Inte mindre än två artiklar i DN (1,
2)
tar upp frågan om att locka fler internationella studenter till Sverige.
Bakgrunden är att regeringen avskaffade det unikt svenska regelverket som gav
studenter från världens alla hörn gratis utbildning i vårt land [prop
2009/10:65]. Orsaken till regeringens reform var att systemet inte
fungerade, vilket också Riksrevisionen konstaterade i sin rapport [RiR 2008:22].
Nästan hälften av alla ansökningar var förfalskningar, vilket överbelastade
myndigheten som skulle kontrollera ansökningarna. Resultaten var klena för
stora grupper av utländska studenter och de lärde sig många gånger inte ett ord
svenska. Många fullföljde inte sin utbildning men tog upp platser för andra
studenter. Dessutom har vi haft problem med att få studentbostäderna att räcka
till för våra inhemska studerande [regeringens propp
2013/14:59 sid 8 ”på 9 av landets främsta studieorter får inte alla
studenter bostad under första höstterminen”]. Enligt budgetpropositionen 2012
(område 16, 4.3.6. sid. 70) så var läsåret 2008/2009 en fjärdedel av alla
nybörjare utländska studenter, det var en orimlig och absurd hög siffra. Allt
detta kostade självklart skattebetalarna en massa pengar.
Den första artikeln
om tredjelandsstudenter är publicerad på DN-debatt (var annars?) och är
undertecknad av ett stort antal intressenter, dels från högskolevärlden och
dels från näringslivet. I artikeln tar undertecknarna upp det faktum att
högskolorna tappat en stor del av studenterna som tidigare kom utanför
EU-området (korrekt terminologi är här tredjeland d.v.s. ej medborgare i EES
eller Schweiz) vilket var själva idén med reformen. Vi skulle ju konkurrera med
kvalité var regeringens målsättning, inte vara ett mål för studenter enbart för att vi som enda nation erbjöd gratis utbildning.
Det lustiga med artikeln på DN-debatt är att de själva bekräftar bilden av
studenter som enbart väljer utbildningsland där det kostar minst. Detta gör de
när visar upp statistik som är menad att stärka deras tes. Man kan befara att
de studenter som enbart är ute efter gratis utbildning är mindre målmedvetna
och motiverade att fullfölja en svår och krävande utbildning.
Artikelförfattarna anser att stipendierna för att locka hit studenter bör öka.
Så här skriver de i sin artikel.
Som representanter för näringslivet och den högre utbildningen anser vi att det minskade antalet utomeuropeiska studenter ger helt fel bild av Sverige som internationell aktör. Nu måste vi göra något. Att regeringen utlovat ytterligare 100 miljoner kronor för stipendier riktade till biståndsländer är självklart positivt. Men Sverige behöver också kunna konkurrera om studenter från andra länder. Det som behövs för att få dem att komma hit är fler stipendier. För att locka dem att stanna kvar behövs förnyade visumregler och en klar målinriktning från universitet och näringsliv.
Under 2013 satsade regeringen 160 miljoner kronor sammanlagt
på stipendier. Denna satsning skall öka enligt regeringens budget 2014, med
minst 50 miljoner till 2015 (område 15/16 sid 84). Om nu
näringslivsrepresentanterna tycker det är så viktigt med stipendier varför
satsar de inte själva pengar på detta? Sverige bör ha ett stipendiesystem för
tredjelandsmedborgare. Det är en form av hjälp till utvecklingsländer. Men om
vi med alla medel lockar dem att stanna i Sverige, blir det självklart ingen
hjälp för dessa länder. I Sverige råder det ingen brist på utbildad arbetskraft,
vilket det gör i många tredjeländer. Det vi saknar är avancerad spetskompetens.
Ytterst få av dessa studenter kommer att utgöra denna saknade spetskompetens.
Speciellt med tanke på att forskarutbildning fortfarande är avgiftsfri i vårt
land.
Självklart har vi behov av t.ex. läkare, efter att
regeringen på 90 talet skar ned antalet utbildningsplatser. Men läkare måste
kunna språket och som Riksrevisionen konstaterade, många internationella
studenter lär sig ju inte svenska språket. Dessutom är läkare något som
tredjeländer är i skriande behov av.
Att visumreglerna skall luckras upp ytterligare för att
utländska studenter från tredjeland skall söka arbete är inte heller rimligt,
som både debattartikel-författarna och krönikören
Susanna Birgersson föreslår. Vi har redan mycket (alltför) generösa regler
för arbetskraftsinvandring och de studenter som är eftertraktade på svensk
arbetsmarknad kan lätt få en anställning innan examen, då får de stanna i
Sverige. I själva verket har de som går för arbetslivet relevanta utbildningar,
redan arbete vid examen i mycket hög utsträckning i vårt land. Riksrevisionen
påpekar i sin rapport RiR 2008:22 att många utländska studenter bara försvinner
efter avslutade studier, utan kontroll från någon myndighet. Att då ytterligare
luckra upp regelverket är inte vettigt. Dessutom så har ju representanter från
näringslivet skrivit under artikeln. De kan väl själva se till att erbjuda
arbete innan examen, om de nu anser att det finns en sådan kompetensreserv att
hämta.
Artiklarna i DN bär prägel av partsinlagor och utslag av
särintressen. Näringslivet vill ha en överetablering på arbetsmarknaden, om
inte annat för att få ned lönenivåerna. Detta utan omsorg om resten av
samhället och skattebetalarna. Högskolorna får ersättning per student. Klarare
än så kan ett särintresse knappast definieras. Politikernas uppgift är att se
till hela samhället och alla medborgares väl.
3 kommentarer:
Just det! Ändra ersättningssystemet till högskolorna, så kommer ingen där längre vara särskilt intresserad av att rekrytera utomeuropeiska studenter.
Men om man höjer ersättningsnivåerna så att man kan behålla samma lärarstab, trots ett lägre antal studenter, så kommer resultatet bli en bättre kvalitet på den undervisning som ges därför att 1) lärarna får mer tid för de studenter som de har, och därför kan de anpassa undervisningen mer till just de studenternas förutsättningar och 2) väl så viktigt - man skulle kunna ge lärarna ett större utrymme i tjänsten för forskning vilket skulle komma vara bra för högskolorna, studenterna och Sverige.
Precis, en del menar att högskolorna var överbelagda. jag vet inte, men andelen lärarledd tid har minskat över tid.
DN, med Wolo i spetsen, driver "agendasättande journalistik", som i huvudsak innebär en idog strävan efter att successivt göra Sverige till ett postnationellt tomrum.
Skicka en kommentar