Susanna Birgersson skriver på DN:s ledarsida (signerat) om debatten på SVT där immigrationen diskuterades med deltagare som partiledare Jimmie Åkesson och integrationsminister Erik Ullenhag. Birgersson säger sig vara överraskad av något i programmet, vad framkommer tyvärr inte av hennes artikel (om överraskningen inte berodde på Ullenhags närvaro). För att vara en debatt i det vanligtvis så stimmiga forumet SVT Debatt så måste man säga att debatten mellan Ullenhag och Åkesson fick fortlöpa under ganska ordnade former. Den enda som störde debatten var programledaren Belinda Olsson som helt utan synbar anledning försökte få Åkesson att tala om fläskkött. Vi trodde annars att matlagningsprogrammet redan fyllt sin kvot i svensk TV. Lyckligtvis kunde Åkesson snabbt föra över debatten på den betydligt aktuellare diskussionen om immigrationen från Syrien och Somalia.
I sin artikel skriver Birgersson förnöjt att Åkesson verkade "hetsig" och "argsint". Möjligtvis var han något hårdare i tonen än vad vi är vana vid. Men att i ett program som "Debatt" där det skriks, tjoas och där kaoset aldrig ligger långt borta kalla Åkessons uppträdande för "hetsigt", visar verkligen att begreppet "betraktarens ögon" firat nya och oanade triumfer. Ullenhag själv förföll dessutom till en känslomässig beskrivning av "bomber som faller över familjer", detta med ett påtagligt "hetsigt" tonfall. Efter dessa småsaker (nåja) blir det dock betydligt värre. Så här skriver Birgersson på ledarplats i DN.
Men verkligheten är inte så mörk som bland andra SD vill att vi ska tro.
Statistik från SCB visar att 66 procent av den infödda befolkningen har arbete. Bland utrikesfödda är andelen 57,5. Och senaste året har sysselsättningen i denna grupp ökat mer än i gruppen infödda. Fullständigt fiasko?
Jag reagerade spontant på denna statistik, skillnaden var helt enkelt för liten jämfört med den verklighet som faktiskt finns där ute, och mycket riktigt. Tino Sanandaji har grävt lite i statistiken och kommit fram till att i gruppen för "infödda" så finns andra generationens immigranter med, vilket självklart drar ned resultatet och jämnar ut siffrorna. Dessutom har inte DN jämfört immigranter med infödda svenskar, utan de har jämfört immigranter med hela befolkningen, inklusive immigranter, vilket får ett felaktigt resultat. Så här skriver Sanandaji.
Instead of comparing immigrants and native Swedes they compare immigrants with the total population (which includes immigrants!). This is despite the fact that data is available for native Swedes.
Migrationsinfo also bakes second generation immigrants into the Swedish "population total" with whom first generation immigrants are compared. It is written in a way so that an unsuspecting reader will get the impression that immigrants are being compared to natives. As can be seen DN fell for Migrationsinfo's subtle deceptive writing.
Here are less manipulated numbers from SCB 2008, reporting the share gainfully employed among the population aged 20-64:
Native Swedes with two parents born in Sweden: 84.5%Non-European Immigrants: 51.2%
Yes DN, this is a “Fullständigt fiasco”.
Jag reagerade spontant över DN:s siffror, och de visade sig vara felaktiga. Det är verkligen trist att vi inte på något sätt kan lita på våra medier och att de inte tvekar att frisera vilken statistik som helst för att driva sin egen politiska linje. Medierna skall i en demokrati vara någon slags garant för att folket inte blir förda bakom ljuset av dem som för tillfället sitter vid makten. DN gör tvärtom och har nog fullständigt missförstått sitt demokratiska ansvar. Till sist kommer vi så till pudelns kärna. Så här avslutar Birgersson.
Sysselsättningsstatistiken är bara ena sidan av myntet. Svensk invandringspolitik har gett hundratusentals människor en fristad i Sverige, undan krig, förföljelse, kaos och svält. Sannerligen om inte Rola Brentlin, redaktör på tidningen Migro, vände upp och ner på perspektivet i torsdags kväll:”Ett utanförskap i Rosengård är inte det värsta som kan hända dig, det är en massgrav i Somalia.”
