EU styr våra liv, men vem styr EU?

Det är en mörk kraft som styr EU i bakgrunden. Det är lobbyindustrin. Den styr i bakgrunden utan att det märks och EU:s beslut kan mycket lätt manipuleras. En djupt involverad EU-tjänsteman uttryckte dessa tankar i dokumentärfilmen The Brussels Business.

Från EU:s egen sida om lobbyverksamhet står det att det finns 2600 lobbyorganisationer som försöker påverka EU. Från filmen The Brussels Business (Youtube, ej textad) står det att upp emot 80 procent av alla beslut som rör människors vanliga liv inom EU tas i Bryssel. Där finns samtidigt 15 000 lobbyister och 2500 lobbykontor. Det är den största koncentration av lobbyister näst efter Washington. Så fort kommissionen skall ta ett beslut är lobbyisterna där och vill påverka. I samma film säger en EU-tjänsteman följande:

-       Alla tror att institutionerna stiftar lagarna inom EU. Men bakom dessa institutioner finns det hela tiden grupper som försöker påverka besluten.

En av de främsta lobbyorganisationerna är ERT, European Round Table of industrialist. Det är mer än en vanlig lobbyorganisation utan ett nätverk av de allra främsta och mäktigaste industriledarna i Europa. Ofta är det företagets VD som representeras i nätverket. ERT startade i Paris 6-7 april 1983, initiativtagare var Pehr G Gyllenhammar. Organisationen startade p.g.a. att företagsledare i Europa var missnöjda med en uppenbar brist i konkurrenskraft, innovationstempo och dynamik, jämfört med USA och Japan. Vid denna tidpunkt var missnöjet sannolikt inte obefogat. Företagsledarna var också missnöjda med den europeiska markandens fragmentering och låga vinster per satsad krona (dollar, D-mark, pund). Det står svart på vitt att företagsledarna var missnöjda med inblandning av valda regeringar i det ekonomiska verksamheten (excessive interference by governments). ERT skriver också på sin hemsida att de är en viktig samtalspartner för den framtida utvecklingen och att deras råd inför framtiden väger mycket tungt.

ERT:s första möte

Mycket av det ERT drivit på och lobbat för är bra projekt som utan tvivel kan anses samhällsnyttiga för flertalet EU-medborgare. Många projekt som ERT drivit skulle vi själva kunnat besluta om som politiker. Problemet är att ERT i grunden inte är en demokratisk organisation med folkvalda medlemmar, trots att dess oerhörda makt. Sannolikt styr ERT mycket mer inom EU än den svenska regeringen, som dessutom är besvärande EU-vänliga. Vi väljer trots allt vår regering men inte huvudpersonerna i ERT. Det är en ren intressegrupp som har storföretagens intressen som främsta och allt överskuggande mål. Dessa intressen stämmer inte alltid med de europeiska folkens intressen.

För de som ser nationen som främsta bas för demokrati och välstånd (sannolikt en långt större grupp än dem som kallar sig nationalister) finns också den avgörande frågan att ERT är en av de främsta förespråkarna för globalisering och motståndare till principen om nationen som naturlig bas för samhället. Det är här den främsta intressekonflikten mellan de som ser nationen som naturlig bas för samhällsbyggnad och ERT går.    

ERT:s strävan efter total globalisering genomsyrar många av de dokument de publicerat. I en publikation Vision for a competitive Europe in 2025 så står det följande på sidan 11:

- Re-design Europe-wide immigration rules on the principles of openness, clarity and predictability. Eliminate obstacles to the free movement of highly-skilled third-country nationals within the EU, especially between EU-based universities and between EU-based industrial R&D activities. - Increase the use of scholarships to attract foreign academics to EU universities, along the lines of the Erasmus Mundus programme. Visa rules should be adjusted to allow students from third countries to prolong their stay in the EU for the duration of an internship directly after the end of their academic programme.

