Allas lika värde och nattväktarstaten

Centerpartiet har tagit fram ett förslag till nytt partiprogram. Det är ännu inget program som är antaget av någon stämma (som det heter i Centern) men förslagen som ligger har väckt en hel del kritik, också från de egna leden. Det är inte så konstigt. Skulle man lägga ihop förslagen som nu ligger på bordet skulle Sverige snabbt hamna i en ren katastrofsituation. Att bara föreställa sig fri invandring, sänkt platt skatt, slopad skolplikt, begränsning av lagar samtidigt som man vill avskaffa en del myndigheter (vilka borde man nog tala om) ger bilden av ett samhälle som mest liknar de som tecknades i skräckinjagande undergångsfilmer som förut var så populära och företrädesvis producerades i Storbritannien. 

Sammantaget tecknar Centerns förslag en bild av ett fullständigt avhumaniserat samhälle där de resursstarka barrikaderar sig i Gated Communities och där det råder fullständigt kaos utanför de välbevakade murarna. Utanför de befästa öarna av välstånd irrar horder av arbetslösa människor omkring i jakt på något billigt påhugg. Kriminalitet och våld är legio, men arbetskraften billig för initiativrika företag. Alla är lika mycket värda, d.v.s. nästan ingenting. Förutom de som drar nytta av dessa horder av billig arbetskraft då, de är ju ändå lite mer värda, fast det får aldrig formuleras explicit. 

På något sätt får förespråkarna till detta program det till att motståndarna till nattväktarstaten är de onda och förespråkarna de goda. Tobias Alfredsson (C) och Johan Kling (C) skriver i SvD att en ny Rysk lag, som ännu inte ens är antagen, får dem att viljan öppna Sveriges gränser. Även om lagen som riktar sig mot homosexuella, ter sig märklig för de flesta svenskar inklusive undertecknad, så vore det naturliga att utöva påtryckningar mot den ryska regeringen och duman, inte att öppna gränserna och förespråka fri immigration. Om dessa centerpartisters sätt att resonera vore rationellt, skulle Sverige ha öppnat sina gränser för väldigt länge sedan. Vi har alltid vetat att man i vissa arabländer hugger händerna av tjuvar. Jag fick lära mig det i grundskolan. Ingen människa föreslog dock att det skulle vara en indikation på öppna gränser, förrän nu när man med största säkerhet vill skapa det samhälle Ayn Rand i sin förvirring (eller kanske trauma från sovjetsamhället) såg en vision av.  

Så här resonerar de centerpartistiska herrarna i sin artikel.

En värld där alla demokratiska länder har en skyldighet att inte stänga gränserna för dem som behöver och vill skapa sig ett bättre liv. Vägen dit är naturligtvis lång, och starka mörka krafter motverkar detta. 

Det är viktigt att stå upp för vad vi ser som en självklar värdering: Att alla människor är lika mycket värda och har rätt till frihet att leva sina liv som de önskar och där de vill.       

I en värld med demokratiska länder så lär befolkningen bestämma om de vill ha öppna gränser eller inte. Demokrati är inte att följa påbuden från Alfredsson och Kling. Dessa herrar kanske glömde det i hastigheten. Inga nationer har någon skyldighet alls att öppna några gränser för någon människa. Det är exklusivt en rättighet för varje enskild stat att bestämma reglerna för detta. Alla människor på hela jorden vill förmodligen skapa sig ett bättre liv, det ligger s.a.s. i den mänskliga naturen. Det har däremot inget att göra med hur vi väljer att utforma vår migrationspolitik och vår utlänningslag.  

Alla människor har inte rätt att leva precis var de vill på detta jordklot. Denna rätt, om den någonsin funnits, försvann när vi skaffade oss skattefinansierade välfärdssystem. Men det är väl just dessa system som Centern i sin nyliberala vision vill avskaffa. På stenåldern fanns inga gränser. Men den som inte skaffade sig mat fick svälta ihjäl. Dessutom blev det hett om öronen för den som inkräktade på jaktmark som ansågs vara upptagen. Undertecknad har ibland anklagats för att vara bakåtsträvare, men vissa krafter inom C vill tydligen tillbaka ända till stenåldern. 

