Sommestad om socialdemokratins kris

I en artikel på DN skriver Lena Sommestad om den politiska vilsenhet som socialdemokratin just nu står i. Sommestad hamnar mer rätt än många andra som gått ut i våra rikstidningar och dryftat sina tankar om den socialdemokratiska krisen. Det Sommestad gör är att åtminstone delvis gå tillbaka till socialdemokratins rötter, dock inte fullt ut (vilket skulle kunna bli farligt). Så här skriver hon i sin artikel.

Ett viktigt skäl till att socialdemokratin i dag är politiskt vilsen är att Mona Sahlin aldrig förmådde skapa tillräcklig öppenhet och dialog om den ekonomiska politiken.

Här har Sommerstad helt fel. Sahlin var redan från början fel ledare för Socialdemokraterna, varför inte säga som det är för en gångs skull? Ledarstilen hos partiledaren har heller inget med ideologisk och politisk vilsenhet att göra, det är olika kategorier, här har båda dessa kategorier fallerat. Sahlin har dock sannolikt större förmåga att lyssna och en mer demokratisk ledarstil än t.ex. Persson, detta räcker dock inte för att fullgöra ett partiledarskap för ett parti som Socialdemokraterna. Vidare kritiserar Sommestad Östros ideologiska paroller /det skall löna sig att arbeta), så här skriver hon.

Den tidlösa värdegrund som jag kan se i socialdemokratisk ekonomisk politik före 1990-talet har aldrig formulerats endast i termer av personligt eller nationellt egenintresse. Den har handlat om jämlikhet och en långsiktigt hållbar samhällsutveckling.

Här blandar Sommestad ihop korten rejält. Vad är personligt egenintresse? Det kan betyda vad som helst i dessa sammanhang, det kan t.ex. betyda att de som arbetar inte skall ha det ekonomisk bättre än de som inte arbetar. Att svenska politiker ändå i första hand måste se till nationens Sveriges intresse säger det sunda förnuftet. Svenska politiker är valda av det svenska folket för att se till just den svenska befolkningens välgång. Hur svårt kan det vara för en politiker att förstå detta? Det är just sådana här "flummiga" tankegångar som lett Socialdemokraterna fel. Vidare i Sommestads artikel.

Parollen ”det ska löna sig att arbeta” har historiskt varit betydelsefull främst som ett argument för sänkta marginalskatter. Det ska löna sig att arbeta några timmar till. Under senare tid har denna paroll också blivit ett argument för att försämra de sociala försäkringarna. Utifrån föreställningen att det finns de som hellre väljer sociala ersättningar än arbete, ska valet att arbeta bli mer lönsamt. Det är uppenbart att denna paroll inte är tidlös, och än mindre tidlöst socialdemokratisk

Jo, på ett sätt har ovanstående paroll varit tidlös. På 40-50-60 talet lönade det sig självklart att arbeta framför att erhålla någon form av bidrag, det behövdes dock aldrig formuleras i en paroll, inte på den tiden. Självklart finns det människor som hellre lever på bidrag än stiger upp till jobbet varje morgon, speciellt efter vårt lands katastrofala immigrationspolitik de sista decennierna. Återigen hemfaller Sommestad åt de flummiga tankar dagens socialdemokrater helt enkelt inte verkar kunna leva förutan.  


En av orsakerna till att socialdemokratiska partiet gått ideologiskt vilse är dess avskärmning från befolkningen och den vardagliga verkligheten. En följd av detta är att partiet profilerat sin politik utifrån relativt små minoritetsgrupper och särintressen, i stället för att utforma sin politik utifrån en folkmajoritet. Som ett brev på posten kommer då att det politiska budskapet tar form i en mängd mer eller mindre tomma slagord och floskler, i stället för konkret politik. 


Ledarskribenter på liberala tidningar och även systemkritiska debattörer gör sig lustiga över den kris socialdemokratin just nu befinner sig i. Självklart måste det finnas ett utrymme för både kritik och kanske lite skadeglädje när en bitter politisk motståndare får allvarliga problem. Dock måste vi alla komma ihåg att nationen Sverige går före snäv partipolitik och skadeglädje. Skulle det Socialdemokratiska partiet hamna någotsånär på rätt kurs (vilket inte mycket talar för just nu) skulle det utan tvivel vara bra för vår nation som helhet, i alla fall i ett längre perspektiv. Det är också sannolikt mycket bra för vår nation om socialdemokratin aldrig mer når den väljarmässiga storlek som det en gång nästan prenumererade på. Detta är speciellt viktigt då partiet verkar ha stora problem att ens identifiera vari grundproblemen består i.


Förmodligen har devisen "den som står utanför ser problemen klarare än den som är djupt involverad" aldrig stämt bättre än nu under socialdemokratins kris och allmänna vilsenhet.