Immigrationen i siffror

Ett mycket populärt klipp (nåja alla var inte överförtjusta) från You-Tube visade hur ologisk och meningslös den västliga immigrationspolitiken är för att hjälpa fattiga människor i den mindre utvecklade delen av vår värld. Klippet hette ”Immigration by numbers”, men är nu borta från You-Tube p.g.a. upphovsrättsliga orsaker. Däremot ligger samma filmklipp uppladdat av en annan användare, nu översatt till svenska. Filmerna visade hur Roy Beck på ett pedagogiskt sätt förklarar för publiken att det helt enkelt inte går att avhjälpa fattigdom i den tredje världen genom att människor immigrerar till vår del av världen och till Sverige (fast Beck pratar om USA är det lika aktuellt här). Eftersom några människor förstår bäst genom att titta på en film, andra återigen genom att läsa en text, så har jag sammanfattat vad Roy Beck säger i filmen.

Enligt Beck tar USA emot 1 miljon lagliga immigranter per år från fattiga länder. Dessa människor som immigrerar tjänar mindre än 2 dollar om dagen, alltså är de fattiga. Tyvärr finns det enbart i Afrika 650 miljoner människor som tjänar mindre än två dollar om dagen. I Indien finns det 890 miljoner människor med samma låga inkomst. I Kina (som ändå växer så det knakar) finns ytterligare 480 miljoner människor som tjänar under två dollar om dagen. I övriga Asien finns det ytterligare 810 miljoner människor med denna låga dagsinkomst. Räknar vi så in Latinamerika så hittar vi ytterligare 105 miljoner människor som inte får ihop mer än två dollar per dag. Beck avslutar detta resonemang med att Världsbanken anser att det i världen finns mer än 3 miljarder människor som tjänar mindre än två dollar om dagen.

Enligt Beck så gör det ingen skillnad att USA tar emot en miljon immigranter per år för dessa tre miljarder mycket fattiga människor. Det är helt enkelt för få för att det skall göra någon skillnad. Dessutom påpekar Beck att det ändå inte är dessa fattiga människor som anländer till USA (och samma förhållande gäller verkligen Sverige). De människor som tjänar under två dollar om dagen är för fattiga, för sjuka eller för passiviserade för att emigrera. Det är helt andra grupper som ger sig iväg för att söka lyckan i väst. Det är ofta mexikanska immigranter som söker sig till USA, men det finns enligt världsbanken 5,6 miljarder människor som är fattigare än vad mexikanerna är i genomsnitt.

Amerikanska politiker säger att när USA tagit emot en miljon fattiga immigranter så har de gjort något mot fattigdomen i världen. De ägnar sig åt denna immigration trots att USA har egna arbetslösa, fattiga och sjuka människor (gäller Sverige också). Beck visar att även om USA skulle dubbla sin immigration till 2 miljoner per år, vilket skulle påverka och överbelasta den fysiska, naturliga och sociala infrastrukturen, så skulle det inte göra någon märkbar skillnad. Beck påpekar att det ofta är de mest energiska och bäst utbildade människorna som emigrerar till USA och väst. Det är just dessa människor som skulle ha kunnat göra en skillnad i sina hemländer. Beck påpekar att de sanna hjältarna är människorna i dessa fattiga länder som har möjlighet att emigrera, men ändå stannar kvar för att bygga upp sina respektive hemländer. Tyvärr så lockar vår immigrationspolitik just dessa lite mer välutbildade och handlingskraftiga människor att emigrera till vår del av världen.  

Beck visar mycket pedagogiskt med sina tuggumikulor att för varje miljon människor som USA tar emot, så ökar andelen fattiga i världen med 80 miljoner. Immigration är inte ett effektivt, logiskt eller ens vettigt sätt att bekämpa fattigdom. Det är i bästa fall fullständigt meningslöst och skadligt för de länder som ägnar sig åt denna typ av immigrationspolitik: I värsta fall är det kontraproduktivt t.o.m. för de fattiga länder som människor emigrerar ifrån. Beck säger till sin publik att människor måste få hjälp där de bor, 99,9 procent av de fattiga människorna i världen kommer ändå aldrig att kunna emigrera. Det enda ställe där de 99,9 procenten av de fattigaste människorna kan få hjälp, är där de bor. Låt oss hjälpa dem där.

Samma förhållande gäller självklart vårt land. Vi har skapat etniska enklaver där människorna inte lär sig svenska språket eller den informella kultur vi har i vårt land. Arbetslösheten är självklart stor i dessa områden då man måste kunna språket för att kunna sköta väldigt många arbeten i vårt land. Dessutom har vi ”fasat ut” alla lite enklare arbeten, med våra politikers goda minne, så att möjligheterna att försörja sig för våra invandrare har blivit ännu mindre. En fråga Beck inte tar upp är om dessa immigranter lever ett lyckligare liv i väst än om de skulle ha stannat kvar och levt i sina hemländer, i samklang med sina släktingar, sin kultur och sin historia. I väst och i Sverige lever många immigranter i vad som populärt kallas ”utanförskap” alltså i betongförorter byggda på sjuttiotalet, avskärmade från det övriga samhället. Rinnande vatten och centralvärme kan inte ersätta meningsfull sysselsättning i långa loppet. Sahlin klagade på att läkare med utländsk härkomst körde taxi i Sverige (vilket kanske aldrig har stämt). Den givna frågan är då om det är bättre att dessa immigranter som är läkare och ingenjörer, kör taxi i Sverige än använder sin utbildning i de fattiga länder där de är uppväxta.

Länk Den meningslösa massinvandringen