Sista artikeln

Ja, så har vi då kommit till vägs ände vad gäller Robsten blog. Jag startade denna blogg för ganska exakt 10 år sedan, en lång tid för en blogg. I själva verket kan jag inte komma på någon blogg som verkat så länge, men kom gärna med tips. Det känns rätt att just nu, vid ett 10-års jubileum, att sätta punkt för vidare uppdateringar. Jag fortsätter dock att driva en hemsida under eget namn. Från början, eller nästan frän början, så var det meningen att denna blogg skulle vara anonym. Orsaken var inte att jag inte vågade stå för mina åsikter. Orsaken var i stället att jag skrev om ett mycket uppmärksammat mordfall i Stockholms city. Tre personer blev dömda för mordet. Efter ett par dagar började dock anhöriga till de dömda höra av sig (understundom ganska hotfullt). Medierna hade som vanligt rapporterat undermåligt om fallet och polisen misslyckades med att reda ut hur mordet egentligen gått till. En av de tre var egentligen skyldig till mordet, vilket de anhöriga hade full koll på. Övriga hade på sin höjd gjort sig skyldiga till misshandel. Efter denna händelse slutade jag i princip att skriva om enskilda brott. De enda gångerna det är seriöst att skriva om enskilda brott är om man själv varit ögonvittne. Det var en nyttig läxa att lära sig. Dessutom verkade det då som en god idé att försöka vara anonym på bloggen. Anonymiteten blev ju med tiden mest ett skämt, som de flesta känner till.

Som kuriosa kan jag nämna att "Jinge" och jag startade våra bloggar samtidigt och uppmuntrade varandra till att börja blogga. Sedan när jag skrev mer om immigrationspolitik fick jag en känsla av att Jinge blev besviken på mig dock. Men det är bara en känsla.  

Bloggen ligger självklart kvar här som ett arkiv. Dessutom finns det sidor kopplade till bloggen med register över företag/offentliga personer som aktivt tagit politisk ställning. Dessa sidor kommer att uppdateras, som levande register, är min tanke.

Ja, tack alla läsare och kommentatorer, tack Mats i Huddinge som väl är den mest trogna läsaren och kommentatorn. Så har det med en nypa vemod, blivit dags att ta farväl.

Sommar, semester och Baas kommande bok om SD

Under sommaren inträder den så kallade nyhetstorkan, så även denna sommar. Fast i år kanske det är lugnet före stormen, det är ju valår och SD:s opinionssiffror skrämmer säkert en del väldigt mediestarka aktörer. I vilket fall blir det lugnt med uppdateringar på denna blogg under juli och början på augusti. Vi ägnar oss i stället åt flygbladsutdelning och diverse andra aktiviteter, en del aktiviteter som rentav har karaktären av semestersysslor. 

Vi ser också framemot David Baas utlovade bok som enligt Bonnier skall komma i mitten på augusti. Vi har ju ingen aning om vad den kommer att innehålla, och självklart har varken bokförlag eller författare yppat något om det. Om jag har någon insikt i det som skrivs där så lovar jag att kommentera det på denna plats. Boken lär inte vara färdigskriven riktigt ännu då Baas tydligen fortfarande ringer runt och vill ha hemliga inspelningar av före detta medlemmar. Man undrar om andra riksdagspartier röner samma näst intill hysteriska intresse. Jag har i alla fall meddelat bokförlaget att en i offentligheten ofta förekommande källa äger noll trovärdighet och i den mån jag äger motbevis (beror ju på vad som tas upp i boken) så kommer de obönhörligt att publiceras just här. 

Ha en fortsatt skön och lat (gäller ej partimedlemmar) sommar.

Reflektioner politikerveckan I Visby - och min keps

Ja hög tid för lite lätta reflektioner från Politikerveckan I Visby, inkluderat debaclet om min rutiga och kanske lite gubbiga keps.

