Isaksson skriver i sin bok hur dagens politiker enbart fokuserar på att bibehålla makten, eller att komma till makten och de eftersträvade positionerna, inte att kämpa för en ideologi eller att representera de väljare man blivit vald av. I dag när politiken blivit ett yrke för många så står det också mer på spel för dessa, förr hade många politiker ett annat yrke än den rena politiken, nu står jobbet på spel vid nästa val, inte bara politikernas jobb utan hela den stab av medarbetare som finns runt denna politiker, inkomster och framtida pensioner står på spel, framtida möjligheter till landshövdingsposter eller ambassadjobb ligger i potten. Partierna använder sig av diverse knep såsom triangulering, d.v.s. att försöka överta motståndarens paradfrågor, för att erövra makten, partistrateger analyserar alla de mätningar som görs med täta mellanrum. En del forskare har börjat prata om att vi fått en s.k. SIFOkratur, partierna och dess strateger styrs av de SIFO-mätningar som görs efter att partiet gjort sina utspel.
Demokratin har för dagens yrkespolitiker blivit mer ett medel än ett mål i sig, i riksdagen talar politiker slentrianmässigt om demokratin, den får aldrig tas för given och måste alltid erövras på nytt brukar de flesta tal om demokratin innehålla. Detta är precis vad dagens politiker visade sig vara oförmögna att göra under den kris som publiceringen av de s.k. Muhammedkarikatyrerna skapade. Isaksson är mycket kritisk till hur europeiska politiker hanterade den muslimska värdens vrede över denna publicering, han menar också att det politikerna faktiskt gjorde var att INTE stå upp för tryckfriheten och demokratin. Isaksson skriver på sidan 56 i sin bok,
– När EU:s utrikesministrar i ett gemensamt uttalande förklarade att de både erkände beklagade "att dessa karikatyrer ansågs utmanande och upprörande" tog de indirekt avstånd från demokratins fundamentala rätt till yttrandefrihet, särskilt som de också manade till självcensur med sitt tal om att rätten skulle utövas "i en anda av respekt för religiösa och andra trosuppfattningar och övertygelser". I stället kunde de ha påpekat att återhållsamhet i uttryckssätten kan vara en personlig dygd, men att yttrandefriheten i sig är en grundlagsfäst rättighet, utan andra inskränkningar än de som stadgas i varje EU-lands lagar.
Som de flesta förstår så innebär yttrandefrihet i en demokrati att många grupper blir kränkta någon gång i något avseende, en yttrandefrihet som skulle undvika att kränka olika intressegrupper eller människor är en omöjlighet och inte ens eftersträvansvärt, vi yttrar oss för att kritisera, uttrycka vrede och påtala det vi tycker är fel, när kritiken är riktig så brukar det oftast innebära att målet för kritiken blir extra mycket kränkt.
Att göra som de Europeiska statsmakterna gjorde under krisen med Muhammedkarikatyrerna, backa och börja tumma på yttrandefriheten är tvärt emot det som yrkespolitiker brukar tala om vid varje högtidligt tillfälle, de erövrade verkligen inte demokratin på nytt när de för en gångs skull hade chansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar