En ledare på DN har rubriken "Sluta jamsa med" rubriken verkar oavslutat och det som redaktionen menar är att medierna skall sluta jamsa med SD. Redaktionen skriver att våra svenska medier har övertagit och accepterat den verklighetsbeskrivning som SD målat upp samt att många samhällsdebattörer också accepterat påståendet att medierna mörkat en problematisk verklighetsbeskrivning. Så här skriver redaktionen när den försöker motbevisa att svenska medier skulle mörka problem och skönmåla verkligheten.
Men var, kan man undra, finns alla dessa reportage som beskriver livet i exempelvis Rosengård i rosenrött? Var finns artiklarna om hur tonåringarna i Rinkeby av pur tacksamhet över det nya välfärdslandet vinkar med flaggor när polisen kommer? Var finns teveprogrammen om hur analfabeter från Kurdistan och somaliska kvinnor i sin länge otillfredsställda studiehunger metodiskt och målmedvetet arbetar sig fram mot Karolinska institutet, Juridicum och Handelshögskolan?
Att beskriva livet i Rosengård som rosenrött skulle vara direkt kontraproduktivt då ingen skulle tro på uppgifterna. Däremot tjatas det hela tiden om att detta är trista undantag från det annars så välfungerande mångkulturella samhället. Budskapet att Sverige tjänar på massinvandringen och att det mångkulturella samhället är berikande har det skrivits om hela tiden, i artikel efter artikel. Dessutom så har det förekommit upplopp och bränder det inte skrivits en rad om, trots att en bedömning av det rena nyhetsvärdet givit för handen att det absolut borde ha varit en nyhet.
Det har faktiskt inte stått särskilt mycket alls om de problem nationen Sverige har i samband med immigration av extremt lågutbildade människor. Det mesta om detta problem har vi kunnat läsa på fria internetsidor. Jag kan på rak arm knappast komma ihåg en enda artikel från de etablerade medierna som beskriver de problem denna immigration för med sig, både för vår nation och för de som immigrerat hit. En stor del av den nyhetsrapportering som skildrat problemen med vår massimmigration har vi internetrevolutionen att tacka för, det är inget redaktionen för DN skall ta åt sig äran för. Vidare argumenterar redaktionen så här.
Människor längst ned i samhällshierarkin är och har alltid varit – även långt innan Sverige hade någon egentlig invandring – överrepresenterade i exempelvis brottslighet och andra sociala svårigheter. En hjärnkirurg från Indien är sannolikt inte det minsta mer brottslig än en hjärnkirurg från Jönköping.
Självklart har socialt utsatta grupper alltid haft en annan problembild än de socialgrupper som befolkar våra mer burgna områden, men vad har det med en misslyckad immigrationspolitik att göra? Dels framställs våra immigranter som högutbildade, de kör taxi fast de är läkare o.s.v. Nu plötsligt beror alla problem på att de tillhör jordens absoluta trasproletariat. Om det nu är så (vilket sannolikt stämmer) att en del av problemen beror på att stora delar av de som immigrerar hit hamnar längst ned på samhällstegen, så är det ett problem som också kan tecknas på den misslyckade immigrationens konto.
En hel del av de problem vi kan se i dag beror på just den oansvariga massinvandringen och den bakomliggande visionen om ett mångkulturellt samhälle. Människor med en helt annan kultur bor tillsammans i betongförorter där utanförskapet blir monumentalt, från vår synpunkt. Från immigranternas synpunkt kanske det är det övriga samhället som lever i utanförskap i sitt eget land. Människorna i dessa etniskt uppdelade enklaver kapar banden till sin egen kultur, sin historia och den naturliga samhällsfunktion de hade. Det är just detta som är så förödande för både människorna i dessa enklaver samt för samhället i övrigt. Stalin har blivit hårt kritiserad när han flyttade hela folkgrupper inom sitt land, men nuvarande politik är faktiskt inte mycket bättre. Vidare skriver redaktionen så här.
