Halva de olympiska spel som avhålls detta år i London har avverkats. I morgon är semestern slut och TV-tittandet lär då bli lidande, trots pågående OS. Därför passar det bra med en del sammanfattande reflexioner angående de pågående spelen. Den första OS-veckan domineras av simningen. Så har det varit så länge jag har kunnat följa OS, i praktiken från München 72, även om mina första OS-minnen sträcker sig fragmentariskt ändå från 64 i Tokyo.
En påtaglig obalans i OS är den övervikt simningen spelar i dessa spel. Antalet grenar och möjligheter till medaljer synes oändlig i just OS-simningarna. Jämför man med hur många utövare simningen har och hur många länder där simning bedrivs på ett seriöst sätt så är denna idrott klart överrepresenterad. Antalet grenar i simningen borde bantas kraftigt. Eftersom stora nationer som USA och Kina tar många medaljer i just simning kan man anta att dessa nationer kraftigt motsätter sig en bantning av antalet discipliner i just simning.
Understundom liknades OS-simningen detta år med ett amerikanskt mästerskap, inga andra nationer hade i princip en chans på de högsta valörerna av medaljerna på många sträckor. Simning är en stor sport i USA och de amerikanska simmarna är mycket duktiga. Till slut blir dock spänningen lidande och man längtar efter andra idrottsgrenar. Vi kan också konstatera att när en ung kinesiska tog ett överlägset guld i medley, så talades det direkt om misstänkt doping. Hade samma flicka haft amerikanskt medborgarskap hade det nog inte nämnts.
Inför simmaren Sarah Sjöströms simning lyfte SVT:s sportredaktion upp Sjöströms medaljchanser till skyarna. Detta trots att varenda amatör framför TV-rutorna kunde sluta sig till att dessa chanser var försvinnande små. Alla som såg henne simma förstod att formen inte var på topp och att motståndet var förödande hårt. Varför låtsades inte redaktionen om detta? Redaktionen stod med ett fånigt leende på läpparna och talade om medaljer. Nu blev fallet för Sjöström extra hårt, då SVT själva drivit upp orealistiska förväntningar. Inte blev det bättre av att sportjournalisten från SVT försökte intervjua Sjöström när hennes tårar sprutade efter att OS-drömmen sprack.
Förövrigt så nådde den svenska simningskommentatorns ovationer över Phelps prestationer sådana höjder att man kunde tro att det var en svensk adept han kommenterade.
En utövare som satte press på sig själv var cyklisten Emma Johansson, som inför linjeloppet talade vitt och brett om guld. Under loppet gjorde Johansson bra ifrån sig, utan att vara i närheten av en medalj. SVT gav efter loppet sken av att detta berodde på en punktering, vilket var en ren lögn. Johansson låg i klungan som var fullständigt chanslös att plocka in utbrytarna, som leddes av den suveräne Marianne Vos.
Jag har inte följt seglingen (då sporten är olidlig att titta på) med tydligen har Sverige en medalj av någon valör på gång där. Bra!
Inom badminton är Kina och övriga Asien ännu mer överlägsen än USA inom simningen. Det förtar spänningen, men antalet medaljer är ändå begränsat inom denna sport. Världsettan Wang Yihan är oerhört bra och jag njöt av hennes fulländade spel, trots att spänningsmomentet i princip uteblev. Det sägs att Yihan är något av en kinesisk rockstjärna, och det verkar troligt. Hon ser bra ut och har stark personlighet.
 |
| Wang Yihan |
Anthony Yigit boxas för Sverige i London och han gjorde en mycket bra insats mot Denis Berinchyk från Ukraina. Yigit förlorade knappt med domarsiffrorna 23- 24 men slogs in i det sista för en seger. Lite mer taktik från Yigits sida hade kunnat ge honom segern. I den sluggerfest som nu utspelade sig så fick den något otekniske Berinchyk in en massa lätta träffar. Bra insats ändå av Yigit.
Lördagen var en stor friidrottsfest för Storbritannien. Jublet och applådåskorna nådde under kvällen oanade höjder. Flera brittiska guldmedaljer kunde bärgas i grenar som längdhopp (Rutherford), 10 000 meter (Farah) och framför allt damernas sjukamp med Jessica Ennis som guldmedaljör. Alla måste bli imponerade av Ennis som behärskar alla grenar så bra man någonsin kan begära av en mångkamperska. Förmodligen är Ennis optimalt byggd för damernas mångkamp, något som dock motsägs av Klüfts framgångar i samma gren.
 |
| Jessica Ennis |
En sista reflexion är att det (inofficiella?) poängsystem SVT använder får märkliga konsekvenser. Systemet går ut på att man först räknar antalet guldmedaljer, oavsett antalet övriga medaljer. En nation med en guldmedalj kommer högre upp än en nation med noll guldmedaljer men med t.ex. 10 silvermedaljer. Att systemet inte är rättvist kan man konstatera utan några större tankeövningar. Dessutom missgynnar det Västeuropa och Sverige i dagens läge. Systemet kom förmodligen till efter östblockets enorma framgångar i OS på sjuttio och åttiotalet. Öststaterna tog enormt mycket medaljer, medan USA och Västeuropa ändå lyckades knipa flera guldmedaljer. Nu finns inte östblocket kvar, annat än i historieböckerna och de idrottsliga framgångarna för dessa stater är i dag av mer modest art. Nu är det i stället Sverige och Västeuropa som missgynnas av detta sätt att räkna medaljpoäng. Någon borde nog informera kåren av sportjournalister att muren faktiskt har fallit.
