Varför är Finlands invandringspolitik omöjlig i Sverige?

Låt oss börja från början. Du bor i ett välordnat villaområde med din familj. Du har goda grannar som du brukar prata med under gräsklippningen. Du uppfostrar dina barn med kärlek och tar hand om din äkta hälft på bästa sätt. Både grannen och du är goda skattebetalande medborgare som stannar bilen extra länge för att en gammal tant skall hinna över gatan. Du kanske t.o.m. ger en tiggare en slant och skänker pengar för isbjörnarnas fortlevnad. Kort sagt, du ÄR en god medborgare och människa. Skulle du och din granne kunna förvandlas till bestialiska monster som mördar civila och våldtar kvinnor precis när du har lust. Som avrättar män, kvinnor och barn för att sedan ta en välbehövlig vila? Aldrig tänker du, ALDRIG!

Nå, då är du mycket bättre än alla de tyskar, ryssar, ester, finnar, italienare som gjorde exakt detta och ännu mycket värre saker, under 2a världskriget. Det som komplicerar saken en smula är att alla dessa tyskar, ryssar, ester, finnar, italienare innan kriget var goda familjefäder som uppfostrade sina barn med kärlek, tog hand sina makar på bästa sätt, betalade dåtidens skatt, som hjälpte gamla människor frivilligt, som skänkte pengar till fattiga. Innan kriget var människorna från alla dessa nationer lika goda medborgare och människor som du är nu. Vad var det som hände med alla dessa goda människor?

Sönke Neitzel och Harald Welzer ger oss en fingervisning i boken ”Soldater” (OBS boken inget för veka själar). Så här skriver de.

Det finns historiska och kulturella skillnader mellan olika referensramar. Ortodoxa muslimer har exempelvis andra referensramar för ett anständigt respektive förkastligt sexuellt beteende än sekulariserade västerlänningar. Gemensamt för medlemmarna i båda grupperna är att de tolkar allt de ser i förhållande till sina referensramar, som de inte har valt själva, men som präglar, vägleder och i stor utsträckning styr deras varseblivning och tolkning. Det betyder inte att människor aldrig går utanför den givna referensramen och inte kan se och tänka på ett nytt sätt i vissa situationer, men det är relativt ovanligt. Referensramarna säkerställer ett effektivt agerande. Det allra mesta som händer kan inordnas i en välbekant matris, vilket sparar tid. Ingen behöver börja från noll varje gång och återigen ställa sig frågan: Vad är det som händer?
 

Det som hände med alla dessa goda medborgare från alla dessa krigförande nationer var att deras referensramar förändrades. Deras världsbild och värderingar förändrades på mycket kort tid. Låt vara av en tvingande verklighet. Vi formas alla av den kulturella kontext vi lever i. Vi kan inte förstå hur en ortodox muslim kan bli självmordsbombare, men om hundra år kanske vår avkomma inte kan förstå varför vi i vissa fall hellre brinner inne, än springer ut på gatan utan byxor (finns konstaterade fall).  

Exemplet ovan med skiftande referensramar är självklart drastiskt. Detta med tanke på att jag vet vad alla dessa politiker som talar med sådan emfas om ”allas lika värde” skulle kunna förvandlas till med andra referensramar. I själva verket är det sannolikt att just dessa följsamma politiker först av alla skulle anpassa sig till helt andra referensramar. Vi kan fråga oss var alla gamla moderater tog vägen när de nya moderaterna plötsligt blommade ut? Vart tog alla konservativa i KD vägen när Alliansen bildades? Vart tog alla centerpartister med fötterna stadigt i myllan vägen när Centern närmast blev nyliberalt? Låt oss vara ärliga. Vår anpassningsförmåga är mycket större än vad vi vill erkänna och innerst inne skäms vi alla för den.

Vi vet alltså redan svaret på varför SD framkallar sådant ramaskri och hat i vårt land, när partiet står för en immigrationspolitik som förmodligen är ett par snäpp generösare än den man för i Finland och som där anses helt normal. Vi har genom politiska beslut uppbackade av en lika politisk media, vridit referensramarna bort från de som gäller i broderlandet Finland. I Finland skulle SD:s politik inte få någon från något parti att höja rösten. Där skulle den anses helt normal medan den i Sverige anses främlingsfientlig. Det är en paradox att inte regeringen anser hela Finland främlingsfientlig och bryter alla förbindelser med landet. Ja kanske borde den också diskutera vissa sanktioner, inte alltför kännbara självklart.

Hela denna vridning av referensramarna har skett från början av 70-talet och skulle inte ha varit möjlig utan medias medverkan. Det är media som tolkar politiska beslut, väljer vilka nyheter som tas upp, väljer vilken vinkling de ger enskilda asylfall etc. etc. Slutligen får jag återigen (med risk för att vara tjatig) påminna om Hanne Kjöllers utskällda bok ”En halv sanning är också en lögn” där hon tar upp medias agerande i vissa asylfall. Boken innehöll ett faktafel, men jag misstänker att det inte var därför den blev så slaktad i media. Jag misstänker att Kjöller i förbifarten trampade på en mycket, mycket öm tå.