Allt politiskt våld skall fördömas om det skall vara trovärdigt

Det är välkänt att Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg är utsatt för i huvudsak elektroniska hot av olika slag. Strömmen av mer eller mindre infantila hot har ökat lavinartat sedan Linderborg deklarerade att Aftonbladets kulturredaktion skall ”granska skiten”. För att vara mycket tydlig så är min åsikt att alla former av hot och rena personangrepp förkastliga och jag vill både vädja och be alla de som håller på med denna form av olagligheter att genast sluta med detta. SD är för en striktare kriminalpolitik och olaga hot är både olagligt och ett allvarligt brott. Dessutom kan man mycket lätt bemöta Linderborg med rena sakargument, i alla fall om man besitter mer än två hjärnceller i sitt cortex.  

Man kan ju tycka att de formuleringar Linderborg konstant använder i sina artiklar är utmanande och onödigt provocerande. När jag hastigt skummar igenom artiklar av Linderbord ser jag formuleringar som:

” Ja, vi vill stoppa skiten”, ” Kapitalismen krisar, politiken likaså. Det är i den myllan järnrören tågar ut på nät och torg.”, ” Den som surfar runt på järnrörssajterna ”, ” Den här skiten måste granskas.”, ” På den andra sidan finns den del av vänstern som, i likhet med Daniel Strand och Sam Carlshamre (Aftonbladet 30/9), menar att vi måste kalla SD för deras rätta namn: fascister.”, ” Samtidigt har SD kängskodda hejdukar som nu vädrar morgonluft.” och detta om Bildt ” Carl Bildt, marinerad i blod och olja,”.

Allt ovanstående var vad jag hittade vid en mycket snabb sökning och det är inte riktigt ett språkbruk man väntar sig av en kulturchef, inte ens på Aftonbladet. Dessutom innehåller åtminstone två av citatet rena lögner. SD är inte fascistiskt och partiet har absolut inga ”kängskodda hejdukar”. Däremot vädrar partiet morgonluft, det är väl i princip det enda som stämmer i den sörja av pubertala invektiv Linderborg strör omkring sig. En annan sak jag förvånas av när jag hastigt skummar runt bland Linderborgs artiklar är det konstanta hat mot SD hon hela tiden ger uttryck för, samt hennes till synes ointresse för kulturella frågor. Aftonbladet har tillsatt en kulturchef vars främsta verksamhet och intresse verkar vara att bekämpa ett politiskt parti. Så kan man också göra.

Linderborgs egen inställning till politiskt våld verkar inte heller vara helt glasklar. I en artikel skriver hon följande.

Jag ogillar våld i alla dess former men imponeras av att det i alla fall är några som har sån moralisk resning att de är beredda att till och med slåss med fascisterna.

Jag anser väl inte att just detta är speciellt upprörande. Linderborg slirar lite i inställningen vad gäller politiskt våld och det är ju fler journalister som gjort det genom åren. Däremot är den samlade bilden av Linderborgs och Aftonbladets inställning till politiska hot och våld betydligt mer problematisk. Den svenska journalistkåren ställer sig upp som en man och tar avstånd från hoten mot Linderborg (vilket jag och SD självklart också gör). Allt från Dagens Media till SvD, som helt riktigt säger att hoten mot Linderborg är ”vidriga och oacceptabla”. Skall man vara trovärdig mot i sitt avståndstagande mot politiska hot måste man vara konsekvent. Man kan då inte bara försvara de vars åsikter man sympatiserar med eller yrkeskolleger, vilket journalistkåren har en tendens att göra.

Låt oss se nu. Lars Vilks är en konstnär som själv säger att han vill testa och undersöka yttrandefriheten. Vilks har solklart blivit dödshotad och även blivit utsatt för konkreta (men något klumpiga) attacker. Det råder alltså inget tvivel i hotens allvar när det gäller Vilks. Har kanske Linderborg solidariskt ställt sig bakom Vilks rätt att slippa hot och våld? Inte riktigt. Hon utnämner i en artikel i stället Vilks till ”Sveriges fegaste konstnär”. Detta när det alltså står klart för alla att hoten mot Vilks är högst reella och allvarligt menade. Var är förresten alla indignerade ledarskribeneter när Vilks blir utsatt för hot? Det är inte riktigt samma uppställning som när en kollega blir utsatt, kan vi lugnt konstatera. Vi kan också konstatera att det är politiken som driver Linderborg, inte kulturen. Det står aldrig klarare än när hon som kulturchef utser Vilks till Sveriges fegaste konstnär.