Om vi klarar av detta med kepsen en gång för alla, så var det inte konstigare än att jag såg en länk på twitter om herrkläder, något som vanligtvis intresserar mig föga. Jag tyckte dock att jag inte bör använda Nike-kepsar till min vardagskostym. Jag ville ha något lite mer respektabelt. Jag klickade på länken, kom till Nordic Wear. Där såg jag en rutig keps som såg acceptabel ut. Någon gång under resans gång blev jag medveten om att Nordic Wear förmodligen är återförsäljare åt Thor Steinar, ett klädmärke som högerradikala ofta använder sig av. Märket på kepsen med runor är en smula ovanligt och jag blev förmodligen varse Thor Steinar redan när jag såg märket med två runor, ett T och ett S, representerat då Thor Steinar.

Att högerradikala använde sig av märket hade jag hört talas om, men jag har ingen koll på vilka märken I övrigt de använder sig av, eller att det skulle vara kontroversiellt, speciellt inte när företaget ägs av ett moderföretag i Saudiarabien. Speciellt inte när ingen media eller journalist någonsin jagat någon för att använda sig av märket Hugo Boss, LÄNK. Hugo Boss designade uniformerna åt SS, på riktigt. Alltså här talar vi om riktiga nazister som mördade miljontals människor. Varför detta oerhörda och plötsliga intresse för min keps då? Kan det, möjligtvis, äga politiska orsaker? Jag bara spekulerar lite.

Märket är utan någon som helst tvekan I världen ett T och ett S I runor. Vem som helst kan kontrollera detta, t.ex. På Wikipedia LÄNK, för att vederlägga diverse både sjuka och långsökta teorier som förts fram I några oseriösa medier. Att jag skulle gå I kläder med något som ens liknar ett nazimärke är föga troligt. Ungdomar hade I våras målat en svastika utanför ledamotshuset, där det arbetar hundratals personer. Trots mängden människor som måste ha noterat klottret var det jag som tog kontakt med våningsservice för att få bort klottret. Låter det troligt att jag skulle befatta mig med något som ens på tusen ljusår påminner om ett solkors? Nog om denna keps nu.

Jag hade under denna Politikerveckan andra åtaganden än att gå på seminarier och mingla, bland annat ett styrelsemöte i en styrelse där jag är suppleant. Vad seminarierna anbelangar är de fler än någonsin, men också, enligt mig, ointressantare än någonsin. Färre och färre seminarier äger ordentligt intresse. Många av seminarierna är också av karaktären lobby-tillfällen.

Jag bevistade en debatt där Fridolin, Baylan, Björklund och Tomas Tobé diskuterade skolan, och främst då huvudmannaskapet. Fördelen med debatten var att det framfördes det jag sagt hela tiden, att huvudmannaskapet alltid varit delat mellan stat och kommun. Frågan är hur man skall vikta detta delade huvudmannaskap. I övrigt briljerade Björklund rätt rejält och enligt mig, sopade han banan med Baylan. Fridolin upprepade mest att vi bör inrätta ännu en skolkommission. Upprepningarna var av den ihärdigheten att nerverna på publiken sattes på hårda prov. Det var i alla fall en rätt givande debatt sammanfattningsvis.

En övergripande reflexion är annars att den politiska adeln, tillsammans med medie och föreningsetablissemanget varje år firar julafton efter ett slitsamt år i Visby. Detta intryck blir starkare för varje Politikervecka. Tillställningar där ”mångfald”, ”öppenhet” och ”tolerans” var ledord kunde räknas i tusental. Överallt kunde man läsa och höra om mångfaldens välsignelse. De som talade om ”allas lika värde” och flyktingsströmmar lyftes upp till skyarna av Opinions och PR-byråer, LÄNK. Man hade nog tänkt att ge SD en riktig känga inför det stundande valet. Men mot vem riktade man sig? Det fanns ju bara redan troende i Visby. Det är inte åsiktsmånglarna i Visby som fäller avgörandet i hösten val. Det är bland annat förortens folk som kommer visa vad de tycker om utvecklingen.