En av orsakerna Birgersson nämner gav från början rätt till asyl i vårt land, nämligen förföljelse. Om kaos och svält skall ge rätt till uppehållstillstånd (asyl kan det inte ens i dag bli frågan om, asyl från vad?) så har Brentlin sannerligen vänt upp och ned på allt sunt förnuft. För det första så har nästan ingen varit utsatt för svält av dem som med dyra pengar letar sig till Sverige, detta måste betraktas som ännu en lögn. För det andra så är det fullständigt utsiktslöst att försöka hjälpa verklig fattiga genom emigration. De är för många helt enkelt. Enligt Roy Beck finns det i Afrika 650 miljoner människor som tjänar mindre än två dollar om dagen, i Indien 890 miljoner, i Kina, som vi förväntar oss skall hjälpa oss ur den ekonomiska stagnationen, finns det ändå 480 miljoner människor som tjänar mindre än två dollar om dagen. Även en svagbegåvad människa måste inse att hjälp på plats är enda vägen att göra något vettigt åt situationen med svält. Med hjälp på plats så kan du för samma summa som du hjälper en människa genom migration, hjälpa kanske 100 människor. Dessutom hamnar de verkligt fattiga som blir kvar i sina hemländer, i en ändå svårare situation om de rikaste och mest handlingskraftiga emigrerar.
Krig är ofta en mycket svår utmaning för civilbefolkningen. Ibland kan för vissa förfölja grupper emigration vara enda utvägen. Då skall dessa människor beredas plats i sina grannländer självklart. Det finns nämligen en chans att i dessa fall återvända och hjälpa till med återuppbyggnaden av den egna nationen. Det var exakt vad Finland gjorde när de under 2:a världskriget skickade en del barn till Sverige. i Storbritannien skickade bl.a. londonborna ut sina barn på landsbygden under Blitzen. I Syrien så verkar striderna i huvudsak vara koncentrerade till några storstäder, även om uppgifterna självklart är mycket osäkra. En brittisk variant bör möjligtvis vara ett alternativ även för Syriens civilbefolkning, även om denna lösning äger sina begränsningar. För de flyktingar som kommer till EU skall ju ett någorlunda solidarisk mottagande gälla, även om ingen kräver att t.ex. Grekland just nu skall vara ett mottagarland. För de som ändå anländer till Sverige skall ju i första hand tillfälliga uppehållstillstånd prövas. Detta är ju det mest logiska och på lång sikt bäst för alla parter. Det är ju inte så att Sverige är det enda drägliga land att leva i på jorden.
21 kommentarer:
Bra skrivet, Robsten, och härligt att se Sanandaji ånyo knäppa okunniga människor på näsan. Den intellektuella kollapsen är närmast total.
Exakt vad det är som är så "solidariskt" med att ge just dessa 0,0001% av världens fattiga en fristad i Sverige hellre än andra av dessa 99,999% fattiga - eller för all del några av de tiotals miljoner fattiga som årligen föds i tredje världen - framgår inte av stjärnanalytiker som Erik Ullenhag, Susanna Birgersson, Daniel Poohl eller några av de andra godhetsnarcissisterna. Om det är en renodlad filantropi enligt den etiska principen global utilitarism (som bland andra kommunisten Torbjörn Tännsjö förespråkar) man är ute efter så borde man se efter de kvinnor som får sina magar uppsprättade i inbördeskrig, hellre än bättre bemedlade som sedermera ska få chansen att gå verkningslösa terapikurser på SFI.
Invandring kan aldrig vara ett effektivt sätt att minska fattigdom på global nivå, hur svårt ska det vara att förstå? Det i princip enda det handlar om för dessa tillbedjare av den sekulära humanismreligionen är att man vill känna sig god inombords när man går upp och går och lägger sig - och inte minst i samkväm med andra goda - parallellt med att man gör en patetisk karriär och får synas på bild och i tv-rutan.
Godhetsnarcissism, myntat av signaturen Benge Runfalk, kan vara den bästa neologismen som skapats de senaste åren.
Tack Dissident. Snabbt läst dessutom. Han knappt logga ut från redigeringen. I övrigt håller jag med det du skriver. Även begreppet verkar välfunnet.
