Alla springer i flock åt samma håll

Liberaler och socialdemokrater berömmer sig själva ofta för sin ädla humanism, tyvärr sträcker sig denna humanism sällan längre än till en ohejdad massiv immigration (som om det skulle vara det yttersta tecknet på humanism). När det gäller en sådan enkel sak som att bygga stadsmiljöer där människor skall arbeta och bo i är det tvärt slut på humanismen. Liberaler av olika schatteringar och socialdemokrater tävlar om att vilja "förtäta" våra storstadsmiljöer. De vill bygga nytt, högt och tätt. Allt för att få in så många människor på så liten yta som möjligt. Detta skall enligt dem själva, "främja tillväxten", allt medan de själva valt att bo i ett bekvämt villaområde på lagom långt avstånd från "den förtätade staden". Men hur var det nu med ett humant samhälle? 


I dagens DN står det i en artikel att bopriserna ökar med grönskan. Enligt en undersökning av Kairos future vill svenskarna, även storstadsbor leva i en gröns stad med parker och grönområden. Så här står det i artikeln.

61 procent är villiga att betala mer för en bostad vid ett grönområde. Det är viktigare än närhet till kultur och restauranger – 26 procent kan betala mer för det – eller shopping, 23 procent, och nattliv, 9 procent. 

Vi vill helst ha mer grönytor i staden, 50 procent tycker det. Fler lägenheter kommer på andra plats, 33 procent, därefter cykelbanor och p-platser, bägge 24 procent.

Det är alltså så att enligt de intervjuade människorna så kommer fler och större grönytor före fler bostäder i prioriteringen. Det är väl osäkert hur realistiskt det är med fler grönområden, men man borde i alla fall bevara de områden som finns i dag inom våra storstadsområden. Lika frapperande är skillnaden mellan hur många som helst vill bo i närheten till grönområden, jämfört med kultur och nattliv. Viljan att bo nära ett grönområde vinner med en förkrossande majoritet. 


Vi kan konstatera att få politiker tar upp frågan om själva livskvaliteten i storstaden. Frågan om grönområden, parker och lekplatser för barn får stå tillbaks för att ständigt klämma fram fler bostadsområden. Allvarliga signaler om att infrastrukturen inte hänger med i utvecklingen nonchaleras. Likaså nonchaleras frågan om att det nog är dags att börja underhålla vår infrastruktur, inte bara bygga ny. Att vi har rätt stora bostadsområden där långtidsarbetslösheten är hög undviks också omsorgsfullt att ta upp till diskussion. Det kan inte vara rimligt att massvis med bostäder upplåts åt människor som kanske inte ens har tänkt sig att skaffa ett arbete, detta samtidigt som det saknas bostäder åt de som har erhållit ett arbete. 


Märkligt nog kommer de galnaste idéerna från det gamla bondeförbundet (numera kallat Centerpartiet). Företrädare för partiet vill bygga om vår huvudstad till något slags nytt New York. Utvecklingen från det gamla Bondeförbundet måste betraktas som hisnande. Hisnande är dock inte det moderna Bondeförbundets opinionssiffror. Jag kommer osökt att tänka på den gamla låttexten av BTO "I see you are looking to find new horizons. But there are footsteps everywhere you go". Överkreativa centerpartister letar otvivelaktigt efter nya horisonter (och högre opinionssiffror), men tittar vi efter deras fotsteg så häpnar vi. 


Vi skall självklart inte bygga städer ingen egentligen vill bo i. Plan och bygglagen är rätt sträng redan nu. Men tydligen praktiseras den väldigt "generöst". Vi behöver skärpa denna lag och se till att den efterföljs. Vi behöver bli medvetna om att företag kan etableras på andra håll än i storstäderna. Kommunikationskaoset kostar också pengar, även för företag. EBO-lagen bör skrotas. Dessutom så skall vissa kommuner inte kunna avsäga sig allt bostadsbyggande, samtidigt som de har fler stora golfbanor än vad vissa andra kommuner har vårdcentraler. Jag tror alla kan gå in på Googles map och räkna golfbanorna över norra Stockholm. Samtliga ligger i kommuner där det i praktiken inte byggs alls.


Länk DN

Plan och Bygglagen (som säkert inte många kommer att titta på, men den finns där)