Man slås av den iver Linderbog ägnar sig åt att attackera SD, det är artikel på artikel, år efter år. I själva verket hittar jag så många artiklar där Linderborg ägnar sig åt rent hat mot SD att jag slutar att läsa och bara knäpper bort artiklarna, datorn klarar heller inte fler öppna fönster så jag har i alla fall inget val. Jag ser inte att SD fått in en enda replik på alla de vinklade hatartiklar Linderborg med sådant raseri publicerat. Men det är självklart Aftonbladets rättighet att välja vad de tar in i tidningen. Men kanske att Aftonbladets och Linderborg då i sin tur får acceptera att sidor som Avpixlat och Fria Tider uppstår. Linderborg koketterar i princip med att ”sådant skulle aldrig Aftonbladet ta in”. Nej kanske inte det, även om Linderborg ännu inte är chefredaktör. Men då får nog Aftonbladet och Linderborg acceptera att sidor som denna äger sin fulla rätt att anmäla avvikande mening, vilket vi tänker fortsätta göra.

Kulturchefen på SvD, Martin Jönsson skriver indignerat om hoten mot Linderborg. Han skriver bl.a. så här:

Det här är obligatorisk läsning,. Man får tycka vad man vill om både Åsa Linderborg, Aftonbladet och den granskning de gör. Men de attacker som hon och tidningen utsätts för är lika vidriga som oacceptabla.

Jag håller med om att hoten mot Linderborg är vidriga och fullständigt oacceptabla. Till skillnad mot Jönsson anser jag att attacker mot politiska företrädare för SD är minst lika oacceptabla (och självklart gäller detta alla partiers företrädare). Under våren utsattes SD-företrädare i Jönköping och Skövdetrakten för hot, trakasserier och skadegörelse.  Under ett stillsamt SD-möte i Skövde blev en kvinnlig företrädare för SD misshandlad genom att någon av Linderborgs åsiktsfränder slog henne i bakhuvudet med ett hårt föremål, varför skrev du inget då Jönsson? En ung SDU-företrädare i Jönköping har fått sina fönsterrutor sönderslagna och blivit utsatt för andra trakasserier, varför skrev du inget då Jönsson? Andra företrädare i Jönköpingstrakten har fått sina husväggar sprayade med orden ”AFA ser dig”, varför skrev du inget då Jönsson? En kvinnlig företrädare har fått en yxa inslagen i dörren under våren, ett konkretare hot än de hot Linderborg blivit utsatt för. Varför skrev du inget då Jönsson? Tyckte du inte att det var tillräckligt ”vidrigt”? Då kan jag tala om för dig och dina journalistkollegor att samma kvinnliga företrädare fick affischer uppsatta längs hennes barns skolväg som talade om att deras mamma var nazist. Kanske det är tillräckligt vidrigt för Jönsson, eller så gäller bara våra demokratiska friheter journalistkåren. 

När jag googlar "Aftonbladet + SD + hot" får jag inte upp ett av alla de hot SD-företrädare blivit utsatt för. Det enda jag får upp är att Aftonbladet anser att några SD:are bluffat om hot. 

Skall man på ett trovärdigt sätt ta avstånd från politiskt våld och hot så måste man göra det på ett konsekvent sätt, det kan inte bara gälla när journalister blir utsatta. Politiska företrädare har exakt samma rätt att slippa hot och våld som journalister. Det är exakt samma angrepp på demokratin när en kvinnlig företrädare för SD blir misshandlad bakifrån med ett tillhygge som att obalanserade och kanske otillräkneliga personer ringer och e-postar Linderborg. Så jag ställer frågan igen till Jönsson, andra ledarskribenter och krönikörer, var fanns ni när kvinnliga politiker blev misshandlade och hotade i Jönköpingstrakten under våren?