Robsten: Man kan även tillägga att reflektionerna, alltså den postmoderna motsvarigheten till att likt Narkissos spegla sig i vattnet, hänger samman med detta träffande begrepp. T.ex. Lena Sundström ser sig själv i spegeln och tänker: "Tänk så mycket gott jag har gjort i dag", och fylls sedan med en varm känsla inombords. Måhända är det dock ännu mer effektfullt att spegla sig i och tillsammans med andras godhet - det är som ljus som reflekteras mellan de olika etablissemangsföreträdarnas självbilder.
Men myter har vanligen en didaktisk och etisk poäng, så också den om Narkissos, som till sist gick hädan eftersom han speglade sig alltför länge i Kefissos. Det nuvarande paradigmet är ohållbart, och till sist kommer en Pareto-rotation att ske, varpå nya partier och medier växer fram och konkurrerar ut dessa intellektuellt och etiskt tvivelaktiga figurer.
När det gäller Sundström så tror jag det också härrör från ett personligt trauma av att ha blivit adopterad. Det är ett trauma oavsett hur bra familj man än kommer till. Jag har arbetat med adopterade barn och alla har de haft en ryggsäck att bära på, som tar sig lite olika uttryck. Att hon kommer från en annan världsdel utan egen förskyllan sätter sig någonstans.
Jag förmodar att hon på något sätt känner sig personligt påhoppad när Sveriges vansinniga immigrationspolitik diskuteras, detta utan att han kanske själv ens är medveten om det, mer en underliggande känsla. Rent objektivt har hennes historia inget med detta att göra, men nu styrs vi inte enbart av objektiva förhållanden.
Så en viss förståelse för hennes frenetiska "antirasism" har jag faktiskt. Men någon gång måste väl också hon vakna upp.
OT.
Eftersom jag själv kände en flicka som var adopterad från Korea, och som tog livet av sig i mycket unga år, tycker jag att detta är ett problem som borde uppmärksammas och göras något åt. Adopterade borde få stöd och hjälp under den tid då de formar sin identitet, de behöver sannolikt detta. Jag tänker också med fasa på de familjer som adopterar och ibland består av vänsterflummande verklighetsfrånvända idealister. De kanske inte kan ge detta stöd.
Ja, så torde det vara. Men det har aldrig varit tu tal om att adopterade inte skulle vara välkomna i Sverige, och även om det skulle fungera jättedåligt med adoption från andra världsdelar så skulle det likväl utgöra ett mikroskopiskt problem.
Skulle för övrigt kunna tänka mig att sitta och diskutera med Sveriges tre kändaste adoptivkoreaner - Sundström, Tobias Hübinette, och Patrik Lundberg - om bland annat varför inte Sydkorea, som numer är rikt, inte tar mot några "flyktingar"? (Att landet är trångbott är ett ohållbart argument - en miljon MENA-människor får utan vidare plats). Det är magstarkt att angripa det land och folk som har hjälpt dessa individer i ett skede då Sydkorea var förhållandevis fattigt, och dessutom när den etiska logiken inte tillämpas på andra situerade stater än europeiska.
Hübinette tror jag dock, på allvar, är tämligen väck i huvudet. Det är en psykiskt instabil och tragisk person, och det mest tragiska är de som omfannar hans ressentimentsstyrda rashat.
Ja du har rätt. Men alltså de svårigheter som adopterade upplever, har ju inget att göra med själva adoptionspolitiken, förutom att man inte skall ta alltför lättvindigt på detta. Men det är lite två olika saker.
Blev förövrigt rätt irriterad när jag läste en artikel där en skribent gnällde för att vissa länder som vanligtvis adopterar bort barn (tror det var Kina bl.a.) nu sagt nej till detta då de anser sig ha råd att ta hand om sina egna barn. Varför detta gnäll? Tecken på humanism eller egoism?
Jag tror du har alldeles rätt vad gäller Lena Sundström. Många andra utlandsadopterade har vittnat om detta, och även skrivit om det, som tex Astrid Trotzig i sin bok "Blod är tjockare än vatten", liksom många finska krigsbarn som tex Singa Sandelin, Toini Gustafsson Rönnlund, Heiki Hietamies. Även om de senare inte belastats ytterligare av ett avvikande utseende.
