Nyligen har en del asyl- och andra fall uppmärksammats våldsamt av media, som lyckats skapa allmän samhällsdebatt av dessa händelser. Vi måste fråga oss hur det går till när vissa fall får oerhört stort genomslag i media medan grundläggande politiska frågor om hur vårt samhälle skall fungera, inte röner speciellt stort intresse. Vi måste också fråga oss om enskilda medieaktörer efter eget gottfinnande kan välja vad den allmänna samhällsdebatten skall handla om. Kan dessa medieaktörer dupera publiken att engagerade sig i vilket fall som helst och på det sätt som media själva styr genom enkla känslomässiga vinklingar?
En tvåårig flicka som av outgrundliga orsaker blivit lämnad av sin mamma väcker en folkstorm och behandlas som ett asylärende. Migrationsverkets personal kallas till riksdagen (Socialförsäkringsutskottet) för att frågas ut. Detta efter att även politiker blivit upprörda då de läst braskande rubriker från kvällstidningarna löpsidor. Ett ensamkommande barn avvisas helt enligt Dublinförordningens intentioner, detta orsakar nästan samma uppståndelse som fallet med tvåårige Haddile.
Fallet Haddile är exceptionellt även efter svenska förhållanden. En bild på en söt tvååring visades upp, som grymt skulle utvisas av det elaka Migrationsverket. Att fallet inte ens var/är något asylfall tog ingen svensk tidning upp. Om moderns tillstånd och vilja att ta tillbaka sitt barn visste inget något om, och ingen media eller politiker brydde sig heller om denna "futtiga detalj". Att modern och barnet faktisk var franska medborgare reflekterade inte våra politiker över, eftersom kvällspressen glömde att påtala detta faktum. Att barn som skall stanna i Sverige måste adopteras i laga ordning verkade varken media eller riksdagspolitiker ha en aning om.
En av orsakerna till att riksdagsmän agerar efter kvällstidningarnas löpsedlar är den emotionalisering som började ta sin form redan på 60-talet. I boken "Underbara dagar framför oss" skrev författaren Henrik Berggren om denna emotionalisering.
Idéhistorikern Jens Ljunggren menar att det skedde en emotionalisering av politiken under sextiotalet som ledde till att de vänsterintellektuella alltmer framträdde som ”predikantlika frälsningsgestalter”
Att politiken och i viss mån även medierna emotionaliserades under 60-behöver inte vara fel i sig. Från ett politiskt klimat där inget annat än siffror och vetenskapliga fakta dominerar totalt, kan det rent av vara välgörande med en viss emotionalisering. Frågan är hur långt den skall tillåtas gå innan objektivt dåliga beslut blir alltför omfattande. Känslor och empati är nödvändiga beståndsdelar i allt mänskligt liv. Däremot måste man skilja på att styra kommuner, landsting och nationen gentemot familjeliv och fritid med vänner. När det dessutom blir uppenbart att det viktiga inte är att vara empatisk, utan att synas vara empatisk inför väljarna, har vårt politiska liv slagit in på en farlig väg.
Vi kunde se ett utmärkt exempel på denna emotionalisering när Jimmie Åkesson debatterade med Erik Ullenhag i programmet Debatt (SVT). Ullenhag tog till det retoriska knep som i princip är legio inom politiken i dag, nämligen att lyfta ett enskilt konkret fall. Så här sade han ungefär 32 minuter in i inslaget.
Bakom dom här siffrorna du pekar på finns det alltid människor. Det finns en trebarnsmamma som just nu sitter på ett vandrarhem i Köpingebro. Hon har kommit från en stad i Syrien. Vad har hon varit med om? Folks sköts till döds utanför hennes port. Det hon sedan varit med om är att man satte upp en lapp på skolan, när milismän tog över skolan (otydligt, min anmärkning) …och så skicka inte barnen hit, därför att då skjuter vi barnen…och dessutom tar vi deras skolväskor. När du står här och pratar lite svepande, då är det henne du vill kasta ut. Ett sådant Sverige vill jag inte ha. Jag vill inte ha ett Sverige där vi inte har möjlighet att ge en fristad till människor.
