En doktorand, Ralph Sundberg har skrivit en lång artikel i Svensk Tidsskrift där han försöker analysera Sverigedemokraternas stabila framgångar i opinionen. Tyvärr så utgår Sundberg från helt felaktiga antaganden och därmed blir hans slutsatser helt felaktiga också. Att hans slutsatser inte äger relevans är väl något som alla antirasister egentligen skall glädjas åt. Slutsatsen att en ganska stor del av befolkning genetiskt är främlingsfientliga stämmer inte. Detta eftersom SD inte är främlingsfientligt. Sundberg hänvisar till socialpsykologisk forskning. Den är dock inget värd om de antaganden Sundberg gjort är felaktiga från början. Det gör ju bara att han sätter in SD och dess väljare i fel fack från början. Då spelar det ingen roll hur tillförlitlig forskningen är (vilket vi heller inte vet något om).
Vi skall till skillnad från Sundberg hålla artikeln kort och endast ta upp väsentligheterna. Låt oss titta på de antaganden Sundberg bygger sin analys på. Så här skriver han.
Kopplingar mellan SD och främlingsfientliga hemsidor tydliggörs.
Tydligörs, hur då? Det finns inga sådana kopplingar och inga bevis har lagts fram, bara påståenden. Jag vet detta förmodligen bättre än Sundberg. Vidare i texten.
Sambanden mellan hatiska skrivbordskrigare och SD tas fram i ljuset.
Fel. Jag har läst Bjurwalds skrivbordskrigare och jag är hyggligt med på nätet. Något samband finns inte i egentlig mening. Självklart påverkas alla av alla på internet, i någon mening. Men något samband som Sundberg insinuerar existerar inte. Vidare.
SD kan möjligtvis klassificeras som ett neofascistiskt parti, så som har gjorts av bland andra Henrik Arnstad i hans bok ’Älskade Fascism’.
Sundberg hänvisar till fejkhistorikern och den rabiata SD-hataren Arnstad, detta är mycket lågt och ovetenskapligt. Inga hänvisningar till partiprogrammet eller vad någon högt uppsatt partimedlem sagt. Sundberg slänger bara på ett epitet. Detta är så långt ifrån vetenskap man kan komma. SD är ett ekonomiskt mittenparti som vill ha en strikt immigrationspolitik, detta räcker tydligen för Sundberg. Vidare.
Ett vurmande för denna svenskhet som överlägsen kulturell princip.
Nej vår kultur är inte överlägsen, den är bara vår. Precis som kurderna inte ser sin kultur överlägsen (mig veterligen) men de vårdar den ändå, som sin kultur. Vidare.
SD anser även att svensk kultur och svenskar är fantastiska fenomen.
Det här är enbart tröttsamt. Se mitt förra svar. Vi kan hitta hur många uppenbara fel som helst i texten. Sundberg lösning är två psykologiska begrepp som SDT (Social Dominance Theory) och RWA (Right-Wing Authoritarianism). Låt oss enbart titta på RWA för att inte göra en bok av artikeln. Så här skriver Sundberg om RWA, som enligt honom styr SD-väljarna.
Altemeyer lanserade teorin att vissa individer, både genom genetiskt arv, uppfostran och social miljö, var mer mottagliga och stöttande av auktoritära budskap än andra.[…]
Altemeyer sammanfattade den auktoritära personligheten som bestående av tre olika aspekter: underkastelse inför auktoriteter, en förkärlek till konventionalism, konformitet och ordning (ordning i allt från politiken till musik och kläder) samt auktoritär aggression. Den auktoritäre underkastar sig således gärna en auktoritet som hen erkänner som legitim, hyllar uniformitet, likriktning och ordning, samt stödjer våldsamma handlingar mot det som är avvikande från den konventionella roll som hyllas.