Men att ingen av de etablerade partierna har hittat Lösningen, med stort L, betyder inte att Sverigedemokraterna har det.
Jo faktiskt, lösningen med stort L stavas "en ansvarsfull immigrationspolitik". Till slut tar vi med detta uttalande av redaktionen.
Att hjälpa på plats, som är Sverigedemokraternas eufemism för att hålla icke-svenskar borta från Sverige, kan möjligen i vissa fall vara en idé. Men för den som står mitt i ett brinnande hus eller ett brinnande land är det inget alternativ. Det är bara att titta på de folkmord som har ägt rum.
Det kan aldrig vara en lösning att flytta hela folkgrupper om ett land hamnar i kris. Olika intressegrupper, religiösa grupper och etniska grupper kommer alltid att hamna i mer eller mindre allvarliga konflikter, det verkar ligga inbyggt i den mänskliga naturen. Att starta en flyttkarusell så fort det hettar till löser inga problem, det snarare cementerar problemen då andra lösningar än just att emigrera hamnar i bakgrunden.
Tar vi Irak som exempel så blir situationen där sakta bättre och bättre, detta oavsett den emigration som skett därifrån. Det är i själva verket svårt att se om ens antalet dödsoffer för oroligheterna påverkats av emigrationen från landet. När sedan de som flytt hit och fått asyl redan efter en kort tid åker tillbaka till sitt hemland på semester så förlorar vår asylpolitik all trovärdighet.
När det gäller rena folkmord, som det i Rwanda 1994 så visade det sig att folkomflyttningar och emigration till väst var ett fullständigt värdelöst instrument för att rädda liv. De som han fly gjorde det till grannländerna. När väl västvärlden hade en chans att rädda massvis med människoliv undan ett fullskaligt folkmord, så tog vi inte chansen. Västvärlden med FN i spetsen hade möjligen kunnat stoppa eller i alla fall mildrat folkmordet med massiva militära insatser. I stället så koncentrerade sig FN och västländerna på att evakuera de västerlänningar som befann sig i området. Agerandet av västvärlden under det vidriga folkmord som skedde i Rwanda indikerar att Sveriges och övriga västländers folkomflyttningspolitik överhuvudtaget inte handlar om att rädda människoliv.
Länk DN
4 kommentarer:
Just det!
Blogo,
Tänk om det gick att läsa så välskrivna inlägg i DN!
Nu plötsligt beror alla problem på att de tillhör jordens absoluta trasproletariat. Om det nu är så (vilket sannolikt stämmer) att en del av problemen beror på att stora delar av de som immigrerar hit hamnar längst ned på samhällstegen, så är det ett problem som också kan tecknas på den misslyckade immigrationens konto.
Jag bor själv i ett invandrartätt område och jag har lite svårt att instämma i din beskrivning om att invandrare generellt skulle tillhöra något trasproletariat.
Tvärtom så verkar väldigt många invandrare i det område jag bor klara sig väldigt bra.
De kommer i dyra och fina bilar och är för det mesta finklädda både vardag som helg, ingen verkar ha något arbete eller behöva bekymra sig om livets nödtorft. Man kan inte precis påstå att det går någon nöd på dom. Var dom får alla pengarna ifrån har jag undrat många ggr.
Med den levnadsstandarden dom upprätthåller så skulle det behövas en inkomst på ca 35-40000 kr i månaden för att täcka utgifterna. Det tycks i varje fall inte vara något större problem för det här sk trasproletariatet.
Finns absolut en sådan grupp, har lagt märke till det själv. De bygger stora fina villor i irakisk arkitektur som de tydligen får bygglov för, medan andra inte ens får välja färg på tegelpannorna själva. Mycket märkligt.
Uppfattat att dessa burgna människor kommer från Irak med den stora flyktingvåg som kom därifrån för några år sedan. har också hört ryktesvägen att en del av dessa fortfarande är skrivna i Irak, detta är ett rykte bara som jag inte kan verifiera.
Skicka en kommentar