LO:s uppgift är att tillvarata sina medlemmars intressen - Cwejman

Adam Cwejman publicerar sig i SvD och kritiserar LO:s senaste utspel om en behovsprövad arbetskraftsinvandring. Det han kritiserar är den typ av arbetskraftsinvandring vi hade från 1968 till 2006, då den var behovsstyrd. Det Cwejman verkar vara orolig för är att Socialdemokraterna skall nappa på LO:s förslag och därför nämner han SD frekvent i samband med LO:s förslag. Det blir en sorts ”guilt by association” i förskott om man så vill. Man får intrycket att Cwejman redan i förväg vill skrämma socialdemokraterna redan från att snegla på LO:s förslag. Så här skriver Cwejman i sin artikel.

Läser man rapporten blir det däremot tydligt att det man vill åstadkomma är minskad konkurrens för LO-anslutna i Sverige.

Ja, nu är Cwejman väldigt ung och kanske inte har hela fackföreningshistorien riktigt klar för sig. Men det är en fackförenings uppgift att värna sina medlemmars intressen, något de ibland glömt bort dessutom. Fackföreningsrörelsen vill normalt ha en hög lönenivå, det är deras uppgift. Andra aktörer vill ha en lägre lönenivå för att bevaka konkurrenskraften i landet, men det är i första hand inte fackföreningens uppgift. Inte ens facket vill ha en så hög lönenivå så att en massa arbeten slås ut självklart. Men att en fackförening välkomnar att arbetskraftsinvandrare konkurrerar ut dess medlemmar med betydligt lägre löner går knappast att föreställa sig i en normal värld. Det skulle ju vara lika vansinnigt som att svenska bönder skulle välkomna superbillig mjölk och vete från Frankrike.

Adam Cwejman

Cwejman pekar på att det förekommit missbruk av det generösa nuvarande svenska systemet. Han förordar naturligtvis att detta åtgärdas lagstiftningsvägen. Det är dock inte hela sanningen. Även undertecknad kunde redan vid reformens införande 2006 misstänka att systemet innehöll en hel del luckor som skulle komma att utnyttjas och missbrukas. Det kan då helt enkelt inte vara en nyhet med allt detta missbruk av systemet för alla de experter som sitter på regeringskansliet. Om rena amatörer kunde förutse missbruket måste helt enkelt experter, eller de som åtminstone skall gälla för att vara experter, kunnat förutse det omfattande missbruket som nu uppdagats. Det är helt enkelt obegripligt att missbrukat av de nya lagarna för arbetskraftsinvandring inte kunde förutses redan vid dess införande. Vidare i Cwejmans artikel.

Ett skäl som de, likt SD, inte anser håller. Men man behöver inte stödja reformen av arbetskraftsinvandringen av oro för svensk demografi, det räcker att man vill att svenska företag ska kunna söka arbetskraft utomlands och att denna arbetskraft ska ha en rimlig chans att göra rätt för sig i Sverige.

Om nu de framförda farhågorna om demografin inte stämmer (i alla fall inte att de går att avhjälpa genom immigration), så lär det inte spela någon roll om SD påtalar att de inte stämmer. Verkligheten förändras inte genom vad SD tar för ställning. Frågan är ju inte vad SD säger om demografi-problemet, utan om det är sant eller falskt. Vi kan konstatera att problemen skulle komma när förtiotals-generationen gick i pension. Nu har de huvudsakligen gått i pension och vi har över 400 000 arbetslösa T.o.m. upploppen i Husby har förklarats med ungdomsarbetslöshet. Cwejmans ivrighet att föra in SD i diskussionen blir nästan penibel.  

Exakt varför skall företag få söka arbetskraft utomlands om samma arbetskraft finns inom landets gränser? För företagen finns bara en orsak, att få ned arbetskraftskostnaden, alltså att ge de som immigrerar hit betydligt lägre löner än den inhemska arbetskraften. Det kan på kort sikt ge en ”win-win” situation för företagen och de som anställs. Men övriga samhället får ta problemen och de negativa konsekvenserna. Kvar i samhället går då arbetslösa som skall ha bidrag och som kanske hamnar i utanförskap. Många människor lider rent mentalt av arbetslösheten och känner sig icke behövda. Skattebetalarna får stå för arbetslöshetsbidragen och försörjningsstödet. För samhället, är det som ekonomen Tullberg visat, en dubbel vinst för samhället om en arbetslös inom landets gränser tar ett arbete än om en plats tillsätts med någon som kommer utifrån. Detta för att samhället inte behöver betala ut bidrag för den som inom landets gränser som erhåller ett arbete. Även företagen drabbas så småningom av en felaktig politik, men som det så ofta visat sig så saknar dagens kvartalskapitalism den långsiktighet som krävs för att räkna in detta i sina kalkyler.