Ullenhag spelar på medmänskliga känslor och får mycket riktigt applåder för sitt engagerade inlägg. Däremot är det inte en saklig debatt, vilket demonstreras av med vilken inlevelse Ullenhag säger "och dessutom tar vi deras skolväskor". Frågan är ju hur man bäst hjälper människor, inte om man skall hjälpa dem. Från början tog vi emot de människor som var explicit förföljda av en regim. Det var just de som flydde regimen ville åt. Då finns det inte så många alternativ än att fly till ett annat land. Ibland måste man dessutom fly ganska långt bort från sitt hemland.
Nu har vi ofta en situation där stora grupper av civilbefolkningen är utsatta för stora risker och strapatser genom krigshandlingar. Det är således en helt annan situation. Här är folkomflyttning till väst ingen bra och ändamålsenligt alternativ. Vi kan inte låta flytta hela befolkningar undan stridsområden och placera dem i Sverige. Kvinnan i Köpingebro har grannar som fortfarande bor kvar, och en del kommer att bo kvar där under hela kriget, hur länge det nu varar. Ullenhags logik innebär (om man drar den till sin spets) att vi flyttar undan civilbefolkningen så att enbart de stridande parterna finns kvar. Det är ingen hållbar eller ens önskvärd lösning.
Vi skall självfallet hjälpa människor som ändå flyr i de närliggande flyktinglägren. De behöver både läkare, medicin, mat och mycket annat. Där skulle ekonomiskt bistånd hjälpa oerhört många fler än vad en flykting kostar i vårt land. Dessutom kan de snabbt återvända och hjälpa till att bygga upp sitt land efter att kriget tagit slut. Men det är inte i enlighet med den emotionella dramaturgin, den som Ullenhag är så bra på.
Det är inte ens säkert att kvinnan i Köpingebro hade behövt fly utomlands. Det verkar vara i främst några städer som striderna pågår, men där med rätt stor intensitet. Till sist kan vi konstatera att Sverige som vanligt ligger i absoluta toppen vad gäller mottagandet av flyktingar I Europa. Detta trots att vi i princip ligger längst bort. Varken regering eller riksdag verkar reagera nämnvärt över detta förhållande.
Vi måste rulla tillbaka den överdrivna emotionalisering vi drabbats av i vårt land, som i fallet Haddile antog rent perversa former. När rikspolitiker baserar sitt agerande, uttalanden och sina beslut över vad Aftonbladet skriver i sina löpsedlar på den närmaste kiosk har det gått för långt. Politiker måste använda både förnuft och känsla, och basera sina ställningstaganden på fakta. Det är deras ansvar inför det folk som valt dem.
Länk SVT-play Ullenhag
Länk Aftonbladet Haddile
Länk SvD Maria Ferm
17 kommentarer:
Jag tycker att man till att börja med kan förklara för den emotionelle vilken katastrof det vore om man lät enskilda fall styra politiken. Det har väl varit liknande debatter när det gällt utförsäkrade och sjukskrivna? Men inte med samma engagemang från media, DN hade nyligen fallet Hadille i tre hela sidor i tidningen (självklart med vissa fakta dolda). Förlöjliga fenomenet tror jag kan vara ett sätt att komma tillrätta med det. Jag tror inte på emotionellt beteende tillbaka så länge mediesituationen är som den är.
Det borde vara dags med ett realistisk politiskt tänkande. Tyvärr är jag skeptisk till att dagens politiker har mod och kunskap för att inse detta.
"The cycle in which world politics was dominated by secular versions of apocalyptic myth has come to an end,and,in an historic reversal,old-time religion has re-emerged at the heart of global conflict".
@Robsten:
"Från ett politiskt klimat där inget annat än siffror och vetenskapliga fakta dominerar totalt, kan det rent av vara välgörande med en viss emotionalisering. Frågan är hur långt den skall tillåtas gå innan objektivt dåliga beslut blir alltför omfattande. Känslor och empati är nödvändiga beståndsdelar i allt mänskligt liv."
Ja, och detta är något som jag tänkt på när Åkesson talar ibland. Han har hyllat äldre generationer med citat av Tegner och haft temat "ingen ska lämnas utanför". Men det är bara nu senaste tiden och det tror jag har varit en miss inom SD i åratal. Förmodligen ofta grundat på en rädsla för att glida över i tongångar som hör hemma hos nationalsocialister.
