Jimmie Åkesson försöker hålla att
tal på Götaplatsen i Göteborg. Talet får ställas in på grund av att en massa
vänstersympatisörer stör ut hela mötet med trummor och trumpeter samt en massa
annat otyg. Dessutom kastar de ägg och flaskor fyllda med sand (försök till
misshandel). Allt detta inför en valrörelse när samhället försöker få alla att
rösta, samt påtalar hur viktigt det är med demokrati och yttrandefrihet
(speciellt den i östra delen av Europa). Hur man än ser på saken, från Moderaterna
till höger och Vänsterpartiet till vänster, så är detta en attack mot våra
demokratiska rättigheter. Det går intellektuell inte att se det på annat sätt.
Det är väl ingen från dessa partier som är så dum så att de inte tror att detta
till slut drabbar dem själva? Det är bara en tidsfråga innan moderater eller
kristdemokrater drabbas av dessa vänsterelement, som många gånger aldrig haft
ett stadigt arbete och påfallande ofta kommer från den bortskämda övre
medelklassen. Är det DÅ ni skall reagera? Så trovärdigt!
Hur agerar (enligt egen utsago) vår
demokratitörstande media dagen efter angreppet mot demokratin? Jo hela
nyhetsmorgonen på SVT, samt våra två största morgontidningar nämner knappt angreppet
på demokratin. I stället fyller de löpen med feta rubriker om att regissören Malik
Bendjelloul avlidit. Samme man som gjorde den i och för sig roliga och
anekdotiskt intressanta filmen ” Searching for Sugar Man”. För Bendjellouls
anhöriga, kamrater och arbetskamrater är det självklart en tragedi att han
avled alldeles för tidigt. Efter alla runor i media råder det väl ingen tvekan
om att Bendjelloul var en mycket trevlig, varm och energisk person. Som sagt,
en tragedi. Men trist nog var Bendjelloul faktiskt okänd för en majoritet av
svenska folket, de hade ingen relation till honom. Många har inte ens sett Searching
for Sugar Man. Reportrarna på SVT och tidningarna skall spegla samhället, inte
uttrycka personliga känslor i första hand. Här skriver man knappt en rad om ett
allvarligt angrepp på hela vår demokrati, för att det skedde mot ett parti
många journalister personligen ogillar. Underkänt!
Ja, vi får inte glömma att det
faktiskt är val snart (har de tänkt på vissa redaktioner). Tidningarna måste ju
skriva om något politiskt. Så vad gör SvD då? Jo de skriver
att FI förmodligen är näst störst på nätet, hur man nu mätt det. Det kan kanske
stämma med de twitterflöden redaktionen på SvD har. I mitt twitterflöde ser jag
knappt FI, och när jag gör det är det mest en massa människor som fullkomligt
sågar FI och deras obefintliga politik på alla områden utom ett, och inte ens
där är de seriösa.
Jag kan inte låta bli att dra paralleller
till vad jag just läst av den gamla journalisten Ann-Marie Åsheden i ”Genomskåda
medielogiken”. Media och journalister behöver en saga för att fånga läsarna. En
saga behöver en bov och en hjälte. Hjälten skall gärna vara liten och slåss mot
de stora (FI mot de stora partierna). Den lilla aktören skall vara god och
slåss mot de onda (FI mot övriga, och SD som super-ond). Det behövs en tydlig
konflikt (det kommande valet och kvinnofrågan). Man strör på med så mycket
dramatik man förmår, gör allt så svart-vitt man kan. Och till slut skall
självklart David vinna mot den hemska Goliat. Vilket i detta fall betyder att
FI tar en plats i EU-parlamentet och att Schyman äntligen får sin försörjning
genom riksdagsförvaltningens omsorg.
En stilla fråga bara till alla
journalister. Exakt hur kan ett twitterflöde på en redaktion bli viktigare än
ett generalangrepp på den upphöjda och omhuldade svenska demokratin?