Mina damer och herrar, detta är en milstolpe. Detta är den sämsta, mest felaktiga analys jag någonsin läst. Det är exakt tvärtom mot vad Sundberg tror. I vårt samhälle är medieeliten och den politiska eliten som är auktoritet, hur kan Sundberg missa det? Det är SD:s medlemmar och väljare som brutit mot auktoriteten, brutit mot ”konformiteten” och ”likriktningen”. Förmodligen har Sundberg aldrig träffat en SD-medlem. Jag som känner hundratals vet att det är självständiga, ibland t.o.m. bångstyriga individer som inte låter sig styras av någon, fråga Åkesson. Däremot uppskattar SD-sympatisörer samhällsordning relativt mycket. Å andra sidan har många upplevt kaos i våra utanförskapsområden. Det kan få många vanliga människor att uppskatta en viss samhällsordning. Den som inte vågar bryta eller ens ifrågasätta auktoriteten är Sundberg själv. Han tar alla ”auktoriteternas” utsagor för sanna utan att ifrågasätta någonting.
Ofta ligger sanningen, lösningen och svaret närmare än vad man tror. Doktorander kanske inte upptäcker att svaret ligger mitt framför näsan, ety den är begraven i en trave böcker. Många gamla SD-medlemmar må vara belästa (kanske förlästa) nationalister och filosofer, men för den vanliga SD-väljaren är frågan om en vansinnig immigrationspolitik så uppenbar att bara en doktorand med överdriven böjelse för auktoriteter kan missa den.
16 kommentarer:
Den grundläggande variabeln i den socialpsykologiska RWA-teori som Sundberg använder för att förklara (SD):s framgångar är dock inte främlingsfientlighet utan, för att citera Sundberg, "underkastelse inför auktoriteter, en förkärlek till konventionalism, konformitet och ordning (ordning i allt från politiken till musik och kläder) samt auktoritär aggression".
Nu kommer det lite närmare sanningen, eller hur? Kanske för nära för att en (SD)-representant som Robsten ska kunna vidgå det, men för många andra är det här ganska uppenbart och har varit det länge.
För icke-konformister, som t.ex jag själv, är detta ett hinder för att helhjärtat kunna stötta (SD), och jag inbillar mig att (SD):s allt mer tydliga profilering som ett parti för, för att använda Sundbergs terminologi, de med stark RWT-läggning, sätter ett tak för hur långt (SD) kan nå. Sedan spelar det ingen roll hur mycket icke-konformisterna sympatiserar med (SD):s invandringspolitik; de kommer aldrig att fullt ut stödja (SD) ändå.
Och som så ofta var Orwell något på spåren långt före de flesta:
"The real division is not between conservatives and revolutionaries but between authoritarians and libertarians."
Det lämnas som tankeövning att tolka det i sammanhanget av (SD):s roll i svensk politik och vilka skiljelinjer som finns. De ser knappast ut som (SD) mot resten.
(SD)-folk bör f.ö speciellt begrunda Orwells essä Notes on Nationalism
Den dagen (SD) möter verkligt kvalificerat motstånd är det bra om invändningarna där kan bemötas. Dagens (SD) uppvisar de flesta av de symptom som Orwell anför och t.o.m odlar dem.
@Nisse:
"Den dagen (SD) möter verkligt kvalificerat motstånd är det bra om invändningarna där kan bemötas."
Jag tror inte att den dagen kommer att inträffa. Jimmie Åkesson och company kommer att fortsätta att upprepa statistik från de erkända källor vi har och motståndarna kommer att säga emot, ungefär som om det bara är åsikter från Åkesson. SD slog rekord nu i senaste mätningen från united minds och kommer antagligen att slå även det rekordet så länge som "argumenten" från motståndarsidan ligger på nivån "Jimmie Åkesson hatar invandrare".
Att statsministern vill ha en gemensam handlingsplan mot SD med Löfven är en skänk från ovan som kommer att öka antalet röster ännu mer. För att inte tala om att han tänker ge upp regeringsmakten till de rödgrönas fördel för att hålla SD utanför. Gränsen mellan rödgröna och alliansen suddas ut alltmer och statsministerns diverse uttalanden har skapat en avgrund mellan etablissemanget och SD.
"Den dagen (SD) möter verkligt kvalificerat motstånd......"