Robsten: Jag skrev min kommentar innan jag hade hunnit läsa din andra kommentar. Självklart ska adopterade få stöd av sin omgivning. Ett sätt kan vara att umgås med andra adopterade, företrädesvis från samma ursprungsländer (har kompisar från Sri Lanka som brukar göra det, även om de också umgås minst lika mycket med infödda svenskar och inte tycks hysa något som helst agg mot svenska samhället). Det är också ganska lätt i ett samhälle med många adopterade från exempelvis Kina och Sydkorea. Kanske kan rentav en del - jag menar, vi lever ju i globaliseringens tidevarv - flytta till ursprungsländerna i vuxen ålder om de känner för det? Fastän etniskt heterogena samhällen kan fungera hyfsat (alltifrån Manhattan till att just adopterade känner sig bekväma i svenska samhället) så är det något visst med etniskt släktskap (etnisk bakgrund innebär vanligen både fenotypisk och kulturell likhet). Det är en intuitiv och affirmerande hållning till verkligheten och andra människor, till skillnad från den kontraintuitiva och konstlade "mångkulturen" (återigen vill jag dock reservera för att det finns situationer och sammanhang där väldigt olika människor kan känna stor gemenskap, något som jag själv har erfarenhet av. Ibland hittar man gemensamma nämnare utöver det etniska.)
Bra att du tar upp detta Robsten, och hoppas de här felaktiga uppgifterna bemöts i DN. Men det är snäppet värre än du beskriver: DN påstår att 66% av "den infödda befolkningen" är sysselsatt. Men den siffran avser totala befolkningen, inklusive "utrikes födda", vilket gör jämförelsen helt galen. Tino påpekar det på sin blogg: "Instead of comparing immigrants and native Swedes they compare immigrants with the total population (which includes immigrants!)."
Så: vilken sysselsättningsgrad gäller då för "inrikes födda" (här räknas alltså andra generationens invandrare in)? Jag orkar inte gå in i SCBs databas och få fram antal inrikes födda åldern 16-65. Men för att ta ett par tidigare undersökningar: Jan Ekbergs ESO-rapport (2009) anger 80% sysselsättningsgrad för infödda och 57% för invandrare. Andra generationens invandrare ger han inte nån siffra på men säger att skillnaden jämfört med infödda är "signifikant" (s 44). En senare ESO-rapport (2011:5) anger en sysselsättningsgrad på 81% för infödda och 65% för utrikes födda. Då räknar de på åldern 20-65. Det går att trixa lite med sysselsättningstalen om man ändrar åldersspannet, migrationsinfo har med upp till 75 år eftersom gruppen invandrare är yngre än gruppen infödda vilket sänker sysselsättningsgraden för svenskar. Justerar man till mer rimliga 20-65 år blir skillnaderna ännu tydligare.
Här finns 2 alternativ: (1) DN ljuger medvetet, vilket är omoraliskt. (2) DN förstår inte SCBs AKU-undersökningar.
Måste säga att jag blir förvånad om ingen från SCB eller nån etablerad samhällsvetare typ Rothstein korrigerar detta för att hålla nån slags intellektuell hederlighet i diskussionen.
Precis jag såg det i går, och letade efter det i dag, en hittade inte just detta avsnitt av någon märklig anledning.
Tillägg: Ekbergs ESO-rapport avser år 2006, och ESO 2011:5 avser år 2009. Vill man få fram senare data går det att kolla in i SCBs AKU om man orkar räkna lite (de skyltar inte direkt med det).
Måste också få tillägga att det Migro sysslar med är direkt ondskefullt. Det handlar om desinformation och användande av moraliska invandringsargument för att införa nån slags marknadsfundamenatlistiskt samhälle som bara kan fungera i fantasin. Det som är bra med dem är möjligen att de kan användas som väckarklocka för en "vänster" som kanske börjar inse att vi står inför ett vägval: välfärdsstat eller massinvandring från tredje världen. vi kan inte ha båda.
Hej!
Läste era diskussioner angående statistiken och hittade äntligen vad som menas med sysselsatta:
Sysselsatta omfattar följande grupper:
-personer som under en viss vecka (referensveckan) utförde något arbete (minst en timme), antingen som avlönade arbetstagare, som egna företagare (inklusive fria yrkesutövare) eller oavlönade medhjälpare i företag tillhörande make/maka eller annan medlem av samma hushåll (=sysselsatta, i arbete).