Vad tycker förortens folk om en utveckling där det viktigaste verkar vara att införa genuspedagoger på förskolorna, i stället för att arbeta för en trygg och stabil skola. En utveckling där det tjatas om ”allas lika värde” in absurdum, i stället för att arbeta för en rättvis och fungerande sjukvård och en trygg tillvaro genom ett fungerande polis och rättsväsende. En utveckling där man tjatar om den oundvikliga globaliseringen i stället för att arbeta för att ungdomar för arbete, på riktigt. En utveckling där man lyfter fram mångkultur i tid och otid, i stället för att tala om för det uppväxande släktet och dess föräldrar vad som är rätt och fel och för att sätta en tydlig gräns att i svenska skolor blir ingen kallad vare sig ”svennehora” eller ”blatte”. En utveckling där man tjatar om kränkningar och diskrimineringar på de mest underliga grunder, i stället för att i praktiken ge alla chans till att bli vad de vill och göra de klassresor de har förmåga och motivation till. Jag vet inte vad förortens folk säger om denna utveckling, men jag pekar åt ett annat håll än vad hipsterkonsulterna i Visby pekar.

Jimmie Åkessons tal var det bästa han någonsin hållit enligt nästan alla sympatisörer jag pratat med. Det verkar som att man måste befinna sig i någon slags utanförskap för att få den rätta glöden och verklighetsförankringen. Jonas Sjöstedt höll ett tamare tal som nästan verkar vara anpassat till den politiskt vulgära stämningen i Visby. Symtomatiskt nog nämnde Sjöstedt vare sig arbetare eller klass under sitt tal. Det skulle sannolikt få rosévinet att smaka lite surare. Inte heller är V längre ett parti för förortens folk, om vi skall dra en elak slutsats.

Något kom emellan Löfvéns tal så jag missade tyvärr det, men jag har läst deras ”Framtidskontrakt” LÄNK. De grupper som specifikt nämns där är kvinnor, funktionshindrade och utländsk arbetskraft. Inget fel i att satsa på de grupperna, men varför är det just dessa som nämns i ett framtidskontrakt framtaget av deras kongress? Inte heller S verkar vara förortens folk.

I stället för att behandla verkliga och allvarliga problem inför framtiden, är det småchica populistiska budskap som äger det offentliga rummet i Visby under Politikerveckan. Som exempel, flaggor med ”nej till kärnkraft” syntes tydligt, och tycktes smälta in förträffligt i miljön. Medan riktigt allvarliga frågeställningar om vårt framtida energibehov lyste med sin frånvaro (vad jag kunde se). Man kan göra så mycket mer av denna Politikervecka, vad gäller belysning av allvarliga samhälls- och framtidsproblem. I stället fokuserar man på mångfald och märket på min hastigt inköpta keps.  

Kortare paus

Vi tar en kortare paus här med skrivandet. Återkommer med full kraft om ett par veckor. Detta förutsatt att det inte händer något som måste kommenteras.

Tal i Köping

Artikel på Dissidenten om ett tal angående Svenska Kyrkan och Migrationsverkets beslut att bevilja alla från Syrien PUT. Länk.

SD får 7.5 procent i senaste opinionsundersökningen

I den senaste opinionsundersökningen av United Minds, beställd av Aftonbladet, får SD 7.5 procents väljarstöd. SD blir fjärde största parti och ligger bara 0.3 procents väljarstöd efter MP i denna undersökning. Största nyheten är annars att S gått upp kraftigt och hamnar på 32.5 procents väljarstöd i denna undersökning. 


En reflexion över denna undersökning är att flera partier kraftigt har ändrat sitt uppmätta opinionsstöd, utan att varken partiledare eller andra partirepresentanter varit ute speciellt mycket i media. Den partiledare som synts mest, Reinfeldt har tappat i stöd. Intrycket att opinionsundersökningar är svåra att tyda och ibland rentav gåtfulla, förstärks efter denna undersökning. 


Länk Aftonbladet

Kort tillkännagivande

Av en händelse så var jag inne och lurkade på Flashback. Det är ju så många intressanta trådar där, alltifrån politiska ungdomsförbund till droger av allehanda slag. Jag såg att någon använder sig av nicket "Robsten8", vilket alltså inte är undertecknad. Som alla vet finns det bara en Robsten, och det är undertecknad. Jag vill minnas att jag har ett konto med namnet Robsten99, vilket alltså är det enda nicket som refererar till mig. Tyvärr har jag inga rättigheter att publicera något på Flashback med mitt konto. Administratörerna tycker kanske att mitt språk, jämfört med de övriga semantiska ekvilibristikerna på Flashback, är alltför grovt och enkelt. Slut på tillkännagivandet.    