Frågan är varför SD inte redan nu möter något motstånd, när Linderborgare, Gardellare och andra godhetsapostlar bara ropar "rasist" så är väl det inte mycket till bemötande.
Varför istället inte bara käfta ner SD, hur svårt kan det vara?
@Nisse: Du ger dig in på ett ämne som är så komplicerat att diskutera seriöst att det skulle behövas en egen blogg enbart för det.
Det som du ser som auktoritärt tänkande inom SD är minimum av vad som krävs för att inte bli ett nytt BSS. BSS var en kampanj enad runt i princip bara en minskad invandring. Det fanns ingen styrning vilket ledde till att det hela följde principen "survive of the fittest" (djungelns lag alltså). Nazisterna i Sverige var bäst organiserade (eller organiserade överhuvudtaget) och det ledde till att dom blev dominerande med enorma bråk med andra medlemmar som ansåg att en rättstat och demokrati var viktiga.
Det var ett totalt nytänkande som skapade SD i slutet av 80-talet. Tanken var då att skapa ett parti som kunde ändra den ökande invandringen utan att förlita sig på människor som i första hand såg invandringen som en rasfråga. Anders Klarström som var en bildad person och väldigt duktig retoriker lyckades med det otroliga att få ett genomslag i media för idéer som tidigare ansågs helt otänkbara (inte ens nådde "icke-rumsrena"). Medias enkelspåriga beskrivning av SD tolkades av en del personer som en signal att det var ok både hata och handgripligen ge sig på invandrare, speciellt efter expressens artikelserie "kör ut dom".
Strax efter skapades det liberalare partiet Ny Demokrati (hade kanske passat dig bättre?). Plötsligt var det drag under galoscherna och rebelliskt att vara emot invandringen.
Rent taktiskt så hade det varit smart av SD på den tiden att köra en etnonationalistisk (du förstår vad jag menar?) hållning. Jag tror att man hade haft ett kort riksdagsgenombrott redan på 90-talet om man hade gjort det. Det märkliga är att det fanns så mycket socialkonservativa krafter inom partiet redan på den tiden och SD körde sitt eget race vid sidan om Ny Demokrati och det har gett framgångar idag.
Nils: Delvis bra poänger men frågan är om det ens är relevant att stödja SD "fullt ut"? Hur många stödjer S "fullt ut" när det mest är kosmetiska skillnader mellan S och M och FP? Eller rättare sagt: Hur många av de som stödjer S stödjer inte allianspartierna över huvud taget?
I övrigt anser jag - från en icke-konformist till en annan - det vara helt oproblematiskt att det finns en konformistisk Leitkultur i landet, så länge det inte går till överdrift. Så länge man som medborgare och individ har relativt stort handlingsutrymme spelar det ingen roll om det konforma omger en. Själv skulle jag gärna se att det skapades en högkultur, men det finns inga tecken på det what so ever och då får man ha ett annat förhållningssätt. Oroa dig inte.
Robsten#
Försökte kommentera på Svensk Tidskrift men det fältet var stängt (naturligtvis när det handlar om SD )
Så jag hittade "doktoranden" Ralphs e-mail på Uppsala universitet och skickade ditt inlägg till honom och förklarade tydligt att det inte var mina ord men jag instämmer med innehållet som du skrev.
Talade också om namnet på din blogg så det inte kan förekomma några missförstånd från hans sida.
Får jag någon form av svar så lovar jag att återkomma i ämnet.
Lars P
Han har svarat på twitter att han skall svara på Måndag.
http://www.exponerat.info/din-lathund-for-kyrkovalet-15-sep-2013-finns-har/
Har inte med ämnet att göra men vore kul om du kunde uppmärksamma SD i kyrkovalet i september.
Undrar hur valsiffrorna blir nästa år? SD har ju varit bortskämda med en fördubbling av väljare mellan varje år och nu i riksdagen så kan det bli ännu större.
Jag får inte rösta i kyrkovalet. Är inte medlem i kyrkan. Om SD får ett rejält inflytande i kyrkan kommande val så går jag med igen.
