En visa om godhetens apostlar
Jag planerar en artikel om svensk identitetspolitik, baserad på boken "Handbok i konservatism", Stefan Olsson har ett mycket bra kapitel i detta ämne. Så länge tänkte jag bjuda på en liten visa av Odalmannen. Visan handlar om vår tids godhetens apostlar. Ofta passar det bättre att säga vissa saker i visform till toner och lite ironi. Odalmannen är enligt ryktena ingen annan än Åke Bylund, Mörbyligan. Varsågoda:
3 kommentarer:
Undrar om de toleranta ens uppfattar att det handlar om självgodhet? Jag har mailat dig om jag nu skickade till rätt adress.
Länkar en låt från Ove Thörnqvist
http://www.youtube.com/watch?v=drXDFQaok1U
30 år gammal nästan och ändå helt aktuell när det gäller texten. På grund av de tolerantas censur så tog det nästan 20 år innan jag fick höra den. Knappast troligt att den statliga propagandakanalen SVT skulle sända den.
I godhetshysterin så ingår också underdånigheten inför makten. De toleranta antirasisterna anser det som något helt naturligt när Erik Ullenhag lägger ut en sida på regeringen.se (varför inte kalla den gud.se?) och talar om för pöbeln vilka värderingar som är de rätta. Det handlar inte om att han vill föra ut sina egna värderingar utan han vill tala om för folket vilka som är de rätta värderingarna, om det är universellt sett eller instiftat av Gud själv meddelas inte och det spelar kanske ingen roll heller.
Jag tycker att antirasisterna borde använda ordet undersåtar istället för medborgare för att undvika missförstånd när de diskuterar med främlingsfientliga (fan vad långt ord, gör det något om man kortar ner detta löjliga uttryck till rasister istället?).
Ordet medborgare antyder ju en viss jämställdhet, typ att alla medborgares värderingar har samma värde enskilt och att överheten har en respekt för medborgarnas skilda värderingar. Använder man ordet undersåte däremot så är det helt i sin ordning att överhetens värderingar är de riktiga och en riktlinje för vad pöbeln/barbarerna ska hålla sig till.
Antirasisterna tjatar ju gärna om "när blir man svensk". Frågan blir lite fel för rasisterna som utgår från att alla (friska) människor har ett värderingssätt som de känner i hjärtat att är riktigt. Det handlar alltså inte om att käka sill på midsommar och så vidare. Om jag flyttade till Saudi Arabien och anpassade mig till lagar som säger att våldtäktsoffer ska bestraffas så gör inte det mig till saudi-arabier. I Saudi Aarabien är makthavarna tillräckligt kloka för att förstå att inflyttade (oftast gästarbetare) inte kan ta till sig deras värderingar men dom har hårda straff för den som vägrar att assimilera sig. För antirasisten så är idealet ett samhälle där undersåtar (inte medborgare) anpassar sig till normer och traditioner bestämda av staten. Vad personen känner i sitt hjärta är rätt och riktigt har ingen betydelse utan är något som man bara vänjer sig vid att köra över i en integrationsprocess.
För rasisten blir detta helt fel vilket ofta leder till att rasisten och antirasisten talar förbi varandra. Han tror ju på ett samhälle där medborgare vartefter växer ihop och på grund av en gemensam bakgrund får en intuitiv förståelse för vissa sätt att resonera.
Den typen av samhälle kan inte uppstå om man ständigt fyller på med för många människor som har värderingar och normer som ligger för långt ifrån värdlandets. I en mindre mängd märks det förståss inte så mycket.
Landgränserna är historiskt satta och gemensamt erkända genom FN men är inga gränser för vilka folk som har lättast att leva ihop. FN ger inga tips om vilka folk som har lättast att skapa ett gemensamt fungernade samhälle utan förutsätter att förnuftiga makthavare inser skillnaden mellan brister och möjligheter.
Skicka en kommentar