Vilks provokation var mindre än Ohlsons Ecce Homo

DN:s ledarredaktion kritiserar i en ledare konstnären Lars Vilks för hans deltagande i nätverket "Stop islamization of nations" konferens som avhålls i New York i september. Enligt DN är det ett högerextremt nätverk, vilket vi som aldrig hört talas om nämnda nätverk inte har en aning om. DN har ju t.ex. kallat Sverigedemokraterna för många märkliga epitet, som inte haft med verkligenheten att göra. Trovärdigheten är därmed förbrukad, även om DN denna gång råkar ha rätt i sin bedömning. Oavsett Vilks deltagande i nämnda konferens, där vi inte tar ställning alls, så märks tydliga vinklingar i ledarredaktionen text i övrigt.

Förutom rena självklarheter i DN:s artikel som att yttrandefriheten är värd att försvara och att det råder gränsdragningsproblem när denna frihet övergår i trakasserier, så sätter inte redaktionen in reaktionerna mot Vilks i ett större perspektiv. Så här står det i artikeln.

Efter att hans teckning ”Profeten Mohammed som rondellhund” fick spridning 2007 har Vilks levt under konstant mordhot, utsatts för mordbrand, trakasserier och tvingats leva med livvaktsskydd.  

 
Precis, Vilks teckningar som var utförda i form av enkla streckgubbar orsakade en reaktion som skulle ha varit fullständigt osannolik 20 år tidigare. Sveriges regering med Reinfeldt i spetsen såg sig nödsakade att kontakta utländska representanter för att blidka främmande makt, allt detta p.g.a. några streckgubbar nedklottrade på papper. Vi ser här en tendens av servilitet mot främmande avlägsna makter, orsakade enbart av deras raseri mot svensk yttrandefrihet. Rent formellt försvarade dock regeringen den svenska yttrandefriheten. Vidare i artikeln står det.

Lars Vilks rondellhund var, liksom de danska karikatyrteckningarna i Jyllands-Posten på samma tema, en medveten provokation mot islam och idén att religiösa föreställningar skulle stå höjda över kritik eller att det heliga måste respekteras. 

Här har väl sannolikt DN:s redaktion rätt. Även om Vilks teckningar först ställdes ut på ett litet lokalt galleri, väldigt långt från svensk riksmedia, var det i någon mån en provokation mot islam och ett test av yttrandefriheten. Precis på samma sätt som Elisabeth Ohlsons Ecce Homo var en provokation mot kristna människor (dock ej Svenska Kyrkan som applåderade utställningen). Rent spontant kan man tycka att Ohlsons provokation var så mycket grövre än Vilks. Ohlson framställde Jesus som homosexuell i fyrfärgstryck med erektion (låt var halvdan), jämför detta med Vilks streckteckning. Vi kan ju föreställa oss reaktionerna vid omvänt förhållande.

Nattvarden

Det intressanta är inte alla de självklarheter DN:s redaktion tar upp i sin artikel. Det verkligt intressanta är de vitt skilda reaktioner Vilks och Ohlsons utställningar mött (av samma människor). Ohlsons utställning hyllades av vår politiskt korrekta elit, den var ju så avantgardistisk och nyskapande. Att den också provocerade massan av den enklare svenska befolkningen var ett stort och tydligt plus i kanten. Tydligen var inte Vilks lilla utställning lika avantgardistisk eller lika chick. T.o.m. ärkebiskop K.G. Hammar som hyllade och bjöd in Ecce Homo till Uppsala domkyrka, förfasade sig över Vilks kolteckningar. Skillnaderna i reaktioner mellan Vilks och Ohlsons utställningar är så frapperande att man nog tycker redaktionen på DN borde reflektera lite över detta, i yttrandefrihetens namn. Det skall också sägas att Ohlson själv aldrig uttryckt sig negativt om Vilks utställning. Till sist tar vi med denna högintressanta passus i DN:s artikel.

Vilks kritik av islamismen, och dess anspråk på att omforma hela samhället, delas säkerligen av många muslimer. Men både Lars Vilks och Jyllands-Postens islamkritiska teckningar publicerades i sekulära länder där muslimer är i stark minoritet och islamister i stark minoritet bland muslimerna. Redan från början restes därför frågetecken om Vilks i själva verket varit ute efter att provocera gruppen muslimer – snarare än den extrema islamistiska ideologin     

  
Att DN anser att islamismen gör anspråk på att omforma hela samhället, något vi nog läser för första gången. Samtidigt menar redaktionen att majoriteten av muslimer är kritiska mot detta. De skall alltså stå på Vilks sida i denna intressekonflikt. Dock vet vi ju inget om proportionerna mellan islamister och vanliga muslimer. Som icke muslim har vi väldigt lite information om just sådana saker. Att muslimerna är i minoritet har inte med saken att göra. Yttrandefriheten gäller oavsett och kan inte begränsas till att gälla angrepp enbart på majoritetsbefolkningen. Dessutom kan Vilks ha haft som utgångspunkt ett framflyttande av positionerna från denna minoritet, det råder t.o.m. hög sannolikhet just för detta. Vilken grupp Vilks avsåg att provocera är i det närmaste en akademisk fråga. Om Vilks just avsåg att provocera gruppen muslimer så hade Ohlson för avsikt att provocera gruppen kristna. Att Ohlson inte avsåg att provocera den kristna nomenklaturan och Svenska Kyrkan står utom allt tvivel. De har ju närmast fanatiskt försvarat Ohlsons utställning och dessutom bjudit in henne till domkyrkan i Uppsala.

Länk DN