Nej till hemundervisning och religiösa friskolor

Paulina Neuding skriver på SvD opinion att hemundervisning bör tillåtas, i alla fall om speciella skäl föreligger. Detta efter att Göteborg stad tillåtit några barn hemmahörande i den ortodoxa Chabadrörelsen att fullgöra sin skolplikt genom hemundervisning. Orsakerna som kammarrätten i Göteborg hänvisar till är risken för att barnen kan mobbas i en vanlig skola. Neuding svarar på detta enligt följande.

Det är synd att beslutet överhuvudtaget måste grundas på rädsla och risker, snarare än föräldrarnas vilja och förmåga att ge barnen en bra utbildning. Det har gjorts omfattande forskning kring hemskolning i USA, och erfarenheten därifrån visar att detta knappast är en rörelse för föräldrar som vill låsa in sina barn i källaren; hemundervisade elever är mer aktiva i föreningsliv än andra barn, och de får högre resultat än genomsnittet i offentliga skolor.

I dag kan vi inte ta föräldrars vilja att ge sina barn en bra utbildning för given. Det kan finnas andra skäl till att vilja bedriva hemundervisning, som att barnen inte skall beblandas med det svenska samhället t.ex. För tjugo år sedan var denna risk marginell till den grad att vi kunde utesluta den helt, i dag kan vi inte det. Framförallt har otaliga undersökningar visat på att skolans kanske viktigaste uppgift är att fostra barnen socialt, att lära dem samarbete och att kunna interagera med omgivningen. Hur väl går det ihop med hemundervisning? De skolbarn som klarar sig bäst i både livet och arbetslivet är inte de som får högsta betyg, utan de som får kanske lite lägre betyg, men tillägnar sig goda sociala kunskaper [Anita E Woolfolk, 1995, Educational psychology]. 

Erfarenheterna från USA är inte nödvändigtvis relevanta för dagens förhållande i Sverige. Neuding lämnar heller ingen källhänvisning, vilket hon i princip måste göra i ett sådant här fall för att uppgiften överhuvudtaget skall äga relevans. 

Om vi haft en annan samhällsutveckling och därmed ett annat mer homogent samhälle skulle jag inte heller då ha propagerat för hemundervisning, men möjligen hade vi kunnat slacka efter lite på lagstiftningen. I dagens splittrade samhälle borde vi snarast strama åt lagstiftningen för hemundervisning ytterligare.  Slutligen undrar jag vad det skall bli av barnen från Chabadrörelsen. Var skall de arbeta i framtiden? Hur skall de få sin högre utbildning? Eller är en karriär inom den egna rörelsen självklar och inget att diskutera? När det är frågan om böneutrop hänvisas det till religionsfriheten i vartannat andetag. När det är frågan om att uppväxande barn kanske skall få välja både sin karriär och tro själva, är det ingen som hänvisar till denna frihet.   

Samma problematik har vi när det gäller konfessionella friskolor. I ett modernt folkhem skulle det inte föreligga några större problem med dessa friskolor, nu däremot har vi problem. Vi har konfessionella friskolor där i princip alla vet att skollagen och läroplanerna inte följs. Frågan är bara hur och när dessa skall stängas, om vi skall följa våra skolparagrafer. Vi stiftar lagar för att de skall följas. Kräver vi inte att de följs kan vi lika gärna avskaffa dessa lagar helt. När det gäller våra konfessionella friskolor så är detta mer aktuellt än kanske inom något annat område.  

Ett talande exempel är att Abdirizak Waberi, moderat riksdagsledamot startat den konfessionella friskola som kanske rönt mest kritik av alla, Römosseskolan i Göteborg. Hur kan en riksdagsledamot starta och under en period driva en skola som rönt mest kritik från Skolinspektionen av alla landets skolor? Hur trovärdig är moderaternas skolpolitik efter att en i deras riksdagsgrupp själv startat det kanske värsta exemplet på en skola som totalt brister i respekt för de undervisningsregler vi har i detta land? 

Fler exempel på missförhållanden, även av kristna skolor, tas upp i denna motion av Richard Jomshof och Margareta Larsson. 

Även en del liberaler säger i dag att vi i detta land fullständigt misslyckats med integrationen av immigranter, vilket visar sig i bristande förankring på arbetsmarknaden. Om nu detta är förhållandet kan inte konfessionella friskolor, finansierade av Saudiarabien vara ett steg närmare en god integration. Överhuvudtaget är det förkastligt att en främmande stat, som på intet sätt utmärkt sig för jämställdhet och demokrati, finansierar friskolor i Sverige. Det borde vara oerhört mycket mer problematiskt att denna stat finansierar friskolor i vårt land, än att FOI säljer kommunikationsutrustning till samma land.