Sverige står ensamt och isolerat

Inte nog med att Sverige ser ut att få det tufft med att ta sig till VM i Brasilien, vi står också alltmer ensamt och isolerat rent politiskt. Det illustreras mycket bra av den artikel som Ehsan Fadakar publicerade både i Aftonbladet och i åtminstone en norsk tidning. Det intressanta är inte vad Fadakar tycker. Det finns en massa människor som tycker en massa saker om snart sagt jordens alla länder. Det intressanta är att en krönikör på Aftonbladet får igenom sin text, som då går till allmän publicering. För trettio år sedan skulle absolut ingen chefredaktör ens i sina vildaste mardrömmar drömma om att publicera den text Aftonbladet nu tyckte var helt ok. Vi har alltså sett en avgörande politisk förändring i vårt land. En förändring där det är helt ok att döma ut ett helt grannland med ord som ”genomruttet”, ”skit”, ”extremhöger”, ”fan inte bättre än någon annan” och ”bortskämda ungdomen som inte vill jobba”. Intressant är också att media plötsligt valde bort den ”twitterstorm” som utbröt efter artikelns publicering. Ibland tar t.ex. SVT upp vissa väl utvalda ”twitterstormar” - nu var det dödstyst.

Andra exempel på när vi dömt ut våra grannländer är när Lena Sundström och en stor del av vår kulturella och mediala elit dömde ut Danmark då Dansk Folkeparti (DF) fick sitt genombrott i Dansk politik. Det som verkade smärta mest var att övriga partier samarbetade med DF. En journalist skrev t.o.m. i en krönika att vi borde spränga Öresundsbron, efter att DF kom in i regeringen. Jag har dock misslyckats med att googla upp artikeln. En del artiklar tas också bort av outgrundlig orsak efter en ganska kort tidsperiod.

Finland har också fått sina väl valda drapor efter att de finska riksdagspartierna samarbetat med och betraktat Sannfinländarna som vilket parti som helst, dessutom med orden ”här har vi demokrati”. Island har klarat sig från att göras ned i svensk media, främst beroende på bristande rapportering. En kvinnlig bekant med isländska rötter pekade dock ut ett exempel när isländska polisen gjort en husrannsakan p.g.a. att de misstänkte att en utlänning inte hade alla papper i ordning. Det skulle vara Sverige det! En mediestorm av oanade proportioner skulle bryta ut där artiklarna om REVA-projektet skulle förblekna. 

Den svenska medie- och kulturelitens har klagat på nästan samtliga av våra nordiska grannländer, samt ett antal europeiska länder. Det har skett med oerhört grova tillmälen från en självförhärligande position. Samtidigt som man berömmer sig för ”tolerans” och ”öppenhet” accepterar man inte ens hur grannfolken röstar och vilka man i dessa länder samarbetar med. Våra eliter och politiker möter ingen förståelse från sina broderpartier varken i Finland, Danmark eller Norge. Det är det svenska politiska klimatet som sticker ut, det är vi som är gökungen, det är vi som har ett extremt politiskt klimat.      

Med den extrema utvecklingen i vårt land där det vi vanligtvis kallar ”den politiska korrektheten” har fått dominera det politiska klimatet har vår media spelat en avgörande roll. Många politiker från valfria riksdagspartier vill förändra svensk immigrationspolitik. Dock vågar ingen sticka ut hakan eftersom den mediala vargflocken noga håller vakt, med dräglande käkar färdiga att kasta sig över bytet. Det svenska mediala klimatet är också extremt.

I svensk media är det fullkomligt självklart att diskutera Sverigedemokraterna utan att de får en chans att försvara sig. Detta är inte en ordning som inte ses i enlighet med goda journalistiska princip i våra grannländer. Senast i Skavlan fick programledaren säga ifrån ett antal gånger till de svenska deltagarna (Guillou och Luuk) att varken Stoltenberg eller Sverigedemokraterna är här och att de därför inte kan försvara sig. Detta är ett symtom på att gamla hederliga grundläggande journalistiska principer inte gäller i vårt land längre, i alla fall inte om man själv är ”god” och den man angriper är ”ond”.

Det var förfärligt att se debatten på Publicistklubben i november där journalistiska principer diskuterades. SVT:s Anna Hedenmo fick ensam stå och försvara grundläggande journalistiska principer som borde vara självklara inslag på alla journalistutbildningar världen över. Diskussionen gällde principer som opartiskhet och konsekvensneutralitet. Dessutom diskuterades medias roll där Hedenmo upprepade gånger fick påpeka att medias roll, speciellt Public Service, är att spegla och rapportera vad som sker i samhället, inte att driva opinion. Att Hedenmo i princip själv fick försvara detta är en mycket skrämmande utveckling i vårt land. Sverige står ensamt och isolerad inte bara politiskt, utan också medialt.