Hallways of enchanted ebony

Det finns många artiklar att kommentera just nu från vår gammelmedia. Det är svårt att välja någon så vi kopplar bort politiken och njuter av Agalloch och deras bästa låt, Hallways of enchanted ebony, varsågoda:

En visa om godhetens apostlar

Jag planerar en artikel om svensk identitetspolitik, baserad på boken "Handbok i konservatism", Stefan Olsson har ett mycket bra kapitel i detta ämne. Så länge tänkte jag bjuda på en liten visa av Odalmannen. Visan handlar om vår tids  godhetens apostlar. Ofta passar det bättre att säga vissa saker i visform till toner och lite ironi. Odalmannen är enligt ryktena ingen annan än Åke Bylund, Mörbyligan. Varsågoda:

Är Breivik sjuk?

Frågan om Breivik är psykisk sjuk har stötts och blötts. Första beskedet från ansvariga psykiatriker är att han är psykisk sjuk och lider av svårartade psykoser. Nu har ett helt annat besked kommit där det påstås att Breivik inte är sjuk och inte ens behöver medicin. Det senaste beskedet kommer från en grupp av tre psykologer och en psykiatriker. Att två helt olika besked kommer från två olika grupper experter är häpnadsväckande. Det är svårt att förklara hur häpnadsväckande det är men om en kirurg påstår att att någon brutit benet och en allmänläkare påstår motsatsen så har en av läkarna väldigt fel och borde i princip byta arbete.  


Psykisk sjukdom kan inte jämföras med att bryta benet tänker kanske någon? Jo för en psykiatriker är skillnaden i princip obefintlig mellan att bryta benet eller inte, och skillnaden mellan att vara fullt frisk (som jag) eller att lida av svårartade psykoser. Det finns inte på kartan att en psykiatriker inte kan avgöra skillnaden mellan en fullt frisk människa och en som lider av svårartad schizofreni. Det är i princip jämförbart med att en kirurg inte skulle kunna avgöra om en person har brutit benet eller inte. 


I själva sakfrågan har vi utomstående lekmän ingen aning, vi är inga psykiatriker och vi har inte undersökt Breivik. Vi bara konstaterar att något är väldigt fel, experter skall helt enkelt inte kunna komma fram till så olika slutsatser. Breivik lär få tillbringa resten av livet bakom galler oavsett diagnos, så där lär utfallet inte spela någon större roll. En annan märklighet är att tre stycken psykologer undersökt Breivik. Det är ungefär jämförbart med att en tandtekniker undersöker om en patient har brutit benet. Även en psykolog kan självklart avgöra om Breivik lider av allvarliga psykoser, precis som att en tandtekniker kan avgöra om vi har brutit benet, men det är inte det optimala och naturliga.


Vi misstänker att det gått politik i frågan. Det är inte så förvånande, det går ju politik i allt nuförtiden. Forskningsrapporter från våra stora universitet kan vara politiskt styrda och kriminologer låter sig ibland helt styras av politiska krafter. Det är beklämmande att högutbildade yrkesmän kan låta sig tubbas av politiska krafter. Det minskar förtroendet för hela det civila samhället i förlängningen.


Länk DN


Länk SvD    

Caitlin Zambian - elektrisk violin

Caitlin Zambian spelar elektrisk violin, är dessutom självlärd! Jag gillar henne alla dagar i veckan framför Moréus. Men han kopierar väl henne också snart, som den copycat han är. Gott nytt år allihopa!

Dagmar

Jag kunde inte sova i natt. Stormen, som är döpt till det gamla ärevördiga namnet Dagmar rev och slet i huset så en massa ljud uppstod. Fönsterrutorna skakade och skallrade. Till slut så började fönsterkarmarna också att ge ifrån sig plågade ljud, ja väggarna också. I de värsta vindbyarna hördes tjut från ventilerna och ett mullrande från väggarna. Jag tittade ut i det förvånansvärt klara vädret, träden böjdes som pilbågar i byarna. Funderade på att gå ut i stormen ett tag, men var lite för trött. Skall jag jämföra med stormen Gudrun så blåste det nog värre denna natt, just där jag bor i alla fall. 


