I kvällens Uppdrag Granskning behandlades
hur media behandlat och behandlar integrationsfrågor. Vi fick se exempel på en
gammal välkänd teknik där Martin Aagård hade vinklat uttalande av Per Brinkemo, som arbetar med invandrare och åtminstone har arbetat i
Somalia med flyktingar. När Brinkemo hade polemiserat emot nationalistiska
kommentatorer i vissa kommentarsfält hade Aaård lyckats få det till
främlingsfientlighet genom att rycka ut citat helt ur sitt sammanhang. En
numera mycket välkänd teknik.
När Brinkemo
skrev rena fakta, som att en stor del av de nämnda 85 procent av den somaliska
befolkningen som har för eller eftergymnasial utbildning, enbart har några
veckors utbildning, fick Aagård detta till ett gravt utslag av
främlingsfientlighet. Aagård fick dessutom ett påvisande av rena fakta det till
att Brinkemo sprang Sverigedemokraternas ärenden. Man undrar om Aftonbladet och
Aagård vill lagstifta bort SD och fängsla alla verkliga sympatisörer.
Aftonbladet, med dess medarbetare som Aagård och Linderborg är en tidning som
ter sig alltmer extrem och fundamentalistisk.
Kvällens program innehöll också ett
intressant avsnitt om Amun Abdullahi, som prövade sina vingar i Sverige som
journalist. I princip (fritt översatt) sade hon att mycket av journalistiken
handlar om att inte ge SD röster. På sin arbetsplats hade hon t.o.m. fräckheten
att vilja intervjua Åkesson, men fick självklart nej av sina chefer. Hur skulle
det se ut?
Man kan också undra om inte alla mångkulturalister
vänder sig emot invandrare hårdare än mot SD medlemmar om de avslöjar för
mycket med baksidorna av det mångkulturella samhället. Abdullahi råkade ganska
illa ut enligt Uppdrag Granskning. Detta enbart för att hon konstaterade det
som SÄPO redan konstaterat, att ungdomar värvas till Al-Shabab (och kanske för
att hon ville intervjua Åkesson). Man undrar hur mycket äkta känslor
mångkulturalisterna verkligen har för de människor som väljer att immigrera
hit, när varma känslor så snabbt och på så tveksamma grunder byts i
iskyla.
Journalisten på P1 Randi
Mossige-Norheim intervjuades också. Hon gjorde ett program som gick ut på att
alla uppgifter om att Al- Shabab värvade soldater i Sverige var falska
(indirekt att Abdullahi var en lögnare). Förutom att i princip alla fakta i
hennes program visade sig vara felaktiga, så gav hon ett mycket barnsligt och
slingrande intryck. Hur hon vunnit alla sina journalistpriser är ofattbart när
man såg kvällen program.
20 kommentarer:
Jag fäste mig särskilt vid följande, tjusiga lilla "programförklaring" av Aagård: -Om han [Brinkemo] älskar fosterlandet och jag verkligen inte tycker att jag har
något fosterland, jag älskar inget fosterland över huvud taget.
Nu vet vi var vi har den mannen, om vi inte visste det förut
På tiden som sagt. Faktum är att jag tror det är bra även för antirasisterna som blivit så hemmablinda på grund av ensidig journalistik att det ses som acceptabelt att Åsa Linderborg representerar aftonbladets inställning i migrationspolitiken.
Min far var politisk redaktör på Arbetet.Han vänder sig i sin grav när han ser hur sanningen behandlas av journalister i dagens Sverige.
Gårdagens UG var et piss i Atlanten.
Bu på Dig Janne Josefsson,bättre kan Du om Du hade vågat!
Vet skäms!Katinka Glahd.
"Aftonbladet, med dess medarbetare som Aagård och Linderborg är en tidning som ter sig alltmer extrem och fundamentalistisk."
----------------------
Detta kallas ju i andra sammanhang sektmentalitet.
Man driver varandra till den ena extrema ståndpunkten efter den andra. Så håller man på eftersom ingen vågar säga, stopp.
Rune
"Tänka sig att Sveriges Radio blev
så punkterat, och inte gjorde alla
bortförklaringar av den "mossige"
saken bättre, för att inte tala om
Martin Aagård och Aftonbladet, som
sjunker allt djupare i PK-dyngan."
Ungefär så går samtalen runtom i
Sverige, och i Umeå sitter Norrans
redaktör och begrundar varför alla
hånflinar bakom ryggen åt honom.
Jaaaaa! Vilken straff! Nu blir det semifinal mot Finland.
Underbar straff!
". Man undrar hur mycket äkta känslor mångkulturalisterna verkligen har för de människor som väljer att immigrera hit, när varma känslor så snabbt och på så tveksamma grunder byts i iskyla."
Det handlar inte om kärlek utan en önskan att skapa anarki & kaos, någon annan förklaring har inte jag hittat.
Dessa människor tycks ju befinna sig på yttersta vänsterkanten.
