Journalisterna Helene Bergman och Andres Carlgren tar upp en del märkligheter i fallet Assange på DN-debatt i dag. Journalisterna har anmält den extremfeministiske åklagaren Marianne Ny till JO. Ärendet avslogs efter en dag. Det känns väldigt typiskt. Många som anmält politiskt känsliga ärenden till JO har fått avslag efter exakt samma tidsperiod.
Polisinspektören som tog emot Ardins anmälan var bekant med målsägaren och är känd som extremt politisk korrekt samt som extremfeminist (Irmeli Krans). Den första åklagaren lade ner ärendet. Claes Borgström anmälde sig frivilligt som målsägarbiträde till de båda kvinnorna. Det är alltså samma Borgström som var advokat till Thomas Quick, när denne blev dömd till en massa mord, som han nu ett efter ett blir frikänd för. Borgström vände sig till sin extremfeministiske kamrat, åklagare Marianne Ny. Självklart öppnade denne åklagare ärendet på nytt. Assange stannade därefter hela 5 veckor i Sverige för att vara tillgänglig för rättsprocessen. Inget hände så han lämnade landet till slut.
Utan att försvara Assanges beteende i Ardins säng så är det alldeles uppenbart att tokfeminister påverkat hela förloppet, tokfeminister som dessutom utnyttjat sina personliga bekantskaper i det svenska samhället.
Länk DN
UPPDATERING:
Brita Sundberg-Weitman, docent i folkrätt skriver på SVT Debatt ungefär samma sak som Bergman och Carlgren. De uppgifter som de två artiklarna har gemensamt har hög sannolikhet. Ordinarie chefsåklagaren lade först ned åtalet. Advokat Claes Borgström tog ett eget initiativ och kontaktade sin bekant Marianne Ny, som öppnade åtalet igen. Dessa uppfigter förekommer i båda artiklarna. Länk SVT-Debatt.
UPPDATERING 2:
Eftersom vi börjat nysta i detta fall är det lika bra att vi också nämner Borgströms replik på DN-debatt i dag. Borgström nämner inget om polisen som först tog emot Ardin och väninnans anmälan, möjligen för att han inte vet något om detta. Borgström tillbakavisar dock uppgifterna att han skulle ha tagit initiativet i kontakten med flickorna. Detta kan mycket väl stämma, men det rimmar illa med vad Ardin tidigare sagt, nämligen att hon enbart ville att Assange skulle HIV-testas. Borgström vidhåller dock att det var han som tog initiativet att fallet skulle omprövas. Han tillbakavisar närmare bekantskap med Marianne Ny, men tillstår att de träffats, bl.a. på ett seminarium om jämställdhet. Nåväl, i dessa sammanhang är Sverige en liten ankdamm, så det går knappast att undvika bekantskap i dessa kretsar.
Borgström glider undan frågan om Assange stannat 5 veckor i Sverige, men påstår att det inte gått att få tillstånd ett förhör med honom. Vi vet inte vad som stämmer här (förutom att det måste anses som troligt att Assange verkligen sannade i 5 veckor) det borde dock gå att få till en polishämtning, vilket det ju nu blir frågan om i alla fall, dessutom från utlandet.
11 kommentarer:
Tjena Robsten!
Long time, no see!
Jag läser dig dagligen, men tycker i mångt och mycket att dina inlägg är rätt självklara. Inte mycket att kommentera.
Hur som helst tänkte jag knyta ihop lite saker i detta inlägg.
Själva grejen med hela Assange-historien är ju egentligen inte vad som hände i sängen.
I sådana fall skulle dessa mål vara uppe efter varje lördagskväll, där man haft sex utan kondom..själva poängen är väl om åklagare i riket runt skulle dra igång en rättsprocess om en kvinna(eller man) gick till polisen och anmälde sin sexpartner för att ha undvikit att använda kondom.
Vad historien handlar om är egentligen ett öppet mål för oss som intresserar oss för underrättelsetjänster och de dolda maktutövningarna i samhället.
Det är inte helt oväntat att vi hittar ingången till att få Assange på kroken via det Socialdemokratiska partiet. Ett parti som i och med andra världskriget har varit helt nedlusat med CIA/KGB-folk. Dvs alla stora underrättelsetjänster har haft direktkanaler rätt in i alla partiets maktsfärer. Och i de flesta fall direkt till parti-toppen och i förlängningen till Sveriges Statsminister genom alla årtionden från 1940-talet och framåt.
Jag rekommenderar alla att läsa Mikael Holmströms bok 'Den dolda alliansen' och alla böcker av Anders Jallai(mannen som hittade DC 3:an)
Hur som helst klargörs Sveriges kalla kriget spel i dessa böcker.
