Reinfeldts fasad rämnar

Statsminister Fredrik Reinfeldt är känd för sin statsmannamässighet och värdigt, lugna uppträdande. Låt vara att några av oss misstänkt att detta beteende är noga intränat under lång tid. Det är nämligen Reinfeldts styrka, att utarbeta en strategi och sedan hålla sig till den konsekvent under lång tid. Ingen blir statsminister utan att ha några styrkor, detta gäller Reinfeldt också. Att utarbeta en strategi och sedan intill det absurdas gräns hålla sig till den är Reinfeldts bästa gren. 


Strategin som sådan, att de nya moderaterna helt enkelt tar över en del av socialdemokraternas sociala ansvar, samtidigt som de lanserar sin arbetslinje är heller ingen dum idé. Väldigt många arbetande människor hade 2006 tröttnat på Socialdemokraternas bidragslinje. Ett parti som enbart för de marginaliserades talan kan i längden inte räkna med röster från de som inte räknar sig själva som marginaliserade, någon balans måste det vara. Det är en gåta att de socialdemokratiska partistrategerna inte såg detta själva. Följden blev att de i princip lämnade öppet mål för de nya moderaterna. 


Innan valet 2010 visade Reinfeldt upp sprickor i sin omsorgsfullt uppbyggda fasad. En förvånad publik kunde se illa dold irritation från Reinfeldts sida när SD hela tiden ökade sina opinionssiffror. När SVT frågade om Reinfeldts hållning till SD:s framgångar visade han öppet sin irritation och tappade den berömda masken. Man får nog säga att Reinfeldt gjorde bort sig i frågan om politiskt våld, då en märklig händelse inträffade i Skåne inför valet. En medlem i SD sade själv att han blev knivskuren i ansiktet. Hela det politiska Sverige tog avstånd från politiskt våld efter händelsen, från Expo till Lars Ohly. En person tog inte tydligt avstånd från politiskt våld vid detta tillfälle, en person bland alla Sveriges 9,4 miljoner invånare, nämligen statsministern Fredrik Reinfeldt. Som ett ödets ironi har Reinfeldts egen son, Erik Reinfeldt varit inblandad i bråk och våld. Vad vi vet har han åtminstone två gånger blivit misshandlad, alternativt förlorat slagsmål. Med lite god vilja kan man säga att våldet Erik var inblandad i, åtminstone hade politiska undertoner. 


Nu läser vi i DN hur en f.d. moderat riksdagsman, Anne-Marie Pålsson, skrivit en bok om sin tid i riksdagen och hur moderaternas partikultur framstod för henne. Inför omröstningen i FRA-frågan så rådde en sträng partipiska. Reinfeldt sade enligt Pålsson så här till henne och andra som funderade på att möjligen avvika från den påbjudna partilinjen.   

Vad tror ni att ni är? Ett remissorgan? Som får tycka vad ni vill? Ni är här för att genomföra regeringens politik och inget annat

Det var ord och inga visor från vår filbunkslugna statsman. Nåja, vi är väl några som anat att detta med "allas lika värde" innebär en generös immigrationspolitik för att förse servicesektorn med billig arbetskraft, snarare än att en riksdagsledamot skulle kunna inbilla sig att hon får tycka vad hon vill. Det finns fler sprickor i Reinfeldts fasad. Hans förmåga till spontana debatter är klart underlägsen förmågan att hålla väl förberedda tal. De enda debatterna vi sett Reinfeldt i, är dem mot Sahlin under valrörelsen. Det tar nästan emot att säga det, men frågan är om inte Sahlin vann de debatterna. Nu har Åkesson under landsdagarna i Göteborg utnämnt Reinfeldt till något av en huvudmotståndare. Den som tror att Reinfeldt tänker ta en debatt med Åkesson får nog tänka om, den chansen är lika stor som att Dolly Parton sover på mage. Reinfeldt har solklara brister, men han är inte så dum så att han frivilligt går upp mot en motståndare han är fullständigt chanslös mot. 

Länk DN