Det står i SvD att allmänheten gärna kan E-posta in sina upplevelser med bilder till redaktionen. Ja, nästa steg är väl att allmänheten skriver artiklarna och sätter hela tidningen. Vi är rätt många som e-postat in våra upplevelser på andra områden, utan att redaktionen tagit något notis om det. Enligt SVT så uppmättes vindstyrkor på 41 sekundmeter kusten runt Härnösand. Jag är inte förvånad, tror denna storm slår Gudrun i ren styrka faktiskt. I DN står det så här.

Under juldagskvällen ställde man in all tågtrafik från Gävle och norrut. Tanken var att tågen skulle börja gå igen vid 8 på annandagsmorgonen. 

– Men nu är det strömlöst från Dalarna och Gävle och norrut. Vi kan konstatera att vi både har problem med ström från leverantörer och med att det ligger saker på spåren. Just nu är det väldigt svårt att säga när trafiken är igång. 

Mer hinner Helsing inte säga innan samtalet bryts.

För en gångs skull har jag full förståelse för SJ:s problem. SJ kan inte rå för att träd blåser ner över spåren och kan knappast anklagas för denna storm. Vi begär att SJ med alla andra inblandade privatiserade företag skall styra över tågen och spåren. Vädrets makter skulle inte ens ett välskött statligt företag kunna råda över. 


Länk SvD

Länk SVT

Länk Ekot

Länk DN

GOTT MIDVINTERBLOT!!

GOTT MIDVINTERBLOT önskar jag alla med denna traditionella julsång och, på denna blogg lika traditionella film.

Om skivbolag, You Tube och aggro-kapitalism

Om vi får vara lite oseriösa en stund så undrar jag hur i hela friden Techno Viking, filmen på tuben, har kunnat bli stoppad av "some ongoing legal issues". Det är alltså en hmmm...glad? amatör som dansar något technoliknande, filmat med någon amatörkamera på en gata någonstans i Tyskland. Allt är ren amatörism och rätt kul. Inga giriga skivbolag är inblandade. Ändå är amatörfilmen stoppad, otroligt! Bröt de månne mot några trafikregler när de spelade in filmen? Varför då stoppa filmen som torde vara utmärkt bevis? 


Giriga skivbolag har däremot varit inblandade när de stoppade den urgamla låten "Rock'n Roll Blåa Ögon" av Nina letar UFO. Den låg tidigare på tuben och sångerskan, Malin Warne, var jätteglad att människor fortfarande lyssnade på låten, om än på tuben. Själva skivan, som släpptes 1987, går inte längre att köpa. Exakt vad förlorar skivbolagen på att stoppa filmen på You Tube? Förmodligen förlorar skivbolagen Sony och Legisroom inte en spänn på att filmen ligger på tuben, bedrövligt. Jag börjar bli innerligt trött på den nyliberala aggro-kapitalismen. 


Svensk Näringsliv skickade förresten ut en enkät där man som kommunfullmäktige-representant skulle svara på om kommunen hade någon verksamhet som kunde läggas ut i privat regi. Jag besvarade enkäten efter tre brev på nätet. Ändå fortsätter de att skicka brev och i ett nästan hotfullt ordalag kräver de för fjärde gången att jag skall ge besked om alla kommunala verksamheter som kan läggas ut på entreprenad. Jag svarade i dag att slutar de inte att bombardera mig med hotfulla brev skall jag kliva in på deras kontor och ta saken muntligt. Vi får se om de fattar vinken.

Länk Techno Viking

Länk Nina Letar UFO

Faun - Egil Saga

Jag tänkte egentligen skriva om socialdemokraternas och vänsterpartiets vägran att delta i Agendas partiledardebatt på söndag. Jag känner dock en oerhörd trötthet att skriva om mellanstadieelevers trots och märkliga utbrott. Vi struntar således i pubertala hormonella spratt hos högavlönade partiledare och lyssnar på Egil Saga av gruppen Faun. Jag vet inte vad namnet Faun kommer ifrån. Det lär ha funnits ett mytiskt väsen norr om romarikets gränser som till hälften var människa, hälften get, kallat faun. Det är väl möjligen härifrån gruppen hämtat sitt namn. I den gamla grekiska mytologin var faun också skogens gud. Nåväl här kommer den, Egil Saga

Eluveitie - Inis Mona

Gruppen är från Schweiz, eller Helvetia som de själva säger. Länk Myspace.

