Den vansinniga migrationspolitiken fortsätter och accelererar

Anders Borg deklarerar enligt Ekot att pengar till bistånd kan behövas omfördelas från biståndet (hjälp på plats) till flyktingmottagande i vårt land (folkomflyttning). Borg deklarerar också att vissa områden har utvecklats och kanske inte längre behöver samma hjälp som förut och mellan raderna kan man läsa att det omhuldade en procents målet kanske inte är optimalt. Detta är något som är uppenbart för de som i grunden undersökt vårt bistånd och som konstaterat att vi skänker pengar som inte gör någon nytta utan enbart för att uppfylla detta mål [Sveriges afrikanska krig, Bengt Nilsson Timbro]. Så här står det i Ekot.

Anders Borg säger att biståndet kan skäras ner och istället användas för den ökande flyktingmottagningen. Migrationsverket räknar med att antalet asylsökande ökar till cirka 54 000 personer i år. 

Tvärt emot SD:s politik så vill regeringen satsa på folkomflyttning för att lösa diverse problem som fattigdom och inre oroligheter. Det är en politik för att politikerna skall känna sig humana men som inte löser några problem. Det är vansinnigt att försöka flytta civilbefolkningen till väst från oroshärdar eller fattiga områden. De allra flesta lever kvar i fattigdom och problemet blir ännu värre om de mest resursstarka emigrerar.

Samma sak gäller inre oroligheter och krig. Större delen av civilbefolkningen lever kvar i de drabbade områdena eller flyr till säkra närområden, för att flytta tillbaka när det blir säkert. Att flytta en del av befolkningen (ofta den mest resursstarka) är ologiskt, orationellt och fyller ingen långsiktig funktion. Självklart kan civilbefolkning tvingas fly temporärt när strider utbryter i deras närområde. Vid sådana tillfällen fyller bistånd från väst och Sverige en viktig funktion och då skall vi inte snåla på resurserna.

Staffan Danielsson (C) skriver på SvD Opinion det självklara att de som fått avslag på sin asylansökan skall avvisas. Sedan skriver han pliktskyldigt (för att redan i förväg värja sig från intern kritik) att han på sikt delar visionen om en öppen värld utan gränser, men att Sverige självklart inte kan gå före. Dessutom slår han fast att en amnesti för ”papperslösa” i praktiken innebär fri invandring. Varför inte byta hela visionen? Varför inte ha som vision och mål en värld där människor inte behöver emigrera i skrangliga båtar över oroliga hav. Varför inte en vision där alla länder är drägliga att bo i och där ungdomsgenerationen i alla jorden länder arbetar på att utveckla och bygga upp deras respektive hemländer? Det är en vision inte bara för ”allas lika värde” utan även en vision för ”alla länders lika värde”.