Ja, självklart får jag väl rapportera det. Och kanske en orientering innan valet.
Jasså du har gått ur Mats, har ju jag också gjort.
Jag gick ur av religiösa skäl. Men jag kan tänka mig att gå med igen om kyrkan tar strid för sitt svenska kulturarv. Även om jag inte har rösträtt så hoppas jag att SD har ett lika fantastiskt kyrkopolitiskt program som sist jag läste igenom det. En eloge till den/de som satt ihop det.
Hej Robsten!
Och tack för att du läste min kanske alltför långa artikel. Jag ska nu försöka att lite kort (inte alltid så lätt för mig, som du kanske såg) bemöta några av dina invändningar till vad jag skrev.
För det första är inte min slutsats att en stor del av befolkningen är genetiskt betingad att vara främlingsfientliga. För att specificera så vet vi med ganska god säkerhet att 30-50% av variationen i politiska attityder har en genetisk bas. Men denna bas dikterar inte enskilda attityder, utan allmänna intuitiva inställningar mer än något annat, och påverkas givetvis av miljö. Mina kommentarer rörande detta syftar enbart till att försöka förstå varför många ignorerar det psykologiska perspektivet på dessa frågor och är knappast en ’take home-point’. Forskningen på SDO och RWA är, för övrigt, rätt så tillförlitlig. Det har varit ett av de större forskningsfälten de senaste 15 åren, och rymmer ganska många tusen forskningsartiklar från hela världen.
Men, du har givetvis rätt att forskningens kvalitet är meningslös att diskutera om den inte appliceras på ett korrekt sätt. Vilket du påstår att jag inte gör. Jag tycker dock att du har missförstått en del av vad jag skrivit. Jag kan tänka mig att det har en del att göra med att du har listat ut att jag inte röstar på SD och att jag inte heller har några sympatier för partiet. Det är väl lika bra att vara öppen med det direkt om någon nu inte redan dragit den slutsatsen.
Du kommenterar att jag har fel rörande SD:s koppling till vissa hemsidor, samt kopplingen ’skrivbordskrigare’ och SD. Vi har här olika idéer om vad som kan klassas som en koppling och hur mycket belägg det finns för detta. Just den aspekten är dock inte helt relevant för artikelns överordnade syfte. Vilket är att förstå varför SD inte gått bakåt trots att en rad skandaler presenterats.
Fokus här ligger på att dessa händelser har presenterats som just skandaler, och det intressanta att förklara är således varför det inte har påverkar väljaropinionen speciellt mycket; inte att diskutera hur pass sanningsenliga medierna var eller om något bör räknas som en skandal eller inte. Tesen är att ’skandaler’ av denna magnitud borde ha haft större effekt än de hade. Och så vill jag förklara varför. Det var inte mer komplicerat än så. Andra har invänt att motståndskraften till skandaler har att göra med att SD helt enkelt har en så fantastiskt bra invandringspolitik. Jag kan inte köpa den förklaringen, eftersom den skulle innebära att andra partier som drabbats av skandaler aldrig fört en politik som människor tycker är viktig. Det är inte hållbart som argument.
Du påstår vidare att SD inte anser att svensk kultur är överlägsen andra kulturer. Vi får nog enas om att inte hålla med varandra om vilket budskap som sänds ut. Jag finner det dock ganska ologiskt att vilja bevara den med sådan kraft om den inte är något fantastiskt.
Rörande den auktoritära personligheten så erkänner jag att jag inte varit speciellt tydlig, och just det som du slår ner på är en aspekt av RWA som diskuterats i över 20 år. Auktoriteten, vem är det? Jag har inte riktigt plats för att gå in och vända ut och in på resonemanget här så tyvärr får jag hänvisa till Altemeyers bok där mycket plats ägnas åt att reda ut just den fråga du tar upp. Samtidigt erkänner jag att just delen ’underkastelse för auktoriteter’ är den svagaste delen av min analys. Men, RWA är ett tredelat koncept och jag tycker ändå att det fungerar som modell för analys i detta fall.