Om man lägger ihop 1+1 så förstår man ju att Sverige i princip varit en lydstat genom hela efterkrigstiden. Tack vare vår naiva neutralitets-politik har 'vi' samtidigt skapat ett än värre scenario eftersom neutralitetspolitiken gjort hela vår utrikespolitik till ett veritabelt slagfält för skapandet av hemliga avtal, hemligheter, dolda allianser som sedan utnyttjats till max av underrättelsetjänster.
Och på detta sätt har det rullat på.
Jag vet att man inom dessa kretsar dvs underättelsetjänster, säger rakt ut att partier som SD och V aldrig kommer att få ett reellt inflytande, just därför att de saknar ingångar till underrättelse-världen.
Mao, underrättelsetjänsterna styr världen.
Och de gör de på ett sätt.
En otroligt upplysande film om detta är en dokumentär-serie om hur Frankrikes underrättelse-tjänst skapas när de Gaulle tar makten och i princip står utan underrättelsetjänst. Man skapar den ut kretsarna direkt knutna till makt och pengar. Industri-män etc som stödjer de Gaulle.
http://www.jallai.se/2010/12/sahlin-ahlin-i-cias-tjanst/
Läs gärna detta inlägg. Det kanske ger en bitter eftersmak, men det indikerar vilka som styr i Sverige.
Med detta långa inlägg vill jag egentligen bara knyta an till Sveriges invandrings-politik. Den må ha haft en egen utveckling men någon gång såg man möjligheterna med den och jag är övertygad att man från USA's sida sedan länge styr och ställer även där.
Man har helt enkelt gjort både Sverige och i viss mån Europa till en mottagar-station från mellan-östern.
Usa kan bedriva en aggresiv mellan-östern politik dvs Olja, olja, olja och vi tar hand om folkvandringarna.
I andra änden får selekta delar av näringslivet (i praktiken pro-underrättelsetjänst företag) del av petro-dollarn och marknader i mellan-östern.
I fallet Assange är troligen ingen direkt inblandad medveten om vilka som har påverkat de båda flickorna. Troligen har man påverkat både Ardin och Wilén med hjälp av folk som dom uppfattar som 'kompisar', partivänner eller något i den stilen.
Det enda som har varit viktigt är att med lite hjälp av svensk lag få Assange till USA. Allt handlar om Wikileaks.
Här är en Australiensisk dokumentär om det hela.
http://www.abc.net.au/4corners/stories/2012/07/19/3549280.htm
Hoppas någon blir lite klokare av mitt inlägg.
Glömde att dokumentären om Frankrikes underrättelsetjänst visades/finns på Axess.
Vad du nu skrev i ditt andra inlägg visar ju hur olika nätverk existerar, samarbetar och på något sätt får information om händelseförloppet.
...och folk tycker att konspirationer är överdrivna...
Jag vill bara kommentera detta först:
"Jag vet att man inom dessa kretsar dvs underättelsetjänster, säger rakt ut att partier som SD och V aldrig kommer att få ett reellt inflytande, just därför att de saknar ingångar till underrättelse-världen. "
Självklart är det oerhört viktigt att få tillgång till underrättelser av olika slag. Men hur mycket man kan styra med dessa är ändå begränsat. Kunde nomenklaturan styra obehindrat skulle ju SD aldrig kommit in i riksdagen överhuvudtaget. Men där gick de bet. Det var snarare massmedia som genom besinningslösa kampanjer drev bort nytillkomna väljare. Jag tror inte media kan göra om det tricket till nästa val, det vore alltför stötande faktiskt.
Sedan har vi ju en ren "anti SD organisation" i Expo. Det enda organisationen gör är ju att motarbeta SD, typ, gräva upp eventuella mindre lämpliga uttalanden som Olle Gräsrot i Knäckebrohult skrivit på Avpixlat i upprört och berusat tillstånd på fredagskvällen. Vete fan vilka Expo samarbetar med.
Jag vet inte heller vilka som hjälper Expo. Men ponera att det från Amerikanskt håll finns en vilja att ha Sverige som ett bas/transit land för folkrörelser i mellan-östern då är kopplingen Expo-CIA inte långt borta.
Naturligvis inte en direkt sådan, utan via delar av svenska grenar av underrättelse-tjänster samt politiska företrädare med ingångar till underrättelsetjänsterna.
@Blackfootnation, ett lästips till dig från mig är boken little brother av Cory Doctorow.
Enligt mig det bästa som skrivits som i fiction beskriver hur USA förändrats under 2000-talet.