Jag har också undrat hur de kan vinna alla dessa fina journalistpriser..men det beror väl på vilka som
nominerar dem?
//Kajsa
Jag har ju ett visst intresse av andra världskriget och har blivit speciellt intresserad av förintelsen. Hur den uppstod och vad som egentligen hände när och så vidare, jag har även läst en del av historierevisionister.
En del människor brukar upprört fråga sig "hur kunde det ske?! Varför var det ingen som sa stopp?!" och så vidare. För att få svar på det behöver man inte forska bakåt i historien. I Malmö just nu så flyr judar-
http://www.dn.se/nyheter/sverige/malmos-judiska-liv-tynar-bort
Ja, "hur kunde det ske?", jag antar att folk sket idet liksom dom gör idag. Ibland är det inte så svåra förklaringar.
För att våld i större omfattning ska kunna inträffa mot en folkgrupp så krävs det direktiv från någon auktoritet. Eller egentligen behövs inget direktiv utan bara något som kan tolkas som ett medgivande. Kristallnatten utlöstes inte genom ett direktiv utan genom hårt vinklade radioprogram efter mordet på en högt uppsatt tysk. SD är det mest våldsutsatta partiet i riksdagen och även där finns ett tyst medgivande från statsministern, fröet som krävs för att utlösa våldet. Statsministern och andra auktoriteter som mer eller mindre godkänt våld mot SD tjänar på våldet så de lär nog inte ändra sif i första taget.
Läsvärd länk
Man ska inte övertolka vad statsministern sa säger en del, varför inte? Man behöver inte övertolka vad som sas i tysk radio 9 november 1938 heller, kristallnatten kanske inte var uppstarten till förintelsen?
Nazister brukar tolka wanzee-konferensen på ett lika positivt sätt som när folk påstår att Ilmar Reepalu inte är antisemit. Dom brukar sedan hävda att det inte finns någon uttrycklig skriftlig order på utrotningen av judarna. Och det är faktiskt sant. Det behövdes bara diverse uttalanden i den riktningen av styret för att den tidens pk-människor i styrande ställning skulle fatta vad som staten egentligen ville. Det kan jämföras med när Erik Ullenhag säger att det är ok och dessutom lagligt att kritisera invandringspolitiken, men i verkligheten så utesluts du ur facket, kan bli av med jobbet och råkar ut för andra obehagligheter. Detta utan att det finns något sånt direktiv från regeringen.
Ska strax ge mig ut och kvällsvandra i invandringstäta Flemingsberg som numera berikats med bilbränder, utöver de 150 bilar som brändes upp i ett garage nyligen.
Sen har det nyligen sprängts en bomb i ett trapphus i samma område. Även antirasister kan läsa om det på denna länk, den gripne är rejält pixlad.
Mer om judehatet i Malmö-
http://debatt.svt.se/2013/05/18/gar-det-att-leva-som-jude-i-det-hatiska-malmo/
Undrar vad den strukturella rasismen beror på?
http://ttela.se/nyheter/trollhattan/1.2161932-vagrade-ta-kvinnlig-chef-i-hand
Min teori är att läskunniga arbetsgivare som läser denna artikel slänger alla platsansökningar med misstänkta muslimska namn för att slippa problem.
Pratade med en arbetsgivare just i dag, som sade just så. Fan vad detta land har blivit konstigt. tror vi får starta om allt från grunden.
Alex eller axel bengtsson från åsiktspolisen expo anklagade Linus Bylund för rasism, han påstod att Bylund hade sagt till en kvinna i burka "har inte du hamnat på fel sida om jordklotet?". Samtidigt skriver bengtsson att kvinnan utövar religion (på offentlig plats, en kassakö) och att det därmed är klarlagt att Bylund inte syftar på Australien när han säger "fel sida om jordklotet". Enligt bengtsson så ska man alltså kunna utöva religion på offentlig plats och samtidigt kunna kräva att inte bli ifrågasatt på något sätt (så är det faktiskt inte enligt lag). Jehovas vittnen blir ofta ifrågasatta när de står och delar ut sin tidning, men då handlar det om kristendomen (aka vita religionen). Amishfolket i USA brukar få höra att de ska ställa fram klockan ett par hundra år, men även dom har sin grund i kristendomen så det får inte så stor uppmärksamhet.
Kvinnan i kön kände sig tydligen inte kränkt förresten.
Lyssnade på ekots (P1) intervju med Jimmie Åkesson. Aborter drogs upp och intervjuaren var positiv till att Sverige skulle vara med och påverka andra länder att ha liknande regler som i Sverige.