Raven Chant

Jag funderar på vad jag skall skriva om i morgon. Det finns en del ämnen, riksdagsmännen pensioner, som Gudmundson har skrivet en kort och slagkraftig krönika om, LÄNK.  Jag har också funderat på att skriva om Reinfeldt sorti 2013. Det är inte riktigt lika intressant efter att en del artiklar redan publicerats i ämnet. Jag såg det före DN och SvD, i tidningen Vi, men nu känns det inte lika roligt längre.  Centerns framtid är också ett hett ämne, men det är också rätt genomlyst. Vi får se vad det blir. Vi lägger ut Raven Chant så länge. Inte så känd musik, men jag sticker ju ut vad det än gäller.

Lite statistik från bloggen

Jag tittade (för en gångs skull) på lite statistik från bloggen. Det är intressant att studera vilka sidor som visats och vilka artiklar som lästs. Läsarnas intresse borde ju ge en vägledning av vad som fångar människors intresse och vilka ämnen som är "heta", samtidigt visar det ju också vad som är mindre intressant. Så här ser statistiken ut för vilka sidor människor "klickat" fram. Värt att tänka på är att de allra flesta, inklusive undertecknad, läser artiklarna utan att klicka fram sidan. 

Det är inte konstigt att artikeln om Breivik är den mest klickade, det var ju ett nordiskt trauma. En gammal artikel om journalister och media är den näst mest klickade artikeln. Därefter kommer artiklar som jag själv glömt bort att jag skrev (några i mängden). Jag vet att bloggen nämnts i media några gånger och artiklarna kan ha legat högst vid dessa tillfällen. En artikel om Bjurwald finns med på listan vilket gläder mig. Vi tittar på vilka sidor som visats. 

Blacklist ligger i topp och skall så göra. Alla sverigedemokrater bör ju hålla sig ajour med denna lista om inte annat ;-). Det gläder mig att folkbildningssidan "Bruna rötter" ligger näst högst. Alla vet ju att partiernas "rötter" är viktigt dessa dagar, för journalister och politiker i alla fall. Att den chockerande läsningen av Söderqvist ligger i botten på denna lista tycker jag är synd. Att en journalist som fortfarande är anställd på en av Sveriges största tidningars kulturredaktion kan skriva något sådant är i sanning upprörande.    

Glömda underhållare

När jag var ung hörde man ibland på radio visor av komikern och kuplettsångaren Kalle Nämndeman. När jag med stor skepsis sökte på namnet så visade det sig, till min ohöljda förvåning att någon lagt upp vår käre Kalle på You tube, tack för det. Namnet "Nämndeman" tog sig Gustavsson (som han egentligen hette) på mycket oklara grunder. Om han någonsin tjänstgjort som nämndeman står skrivet i stjärnorna. Kalle Nämndeman var hyggligt nyskapande inom komiken och en del av hans idéer togs upp av senare komiker.



För att ni skall få något lite rejälare att lyssna till (ursäkta Kalle) så lägger jag ut "Native land" med Korpiklaani.

Dilsa Demirbag ”Fosterland” – Diskussion

Jag tänkte att Dilsa Demirbag-Stens bok ”Fosterland” kunde tjäna som diskussionsunderlag för en immigrations och integrationsdebatt. Jag tänkte publicera vissa avsnitt för att sedan kommentera med funderingar och åsikter. Det skulle vara roligt om så många som möjligt vill delge sina funderingar. När man diskuterar behöver man inte ha färdiga genomarbetade åsikter, det man behöver är ett öppet och ärligt sinne. Vi diskuterar ju alldeles för lite om vissa känsliga frågor. Låt oss råda bot på detta.

