De professionella humanisterna

Pastor Stefan Swärd skriver på SvD opinion hur Sverige på senare tid stramar åt sin s.k. flyktingpolitik. Swärd vill tillsammans med Svenska Kyrkan (förmodar vi efter alla utspel SK gjort) att Sverige för en generösare flyktingpolitik. Självklart missar inte Swärd att ge Sverigedemokraterna en känga, tillsammans med övriga "högerextrema" partier ute i Europa. Swärds poäng är att med immigrationskritiska partiers ökande framgångar så påverkas även övriga partiers politik. Att detta är själva essensen i demokratin är inget kyrkans män reflekterat över. Så här skriver Swärd i sin artikel.

Flyktingpolitik handlar om att hjälpa människor i svårt utsatta situationer, som riskerar att bli dödade, torterade eller fängslade om de måste återvända till sina ursprungsländer.  

Flyktingpolitiken skall inte handla om att ge människor som allmänt har det svårt ute i världen asyl. Vi kan omöjligt ge alla människor som lever under vår levnadsnivå asyl. Det vore helt absurt eftersom det skulle bli större delen av världens befolkning. Däremot skall vi, i rättvis fördelning med övriga Europa, ge asyl åt just de människor som riskerar att bli torterade och dödade av sin egen regim. 


Nu är det påfallande många som efter beviljad asyl åker tillbaka till sina hemländer på semester. Detta indikerar att vi gett asyl åt många människor som alls inte riskerar tortyr när de återvänder. Jag har svårt att föreställa mig att människor återvänder till sina hemländer för en semester med tortyr i ett mörkt fängelse. Vidare i Swärds artikel. 

Flyktingpolitik handlar om barmhärtighet och medmänsklighet. Europa inklusive Sverige är i dag i det närmaste ett slutet fort när det gäller att ta emot flyktingar, inhumana och främlingsfientliga krafter har vind i seglen.

Flyktingpolitik handlar om barmhärtighet som Swärd säger. Tyvärr har denna barmhärtighet någonstans på vägen blivit blind. För kyrkans män och kvinnor är det viktigaste att synas barmhärtiga inför allmänheten, inte att verkligen vara det. Mycket riktigt så säger också Swärd att immigrationskritiska personer som undertecknad är "inhuman". Om det nu bara gällde att visa barmhärtighet, varför är det då så viktigt att peka ut människor med en annan uppfattning som inhumana? Vidare i artikeln.

En ganska utbredd känsla är att svenska flyktingpolitiken har skärpts senaste åren, och det finns exempel på ledande politiker bland allianspartierna som är bekymrade över utvecklingen.

Verkligen? Har ledande politiker börjat upptäcka att vi har etniska enklaver med skyhög arbetslöshet där stora delar av befolkningen talar ingen eller dålig svenska och där samma befolkning inte ens ser sig som en del av det svenska samhället? Jag kan tala om att stora delar av befolkningen varit bekymrade långt innan ledande politiker plötsligt blivit just detta. Till sist tar vi upp detta i artikeln.

Flyktingar utvisas helt plötsligt efter ett antal år i Sverige. Flyktingar hålls inlåsta i ett antal månader. De behandlas som kriminella.

Vi undrar varför dessa immigranter utvisas "plötsligt" efter ett antal år i Sverige? Kanske beror det på att de inte har några giltiga asylskäl? Men jag kan hålla med om att hela processen borde gå snabbare. Har man inga resedokument så skall det vara avslag direkt. Det torde vara omöjligt att ta sig till vårt land utan resehandlingar, som man åtminstone måste visa upp någonstans. Gör man sig avsiktligt av med identitetspapper så är det en stark indikation på att man inte har asylskäl. 


Swärd klagar på att politikerna inte fattar tillräckligt humana beslut, det skall de inte göra heller. Politiker måste fatta väl avvägda beslut grundade på både information och rationellt tänkande, om de dessutom använder hjärtat så är det ingen nackdel. Om beslut fattas enbart med vägledning av känslor så missköter politikerna sitt uppdrag. Fattar de dessutom beslut enbart för att upprätthålla ett sken utåt, så är det så mycket värre. 


Vi löser inga problem genom en folkomflyttningspolitik. Det är omöjligt att ge mer än en promille av de rikaste i utvecklingsländerna en bättre framtid genom folkomflyttning. De fattigaste kommer alltid att vara kvar i ursprungsländerna. Hur humant är det egentligen att låta de initiativrikaste och de med störts resurser emigrera till västvärlden, där de i alla fall inte får något arbete? Alternativet är att hjälpa dessa människor på plats, för att underutvecklade nationer lyfter sig ur sin misär någon gång. Det som verkar humant vid en första anblick är egentligen precis tvärt om. Vi har en kader av professionella humanister som egentligen ägnar sig åt att putsa på sin självbild. Jag misstänker att Swärd tillhör den skaran.  


Länk SvD