KD vågar inte ta SD.s väljare

På Newsmill publeras en hel del intressanta artiklar av det resonerande slaget. Varför en del partier tvättar sin byk offentligt kan man undra över, men det ger i alla fall publikum tillfälle att delta i analyserna. I dag publicerar en skrattande Magnus Jacobsson en framtidsanalys av Kristdemokraterna (en allvarligare bild skulle varit passande för en sådan här artikel över KD.s djupa kris, i alla fall om den är skriven av en kristdemokrat). Jacobsson vet saker som vi andra inte vet om KD. Han beskriver de olika falangerna på ett sätt som vi måste godta utan kommentarer. Jacobsson beskriver även processer inom KD på ett trovärdigt sätt. Det som är intressant för oss andra är det som inte riktigt är trovärdigt i hans analys. 


Jacobsson beskriver tre falanger i KD, en som vill till mitten och som haft makten i partiet, en annan konfessionell falang och en konservativ falang. Helt riktigt bedömer Jacobsson KD:s att den konservativa riktningen har framtidschanser som de övriga två inriktningarna absolut inte har. Så här beskriver Jacobsson de konservativa möjligheterna för KD.

Kvar finns den kristdemokratiska - konservativa inriktningen. Denna grupp betonar vikten av att bevara våra rötter samtidigt som vi breddar partiet och tar ett medvetet steg åt höger. Om partiet börjar definiera sig självt på samma sätt som väljarna gör kommer fler allmänborgerliga väljare som tröttnat på trängseln i mitten och de Nya moderaternas vänstersväng att börja titta på vårt parti. Men om ledande företrädare titt som tätt motar bort dessa väljare genom att markera mot själva ordet konservativ så försvårar man dessa väljares övergång till (KD). Hade partiet redan för flera år sedan bejakat faktumet att det finns ett vidöppet politiskt fällt till höger om (M) så hade troligtvis inte (SD) tagit sig in i riksdagen och Kristdemokraterna hade i dag haft större inflytande över svensk politik.

Jacobsson har helt rätt. Väldigt stora väljargrupper ligger i mitten ekonomiskt politiskt, men till höger ideologiskt värderingsmässigt. Många partistrateger och statsvetare har konstaterat detta faktum. Problemet är att höga politiker i riksdagen och på andra ställen INTE ligger till höger, eller åt det konservativa hållet värderingsmässigt. Våra politiker ligger alltså ganska rätt i den ekonomiska politiken, men fel ideologiskt och värderingsmässigt. De vet dessutom om det i många fall. 


Detta med att det ligger ett vidöppet fält till höger om moderaterna gäller ideologiskt, värderingsmässigt, sannolikt inte ekonomiskt. Det är också det vi här vanligtvis kallar den politiska korrektheten (här definierad som ”mitten eller ”vänster”) som många människor är innerligt trötta på, det gäller alltså inte vilken högerpolitik som helst. Människor längtar sannolikt inte efter ännu fler avknoppningar av den kommunala trafiken eller vår elektricitet. Det vidöppna fält Jacobsson talar om ligger inte bara vidöppet för KD, det ligger tämligen vidöppet för ett parti som SD också. Vidare i Jacobssons intressanta artikel står det så här.

Vi måste fortsätta att jobba med "verklighetens folk" då det är ett begrepp som börjar sätta sig och som visar att det finns ETT parti som faktiskt vill sätta gränser på hur mycket vi politiker verkligen skall lägga oss i människors vardag.

Vågar vi kristdemokrater ta ett kliv åt höger, bejaka individens rätt att ansvara för sitt eget liv, acceptera att människor som definierar sig själva som konservativa finns i våra led så kommer vi att bli fler.  

Här släpper medvetet eller omedvetet Jacobsson en bluff. Verklighetens folk är inte mest trötta på att politiker lägger sig i människors vardag. Tvärtom, människor vill ha modiga och handlingskraftiga politiker som agerar för vanliga människors bästa. Det kan gälla biltrafik förbi en förskola, det kan gälla brottslighet eller exploatering av fin naturmark. Det människor ÄR trötta på är att politiker skall bestämma vad människor skall tycka och tänka, vad de får säga och inte säga. Människor är trötta på att vissa grupper känner sig kränkta och får både rubriker samt skadestånd för småsaker, när de själva jobbar och sliter varje dag, kanske med en chef som understundom kränker dem själva. 


Människor är trötta på att en grupp i samhället tar det som en självklarhet att just de skall arbeta med hjälp av statliga bidrag, nämligen kulturarbetarna. Människor är också trötta på det utrymme denna grupp får i vår media och bland politiker. Hur kan en ungdom som arbetar i en fri teatergrupp, driven av statsbidrag, få så oerhört mycket mer uppmärksamhet av våra politiker än en vägarbetare? 


Människor är trötta på att våra politiker inte ser de problem som ter sig uppenbara för förortens folk, problem med brottslighet, arbetslöshet och allmänt förfall. Dessa problem får man inte ens prata om, då brännmärks man av våra politiker som själva bor väldigt långt från dessa problem. Människor är trötta på ungdomsgäng som ibland ägnar sig åt allvarlig brottslighet, och som våra politiker aldrig ens nämnt något åtgärdsprogram emot.


Människor är innerligt trötta på politiska floskler och ett ständigt undvikande av de verkliga problem vi har i vårt samhälle. Kanske ligger ändå dagens politiker och fria teatergrupper inte så långt ifrån varandra, det handlar om att skapa en illusion.  


Där Jacobsson fick du ett riktigt tips om hur ni skall stjäla väljare från SD. Företrädarna för SD är ändå inte speciellt oroliga för någon väljarflykt till KD, vi vet alla varför.

Länk Newsmill