Den centrala zonen

I en artikel i SvD så skriver journalisten Göran Eriksson hur det gick till när Moderaterna gick från att vara ett förlorarparti med Lundgren i spetsen till det vinnande parti man är nu med Reinfeldt i spetsen. Det hela gick tydligen ut på att erövra den "centrala zonen", samtidigt som man behåller de politiska målen så överger man dogmatismen för pragmatism, detta för att erövra denna zon. Alltså, man kompromissar och slipar på den egna politiken för att kunna vinna delar av den "centrala zonen" över på sin sida.

Vad är då den centrala zonen? Enligt SvD så är detta definitionen,

– Den centrala zonen är helt enkelt en metafor för samhällets eliter. Zonen styr samhällets värderingar och finns där ”makten, rikedomen, kunskapen, kulturen och andligheten finns.

Detta motsäger verkligen inte det Isaksson skrev i "Den politiska adeln", det är bara det att den styrande nomenklaturan, som alla förstår, inte enbart finns i de politiska kretsarna, även om det var dessa Isaksson behandlade i sin bok.

En viktig komponent i denna "zon" är naturligtvis massmedierna och de journalister som alla gått i samma "skola", de väljer naturligtvis att framföra det som för dagens anses som riktigt och de värderingar som omfattas av denna "zon". Vi kan mycket lätt identifiera de delar av "zonen" som representerar kulturen och andligheten. Den främsta företrädaren av den andliga delen av zonen var ju avgående KG Hammar samt Caroline Krook.

Makten kan delas upp i den politiska makten, som ju representeras av riksdagspartierna, samt den ekonomiska makten, d.v.s. näringslivet och de mycket rika människor som finns i vårt land. Många av dessa rika människor bor t.ex. i Danderyd, valkrets 15 (Djursholm) som jag tidigare skrivit om, där röstade 3 personer på partier utanför riksdagen. Vi ser att ett mönster börjar framträda i relief.

SvD skriver "zonen styr samhällets värderingar", ja den gör ju det, bl.a. med det effektiva verktyget politisk korrekthet. Vi som inte är riktigt tillfreds med att denna "zon" styr samhällets värderingar, måste söka oss utanför den klubb av partier som de nuvarande riksdagspartierna representerar. Det är heller ingen vågad analys att påstå det faktum att reaktionerna när politiska krafter utanför denna zon sticker upp blir oerhört starka, orsaken till detta är sannolikt flera, men en orsak är utan tvekan att denna zon nog anser sig ha option på all åsiktsbildning i landet. Det handlar alltså inte bara om att representanter för nomenklaturan tror t.ex. att invandringskritiker är rasister, utan de känner sig kränkta för att krafter utanför denna exklusiva zon tar sig ton och lägger beslag på en liten bit av den kaka som de anser vara deras egen, helt och hållet.

De systemkritiker som såg Alliansen som en frälsare får tänka om, problemet är större än så med att denna exklusiva zon styr, Alliansen har till en del lagt beslag på zonen och ändrat den politiska sammansättningen en smula, men systemet i stort består. Vi kan ta exemplet med utnämningspolitiken. Innan valet var Alliansen mycket kritisk till denna och lovade att radikalt förändra denna, fram till nu finns det absolut inget som tyder på en ändring i denna politik, det är bara det att nu är det Alliansens gunstlingar som får reträttposterna. Vi får se om det blir någon ändring på denna politik längre fram, själv tvivlar jag starkt på det.