Till slut. Jag deltog i en
EU-debatt i går med samtliga partier närvarande. Flera partier och speciellt
vänstern förfasade sig över, varnade för ”fascismens framgångar i Europa och här
hemma”. Detta med en bifogad uppmaning – gå och rösta annars får de ännu större
makt. Jag hade inte tid att svara just på denna anklagelse, då jag prioriterade
andra viktigare frågor. I detta sammanhang hör det dock hemma med ett
påpekande. Hälften av de utpekade partierna är sannolikt inte fascistiska alls,
utan begreppet används för att plocka egna politiska poäng, vilket är ett
oerhört hån mot den verkliga fascismens verkliga offer.
Till vänstern speciellt får vi väl
säga, - sopa rent framför er egna skitiga dörr först, där vänstersympatisörer
använder odemokratiska fascistmetoder för att tysta de som försöker utnyttja
den demokratiska yttrandefriheten. Samtidigt som ni förfasar er över påstådda
fascistpartiers framgångar ute i Europa, så har ni själva medlemmar och
sympatisörer som använder exakt samma metoder för att tysta meningsmotståndare,
som det spöke ni försöker framkalla. Detta enbart för att plocka era politiska
poäng. Ser ni verkligen inte bjälken i det egna ögat? Det här är en strid ni
helt enkelt inte kan vinna. Samhället kommer förr eller senare reagera på små
amatörfascister som kräver, med vilka medel som helst, att vissa inte får föra
fram sitt budskap. Avslutningsvis borde Vänsterpartiet byta ut sin röda nejlika
mot en röd vuvuzela om de inte tar avstånd från direkt odemokratiska metoder.
9 kommentarer:
Sådana här händelser är nog enbart till fördel för SD.
Svenne Banan är inte dum och undrar naturligtvis vad det är för ande som inte får släppas ur flaskan.
Dahlberg har helt rätt: Vänstern står fullständigt svarslös inför SDs undringar om invandringspolitiken. Då väsnas man istället.
Och Åkesson tackar och bugar.
Självklart tjänar SD på detta inom vissa grupper, men då måste media också skriva om det, vilket de bör göra. Media skriver inte om det, för de också självjklart vet att SD tjänar på det. Men det spelar ingen roll, de bör skriva om det om det händer, vilket det alltså gjorde i går. Det kallas konsekvensneutralitet, alltså media skall spegla verkligheten oavsett vilka konsekvenser det får (som i det här fallet ger SD lite goodwill).
Malik Bendjelloul har jag för min del aldrig hört talas om förrän igår. Har heller inte hört talas om filmen.
Beträffande påstådda fascister i Europa är det svårt att få information via svenska medier på grund av att de skäller alla som de ogillar för fascister. Oftast obefogat som det verkar. På så vis är det svårt att urskilja verkliga fascister i Europa när man måste utgå från att våra medier ljuger.
Rune
Bendjelloul who
Suverän artikel av Ann-Charlott Marteus
"SD-sabotagen är ett hot mot demokratin
Kampen mot rasism och intolerans tycks på flera håll ha övergått i hjärnfeber. Det är en intolerant sjukdom som hotar demokratin.
"
http://www.expressen.se/ledare/ann-charlotte-marteus/sd-sabotagen-ar-ett-hot-mot-demokratin/
Känner en stolthet i hjärtat när antirasister säger att jag har en annan värdegrund än dom...
http://nyheteridag.se/har-tvingas-7-arige-alfons-se-sin-mamma-bli-misshandlad-av-motdemonstrant/
Det pratas så mycket om extremvänster och autonoma men faktum är att det kunde ha varit nästan vilken antirasist som helst varav många har en liberal eller borgerlig bakgrund. Demokratiföraktet finns inte bara inom extremvänstern, samt mentaliteten att åsikter man inte gillar får man tysta precis hur man vill.
Jag tycker dock rent allmänt, att vänstern har mindre respekt för demokratin än PK-liberalerna.
Fast det är en sån milsvidd skillnad mellan hur 80-talets liberaler diskuterade och dagens. Som när Maria Leissner (FP) tog debatten med BSS och det hade absolut inte varit acceptabelt om debatten ställts in av säkerhetsskäl. Makarna Oredsson (nordiska rikspartiet, hard core nazis) fick vara med i TV och uttrycka sina åsikter utan att det behövdes att någon gick in i efterhand med en massa ursäkter.
Samtidigt så har internet skapat en enorm öppenhet när det gäller åsikter, till antirasisternas förtret.
Skicka en kommentar