Helmersson låter också statsvetaren Ulf Bjereld komma till tals i sin artikel, samtidigt som Helmersson helt riktigt påpekar att Bjereld är en av de mest anlitade kommentatorerna i media. Bjereld har aldrig mörkat att hans sympatier ligger hos S. Däremot är det mer än uppenbart att Bjereld också är något av en mästare på att vinkla sina utsagor rent politiskt. Ändå fortsätter media att anlita denna dedikerade socialdemokrat som just expert och statsvetare. Företrädare för media kan självklart inte förstå att sådana här saker kan undergräva förtroendet för media. När det gäller journalisterna partimässiga preferenser i samband med förtroende skriver Helmerson mycket träffande så här.
Ställer man frågan till kåren lyder den egentligen ”Är det ett stort problem att många tycker som du själv?” varför det knappast är ett mirakel att svaret blir nej. Kanske hade samma personer reagerat annorlunda om Asps undersökning visat att 30 procent av journalisterna var Sverigedemokrater. Inte många skulle stå i kö för att försvara dessa journalisters yrkesetiska oklanderlighet när de rapporterade om flyktingmottagning.
Helmerssons stycke talar för sig själv och är inte i ett skriande behov av ytterligare kommentarer. Självklart förstår alla att det är ett ironiskt understatement när Helmersson skriver ”kanske hade samma personer reagerat annorlunda”. På tal om vänstersympatierna är inte det riktigt stora problemet att 70 procent av journalisterna ligger till vänster som många påpekat, utan att 56 procent av journalisterna tillhör V eller MP. Detta är inget annat än barockt! Att Sverigedemokrater starkt misstror media blir ur detta perspektiv snarast en självklarhet. Socialdemokraterna är i själva verket underrepresenterade bland journalistkåren med 14 procents sympatier från denna så märkliga yrkesgrupp.
Att det journalistiska förnekandet kan se ut på lite olika sätt är naturligt. På Journalisten.se skriver Helena Giertta så här:
Vi arbetar hårt för att få fram relevanta berättelser och hade det inte varit för journalister, så skulle vissa väsentliga sanningar om samhället aldrig ha kommit fram, som vapenfabriken i Saudiarabien, eller vanvården av äldre inom Carema. Världen krymper av att journalister är på plats och rapporterar.
För det första, det finns ingen svensk vapenfabrik i Saudiarabien.
För det andra så var de undertecknade avtalen angående Saudiarabien offentliga handlingar, som legat på riksdagens hemsida i flera år, undertecknade av samtliga dåvarande riksdagspartier.
För det tredje, läser man Dagens Samhälle så finns det starka indikationer på att hela Carema-skandalen är fullständigt felvinklad av media, och snarast ett medialt haveri.
Man kan som journalist inte mörka vissa väsentliga sanningar, för att de inte passar in i världsbilden, och ändå åtnjuta förtroende från allmänheten. Sedan spelar det ingen roll att man presenterar de sanningar som passar in i världsbilden eller är neutrala.
Fullständigt neutrala och oberoende journalister är en utopi vi aldrig kommer att få uppleva. Men när hela valrörelsen 2010 i slutskedet gick ut på att hålla ett demokratiskt parti utanför riksdagen, gick man definitivt för långt ur alla avseenden. Till sist av Giertta:
En del kommentarer verkar mena att bara de som har en kritisk inställning till invandring kan vara objektiva och sanningssägande journalister.
Så är det förstås inte.
Nej! Och jag vet inte ens om Avpixlat påstått det heller. Men det man kan begära är att den ensamma journalist som ändå skriver om immigrationens negativa effekter, varken blir av med arbetet eller uthängd i samtliga svenska medier som potentiell nazist och misslyckad abort. Kan Gierrta garantera detta? Bara för att bättra på journalistkårens förtroende?
Länk DN Signerat
Länk Journalisten.se
Länk partisympatier
Länk förtroende
8 kommentarer:
Tack Robert, en oerhört befriande läsning. Exemplen med vapenfabriken i Saudi och Carema är precis de jag använder själv för att illustrera hur separerad och introvert är hela svenska mediakåren. Det är pinsamt att se på denna självbedrägeri. Missförstådda sanningssägare med Mesiah komplex.
