En samhällsutveckling vi aldrig valt

I samband med debaclet kring att Omar Mustafa tvingades avgå har det kommit fram olika uppgifter till vad som var den direkta orsaken till avgången. Det verkar som vanligt vara själva mediestormen i sig som var den direkta orsaken, vilket som vanligt förnekas av de inblandade parterna. I DN påstår Mustafa att den direkta orsaken till hans avgång från partistyrelsen skall ha varit.  

Att man inte kan förena ett partiuppdrag och ett uppdrag i det muslimska civilsamhället.

Socialdemokraten Olle Burell förnekar att de sagt något sådant, men han reagerar inte på själva beskrivningen av samhället. Vilket indikerar att vi verkligen har ett muslimskt civilsamhälle. Jag trodde att vi bara hade ett samhälle, antingen vi kallar det mångkulturellt, interkulturellt eller monokulturellt. Detta är ju ett mångkulturellt samhälle där vi har en massa samhällen i samhället. Det är alltså det som ett ”mångkulturellt” samhälle innebär.

I framtiden kan vi också tänka oss ett buddhistiskt, ett hinduistiskt och ett sekulärt civilsamhälle. Kanske varje samhälle utvecklar sina lagar och sina skolsystem. Att man då tror att det inte kommer att utveckla sina respektive värdesystem är mer än lovligt naivt. De som inte missar ett tillfälle att prata om ”värdegrund” är ofta samma människor som går i bräschen för denna utveckling, och alltså själva medverkar till att avveckla vår gemensamma värdegrund.

Jag är emot denna utveckling och jag anser att vi i framtiden skall ha en gemensam värdegrund. Alla människor tycker sannolikt inte som undertecknad, men jag kan heller inte påminna mig om att svenska folket har fått välja eller välja bort denna utveckling för vårt samhälle.