På något sätt får dessa förespråkare för fri immigration det till att just de är humanismens stolta förkämpar, just de är för ”allas lika värde”. Med allas lika värde menas då människor med skilda sexuella preferenser och handikapp. Nuförtiden nämns dock alltmer sällan att människor med skilda åsikter kanske är ”lika mycket värda”. Det beror säkert på olyckliga förbiseenden, men kan vara värt att nämna. Hur det skulle gå för människor med funktionsnedsättning i nyliberalernas nattväktarstat kan man ju också undra. Att det t.ex. skulle finnas resurser till personliga assistenter i ett sådant system är helt enkelt inte ett rimligt antagande, och då skrapar vi ändå bara på ytan. Men självklart är personer som Alfredsson och Kling humanismens förkämpar i alla fall, de förespråkar ju fri immigration. Inget säger ju om de förhållanden människor skulle tvingas leva under i nattväktarstaten. Man kan nog rent logiskt säga att alla ändå är lika mycket värda. Alla har ju samma chans att födas friska och att hyra en bra lärare för sina barn. 

När det nuvarande förslaget till partiprogram lanserades så var det långtifrån alla centerpartister som hoppade upp på närmaste bord för att dansa flamenco av förtjusning. Riksdagsmannen Staffan Danielsson har uttryckt vissa tvivel angående en del av programmet. Förmodligen använder sig Danielsson av diplomatspråk och vi anar att han skulle vilja knyckla ihop programmet samt mata komposten med det. Allt döljs bakom orden ”spännande debatt”, vilket på ren svenska betyder att vissa punkter hör hemma på ett dårhus. På Newsmill skriver Danielsson så här.

Jag känner mig tyvärr träffad, och jag tycker det är trist när vi som ifrågasätter om Sverige inom överskådlig tid kan ensidigt öppna sina gränser faktiskt utpekas av programgruppens ordförande Per Ankersjö, och nu av Fredrick, som att vi inte står upp för alla människors lika rätt och värde.  

Mönstret går igen, alla som inte hyllar ett Sverige med öppna gränser och en nattväktarstat där i princip alla välfärdssystem är avvecklade anklagas för att inte sympatisera med ”allas lika värde”. Detta systematiska utpekande med en helt innehållslös floskel har varit effektivt fram till nu, men hur längre till skall denna stigmatisering kunna fortgå innan någon synar bluffen?   

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till vad Jan Guillou, som ju har en helt annan politisk hemvist än undertecknad, skriver i boken ”Ordets makt och vanmakt”. Efter att Guillou i programmet Rekord-Magazinet haft ett inslag om romer (Guillou envisas med beteckningen zigenare) dök Expressens chefredaktör Bo Strömstedt på Guillou som en rabiessmittad bulldog. Så här skriver Guillou om Expressens attack (som varade i 4 månader).

Rekord-Magazinet …var ett program med fascistoida accenter och fascistisk verkan: vad det skapade var avstånd, främlingskap, nedlåtenhet mot, föraktför de andra, de avvikande, de svaga. 

Är det månne någon som känner igen argumenten? Verkar de bekanta? Expressen har allstå använt de så välbekanta skällsorden mot en dedikerad socialist med en osund dragning åt en i vårt land främmande religion. Samtidigt som Guillou konstaterar att Expressen alltid varit den främsta mediala aktören när det gäller besinningslösa drev (Guillou har initierat några själv också) så konstaterar han också att chefredaktören använder sin tidning för personlig hämnd, vilket inte är riktigt samma sak som att använda den i demokratins tjänst. 

Mönstret går igen, ända från Rekord-Magazinets 80-tal till våra dagar. Mönstret är bara alltför tydligt, man får vara signifikant ointelligent för att inte se det. Grupper i samhället med politiska ambitioner använder vissa kodord och nyckelfraser för att peka ut och skrämma sina politiska motståndare till tystnad och reträtt. Det spelar ingen roll vad man propagerar för, om det så är en nattväktarstat, så kan man alltid klämma dit sina opponenter med en ”allas lika värde”. Taktiken fungerar dock allt sämre då både orden och fraserna börjar bli en smula utslitna. Det bådar gott för vår demokrati och yttrandefrihet.