Det sägs ju att det handlar om kvinnans rätt att bestämma över sin kropp. Jag måste säga att vissa morgnar när väckarklockan ringer så upplever inte jag det som att jag själv bestämmer över min kropp precis. Samtidigt så kan jag göra vissa kopplingar till ett vuxet ansvar som gör att jag inte upplever det som att jag helt tappat bestämmanderätten över min kropp. Att bestämma sig för abort eller inte är ett vuxet ansvarsbeslut. Den som ska ta ett sånt beslut ska inte belastas ytterligare med tvivel och misstänliggöranden från samhällets sida utan kvinnan ska åtminstone känna att beslutet är någorlunda rätt medicinskt om hon nu väljer abort. Därför är det riktigt att staten pekar på 12:e veckan som gräns vilket är en moraliskt mer riktig gräns än vad vi har nu. Trots det så kommer det nog i väldigt få fall att kännas som glasklart moraliskt viktigt för kvinnan, därför är det viktigt att minska antalet aborter mot de skyhöga siffror vi har för tillfället.
Hon som intervjuade Åkesson hade förståss en helt annan åsikt. Helst skulle väl hon vilja ha aborter ännu senare än idag och helst avliva fostret på ett altare i riksdagen som ett människoffer för att bekräfta sin politiska korrekthet (och visa hur god man är med samma människosyn som sjuklövern).
Sanna Rayman SvD. http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/det-postmoderna-tillstandet-i-journalistiken_8186648.svd
"”Journalistiken som jag drömde om existerar inte i Sverige. Jobbet som journalist är dött för mig.”
Det är lätt att tolka journalisten Amun Abdullahis ord i Uppdrag granskning (UG) som en personlig besvikelse över att ha blivit desavouerad av kolleger. Hennes avslöjande om radikalisering i Rinkeby avfärdades som överdrift och rykten i P1:s Konflikt, trots att hon hade rätt. Konsekvensen blev att hon hotades och fick lämna Rinkeby. Det är sorgligt nog, men vi bör alla sörja. Den journalistik som hon talar om, den som inte existerar i Sverige, den går vi alla miste om."
"I Jean-François Lyotards Det postmoderna tillståndet (1979) proklameras de stora berättelsernas slut. Mångfald och diskurser är det nya. Sanningen enligt en postmodern uttolkning finns varken i bestämd form eller singular. I stället talas det om partiella, subjektiva och individuella sanningar. Veckans UG skildrade detta. En journalistkultur präglad av ett postmodernt tankegods. Det är svårt att inte ägna Lyotard en tanke när man ser intervjuerna med de journalister som förenas av att de på olika sätt har förvanskat, felciterat och misskrediterat folk. Hur svarar man, när man ställs till svars för att ha gjort sådant? Jo, man svarar postmodernt."
"När Sveriges Radio-reportern Randi Mossige-Norheim får kritiska frågor om sitt reportage i Konflikt introducerar hon idén att inslaget inte hade några speciella ”sanningsanspråk”. ”Vi säger inte att något är fel eller rätt”, förklarar hon. Detta trots att reportaget sköt Amun Abdullahis avslöjande i sank genom felaktiga eller haltande bevis samt en imponerande förmåga att bortse ifrån fakta som inte passade tesen."
"Helena Olsson, dåvarande programchef på SR, säger att reportaget – bristerna till trots – var viktigt eftersom den ”journalistiska ansatsen” var att ”nyansera och problematisera” en ”förhärskande bild” av att radikalisering och rekryteringar till den somaliska islamistmilisen al-Shabaab förekom i Rinkeby. Att den förhärskande bilden var korrekt verkar inte bekymra någon av de inblandade.
”Vi har inte sagt att det inte händer. Vi lade till litegrann”, värjer sig Mossige-Norheim.
”Vet du? Jag hade förlorat tron till journalistiken ännu mer om vi inte publicerade bilder som utmanar tidigare etablerade sanningar”, säger Olsson.
Dygden här är alltså att utmana sanningar med, eh, mindre sanna ”sanningar”? Varför då?"
"”Man ska ju tala sanning och förstå siffror rätt, säger integrationsarbetaren och före detta journalisten Per Brinkemo.
Det låter rart naivt. Han vet visst inte att sanningar är partiella, subjektiva och individuella. En gång skällde han ut skribenter på sajten Avpixlat. På grund av detta har han framställts som fosterlandsälskande Avpixlatskribent i Aftonbladet. Martin Aagård, som beskrev Brinkemo på detta vis, tycker inte att han har gjort fel. Dessutom, säger Aagård till UG, har Brinkemo haft ”alla chanser i världen att förklara att han inte sympatiserar med Sverigedemokraterna”. Att behovet av denna försäkran är heltigenom skapad av Aagårds förvanskande skriverier slår honom inte.
Häromdagen problematise rade Martin Aagårds chef Åsa Linderborg Uppdrag granskning. Trots att programmet handlade mycket om somalier så fick de ”aldrig komma till tals”, skrev hon. Därmed ignoreras huvudpersonen Amun Abdullahi, dj:n Kadafi Hussein samt Jama Osman Ismail, ordförande i Somalilands förening i Malmö.
Man skulle kunna säga att Linderborg utmanar sanningen. Allt är som vanligt."
Skicka en kommentar