Jag tror att det kunde ha betydelse för SD's del om man kunde utforma emotionella uttryck som passar invandrare som assimilerat sig. Betonande av att hylla den grupp som ställer sig bakom svenska värderingar. Ett problem är att vi idag har svenskar som inte ställer sig bakom såna värderingar och tycker att det är ok att kompromissa bort värderingsinriktningar som skapats under hundratals år. Även om detta är något föränderligt så hade vi en viss inriktning som ändrats radikalt efter massinvandringen.
PS. I stället för detta förlamande skattetryck så skulle människor själva bestämma vad de vill lägga sina pengar på. De som vill hjälpa flyktingar kunde ju skänka en del av lönen till hjälporganisationer mm.
Ju högre skattetrycket är desto mer makt får staten över medborgarna.
Utan dessa höga skatter hade vi inte haft "råd" med denna flyktingpolitik". Staten hade varit tvungen att hushålla med pengarna på ett effektivt sätt.
Det är så himla lätt för våra politiker/media att spela på medborgarnas känslor och svensken är riktigt marinerad i avundsjuka och skam. Vi skall skämmas för att vi har det bra och förakta dem som lyckas.
(Detta gynnar ju också till denna galna flyktingpolitik)
Varför inte vara stolta för att vi har det bra och förvalta detta till kommande generation. Skall vi av solidariska skäl förvandla oss till ett U-land, avskaffa yttrandefriheten och jämställdheten??
Varför lyfts Zlantan fram som en hjälte, medan en duktig företagsledare eller innovatör ses som något "fult"??
Inte så konstigt att ungdomar hellre läser på en mediautbildning och drömmer om att vinna idol, än att läsa KTH eller Chalmers??
Kajsa :-/
Robsten jag skrev ett ganska långt inlägg som försvann :-(
Jag skall försöka att skriva till personen som du sa.
Det bästa SD kan göra för småföretagen är att Slopa 3:12 reglerna och ta bort värnskatten.
Det hade varit fantastiskt bra och vilken knäpp på näsan åt M, om ni hade kommit med ett sådant förslag ;-)
//Kajsa
Kajsa, jag skulle vilja att arbetsgivarens skyldighet att betala de två första sjukveckorna togs bort också, men det gäller kanske mer större företag. I ett mindre företag så tror jag att folk tänker sig för extra innan de sjukskriver sig.
Företagare ses fortfarande lite suspekt, att vinna pengar på lotto är mer ärorikt i Sverige. Eller i idrott, speceillt när det gäller spelare som inte ger intryck av att slita för mycket utan gör mer spektakulära mål på ett sätt som ser enkelt ut för den personen.
Jag tror att det kan vara bra att börja söka i gammal moral, damma av och förnya den och anpassa den till dagens förutsättningar. En hörnsten för en kapitalism som gynnar alla är att den som arbetar äger sin lön och om staten tar in skatt så ska den redovisas väldigt noga och inte döljas bakom en massa löjliga namn som likt nigeriabreven ska ge en positiv yta.
Kul att läsa lite från ditt perspektiv.
Vad det än gäller, bra som dåligt, finns det ju ALLTID människor bakom, det ska inte ens behöva nämnas. Det gör det så löjligt att det är bara då det handlar om invandrare som det argumentet. Det är också bara då det gäller invandrare som det trycks hårt på att inte ställa grupp mot grupp. Det gör man ju alltid ändå, det är oifrånkomligt. Och varför, jo för att resurser är ÄNDLIGA.
@Robsten, du har nämnt det lite då och då, att man kortar ner budskapet i vissa sammanhang. Jag tror att det är speciellt viktigt när det gäller oseriösa debatter i TV med programledare som frågar "vad menar du med svenska samhället?" och liknande idioti. Svaren kunde vara på typ nivån "Idag går 600.000 invandrare till jobbet, imorron går 600.000 analfabeter och sitter av tiden på något lågkvalificerat instegsjobb". Men jag tycker inte att SD ska hemfalla åt samma som meningsmotståndare och förneka statistik över arbetslösheten med löjliga klyschor.
@Mats
"Jag tror att det kunde ha betydelse för SD's del om man kunde utforma emotionella uttryck som passar invandrare som assimilerat sig."