Jag hoppas något av ovanstående hjälpt till att klargöra vad jag var ute efter i det jag skrev.
Med vänlig hälsning
//Ralph Sundberg
PS Rörande Arnstads klassificering av SD som neofascistiskt vill jag även påpeka att meningen lyder ’möjligtvis klassificeras som’. Med den formuleringen ville jag signalera att jag är tveksam till Arnstads analys och klassifikation av SD som neofascistiskt.
Robsten#
Här är Ralphs svar till mig om ditt inlägg som jag skickade till honom.
Ser att han har svarat.
Verkar vara viktigt med meritförteckningen som han bifogade i svaret till mig (en vanlig "svenne")fick du också det ?
Mvh Lars P
Hej Lars,
Tack för att du läste mitt långa alster. Men tråkigt för mig att du inte håller med.
Jag har skickat en kommentar på Robstens påpekanden till hans blogg, så du kan där läsa mina invändningar till hans invändningar.
Med vänlig hälsning
//Ralph
Ralph Sundberg
Ph.D. candidate and project manager
Department of Peace and Conflict Research and
Uppsala Conflict Data Program (UCDP)
Phone: +46 18-471 63 06
E-mail: ralph.sundberg@pcr.uu.se
Webpage: http://www.pcr.uu.se/about/staff/sundberg_r/
Ralph Sundberg skriver:
"Fokus här ligger på att dessa händelser har presenterats som just skandaler, och det intressanta att förklara är således varför det inte har påverkar väljaropinionen speciellt mycket; inte att diskutera hur pass sanningsenliga medierna var eller om något bör räknas som en skandal eller inte. Tesen är att ’skandaler’ av denna magnitud borde ha haft större effekt än de hade."
Vilket BISARRT resonemang!
Skandalhypotesen bör kompletteras med, att skandaler är kontraproduktiva, när de bygger på lögner, som kan genomskådas -
Att "skandalen" med "järnrör" inte hade någon negativ effekt, utan snarast motsatsen beror självfallet på, att alla som tog del av hela filmen (som tidningen så småningom lade ut) insåg, att det var uppdiktat att de berusade unga männen skulle ha "hotat" någon.
Hur skulle de kunna hota (!) en person på Kungsgatan genom att ca 10 sekunder posera med aliminiumrör (från en byggnadsställning) på en helt annan plats nämligen på Regeringsgatan?!?
Svenskar värdesätter ärlighet, varför medias agerande blev fick motsatt effekt, än vad journalistkåren hade avsett.
Svenskar gillar inte heller dubbla måttstockar. Gemene man undrar, varför media gör stor sak av unga berusade män som grälar i ett parti (SD) samtidigt som journalistkåren är helt ointresserad av, hur fyllegrälen ser ut i andra partier.
A propos dubbla måttstockar... nyligen fick en SD-politiker omgående shavottera med namn och partibetckning och blev föremål för ett flertal artiklar i kvällspressen, när han anklagades för våldtäkt (en anmälan som sedan avskrevs) - medan ett annat riksdagspartis politiker som kort därefter döms (!) till två års fängelse för våldtäkt varken identifieras med namn eller partibeteckning av media och inte alls blev föremål för samma mediala bevakning.
Dessa återkommande dubbla måttstockar gör förmodligen gemene man lite mer resistant mot negativa skriverier om SD.
-----
Ralph Sundberg skriver vidare:
"Du påstår vidare att SD inte anser att svensk kultur är överlägsen andra kulturer. Vi får nog enas om att inte hålla med varandra om vilket budskap som sänds ut. Jag finner det dock ganska ologiskt att vilja bevara den med sådan kraft om den inte är något fantastiskt."
Är Sundbergs eget hem och egen familj något "fantastiskt", som objektivt är överlägset alla andra hem och objektivt överlägsen alla andra familjer? Inte?
Då vore det givetvis (enl. Sundberg) "ganska ologiskt" att avstå från att utplåna hans familj och utplåna hans hem...
Skicka en kommentar