Hat och näthat

De stora tidningarna och TV-kanalerna har publicerat flera inslag om det så kallade "näthatet" ofta förekommande på vissa systemkritiska hemsidors kommentarsfält och under även under kommentarsfälten på vissa tidningsartiklar. I princip alltid har problemet framställts som att det är människor starkt kritiska till vår immigrationspolitik som gått över gränsen för det passande. Någon gång har även kommentarer som tangerar det som går under benämningen "olaga hot" uppmärksammats, även om så pass grova kommentarer är mycket sällsynta. Självklart har vi problem med kommentarer där gränsen för en passande debatton passerats med marginal. Det är också helt uppenbart att en del av dessa kommentarer kommer från grupper av människor som betecknas som immigrationskritiska. 


Det de stora medieaktörerna glömmer att nämna i sammanhanget är att vänstern och allehanda immigrationsbejakande grupper förfaller till samma låga debatton. När jag googlar över artiklar i ämnet hittar jag en (1) artikel som tar upp näthatet ur ett annat perspektiv. Den är skriven av Sakine Madon och Fredrik Krohnman. Författarna skriver om att journalister och krönikörer i princip ägnar sig att samma hat som de omtalade "trollen" i Avpixlats kommentarsfält, fast de gör det stort uppslaget i tidningarna. Så här skriver de.

Att ha åsikter som inte delas av journalistkollektivet är som att vara sist i klassen med att få de senaste märkesskorna, eller inneprylen för stunden.
Och likt mobbare på en skolgård tvekar journalisten och krönikören inte en sekund att inför allmän beskådan basun­era ut vem som tycker fel, och vem som är dum i huvudet. 

Varken Madon eller Krohnman hör till de systemkritiska leden. Att de har rätt behöver alltså ingen tvivla på. Även SVT tillåter sig rejält uttagna svängar när det gäller att exponera hat mot vissa grupper. Täppas Fogelberg tilläts skriva så här om Lars Vilks.

Dra in hans bevakning och lägg ut stormningen av hans hus på Youtube.

Detta säger alltså Fogelberg i en artikel på SVT-debatt, inte anonymt i en kommentar. Ja, då har vi liksom satt ribban för det tillåtna. Senast är det Per Ström som kastat in handduken då han enligt egen utsago inte orkar med mer näthat och mediehat från testosteronstinna feminister. Vi tar några klipp från Ströms artikel.

Sällan har jag mötts av en vilja till seriös debatt om vad jämställdhet egentligen är. I stället för att bemöta mig i sak har invektiven haglat, härskartekniken svingat sig till nya höjder och hånskratten ekat. [...] 

En av aktivisterna gav mig en teckning med ett avskuret manligt könsorgan.Feministerna hade använt Facebook för att under devisen ”Operation dicken: Kukmätning med Pär Ström” trumma ihop folk till mötessabotaget. [...] 

Kända journalister, krönikörer, mediepersonligheter, etablerade författare och uppburna kulturpersonligheter har bildat en hatmobb som drar fram som orkanen Sandy för att krossa dem som har fräckheten att inte följa tyckarelitens åsiktsdekret. [...] 

Nu har ”Vita kränkta män” istället en tecknad karikatyr av mig som profilbild. Tidigare har de i sin logg publicerat morbida fotomontage på mig, bland annat ett där jag blir halshuggen och det här ovan där jag blir korsfäst.Blodet sprutar.[...] 

Mycket av hatmobbens framfart sker i sociala medier. Men även Sveriges Radios journalister och stora papperstidningar har sällat sig till mobben. Observera återigen att jag inte syftar på saklig kritik – sådan välkomnar jag – utan på lynchmentalitet och härskarteknik.

Många av de som lagt sitt oresonliga hat i dagen mot Ström är också mångkulturförespråkare (jag har kontrollerat vissa namn som bl.a. Ström själv nämner, samt tittat lite på Facebook-gruppen "Kränkta vita män"). Ofta har just dessa personer inte utbrutit med sitt oresonliga hat mot SD eller andra systemkritiker, trots att det är mycket troligt att de hyser minst lika mycket hat mot SD. Varför har de inte gjort detta? Sannolikt för att de mycket väl vet att de får svar på tal. De beter sig som typiska mobbare. De ger sig på ett offer de vet de kan besegra. Där de befarar att de möter betydande motstånd, tar de sin Mats ur skolan.   

En annan feminist som debatterat mot Ström är Katerina Janouch. Nu när Ström deklarerat att han lämnar debatten om jämställdhet p.g.a. avancerat hat och förtal så skriver Janouch på SVT-Debatt att "hon lyfter på hatten för att Per Ström äntligen lämnat genusdebatten". Detta säger rätt mycket av dagens debattklimat. Nu lyfter man på hatten när någon debattör som inte delar de egna åsikterna kastar in handduken p.g.a. allt hat och förtal man utsatts för. Hela vår samhällsdebatt tenderar att bli någon slags Robinson-såpa där man skall mobba ut de med fel åsikter. Det kan nämnas att jag ett tag följde Janouch på twitter, men avföljde henne då hon lät aggressiv t.o.m. när hon twittrade om sex.  

Vi ser också med all önskvärd tydlighet att näthatet (mediehatet t.o.m.) kommer lika mycket från vänstern och från feminismen. Detta nämns som sagt mycket sällan i de artiklar som gärna vill framstå som seriösa och tar upp problemet med näthat.  

Till sist så måste det med skärpa påpekas att en saklig och hövlig ton i debatten gör att argumentet får mångdubbel tyngd. De med en agenda om mångkultur och en oansvarig immigrationspolitik vill sannolikt att systemkritiker skall gå över gränsen, så ofta som möjligt. Det tjänar deras sak. En saklig och verserad ton gör att hela debatten blir så mycket mer obekväm för de som har något att dölja. Ofta förlorar den person som tappar besinningen och kontrollen i en debatt. Dessutom är det inte motdebattören man skall vinna över eller besegra, utan alla de som läser eller hör debatten.