Ja ingen dum ide alls. Borde vi fundera mer på.
@kajsa
"Varför lyfts Zlantan fram som en hjälte, medan en duktig företagsledare eller innovatör ses som något "fult"??"
humm... jag tror du vet svaret själv Kajsa.
@Mats
"Men jag tycker inte att SD ska hemfalla åt samma som meningsmotståndare och förneka statistik över arbetslösheten med löjliga klyschor."
Nej...alltså det här är ju en hel vetenskap, med många aspekter. Schlingman anses ju som något av ett mirakel, vilket han varit också. Men i programmet uppdrag granskning sist (tror jag det var) så gjorde han en slät figur och verkade som en osedvanligt oärlig beg-bilhandlare.
Korta budskap i pressade situationer är nyckeln, det tycker jag Åkesson t.ex. klarat bra. Det vi är sämre på är flexibilitet till nya situationer, det är snarare där vi har en förbättringspotential.
Alltså det är en evig pedagogisk fråga hur man för fram sitt budskap utan att lämna blottor för motståndarna. Vissa saker är lite lättare (immigrationspolitiken) andra svårare (islam). När du väl hittat ditt budskap, så börjarb motståndarna genast med att utarbeta ett motargument, och så håller det på.
@Robsten:
"När du väl hittat ditt budskap, så börjarb motståndarna genast med att utarbeta ett motargument, och så håller det på."
Jag anser att de viktigaste att mosa är "600.000 invandrare går till jobbet varje dag", alltså inte bara bevisa att det är fel utan argumentera ner det som något negativt. Och sen en tydlig bevisning att alla integrationsprojekt hittils har varit misslyckade med klara siffror.
Man ska komma ihåg att det här emotionella har byggts upp under åratal varav i början så fanns det inget mothugg. Var och en kan ju räkna ut själva hur det såg ut när media själva fick filtrera allt som skulle släppas fram. Det tar tid att ändra på detta.
Politiker som låter sig styras av emotionellt gnäll i regimtrogen media är lika dåliga ledare för landet som föräldrar är som ständigt försöker vara gnälliga ungar till lags.
Även om dom inte tycks inse det så är dom demokratiskt valda av folket för att styra landet. Väljarna förväntar sig att dom ska styra.
"För några år sen handlade programmet Nattcafé om fördomar mot romer. Samtliga gäster tyckte det var lika hemskt med alla osanningar om "tjyvaktiga zigenare". Gott så. Men inte en enda fråga om bakgrunden till fördomarna ställdes. Och det ironiska var att när programmet var slut och gästerna gått hem, hade allt porslin stulits från redaktionen"
http://expo.se/2005/vaga-fraga-varifran-fordomarna-kommer_1303.html
Att vara naiv och "god" är vad bl.a. Herbert Spencer skulle kalla maladaptivt, d.v.s. det har lågt överlevnadsvärde. Alla världsvana och livserfarna människor vet detta, och det gäller bland annat "fördomar" om romer. Ju "godare" och naivare svenskar är, desto större är risken för att de på längre sikt kommer att försvinna ur historien. Eftersom merparten av etablissemanget består av slavmoralister, alternativt resonerar enligt devisen apres moi le deluge, så lutar det i nuläget åt det senare.
(Det betyder ju förstås inte att man ska vara "ond", utan att man ska ha ett balanserat och konstruktivt förhållningssätt till politik och annat i livets svåra skola. Att anpassa kartan efter landskapet, sålunda.)
Namninsamling, NEJ till böneutrop:
http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6915
Läste på avpixlat om hur en person ville bryta islamiseringen:
Vi bör rikta in oss specifikt på länder där en mycket låg andel av befolkningen är muslimer, för annars skulle vi riskera att istället mest locka muslimer från andra västländer till Sverige. Det jag föreslår som lösning är alltså en massinvandring (puh!) under ett par decennier från länder som Estland, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Ukraina, och tja, varför inte icke-europeiska länder såsom Argentina, Sydkorea, Japan och Taiwan också.
Det där är något som jag tycker skulle vara acceptabelt under ordnade former. Sen om det är realistiskt är ju en annan sak.
Skicka en kommentar