-personer som inte utförde något arbete enligt ovan, men som hade anställning, arbete som medhjälpande hushållsmedlem eller egen företagare (inklusive fria yrkesutövare) och var tillfälligt frånvarande under hela referensveckan. Frånva-ron räknas oavsett om den varit betald eller inte (=sysselsatta, frånvarande från arbetet). Orsak till frånvaron kan vara sjukdom, semester, tjänstledighet, (t.ex. för vård av barn eller studier), värnpliktstjänstgöring, arbetskonflikt eller ledighet av annan anledning.
Personer som deltar i vissa arbetsmarknadspolitiska program räknas som sysselsatta. Det kan gälla t.ex. offentligt skyddat arbete, Samhall, start av näringsverksamhet eller anställning med lönebidrag eller anställningsstöd.
Räknas SFI som arbetspolitiskt program eller studier?
Mh Micke
Dock är det en hel del "infödda svenskar" som har gränsfallsarbeten på Samhäll, kortare vikariat, plusjobb etc, om än i mindre grad än de terapijobb som nysvenskarna brukar tilldelas eller få av egen kraft - och det gäller både första och andra generationen.
Förlåt, Samhall.
DN och övrig regimtrogen media har ju privilegiet att kunna ljuga hur mycket som helst. Dom kommer alltid att ses som auktoriteter av antirasisterna. Som auktoriteter så är de däremot ypperliga eftersom dom trots allt måste beskriva en del av verkligheten och man kan hänvisa till dom då för att få en tyngd i argumenten mot de självutnämnda och självgoda antirasisterna. Det blir lite "Gud har talat".
Jag har deltagit i en diskussion om Goebbels propaganda, han ansågs ju vara en mästare på området. Om man kollar igenom vad han åstadkommit så känns det lite "njaa...". Jämför man med andra totalitära staters propaganda så ser man likheten i enfalden och de förutsägbara flosklerna. Det märkliga är att invandringsförespråkarna i Sverige använder exakt samma språkbruk och jag tror att det beror just på det totalitära. Jag tror att det är viktigt för SD att fortsätta vara konkreta och inte ta efter meningsmotståndarnas sätt att argumentera. SD har ju hittils valt att presentera sin propaganda/information i raka enkla siffror utan några pekpinnar vad läsaren ska tycka, endast i form av att man beskriver effekterna nästan övertydligt. Motståndarnas propaganda har en hel skog med pekpinnar där man går så långt att man direkt dikterar att den som tycker annorlunda är omänsklig. I SD's popaganda så beskrivs inte effekterna av politiken på det sättet, om samhället blir roligare, mer spännande eller mer öppet får läsaren själv avgöra. Man kan beskriva vissa åtgärder som att de skapar en trygghet, men då är det klart beskrivet på vilket sätt man menar. Inte att läsaren ska tycka så oavsett verkligheten.
Håller med Mats, i princip allt.
OT: Tyckte datorn var så trög efter senaste OS installeringen. Såg att både klassisk och en ny kryptering var på. Den moderna varianten av kryptering måste ha varit på by default vid installering. Jag har alltså kört med dubbel kryptering, inte undra på att det börjar gå trögt.
"installering. Jag har alltså kört med dubbel kryptering, inte undra på att det börjar gå trögt. "
:-)
Har ett liknande problem här med en backupserver som kör allt från scratch istället för att bara kopiera det som är nytt. Hoppas hinna fixa det under natten, helst före 9 i morron bitti.
Angående antirasisternas förslag med bokbål på Tintin i kongo, 86% röstade för att inte förbjuda i DN. Jag har Tintin i kongo som pdf-fil och jag anser inte att afrikanerna porträtteras nedsättande. De som läser seriealbumet blir nog besvikna, den ger inte den kolonialtidsbild som man kunde förväntat sig.Serien ger en karikatyr av hur vissa afrikaner ansågs vara genrellt sett en gång i tiden (80 år sedan). Afrikanerna beskrivs visserligen som primitiva till viss del, men inte ondskefulla på det sättet som etiopier har beskrivits under affären med de två svenskarna.
Själv tillhör jag den överlägsna vita rasen som tål att beskrivas som både vidskeplig och allmänt okunnig längre bak i historien utan att det behövs något rabalder om det. Tvärtom ses det som helt naturligt. I framtiden kanske vi även kommer att bli så toleranta att vi ser afrikaner som något naturligt?
Mmm...här en toppenartikel om Tintingate av Eberhard:
http://www.dn.se/ledare/signerat/skillnad-pa-barn-och-barn
Skicka en kommentar