl medveten om kameravinklar och den laddning frågan äger. Det finns en icke obetydlig chans att Åkesson tänkte, men inte sade ”saknar du hjärna Ullenhag?” Det är nämligen högst destruktivt att på lång sikt att enbart styra en nation genom slagkraftiga känsloargument och koppla bort verkligheten, statistik och målet med den övergripande politiken. Dessutom måste både politiker och regering ibland tänka på vems mandat de sitter på och skall förvalta.

När jag var ung fanns det ett ofta citerat ordspråk som gick så här, ”den som inte lutar åt vänster som ung saknar hjärta, den som inte går åt höger när han blir äldre saknar hjärna”. Det är hög tid att både regeringen och oppositionen ”blir äldre”.