PISA-undersökningen 2012 – svenska skolan har nått sin botten

Media är nu full av rapporter om Skolverkets senaste rapport, som verkligen inte var upplyftande för oss i Sverige. En nästan panikartad reaktion kan skönjas hos olika aktörer och olika partier försöker enligt känt manér plocka politiska poäng. Tyvärr är denna rapport alldeles för allvarlig att den skall utmynna i politisk pajkastning, valår eller inte.

Resultaten har sjunkigt i alla de tre testade ämnena, naturkunskap, matematik och lösning. Flickor har för första gången presterat bättre än pojkar i naturvetenskap, vilket här inte skall ses positivt, ens av inbitna feminister, utan speglar en allvarlig nedgång hos hela vår skolverksamhet. Vi har nu i vårt land sjunkigt under OECD-genomsnittet i samtliga tre testade ämnen.       

Anna Ekström generaldirektör för Skolverket, talade redan i slutet av sin PISA-presentation om att det behövs mer lärarledda undervisningstimmar. Sveriges experimenterande med lärarlösa lektioner har fört undervisningens in i en återvändsgränd. Det finns ingen väg framåt, utan svenska skolan tvingas till en förnedrande tillbakagång med beprövade metoder. Lärarnas bristande auktoritet talades det flitigt om i olika medier, samtidigt som man gjorde det bästa för att sänka denna auktoritet ändå mer i efterföljande kommentarer.

Ibland måste även svenska skolpolitiker ta till sig grundläggande fakta parat med lite sunt förnuft, hur mycket dessa faktorer än har baktalats i den svenska skoldebatten. Låt oss titta lite på dessa grundläggande axiom. Det går inte att lära sig något som elev om det är kaos i klassrummet. Föräldrarna och eleverna kan inte ses som kunder. En kund kan byta lärare/skola om det ställs för hårda krav eller om läraren ställer krav på lugn och ro i klassrummet. I skolan och klassrummet måste läraren bestämma, föräldrarna är inte utbildade för att styra varken undervisning eller skolan i övrigt. Det fria skolvalet, i nuvarande tappning gör föräldrar och elever till kunder. Ställs det för hårda krav kan man alltid byta skola och aktuell skola förlorar skolpengen som straff. Därmed inte sagt att man inte skall ha ett skolval i någon form.

Vad skiljer framgångsrika skolor i andra länder mot de skolor i vårt land som faller likt stenar i internationella undersökningar? Jo i Finland, Kanada, Japan, Korea (ett extremt exempel) och andra framgångsrika länder är det förhållandevis tyst i klassrummen. Läraren lär ut och eleverna lär sig och arbetar hårt. Det innebär självklart inte att eleverna inte kan söka kunskap själv när det är befogat, eller ägna sig åt grupparbeten när detta är befogat. Det gäller att lägga upp undervisningen på ett balanserat och smart sätt, att inte vara rädd för ordning i klassrummet och t.o.m. katederundervisning när det är befogat.

Det som skiljer framgångsrika skolländer är att de heller inte experimenterar hela tiden och hoppar på de senaste trenderna som överåriga tonårsmammor. Dessa länder håller sig till det som är beprövat och testar nya saker med både försiktighet och sund misstänksamhet. Vilket inte betyder att man aldrig tar till sig något nytt, bara att man varsamt undviker de värsta vansinnigheterna, speciellt i stor skala. Kritikerna till allehanda yviga experiment i vårt land har omsorgsfullt betecknats som bakåtsträvare och smått fascistiska, om de uttryckt minsta tveksamhet inför den nya pedagogiska flugan. 

Lärarnas auktoritet är också påfallande hög i de länder som hamnar högt i undersökningarna; man tarv för givet att läraren besitter kunskaper och yrkesskicklighet. Elever, föräldrar och myndigheter litar på lärarnas yrkeskompetens i framgångsrika länder vad gäller undervisning. Läraren talar om för föräldrarna vad eleverna skall lära sig i hemläxan, och föräldrarna verkställer detta i hemmet, gärna med en nypa kärlek.

Friskolereformen har mest rört till det och saboterat den kommunala planeringen. Ingen förespråkar att vi skall avveckla friskolorna, men alla de underbara nya pedagogiska modeller som skulle växa fram likt svampar i en fuktig granskog existerar helt enkelt inte. Det går helt enkelt inte att trolla fram en fantastisk pedagogik som utmynnar i att eleverna slipper hårt jobb för bra resultat. Det är en bluff, en chimär. Ja! Det är roligare för eleverna att blippa på en dator än att svettas över matte- eller svenskböcker, dessutom håller de sig ganska lugna också. Men måltiden måste vara de tradiga böckerna, datorn är efterrätten (vilket vi inte skall förvägra eleverna).    

Gamla lärare med ett helt yrkesliv bakom sig vet ofta vad som fungerar eller inte. De lär ut kunskaperna och använder alla sinnen hos eleverna. De repeterar och låter eleverna testa kunskaperna praktiskt, om det går. Därefter kanske de får presentera ämnet inför klassen, i en egenhändigt förfärdigad presentation. Det dessa gamla lärare är helt överlägsna på är att med sin auktoritet skapa ett lugnt arbetsklimat i klassrummet. Hur lär man ut denna auktoritet till unga lärare som kanske själva gått i något som mest liknar en kravlös flumskola?

Jag läste på twitter direkt efter att Skolverket presenterat PISA-rapporten att man borde lägga ut skolverksamhet på entreprenad. Precis, en människa som gått vilse i en rykande snöstorm kan plötsligt peka ut vilken riktning som helst till den förmodade räddningen. Att gå tillbaka till alla de fundamentala misstag svenska skolpolitiker gjort allt sedan SIA-reformen och framåt, är som att be en lungcancerpatient börja röka igen. Vi hoppas verkligen att vi slipper detta skrämmande scenario. Låt oss gemensamt, utan pajkastning och plockande av politiska poäng, vända utvecklingen och använda oss av det vi vet fungerar.

PISA Sammanfattning

PISA tabeller

Rapporten