Mest hjälp att överleva för varje krona

En DN-artikel belyser problemet med svensk migrationspolitik, utan att artikelförfattarna själva tänker på vad som ligger till grund för problemet. Tre författare från religiösa organisationer (Svenska missionsrådet, Pingst¬missionens utvecklingssamarbete och Diakonia) skriver i artikeln att en stor del av de pengar som skall gå till biståndsbudgeten går till ren immigration. En immigration som drar allt större kostnader, speciellt sedan läget i Syrien förvärrats. Detta är pengar som man skulle ha kunnat hjälpa så oerhört många fler med genom att finansiera akut flyktinghjälp på plats genom UNHCR.

För att illustrera det orimliga förhållandet med den svenska biståndsprioriteringen så visar vi på vilka pengar det verkligen rör sig om till vad. Regeringen tar enligt artikelförfattaren 13.5 procent av biståndspengarna (som inte heller är menade som akut hjälp) och finansierar flyktingmottagning med dessa pengar. Enligt artikeln så rör det sig om en ansenlig summa av 5,2 miljarder kronor. Dessa pengar tas alltså från biståndsprojekt och läggs på ren immigration. Biståndspengarna är inte heller menade som akut hjälp vid katastrofer, men kan man omdisponera dessa pengar till immigration kan man omdisponera dem till akut hjälp naturligtvis.

Ser vi då hur många man hjälpt genom immigration så var det enligt Migrationsverket 4166 flyktingar från Syrien som 2013 fick bifall på sin asylansökan. Sverige hjälpte alltså cirka 4000 personer i akut kris, vilket en stor del av de omdisponerade 5,2 miljarderna gick till att finansiera. Samtidigt finns enligt UNHCR miljontals flyktingar inne i Syrien, som behöver hjälp på plats, företrädesvis av UNHCR. I grannländerna finns i olika läger där det enligt UNHCR finns 1,6 miljoner flyktingar, i stort behöv av akut hjälp. Frågan är, var någonstans skulle regeringen omdisponerade 5,2 miljarder gjort mest hjälp åt flest, i Sverige för immigration eller för hjälp i Syriens närområde? I stället för att hjälpa 4000 personer kanske vi kunde hjälpt en halv miljon människor att överleva tills krisen är över.

Vi hade självklart med de pengarna inte hjälp en halv miljon människor till ett liv i Sverige med rinnande vatten, elektricitet och en avancerad sjukvård. Men någonstans måste vi välja. Skall vår katastrof och biståndshjälp syfta till ett liv i Sverige eller skall den syfta till att hjälpa så många människor som möjligt att överleva kriser och katastrofer, för ett fortsatt liv i sina hemländer? Det verkar som att det finns en bakomliggande paradigm i regeringens och de rödgrönas politik att det enda värdiga målet för människor i vissa delar av världen måste vara ett liv i väst och i Sverige. Vilket fruktansvärt förakt för andra länder och kulturer (må vara väl dolt).

Regeringens politik blir full av paradoxer när man tittar närmare på den och dess effekter. Tre kristna organisationer klagar helt riktigt över att pengar går från bistånd till immigration. Samtidigt har Svenska Kyrkan varit den främsta förespråkaren för just denna immigration. Någon gång måste även de kristna organisationerna och Svenska Kyrkan se orsak och konsekvens. Artikelförfattarnas propå borde i första hand riktas till Svenska Kyrkan, som konsekvent struntat i alla verkliga strategiska, logiska effekter för att framstå som så goda som möjligt. Här är resultatet av även Svenska Kyrkans uttalade politik.