What goes around comes around

Vi har många gånger hört både från den politiskt korrekta sfären men även från andra håll, hur viktigt det är att kämpa för vårt öppna och toleranta samhälle. Mer sällan får vi konkretiserat vad vi skall vara öppna för och toleranta emot. Gäller det något så trivialt som andra människors åsikter? 

En bekant på denna hemsida är ju Britta Svensson (Öppet brev till Britta Svensson Expressen). Nu åkte Svensson till manifestationen i Kärrtorp [23 dec] som väl alla är bekanta med. Oturligt nog för Svensson själv så delade hon inte riktigt samma uppfattning som den tillresta vänstern (i sin krönika), där dessa hyllade precis allt som hände både på scenen och utanför densamma. 

Eftersom Britta Svensson bekänner sig till liberalismen kunde hon inte sympatisera med den grövsta vänsterretoriken som framfördes i Kärrtorp. Inte heller kunde hon godta de allra grövsta och våldsinspirerade låttexterna riktade mot Jimmie Åkesson. Som avslutning råkade hon säga att fler nog delade hennes uppfattning och att det nog bara var 1000 personer kvar när hon själv gick därifrån. Man kan tycka att detta är rätt harmlös kritik från en som uppenbarligen inte placerar sig själv i den röda åsiktsskalan. Det är väl t.o.m. så att om någon skribent inte tar avstånd från texterna där det anspelades på politiskt våld, så borde just det vara väldigt uppseendeväckande. 

Nu accepterades inte Svenssons rätt ljumma kritik mot arrangemanget i Kärrtorp av vissa vänsterdebattörer. Hon är ju trots allt skribent och journalist och då skall man ALLTID stå på ”rätta” sidan. På twitter blev hon angripen av t.ex. Helle Klein och Researchgruppens Lovisa Sundman (researchgruppens ansikte utåt, vilket är ett smart drag av RG för att minska den negativa bilden av sig själva). När man läser flödet från Svensson får man först intrycket att det är Sundman som kritiserar Expressen-krönikören mest. Men när man väl läser flödet från respektive person får man ett helt annat intryck. 

Sundman är rätt modest i sin kritik förutom att hon påpekar vilka mörka krafter som utnyttjar Svenssons artikel. Detta är ju essensen i dagens åsiktsförtryck. Kritik mot den politiskt korrekta paradigmen kan alltid kopplas till mörkrets hemska krafter, ja till satan själv rentav. Att den logiska slutsatsen då blir att all kritik, hur korrekt den i sak än är, blir till redskap för mörkrets krafter och därigenom är av ondo, verkar inte slå åsiktseliten. Ännu mer slående blir då exakt vad man menade med det ”öppna och toleranta samhället”. Detta synsätt kan väl inte ens hur mycket man än anstränger sig, kallas för ”öppet och tolerant”?

Men i ett öppet och tolerant samhälle måste väl även de som har en helt annan uppfattning än Svensson få uttrycka sin kritik, som t.ex. Sundman och Klein faktiskt gjorde? Självklart måste de få göra detta, men Sundman gör associationer till nazism, vilket blir löjligt när det handlar om en skribent som i sina krönikor tagit avstånd från denna ideologi med all önskvärd tydlighet. Sundman är inte så sinnesslö att hon påstår att Svensson skulle hysa nazisympatier, men hon påtalar att hennes kritik utnyttjas av dessa grupper, utan att ens diskutera sakligheten i Svenssons kritik. I själva verket blir nästan alla kritik omöjlig om man i förväg skall analysera vilka grupper som kan tänkas utnyttja denna kritik.        

Kyrkans företrädare Klein framstår som betydligt tuffare och skoningslösare än RG:s Sundman i sin kritik, när man väl nagelfar hennes flöde. Hon retweetar friskt skoningslös kritik och utnyttjar att precis alla (på den rätta sidan?) är emot Svensson. Hon utnyttjar massan mot en enskild (du står ensam, du är konstig, annorlunda och har därför fel). Vad jag kunnat se är det inga liberaler, ens på Expressen, som slutit upp bakom Svensson. Här visar de systemkritiska sin oerhörda styrka, i alla fall på nätet. Ingen i den systemkritiska sfären skulle kunna bli påhoppad på det sätt Svensson blev, utan att ett kollegialt avgrundsvrål skulle ha uppstått, ett avgrundsvrål så starkt att det tagit sig direkt in i SVT:s studio. Och just här sluts cirkeln. Just den gemenskap som Svensson så väl skulle ha behövt i sitt utsatta läge (men inte verkar ha fått) just den gemenskapen har hon själv kritiserat tidigare [Skämmas över Sverige]. Med det sagt så finns det självklart övertramp från de systemkritiska leden som både bör och skall kritiseras.  

  

Dessutom anar vi en annan viktig sensmoral i allt detta. Svensson pekar i sin artikel (Skämmas över..) ut den systemkritiska massan som näthatare och nämner inte pöbelfasonerna från vänster. Det är lite av ett ödets ironi att hon mycket påtagligt och konkret faktiskt blir påmind om att näthatet många gånger kommer från vänster. What goes around comes around.