Man tävlade om att krama om det fulaste huset

Dan Solomon studerade arkitektur på 70-talet lär ha sagt att "man tävlade om att krama om det fulaste huset för att tala om vilken stor estet man var, man ville skilja sig från den folkliga smaken". Att denna tradition slagit rot även i Europa och Sverige vet vi tyvärr alltför väl. Som en understrykning av Solomons bittra erfarenhet så var arkitekthögskolan i Stockholm utnämnd till Stockholms fulaste byggnad. En brand har härjat denna högskola så framtiden är väl oviss om den kan användas i framtiden, i alla fall enligt de senaste artiklarna i vår dagspress. Typiskt nog så tog medias intresse slut mycket tvärt för branden och Stockholms fulaste byggnad, så hur utvecklingen ser ut för byggnaden efter branden är höljt i dunkel. Vi är rätt många som hoppas på en rivning av arkitekthögskolan i Stockholm. 


Ett annat mycket talande exempel är Waterfront building i huvudstaden. En fulare och mer frånstötande byggnad går knappast att finna i vårt land. Byggnaden är den första mig veterligen som inte har ett svensk namn dessutom. Vi antar att alla avantgardistiska arkitektelever marscherar i täta led för att hängivet omfamna Waterfront. Att vanligt folk avskyr byggnaden och att normala stockholmare mest liknar byggnaden vid en elakartad cancersvulst i huvudstaden får bara de avantgardistiska att omfamna den ännu mer. 

Timbro hade ett högintressant seminarium där frågor om vilka herrar arkitekterna skall tjäna. Seminariet gick under namnet "Fulaste huset vinner - varför får vi inga stadsmiljöer där vi trivs?" Två av deltagarna representerade två olika sidor av arkitektonisk ideologi. Alexander Wolodarski har inställningen att arkitekter skall bygga samhällen och hus människor trivs i. Det skall byggas utifrån människor behov och arkitekterna skall inte arbeta utifrån att de skall bekräfta eller "förverkliga" sig själva. Peter Ullstad representerade avantgardistiska arkitekter som helst vill skapa monument över sig själva. Att ingen tycker att deras byggnader är vackra eller att ingen vill bo i deras planerade samhällen verkar dessa arkitekter mest ta som komplimanger. Ullstad propagerar för samhällen där "dissonans" är dominerande. Ullstad tror att människor behöver arkitektur som domineras av detta begrepp. Ullstad vill att det skall "hända saker", man skall kunna "snubbla över en uteliggare" eller hitta "den lilla gulliga stigen i skogen".



Fulaste huset vinner - varför får vi inga stadsmiljöer där vi trivs? from Timbro on Vimeo.



Betecknande nog så blev Wolodarski och Ullstad märkbart irriterade på varandra under seminariet. Det är bra. Ett seminarium där deltagarna inte blir irriterade på varandra är ett samförståndsseminarium där åsikter inte bryts mot varandra, och därmed ganska meningslöst. I striden mellan Wolodarski och Ullstad så håller jag precis alla slantar på Wolodarski. Tyvärr har arkitekterna och arkitektvetenskapen någonstans på vägen tappat begrepp som Utilitas (funktion), Firmitas (konstruktion) och framförallt Venustas (skönhet). Arkitekterna har någonstans på vägen börjat tjäna sitt eget bekräftelsebehov i stället för att tjäna de människor som skall bo i deras byggnader eller vistas i deras miljöer.    


Länk Timbro Fulaste ...


Länk video


Länk Wiki Nordisk klassicism