ERT påverkade alltså EU att öppna upp gränserna enligt den fria rörligheten inom Europa och för kvalificerad arbetskraft för resten av världen. Dessutom vill de locka till sig studenter från utomeuropeiska länder genom att förändra viseringsregler och annat. Om nu någon trodde att detta var ett vänsterprojet så är det nog dags att tänka om (säkert tror många vänstermänniskor själva detta).

Som ett litet exempel på hur politiska förslag gått från ERT och liknande organisationer till EU och sedan står på tur att verkligen implementeras i vår egen lagstiftning kan vi ta direktivet som främst gäller forskare men även vissa andra grupper som just nu landat på vår egen regerings bord. Faktapromemorian heter 2012/13:FPM90 och innehåller bland annat detta.

Direktivförslaget innehåller en uppsättning rättigheter för de grupper som omfattas av förslaget. Bland annat föreslås att forskare som är tredjelandsmedborgare, med visst undantag, ska ha rätt till likabehandling med medlemsstatens medborgare i delar av de sociala trygghetssystemen. Tredjelandsmedborgare som är elever, volontärer, oavlönade praktikanter och au pairer ska, oavsett om de har rätt att arbeta, ha rätt till likabehandling när det gäller tillgång till varor och tjänster och leveranser av allmänt tillgängliga varor och tjänster, med undantag för nationella förfaranden för att erhålla bostad.Studerande ska ha rätt att arbeta, även om det finns möjlighet för medlemsstaterna att införa vissa begränsingar. 

Att man ägnar sig åt kvalificerad ”brain drain” av utvecklingsländer är inget man ägnar en tanke åt. Vidare så står det följande på Policy Direction Europe 2025 (Europe on track):

All policies should foster the deepening and broadening of the EU’s Single Market, including the free movement of people and knowledge.

Misstankarna är mycket starka att det I själva verket är ERT som drivit på EU när det gäller fri rörlighet och även när det gäller fri rörlighet av tredjelandstudenter o.s.v. Hur stor makt ERT verkligen har framkommer tydligt i filmen The Brussels Business. Följande är hämtat och fritt översatt från filmen och huvudpersonen, Olivier Hoedeman har arbetat många år med att kartlägga lobbyverksamheten inom EU:

Enligt Hoedeman  så skapades det moderna EU 1993 då det blev en fördragsbunden union med en inre gemensam marknad. Det lanserades som ett politiskt projekt. Men de dokument Hoedeman  kommit över, bl.a. efter att ha olagligt kopierat dokument från ett arkiv tillhörande ERT, visar på något annat. ERT och EU-kommissionen har haft regelbundna möten. Mötena har enligt Hoedeman  alltid varit hemliga och ERT har hela tiden arbetat hand i hand med EU. År 1984 publicerade ERT ”Missing Link” och omedelbart därefter sätter EU-kommissionen upp en arbetsgrupp med ERT. År 1985 presenterar Wisse Dekker sin Europé 1990 – an agenda for action, vilket handlar om införandet av en gemensam marknad. Redan efter 10 dagar höll kommissionens ordförande Jacques Delors ett tal om den gemensamma marknaden i EU parlamentet. Detta tal lät som en direkt kopia av Dekkers presentation. I juni 1985 publicerade EU-kommissionen vitpapper om den gemensamma marknaden. Dessa dokument var också rena kopior på den plan Dekker hade presenterat. Varje halvår har EU ett toppmöte och varje halvår har ERT haft ett toppmöte, alltid bara några dagar före EU:s möte.

EU:s ivriga strävan efter den fria rörligheten av både människor och varor i skepnad av en gemensam marknad är alltså initierad av ledande industrimän i Europa. Det är inte något man arbetat från på EU:s kontor eller under möten. I alla de dokument EU skickar ut är också det allt överskuggande intresset ökat handel och ökade vinster. Det lyser igenom i nästan varje dokument av alla de tusentals som EU gödslar Europas parlamentariska kanslier med. EU tillsammans med ledande industriledare har också haft långtgående planer på att gå ännu längre än ren lobbyverksamhet kryddad med leenden och champagne. I The Brussels Business hör vi också detta.  