Jag tror att vissa händelser är självgenererande utan att det finns någon grupp bakom. Det har skapats organisationer och sammanhang som är så stora att när människor ska styra dom så kan det liknas vid att sätta ett barn bakom ratten på en stor bil som rullar på även när barnet inte styr. Underrättelsetjänsters sammanlagda inflytande styrs av tusentals olika celler utan någon central styrning vilket skapar unpredictable results. Vi kan se fragment av det och vissa personer försöker skapa logik i det som sker, ofta med enkla oneliners som enda förklaring. En av de mer klassiska är att USA krigar för oljan i mellanöstern. Sanningen är ju att USA håller fred med arabvärlden (främst Saudi Arabien) på grund av oljan. Dessutom har man Israel som främsta allierad, en nation utan olja. Och hur mycket olja har man fått in på irakkriget? Om det är israeliska intressen som startade kriget mot Irak, varför valdes i så fall fel måltavla ur Israels synvinkel? Irak har på vissa håll framställts som största hotet mot Israel för att försöka skapa logik men hotet från Irak har till mer än 50% handlat om munväder.
I kriget mot terrorismen (=islam) så har det växt upp organisationer som kommer att fortsätta kriga mot terrorismen långt efter att al-quaida har tappat i princip all egen slagkraft. Man har ju säkrat världen till situationen före al-quaidas uppbyggnad men homeland security utvecklas ju fortfarande och patriot act består. Islam är den verkliga fienden men hur pekar man ut den när allt bara är en stor gråzon? Som dessutom är föränderlig. Och som dessutom slåss inbördes.
Efter Hägglunds uttalanden om Assange så tycker jag att asyl i ett annat land är befogat eftersom en rättssäker process mot honom i Sverige inte kan garanteras. Hade han varit åtalad i t.ex. Ecuador och en minister i Ecuadors regering kallat honom för fegis och kräk så utgår jag från att det varit grund för asyl i Sverige eftersom ett utlämnande till Ecuador bedömts som att han riskerat en osäker rättsprocess och en politisk dom.
Kanske måste man se Hägglunds uttalande i det perspektivet, dvs att han egentligen säger att Sverige inte vill ha honom hit. Det vore ju en "mardröm" egentligen att få hit honom och det ska hållas rättegång i tingsrätt och hovrätt och sedan vips har vi en högprofilfånge som är dömd för brott som internationellt ses som tveksamma och miljontals människor runt om i världen kommer att se som en politisk dom. I svenskt fängelse. Nä, det vill nog inte regeringen. Lösningen kan vara att låta någon minister, som gärna håller hög svansföring i moralfrågor, twittra något obetänksamt i det pågående målet. Han riskerar på sin höjd en KU-anmälan om ministerstyre men det tar han nog med en klackspark. Det som kan vinnas är att Assange inte kommer till Sverige utan får asyl i Ecuador och sedan är det case closed. Då blir Sverige av med problemet.
@Mats
Tack för tipset. Ja,vad ska man säga. När man läser om dessa saker och andra områden där underrättelsetjänsten är djupt involverade i så blir ju allt en enda röra. Jag tror att de själva har svårt att bringa klarhet i alla trådar.
En sak är i alla fall säker när det gäller information gör man ofta en variant på kattgulds-tricket. Dvs man häller ut en mängd kattguld som innehåller en del guldbitar.
...men vad är vad????
Ja, det är hart när omöjligt att veta, om man inte har egen information. Man får låta bli att torgföra slutsatser man inte har underlag för. När det gäller Syrien, så fick jag direkt en magkänsla som signalerade när folk började prata om intervention. Nu finns det tecken som åtminstone tyder på att magkänslan kanske var rätt.
"Utan att försvara Assanges beteende i Ardins säng"
Att skriva sådant här är distanslöst och korkat. Det är inte utrett att Assange har betett sig på något vis alls i Ardins säng, bortsett från att ha haft fullt normalt sex som hon samtyckte till. Ardin säger annat, ja, men när Assange hördes av polisen förnekade han alla hennes anklagelser. Ardin saknar dessutom trovärdighet på grund av bland annat hennes beteende omedelbart efter det påstådda övergreppet.
Nä, snarare är det distanslöst och korkat att skriva som du gör, som om du visste vad som förekom i Ardins säng. Det vet varken du eller jag. Att Ardin saknar en hel del trovärdighet kan jag ju utan vidare hålla med om, men det är inget bevis för någonting egentligen. Vi har ingen aning om vad som förekom den natten, vi har två människors motstridiga uppgifter. Jag lägger mig överhuvudtaget inte i vad som hände eller bevisning hit och dit, just därför skrev jag "Utan att försvara Assanges beteendet i Ardins säng". Möjligen borde jag skrivit "Utan att försvara Assanges eventuella beteende i Ardins säng". Vi kommer aldrig få veta sanningen om vad som hände där, varför fördjupa oss o det överhuvudtaget? Blir lite irriterad när folk tvärsäkert påstår att de vet vadb som förekommit i någon annans säng. utan att själv varit där. Vaddå? Låg du under sängen?
Jag säger ju inte att jag vet vad som har förekommit i Ardins säng. Jag säger att det inte är utrett vad som har ägt rum och att du därför bör avhålla dig från att påstå att något olämpligt har förekommit. Det här framgår klart och tydligt av min kommentar, som knappast kan missförstås.
Skicka en kommentar