"En del kommentarer verkar mena att bara de som har en kritisk inställning till invandring kan vara objektiva och sanningssägande journalister.
Så är det förstås inte."
Här har Giertta helt rätt. Avpixlat och Sverigedemokratiska bloggar har påstått det fler gånger än vad någon orkar räkna. Varför tar det emot så mycket att erkänna en så självklar sak, Robsten?
Tack carter ;-)
"Här har Giertta helt rätt. Avpixlat och Sverigedemokratiska bloggar har påstått det fler gånger än vad någon orkar räkna. Varför tar det emot så mycket att erkänna en så självklar sak, Robsten?"
jag har i alla fall aldrig påstått det. Avpixlat får strå för sina åsikter. har du exempel på några SD bloggar som sagt det skulle det vara tacksamt med länkar. Tror vidare diskussion i ämnet är meningslöst, i alla fall utan länkar.
Det är symptomatiskt att högerextremister har problem med både fri marknad och vidhängande press och yttrandefrihet.
@Nisse:
"Här har Giertta helt rätt. Avpixlat och Sverigedemokratiska bloggar har påstått det fler gånger än vad någon orkar räkna. Varför tar det emot så mycket att erkänna en så självklar sak, Robsten?"
Eh, pratar vi förbi varandra här. Vilka journalister är invandringskritiska? Eller talar vi om krönikörer?
Alltid tyckt att Enochson är ett rekorderligt fruntimmer.
http://blog.svd.se/politikdirekt/2012/05/kd-strid-om-medverkan-pa-pride/
Islamguiden.com är en relativt bra sida för den som söker information om islam rent allmänt men framförallt i Sverige.
Jag gillar deras syn på barnuppfostran direkt på första sidan:
"Människan formas till så stor del av föräldrarna och uppväxtåren, att man som förälder ständigt måste påminna sig om vikten av att plantera Islam hos barnen från första början. Att redan vid tidig ålder låta dem somna till Koranverser, som man antingen läser själv eller spelar på kassett, vänjer dem vid och gör dem bekanta med orden."
:-)
Kul att skriva det rakt ut. Livets ord brukar inte vara så rättframma med hur dom ser på barnuppfostran.
Längre fram i texten:
"Men för att göra livet lättare för dem, krävs att man ger dem Islam med klara riktlinjer, redan med modersmjölken. Det ska inte komma som någon överraskning att en flicka då hon börjar sin förvandling till kvinna, måste bära hijab och rätt klädsel. Det ska inte heller komma som någon överraskning för tonårspojken att han måste delta i fredagsbönen och fullfölja andra förpliktelser. De måste vara medvetna om skillnaden mellan dem själva och icke muslimer, och vara stolta och tacksamma för den skillnaden! "
Och sen...
Ett Jihad är nödvändigt. Och det största Jihad vi kan göra, är att fostra våra barn till goda muslimer och nya, starka ledare. Med början i hemmet kan vi verka för Islams framtid. Ett stort ansvar! Ett allvarligt åtagande som börjar redan med valet av hustru och man. Att välja en kvinna är att välja sina barns framtid. Är hon en fin och välpraktiserande kvinna, kommer hon att vara det ankare barnen och du själv behöver i vardagen. Detsamma gäller naturligtvis för kvinnan. Hennes far är ansvarig att se till att ingen utom en troende man som vet hur han ska praktisera sin religion, släpps fram till hans dotter. Med en svag man som har svårigheter att följa och leva som han lär, är det också risk för att hon försvagas och kommer att lida.
Mycket av det dom skriver ger respekt, jag har alltid respekterat djupt troende muslimer även om jag inte klarar av att ha dom som vänner på grund av för stora skillnader i tankesättet.
Väldigt bra och roligt om en textanalys av det partisekreterare Kent Persson har skrivit, av Zolfagary:
http://www.dodsmaskinen.se/reflektioner-om-en-viss-politikers-framtid/
Klicka på bilden för förstoring
http://www.dodsmaskinen.se/wordpress/wp-content/uploads/2012/05/kent.png
Ha, ha, så träffande och roligt.
Skicka en kommentar