En politisk forskare från USA, Maria Green Cowles grävde i gamla papper sparade i gamla pappkartonger från ERT. Cowles hittade ett telex daterat december 1985 från Wisse Dekker till EU:s ordförande, skickat precis innan undertecknandet av avtalet som startade processen till den gemensamma marknaden. Innehållet löd ”vi vet inte vad du skall göra, men vi vill att du agerar. Du kan agera hur du vill, men om du inte väljer att införa en gemensam marknad, då ger du oss inget annat val än kanske att ta våra affärer någon annan stans”. Tydligare kan väl ett rent hot inte bli.

ERT har alltså använt rena hot för att driva igenom sin agenda. Att ta sina affärer någon annan stans är ett rent hot på grund av den oerhörda ekonomiska makt de samlade företrädarna för ERT besitter. Företrädarna för ERT representerade 2010 14 procent av alla investeringar i hela Europa och 1, 1 miljon arbetare var anställde i deras företag. Alla med ett minimum av fantasi måste inse med vilken makt Dekker använde sig av. Det kunde dock bli värre ändå. Om inte en rad lyckliga sammanträffande skett hade ledande industrirepresentanter kunnat stöpa om hela den Europeiska ekonomin utan att ta några nationella hänsyn alls. Vi lyssnar på The Brussels Business igen.

I Paris oktober 1997 ägde ett möte rum angående ett handelsfördrag i OECD:s regi. Fördraget handlade ett multilateralt avtal om investeringar. Avtalet handlade om att begränsa nationella regeringar från att reglera kapitalinvesteringar. Det handlade också om att kunna stämma enskilda regeringar om de hindrade fria kapitalinvesteringar. Avtalet innebar att regeringar skulle få lämna kompensation om de hindrade investeringar, strängare miljölagar, bättre förhållanden för arbetare eller höjde skatter för företag. Förhandlingarna var självklart topphemliga. På något sätt kom dock de topphemliga handlingarna ut och publicerades på nätet. Detta fick till följd att Frankrike till slut lade in sitt veto mot projektet.

Man försökte genomdriva förslaget om ett europeiskt avtal om finanspolitiken återigen under WTO-mötet 1999 i Seattle, dock satte omfattande protester stopp för alla avtal denna gång (vem kunde tro att vänsterhuliganer och nationellt sinnade personer hade något gemensamt?). Att man i dessa processer tagit minsta hänsyn till demokrati eller enskilda nationers självbestämmande kan man inte finna några spår alls av. Vår demokrati med inflytande av väljare i olika nationer håller på att bli en historisk resprodukt, trots alla stolta deviser vi så ofta matas med från politiskt och annat håll. Självklart har vi alla nytta av ett stort mått av frihandel. Vissa utvecklingsländer skulle sannolikt må bra av ännu mer frihandel så att de kan sälja sina varor och uppnå välstånd. Det handlar dock inte om detta i ERT, andra ekonomiska företrädares och EU:s agenda. Det handlar om att uppnå maximal vinst oavsett hur de enskilda nationerna drabbas och om skattebetalare i slutändan får stå för en del av notan (vilket med största sannolikhet blir fallet med den fria rörligheten av människor).

Siim Kallas

Allt är dock inte bottenlöst mörker, ens inom EU. En EU-kommissionär från Estland tillträdde 2004. Hans namn är Siim Kallas och hans strävade envetet för att inrätta ett register över alla lobbyorganisationer i Bryssel. Efter flera år fick han 2008 igenom ett frivilligt register som dock verkar fungerar rätt bra. Tyvärr blev Kallas hånad officiellt på det mest smaklösa sätt av en EU-lobbygrupp som heter Friends of Europe. Kallas började sitt arbete med att informera sig om sakernas tillstånd av ingen mindre än Olivier Hoedeman, som ju är huvudpersonen i The Brussels Business.