Dilsas far reste till Sverige som politisk flykting. Mycket talar för att han, åtminstone till en del, uppfyllde kravet för att klassas som politisk flykting. Han hade demonstrerat mot regeringen i Turkiet, han hade erfarit fysiska korrigeringar av den turkiska militären och säkerhetstjänsten. Efter ett år kom så familjen efter till det förlovade landet av honung och mjölk, nämligen till Sverige. Så här skriver Dilsa på sidan 75 i sin bok.

Allt skulle förändras till det bättre, hade far sagt till mor före avresan till Sverige, men allt hade inte blivit bättre. Vissa delar av livet hade blivit sämre, sa mor. Rikedomarna som skulle samlas på hög var en fantasi. Arbetet som städare gav inget överskott. Mor levde plötsligt i en annan slags fattigdom än den hon hade upplevt i byn. En annan torftighet och armod än den som infann sig när fårpesten drabbade klanens boskap. Drömmen om rinnande vatten och element hade besannats. Men det fanns inga pengar att köpa nya skor och kläder för barnen, som växte ur sina plagg i otakt med lönen. ”Vi äter sämre än i byn” hävdade mor bestämt och far suckade. ”I hemlandet smakade grönsakerna mer och allt var färskt. Gud vet hur länge köttet har legat i frysdiskarna på ICA” klagade hon.

På sidan 119

Redan efter några år efter vår flytt till Sverige började mina föräldrar glida isär. Mor undrade om detta var vad far hade lovat henne. Far frågade varför hon var så fientligt inställd till det nya goda – till Sverige, svenskarna och det liv som i hans ögon var så uppenbart mycket bättre än det som de lämnat bakom sig. Hon valde att minnas allt det goda medan han inte kunde glömma förnedringen i byn. Hon sa: gemenskapen, värmen, skrattet, avlastningen, språket, kulturen och sångerna. Han sa: fattigdomen, fadershatet, det hårda arbetet, skvallret, tomheten, leran, isoleringen och kraven. Kvinnorna pratade han inte om. Inte med mor.

Vi slås av den starka saknad efter sin kultur och sina rötter som Dilsas mor ständigt lider av i det främmande landet och i den väldigt främmande kulturen. Allt handlar inte om rinnande vatten och elvärme. Dilsas mor har säkert rätt att kvaliteten på maten är oerhört mycket bättre i det område Dilsa och hennes mor kom ifrån. Dilsas mor saknade sin kultur, sina rötter och den gemenskap som fanns i det samhälle hon lämnade bakom sig. Dilsas far var politiskt intresserad och fann gemenskap med den svenska vänstern som blommade vid den tid familjen flyttade till vårt land. Fadern fann sin plats i Sverige genom hans engagemang, han fick även vänner och bekantskaper genom denna verksamhet. Att Dilsas far var ateist gjorde sannolikt anpassningen till det svenska samhället oerhört mycket lättare. Längre fram i boken ser vi vilka oerhörda problem moderns religiösa övertygelse stället till med. Det är tyvärr så att en stark religiös övertygelse i främmande religioner inte går ihop med det samhälle vi har här.

Det är uppenbart att Dilsas mor drog en nitlott när hon emigrerade till vårt land. Modern mådde mycket sämre än vad hon någonsin gjort i sitt hemland. Hennes hemlängtan var konstant och tärande. Det är också uppenbart att emigration inte är lösningen på alla problem och att det ibland ställer till med rena tragedier. Nu var ju Dilsas far politisk flykting så han vann säkert på att emigrera. Dessutom verkade han ju inte vara lika bunden vid sin hembygd som modern.
Några slutsatser: De kulturella banden och de historiska rötterna spelar mycket större roll för människor än vad många samhällsdebattörer i vårt land vill erkänna. Emigration och immigration är en lösning med förfärande resultat ibland och denna politik skall användas med försiktighet. Turkiet skall inte och kan inte bli medlemmar i EU med tanke på hur de behandlar sina fritänkare (även om situationen är bättre i dag). Hur Carl Bildt tänker är en gåta.

Länk Adlibris "Fosterland" (tror man kan köpa den billare än här, det finns recensioner har som kan vara värda att läsa dock)