12 kommentarer:
Bra sammanfattning. Gårdagens sändning var mycket bra.
Även som gammal (fri-) simmare måste jag hålla med om att simningen har för många grenar. Jag tycker man ska vara så radikal att man avskaffar allt utom frisim. Det är länge sedan t.ex friidrotten slutade med spjutkast med "fel" hand, stående längdhopp eller löpning baklänges.
En reflektion apropå Phelps: bara den som vinner 100 m frisim kan aspirera på titeln simkung. Bland simmare väger denna distans blytungt tyngre än alla andra. Johnny Weissmuller, Mark Spitz och Pieter van den Hoogenband var simkungar; inte Michael Phelps eller Ian Thorpe.
Ett annan inflationsdrivande inslag är att det i vissa idrotter förekommer viktklasser. Det framstår inte som helt konsekvent eftersom det vimlar av andra grenar, utan olika klasser, där en viss kroppskonstitution är nödvändig och inga andra gör sig besvär. Höjdhopp för dem som är högst 170 cm långa eller 100 m löpning för dem med icke-västafrikanska gener förekommer ju inte, och skulle de införas skulle de dra ett löjets skimmer över grenarna.
Jag tycker kanske att du går för långt. Frisim och bröstsim borde vara kvar. Bröstsim är viktigt att barn läs sig för överlevnad. Det är det bästa simsättet i pressade situationer. Fjäril kan tas bort. Kanske ryggsim också. En medleygren kan också tas bort. Förslagsvis den lagkappen.
Du får gärna skriva en krönika om islamiseringen av OS också. Att den har dragit på helt nya växlar i år kan väl knappast någon förnuftig person förneka, när t o m deltagare blivit inkvoterade, trots bristande kompetens.
Ja jag läste någonting om det någonstans. Ville inte/orkade inte fördjupa mig i det. I idrott tjänar det inte så mycket till att kvotera in folk. På det sättet är idrotten obarmhärtig.
Jag kollade på Saudi Arabiens judostjärna med slöja. Hon åkte ut på 84 sekunder. Obarmhärtigt var rätta ordet i det sammanhanget.
Javisst, skriv för allt i världen en krönika om den "islamisering" det innebär att en saudisk kvinna som en gest av good-will fått en inbjudan av IOK att tävla i OS. Nu måste väl ändå inbördeskriget vara nära? Ska vi mobilisera och inleda den väpnade kampen nu? Är Pamela Geller och EDL underrättade?
Glöm bara inte att sätta in namn som Eric Moussambani, Philip Boit, Hamse Abdouh eller varför inte Eddie "The Eagle" Edwards i sammanhanget, dock.
Jag tycker att det saudiska deltagandet var fel rakt igenom. Saudi Arabien satsar på att förlöjliga kvinnligt deltagande i sport och lyckas. Ingen i väst tycks fundera över hur impopulär damidrott blir i Saudi Arabien när man skickar deltagare som bara skämmer ut sig. Kvinnan som tävlade i judo tycker tydligen judo är så kul att hon vågar utmana imamerna, det är liksom inte självklart att man klarar sig från stening i Saudi Arabien för saker som vi anser vara struntsaker. Det är långtifrån säkert att hon har tävlat av fri vilja. Något större stöd för damidrott i Saudi lär vi nog inte få se i alla fall efter den här insatsen som bara bekräftar vad alla saudier redan "visste".
Ja, Saudiarabien är verkligen inget vidare. När man reser in där så måste man uppge religiös tillhörighet och endast de abrahamitiska är tillåtna.
I OS ser man verkligen att Sverige är ett litet, litet land uppe i ett lite hörn av världen. Ändå är det detta pytteland som skall bli världsbäst på multikulti och integration, rädda större delen av världens 25 miljoner flyktingar, frälsa världen från "främlingsfientighet", vara värdlssamvete och omvända alla fundamentalistiska muslimer bara genom att de får komma hit till vårt toleranta och "upplysta" samhälle.
Dessutom ska lilla Svedala vara världsledande i alternativa energikällor, bli först med att slopa kärnkraften, vara ett föredöme när det gäller feminism & mansförakt ("gubbvälde") och vara världsbäst på pseudovetenskapen genusforskning.
Sverige är ett malligt litet land som borde ta itu med de verkliga problemen istället: Den skenande brottsligheten, (grupp)våldtäkterna, gängbildningarna, de slappa lagarna/låga straffsatserna åldingarnas misär på hemmen, ungdomsarbetslösheten och flumskolan och de dåliga skolbetygen mm mm...
Det vore en annan sorts guldmedaljer Sverige verkligen behöver!
Fast vad vi är världsmästare på kan vi läsa om i boken "Världsmästarna".
Stig: Träffsäkert. Det där har också slagit mig.
Skicka en kommentar